Författare: <span class="vcard">Nile</span>

Vad jag gjort midsommarafton? Tja. Sovit och mellan tupplurarna sett ungefär 12 avsnitt Gilmore Girls i dag. Annars har jag gjort verklighet av något som jag inte tror är tillåtet.

Jag har det kämpigt med telefoner på jobbet. Jag har en Dect-telefon men saknar täckning. Jag har också en tjänstemobil som jag fullständigt avskyr. Får jag välja mellan iOS/iPhone och Android, så väljer jag alla gånger en iPhone valfri modell. Får jag inte välja så väljer jag Android – allt utom Samsung! Privat har jag tre aktiva mobiltelefoner, en iPhone 6, en Huawei P9, en väldigt gammal Xperia Sony Ericsson. Inte de senaste modellerna med andra ord, men på jobbet är det rena skandalen! Jag har en Samsung 4S. Den är så gammal att operativsystemet inte längre går att uppdatera då ingen nyare androidversion är komparabel. Alltså kan jag inte koppla ihop min tjänstemobil med jobbets kalender, e-post eller telefonkatalog. Men det jag avskyr med Android och då särskilt med Samsung, är hur värdelösa inställningarna är och hur apparna ser ut.

Självklart har jag påtalat problemet med arbetsgivaren, men tyvärr får jag ingen ny tjänstemobil. Istället vill de att jag inte har någon tjänstemobil alls trots att jag arbetar mycket hemifrån och på språng. Som tjänstemobil hade jag kunnat få en iPhone, men det ges bara till chefer på olika nivåer. Pöbeln får nöja sig någon androidvariant (vet inte om det fortfarande är Samsung), och går mobiltelefonen sönder får man ingen ny då man redan fått en mobiltelefon.

Min lösning i dag var att flytta över SIM-kortet från Samsung till min privata Huawei som kanske är bästa Androiden som finns på marknaden i dag. Det har tagit sin tid, för jag fick rensa lite i min Huawei och kolla så alla inställningar stämmer. Hittills är det en succé. Lyckan att ha en fungerande tjänstemobil är total. Lika skönt är det att slippa Samsung.

Min iPhone 6 är min huvudtelefon som jag använder till allt. Men minnet börjar ta för mycket plats (trots att jag rensar), batteriet laddar ur för fort och mobilen blir väldigt varm att hålla i. Jag vill ha en ny iPhone och det har kommit väldigt många modeller inom både 6-serien, 7, 8 och X. Men priset är mer än vad jag vill ge. Jag fick ett ”erbjudande” om billig iPhone 8 för bara +700 kronor/månad. Nej, aldrig! Så om inte priserna sänks drastiskt inom en mycket snar framtid, så tror jag det ändå blir en ny iPhone men samma modell som jag har i dag. Att livslängden på en mobiltelefon är två år stämmer verkligen vilket är irriterande. Inget fel på telefonen mer än att prestandan och batteriet ger upp.

Och så beställde jag två ny mobilfodral i dag. Jag sliter väldigt på fodralen, de hänger knappt ihop efter ett par månader.

I morgon är det midsommardagen och då ska jag verkligen bli wild and crazy. Jag tänker i stort köra en repris av dagen i dag. Sova. Gilmore Girls. Pilla på mobiltelefonerna. Ska nog avveckla min Xperia och säga upp alla mina Telia-abonnemang som jag inte använder. Tänk, jag har betalat 150 kr/månad i drygt tio år för två mobilnummer jag inte använt. Bara för att det perfekta mobilnummer som jag kan lära mig utantill.

På tal om det. Jag har lyckats lära mig telefonnumret till min Dect-telefon, tog några år. Men tjänstemobilens nummer kan jag inte (vet bara att det börjar på 0700-nånting.

Fast telefon. Jag har fortfarande fast telefon hemma, fast via fibernätet. Påtvingad som gratistjänst till bredbandet. Numret är inte listat någonstans och jag vet inte vad det är. Jag är glad jag kan mitt privata mobilnummer, för det är det enda jag använder. Hm. Undrar vad det står på hitta.se? Jag tror jag tog bort några av de nummer jag inte använder men fortfarande har. Ringer man på mina gamla mobilnummer händer ingenting, för jag har inte satt in de SIM-korten i någon telefon.

