Författare: <span class="vcard">Nile</span>

Plötsligt är det inte längre lika intressant för mig att bo där jag bor. Det har gått drygt två år och försämringarna verkar komma slag i slag. Då, för två år sedan, lät allt så bra. Handikappsanpassade bostäder med hög servicenivå i området. Kommunen tryckte väldigt på detta. En idyll för de med behov av tillgänglighet.

Hur ser det ut nu? Tja, det började med att återvinningen försvann. Det är numera långt dit, jag kan själv inte gå så långt. Nästa steg var att sätta upp bommar så flärdtjänsten inte kommer in (inga standardnycklar, men det ska väl vara fixat nu). I veckan stängdes sopluckorna och nu ska alla rörelsehindrade (som de i rullstol) ut på andra sidan gården, upp för en hög kantsten, upp för en gräskulle, utan belysning, öppna en lucka i en container och slänga sina sopor.

Droppen kom i dag. Posten (eller postutlämningen då) får inte vara kvar i huset, utan ska flyttas fem gator iväg uppför en väldigt brant backe.

Nu finns inga argument för att bo kvar. Just nu klarar jag mig väl, men hur länge då? Hur gör jag sedan? Att jag känner mig ganska sänkt av detta kan väl förklaras av att jag i eftermiddags upptäckte att min högerarm inte längre vill lyda mig. Åtminstone kan jag inte hålla i eller skriva med en penna.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Comments closed

Ojdå. Jag har offrat 1½ timme av min kväll åt att förbereda morgondagens föreläsning. Sista har jag om två veckor, sedan har jag haft sju föreläsningar sedan i september. Förmodligen måste jag återuppta mina föreläsningar till våren igen vilket blir min fjärde termin.

Nu måste jag kolla igen. Hur många möten har jag egentligen haft efter sommaren? Jo, 20 möten plus de föreläsningar jag gett. Så då kan man väl säga 27 möten på fyra månader. Till det kommer de inofficiella träffarna. Jag förstår att många klagar på att de aldrig når mig på jobbet – varken genom besök eller telefon. Tack och lov för mejl! (Intresseklubben antecknar: 16 to do-mejl i dagens inkorg, 14 mer än vanligt).

Hm. Jag kanske trots allt inte behöver en arbetsplats att sitta vid?

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Comments closed

Egentligen funderar jag på om det går att skapa ett varumärke kring sin person. Jag menar, här på nätet. Bloggen är inget bra varumärke då man ibland (host) tenderar att bli både för privat och personlig, låter känslor styra, man tänker sig inte för. Jag vet inte om arbetsgivare googlar och hittar den här bloggen. De finner väl inte sidan om de söker på mitt efternamn, men väl om de söker kring sjukvårdsrelaterade begrepp. Och vem det handlar om är ingen hemlighet, det är väldigt lätt att pussla ihop infon med mig som person (och namn). Vill jag ha det så? Hm, lite sent att göra något nu. Eller?

Men om jag söker på mitt fullständiga namn – vad får jag då upp? Är det positivt, negativt eller neutralt? Det jag fann var:

Facebook
Det säger väl egentligen ingenting. Jag är aldrig inne på den sidan och jag vet att jag inte skrivit något där.

Eniro
Mina telefonnummer. Säger heller ingenting om mig annat än hemadress och telefonnummer.

*censur*
Jag listas med namn som ansvarig för något arbetsrelaterat.

Yttermera
Det har gått många år sedan, men jag har ett bidrag på denna humorsida som kanske inte är så rumsrent. Lyckligtvis är vi många som bidragit till sidan och vi namnges kollektivt och inte i samband med det vi de facto bidragit med.

*censur*
Jag skrev