Uppdatering 10 minuter senare: Hitta.se har rätt telefonnummer till mig. Eniro.se har fel telefonnummer till mig.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

Två lediga dagar och jag har arbetat 12 timmar. Det är verkligen kaos på jobbet. Men nu släpper jag det och håller helg även om midsommar inte betyder något (det heller) för mig. Jag har ingen aning om vad jag ska göra i midsommar. Förmodligen fortsätter jag mitt senaste maratontittande på Netflix. Gilmore Girls. Det är märkligt hur nutida det känns (kläder, bilar, hur man pratar) trots att serien nu är 18 år gammal. Kanske det är rätt tid just nu att se serien, innan den känns förlegad och ålderstigen. Men det är ändå lite chockerande att se samma skådespelare i betydligt mer aktuella serier, för de har – i motsats till serien – åldrats 18 år. Det jag minns från tiden då Gilmore Girls visades på tv, var att de pratade snabbt och forcerat. En uppfattning jag inte längre har. Ungefär som när Michael Jacksons Black & white-video kom i början av 90-talet; man fattade inte morphandet av ansikten, man kunde inte se övergången. Det kan man i dag. Vi har vant oss och uppfattar sådant som vi tidigare tyckte gick snabbt. Ungefär som med språket. Vi talar så där snabbt och forcerat nu i alla tv-serier och i verkliga livet. Sånt som är nytt blir normaliserat efter en tid.

Många klagar på Facebook. Nej, inte att de framför klagan på Facebook – jag menar att man utanför Facebook klagar på delningar vänner. Jag tycker själv det är väldigt bra. Då ser man vilka man ska bryta med och inte gå i villfarelsen att man är vänner som man känner. Dyker det upp något rasistiskt/nazistiskt eller liknande, så är det bye bye från min sida. Själv har jag enbart blockerat en person av de 500 jag lagt till som vänner. Och det var någon jag verkligen trodde jag kände. Men jag blev trött på attityden jag möttes av. Att alltid skicka arga smileys och skriva hur fult mitt skägg är, nej det vinner man inget på. Allt man tycker behöver man inte uttrycka. Särskilt som det inte bidrog med något till vår relation mer än att jag tröttnade på upprepningen. Så. Jag tycker det är bra att man har Facebook för att kunna sålla bort alla arslen i vänskapskretsen.

Jag har tystnat på Instagram och på Facebook. Förmodligen är det något tillfälligt, men jag har inget att komma med känns det som. Det har vart ett sjukdomsfokuserat halvår och jag vill inte fastna i det. För min del räcker det med bloggen att spy galla i.

Midsommar. Jaha. Men jag är åtminstone ledig. Bortsett från den där ostrukna högen av kläder.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

För ett par veckor sedan skrev jag:

Anledningen till att det blivit så jobbigt på arbetet just nu, beror på ett nytt datasystem. Kopplingarna fungerar inte mellan olika system vilket innebär att jag manuellt får söka fram data ur ett program jag inte kan få utbildning i, för att sedan manuellt lägga in det i rätt program. Vi är tre personer som ska arbeta med data vi hämtar från det program där det automatiskt skulle överförts till. Men bara jag har någorlunda kunskap (samt behörighet) att göra den manuella kontrollen som tar timmar. Det är otroligt viktigt och därför så märkligt att man inte kan lösa den automatiska överföringen.

I dag anmälde jag det hela, eftersom problemen fortsätter och innebär att jag inte kan ta semester i sommar. Samt att jag lägger all tid på detta – något jag inte ska lägga tid alls på. Alla mina andra arbetsuppgifter, liksom semestern, får stå tillbaka. I min anmälan skrev jag att jag hittills hittat 115 händelser samt skrev en konsekvenslista med tio punkter. Detta innebär att jag slagit ett rekord med min anmälan. Att det är så omfattande och så allvarligt att det inte står i proportion till alla andra anmälningar som görs. Frågan är bara på vems bord det hela landar. Jag har pratat med väldigt många människor men ingen vet riktigt vart frågan hör hemma eller vem som har mandat att åstadkomma en förändring. Fick också höra att jag är den mest envetna människan (på ett positivt sätt) då jag aldrig ger mig och inte släpper något åt slumpen. Tja, någon måste ju vara drivande. Någon måste ta ansvar. Någon måste våga göra sin röst hörd. Jag är någon. That’s me  now

I dag fick jag officiellt svar från min doktor om vad ultraljud testiklar visat. ”Undersökningen var normal”. Det var allt. Där stod ingenting om det läkarna faktiskt konstaterade när jag gjorde ultraljudet. Jag vet inte om det kan anses vara normalt med cystor, vidgade kärl och märkliga förändringar även om det inte är något som leder till åtgärd. Smärtan är kvar nu vecka 3, vilket jag misstänker är cystorna. Så – vad gör man åt det då? Inget verkar det som, för jag får inte svar på det. Man vet väl inte. Samtidigt vet jag att svår testikelsmärta är kronisk och bestående även om man åtgärdar det hela med kirurgi och avlägsnar det som ger smärta. Trist. That’s my life now

Jag skulle tagit ut semester på torsdag, men istället stannar jag hemma och jobbar. Det är en del i att vara enveten och envis. Jag ska läsa manualen till dataprogrammet ovan som är nytt och som jag officiellt inte har behörighet till och som jag inte ska kunna eller får utbildning i. Lektyr på 229 sidor. Blir några timmar i soffan med markeringspenna och post it-lappar. För jag vill förstå vad jag pratar om när jag förklarar problemen mer ingående. Tydligen är jag också den enda som läser manualer från pärm till pärm. Folk säger att de blir rädda för mig eftersom jag engagerar mig så enormt och gräver ner mig till detaljnivå. Nå. Kanske neurologerna ändå har rätt som säger att jag har ”en släng av” Aspergers. Introvert och nördig. That’s me...

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

Arbetshelgen är över och det var en del som skulle utföras. Jag hann det jag hade tänkt. Det känns ändå konstigt att nu vara först ut med att gå på semester på jobbet, även om det bara är för en vecka. Eller, jag har inte semester hela veckan. Huvudsemestern har jag inte på en månad än, men jag behöver nog mjukstarta semestern precis som att jag kommer mjukstarta jobba efter semestern.

Det jag upptäckte i helgen var att jag måste tänka om hur jag lägger upp min sommar. Fler semesterdagar kommer nog att ryka. De arbetsdagar jag har i sommar måste jag vika åt att försöka hålla jobbet flytande efter att de var dumma nog att införa ett nytt datasystem som inte fungerar. Därmed hinner jag inte med mitt eget jobb i sommar, utan måste dra in lite semesterdagar. Fördelen är att jag kan sitta hemma de dagarna och arbeta, för det jag sparar till varje sommar är att uppdatera hemsida och rutindokument. Det kan jag göra hemma.

Också ännu en helg där det varit skäggmys utan att jag kommit loss. Märkligt hur de alltid lyckas pricka in de helger jag arbetar. För så himla ofta jobbar jag ju inte helg. Konspiration! Eller, ibland kan jag komma loss – men då väljer de att träffas där jag inte kan ta mig in (trappor utan hiss). Trots att jag påtalar det ständigt, att ”kom nu ihåg att om ni vill se mig så måste det vara handikappanpassat”. Ingen verkar vilja se mig, förutom att de efteråt alltid undrar varför jag inte kom.

Nu har jag medicinerat dagligen i några månader mot allergi. Påstådd allergi. Verkar inte som jag får uppföljning eller utredning. Medicineringen fungerar, men inte optimalt. Ändå är det stor skillnad jämfört med alla år av besvär som jag inte sökt för.

I övrigt vet jag inte vad jag ska säga om mitt hälsotillstånd. Hela detta år har det varit en återkommande följetong där ständigt nya bekymmer uppdagats. Mystisk bröstsmärta. Mystiska andningsbesvär. Mystisk allergi. Mystisk testikelsmärta. Misstänkt barnsjukdom. Farlig MS-medicinering. Magnetkamera hjärna/ryggmärg. Röntgen lungor. Ultraljud hjärta. Ultraljud testiklar. Spirometri. EKG. Mätning syrgasmättnad (pox). Alltså. MS är walk in the park. MS kan jag förhålla mig till. MS kan jag. Frågan är – varför så mycket och varför just nu? Jag tror att det är på grund av alla dessa problem som jag får jobba hemifrån hur mycket jag vill. Att under ett halvår ha träffat 12 olika läkare är en bedrift (trodde det var 11, men kom ihåg ännu en).

I dag haglade det rejält samtidigt som det åskade. Mitt köksfönster var öppet en liten springa. Hagelskur på 30 sekunder resulterade i att jag fått torka upp i hela köket. Det rann vatten längs innerväggen efter att ett tjockt lager med hagel landat på fönsterbrädan. Krukväxterna behöver inte vattnas efteråt heller. Fönsterlampan vet jag inte om den fungerar längre. Hela köksbordet blev vått. Haglet studsade dessutom igenom köket och ut i hallen. Rejält med hagel; så i GP att man lyckats fotografera vinterlandskapet av hagel innan det omgående smälte bort (det är trots allt sommar).

Sedan i början av maj har vädret varit ytterligheter (underdrift). När får vi samhällsinformation i brevlådan som beskriver väderkatastrofer?

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

Det märks att nätlistor man svarar på nytt efter 10-15 år, inte riktigt är nutidsaktuella. CD-spelare?! Nå, jag besvarar ändå frågorna ännu en gång efter bästa förmåga.

Senaste impulsköp: Även om jag köper något på impuls så är det något jag ändå planerat köpa men kanske inte just då när jag gör det.

Bästa promenad: Väldigt kort inomhus, helst hemma i bostaden. För då behöver jag (oftast) inte gånghjälpmedel.

Favoritdryck: Äppeljuice. Kaffe (hembryggt). Läsk funkar alltid, men jag klarar inte längre enbart köra en sort konstant. Pepsi klarar jag inte alls längre sedan 5-6 år eller nåt. Föredrar faktiskt gammal hederlig sockerdricka.

Äter lyxmiddag på: Jobbet, köper färdigrätt från kyldisken på Pressbyrån. Det är lokalt fiskad och tillagad… fisk. Svindyr (80 kr), men helt underbar. Ugnsbakad torsk (i olika utföranden).

Favoritgata: Nä, hellre grusväg genom en bokskog (som hos mormor i min barndom).

Bästa förfestmusiken: I min ålder; Modern Talking.

Reser helst till: Kan inte svara på det. Mina resor består av arbetsresor genom centrala Göteborg dagligen. Det är ett helvete (tack vare Västlänken med mera).

En bra gå bort-present: Beror på vem som är värd/värdinna. För att vara inkorrekt PK: Till kvinna/bög rödvin. Till straight karl whisky/Fireball/Kraken.

Favoritlyxartikel: Hushållspapper som är extra tjockt och med stora ark. Det enda jag kan tvätta glasögonen med utan att de blir dragna. Lyxigt hushållspapper.

Älsklingsljud: Passerande spårvagnar nattetid när man sover med öppet fönster på sommaren. Väldigt lugnande. Om de inte har hållplatsutropen på (de glömmer ibland stänga av nattetid).

Senaste upptäckt i Stockholm: Jag har inte varit där på elva år. Då upptäckte jag att stadskärnan känns mindre än i Göteborg, samt att ytterområdena är mer vidsträckta och känns separerade från Stockholm.

Favoritgalleri: Lär finns några längre ut mot havsbandet som jag aldrig besökt men är nyfiken på då jag hört om akvareller. Gillar inte skulpturer eller fotografier som ställs ut i galleri. Föredrar målade tavlor, och de helst akvareller.

Tidning jag gillar: Absolut ingen. Jag saknar oberoende journalistik. Så trött på reportrar, vinklade artiklar, stavfel, och all jäkla reklam.

Favvosajt: Nej, inte hemsidor. Jag föredrar appar i mobiltelefonen. Så – favoritapp: Line. För där finns alla mina vänner dygnet runt.

Här bjuder jag mamma på middag: McDonalds. Hon älskar det men vågar inte själv gå in och beställa en meny.

Favoritförort: Jag har inte gillat någon av de förorter jag besökt. Tur jag bor i centrum.

Fikar gärna på: Ett fik?

Favoritbutik: På nätet har jag en favoritbutik. Men bara jag som skägg-member bör beställa där. Lite jobbigt nu med tullarna från USA bara. Sist tog det två dagar att skicka paketet men ytterligare tre månader innan Posten levererade det.

Bästa lunchställe: En smörgås i soffan framför någon bra tv-serie.

Favoritgrönsak: Just nu är jag svag för blandsallad (olika salladssorter som mixas). Så mycket bättre än enbart tråkig isbergssallad.

Favoritfärg: Lila, i rätt nyans.

Favoritmärke: Tja. Jag fick ju en memberpatch för sex månader sedan.

Favoritdjur: Katt.

Världens bästa nu levande regissör: Ingen aning. Så mycket visuella effekter att det inte längre går att säga att något är regisserat.

Stjärna jag vill träffa: Ingen aning.

Favvoskor: Sandalerna på jobbet.

Klädkonto per månad: Cirka 1000 kr tror jag. Kanske mer eftersom jag importköper via USA en hel del.

Modeförebild: Nej. Eller. Jag har en vän som klär sig skitsnyggt då han har sinne för kläder. Inget märkvärdigt, lite åt engelska landsbygdens aristokrati med tweed och högskaftade stövlar. Typ.

Motionerar: Inte speciellt.

Mest överskattade affär: De flesta, skulle jag tro.

Dyraste jag köpt: Min första dator 1996 (IBM) som jag tror gick på omkring 35 000 kr. På 2000-talet måste det vara mina progressiva glasögon på… var det 11 eller 13000 kr de gick på?

Mode jag aldrig vill se igen: Silvertyg.

Favoritprodukt på Systembolaget: Öl, skulle jag tro.

Bästa fyllekäket: Behöver jag aldrig.

Dansar helst till: Mina rörelser kan aldrig misstas för dans.

Senast gnolade: Just don’t say love, say love, say love, say love, no. I have heard that word misused a thousand times before.

James TW/Say love

Senaste fyndet: Jag fyndar aldrig, men brukar få gratisprodukter när jag köper snus. Som sagt – skägget har börjat ge mig gratisprodukter.

Bästa romanen: Många år sedan jag senast läste något.

Bästa diktsamlingen: Usch.

Favoritprodukt på Apoteket: Med tanke på senaste halvåret; allergitabletter.

I min cd-spelare: Jag använder faktiskt mina cd-spelare. För radiofunktionen. Jag lyssnar enbart på Rix FM.

Beställer i baren: Alkoholfri öl eller cola.

Användbar pryl: Allt tekniskt är användbart. Jag släpper aldrig min mobiltelefon.

Dessa vill jag ska svara på ”hej konsument”: Frivilligt. Tar lång tid besvara.

||||| 0 I Like It! |||||

Nätlista

Nä, inget nytt sedan i fredags. Lördag: Arbetade. Söndag: Såg säsong 10 av Doctor Who som ligger ute på SVT Play. Måndag… Öh… Jag har nog mest hoppat mellan olika tv-serier på Netflix och HBO Nordic. Har ganska ont igen i mina manliga privata delar, vilket jag inte kan göra så mycket åt.

Tisdag (i morgon) var en ganska hektisk dag med tre möten som tillsammans utgjorde hela arbetsdagen. Men så i morse så blev två av dessa möten inställda, så det känns ganska lugnt inför morgondagen. Annars är där ju hektiskt som vanligt. Så egentligen innebär det ingen skillnad arbetsmässigt om möten blir av eller inte – jag har att göra ändå.

Det värsta är att jag senaste veckorna jobbat dygnet runt hemifrån utan ersättning. Jo, jag har mycket att göra, men det handlar också om att jag behöver det som terapi att fylla ut min fritid som just nu är ganska innehållslös. Som sagt – det värsta som finns är att bli uttråkad. Det som jag gör jobbmässigt på min fritid handlar enbart om att uppdatera och skapa lathundar. Sånt som verkligen tar tid och som jag inte hinner när jag är på jobbet. Och som måste göras. Nu är alla dessa lathundar klara och utskickade. Ingen respons. Trots att man efterfrågat detta. Väldigt tyst. Kanske man inte förstår dem?

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

Nej, 1988 är fortfarande ett traumatiskt år. Min operation av testikel den 4 maj 1988 skedde tre dagar efter att mormor dött i mitt föräldrahem under min fars födelsedagsfirande. Dagar innan hade jag mönstrat och där upptäcktes knölen på vänster testikel som ledde till subakut operation. Båda sakerna var traumatiska och jag hade svårt att relatera till operationen och dess resultat. I dag letade jag fram beskedet kirurgen skickade till mig efter operationen med fyndet.

Men det var viktig information i dag när jag skulle på ultraljud.

Hur det gick i dag? Frågan har ställts några gånger under dagen, så istället för att försöka återberätta det ännu en gång: Här är skärmdump på vad jag skrivit i skäggchatten.

Så, jag vet inte riktigt. Okej tills jag hör annat. Nu ska remissvar skrivas och då är frågan om remitterande läkare kontaktar mig och vad han/hon då har att säga.

Nu ska jag äta jordgubbar…

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

Anledningen till att det blivit så jobbigt på arbetet just nu, beror på ett nytt datasystem. Kopplingarna fungerar inte mellan olika system vilket innebär att jag manuellt får söka fram data ur ett program jag inte kan få utbildning i, för att sedan manuellt lägga in det i rätt program. Vi är tre personer som ska arbeta med data vi hämtar från det program där det automatiskt skulle överförts till. Men bara jag har någorlunda kunskap (samt behörighet) att göra den manuella kontrollen som tar timmar. Det är otroligt viktigt och därför så märkligt att man inte kan lösa den automatiska överföringen. Att jag gör en manuell kontroll innebär inte att jag hittar allt det som skulle överförts per automatik. Och, ja. Det kan få extrema konsekvenser om något missas eller går fel. Det är därför en del av min semester lär ryka och jag arbetar över så mycket. Hur dumt var det inte att införa ett system man inte trodde skulle fungera 100 % precis före sommaren? Hoppas inte problemet är bestående, för jag har inte tid att göra denna dubbelkoll hela tiden.

Det som skrämmer mest är att jag upptäckte detta direkt, att inget fungerande. Och att ingen annan slog larm utan bara konstaterade ”det verkar vara något som är fel”. De bara tänkte det. Det var jag som skapade en nödlösning och skapade en rutin för det. Men det är bara jag som vet och kan trots att jag försökt sprida informationen. Reaktionen jag får är ”jaha” och att man inte orkar. Det administrativa läget är just nu extremt och överbelastat. Detta hamnade ovanpå allt annat, och ingen orkar bry sig. Trots riskläget som uppstått. Att jag ensam får ansvaret känns inte optimalt då jag egentligen inte har med saken att göra. Kanske jag inte behöver bry mig men allting landar ändå på mig då jag är problemlösare man till sist ändå vänder sig till. Att jag ändå bryr mig beror enbart på en sak – patientsäkerhet. För i slutändan får allting konsekvenser oavsett vad det handlar om. Att allting ska vara så tungrott… Jag har blivit ett filter för att det just inte ska drabba annan part.

Men jag fick positivt omdöme då jag också tagit ett annat initiativ som också tar tid och som bara jag kan. Eller. Det beskriver allt jag gör på jobbet. ”Bara jag kan”. Oroväckande.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

På fredag blir det ultraljud av testiklarna. Eller av PLÄP, som jag säger. Pung Längre Än Penis. Tur man är över 45 år, då alla män fått PLÄP i den åldern. Blir mycket mer lättundersökt i motsats till pansarpung. Ja, detta är uttryck jag lärt mig av ”skäggen”, då jag aldrig hört uttrycken tidigare. Så veckans två semesterdagar är helt vikta åt tre vårdkontakter. Semestern hade jag lagt in om för flera månader sedan, och tiderna för vård har jag fått senaste veckan och inget jag kunnat styra över. Bara tacka och ta emot.

På tal om sommarsemester så kommer jag att dra en del strödagar och istället arbeta, för jag är åter stressad och överhopad. Då känns det inte bra ha semester även om det är något jag också behöver.

Jobbade i helgen och ska jobba kommande två helger. Får inte ihop det annars.

Nationaldagen i morgon. Nå. Ja. Sova. Varit jobbiga veckor men är nu klar med jobbet jag ägnat dygnets alla timmar (25 rutindokument till jobbet, hann bli 27 dokument innan jag var färdig i dag).

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

Senaste dagarna har jag inte haft min dator påslagen eftersom jag istället suttit med jobbdatorn många långa timmar. I ett par månader har jag försökt skriva ihop ett rutindokument som varit extremt svårt att författa då jag behövde hämta in information från många källor. Det jag kommit fram till är att inte ens ”experterna” vet. Nu är jag klar med dokumentet som i praktiken blev 25 olika dokument (mellan 1-6 sidor per dokument, genomsnitt 3-4 sidor) då det inte går att sammanfatta på annat sätt. Och härmed utnämner jag mig själv till expert i ämnet. Nu vet jag *nästan* allt vad gäller regelverk för utländska medborgare som söker vård, och hur det ska registreras för att bli rätt. Okej, två saker återstår att göra. 1) Formatera dokumenten till pdf med fungerande länkar i text. 2) Publicera det hela på intranätet. Tyvärr måste jag då befinna mig på jobbet, och där är jag inte förrän tisdag morgon (och enbart då under hela veckan).

Japp. Nu börjar min veliga sommarsemester. Kommande vecka har jag två semesterdagar, för att veckan efter det jobba normalt. Jag tror det är mellan 25-30 semesterdagar jag nu ska ta ut under 11 veckor.

Kommande vecka. Jag har två arbetsdagar varav en blir distansarbete hemifrån bortsett från det möte på två timmar som jag måste ta på. I slutet av veckan kör det ihop sig (på min semesterdag) då jag fått två tider på vårdcentralen. Nej, de krockar inte – det är ännu värre! Mellan 10-11 är jag hos astmasköterska för utredning, och sedan ska jag till psykolog mellan 14-15. Ett glapp på tre timmar. Det tar under två minuter för mig att gå mellan hemmet och vårdcentralen, men eftersom jag det är ett helvete att förflytta sig, så är det inget alternativ. Och lunch? Under vårdcentralen ligger snusbutiken. Jag får väl sätta mig där på ”utefiket” och ta en kaffe och en kulglass. Det enda som serveras där om man inte vill ta sig en cigarr.

Semester stressar mig som vanligt. Dels för att jag inte har tid, men också då jag har så mycket semester som måste tas ut. Samt att jag inte vet vad jag ska göra. Jag lämnar inte lägenheten när jag inte jobbar, för jag kan inte. Visst, jag kan ta flärdtjänst, men till vad? Och varför? Inget gör mig så frustrerad som att sätta mig på ett fik eller shoppa (behöver ny mobiltelefon, men tycker det är för dyrt).

Förresten. Nej, jag minns inte varför jag ska till psykolog. Förmodligen på grund av att min panikångest är obehandlad och att jag så mycket fysiska åkommor som börjar bli besvärande. Eller nåt.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat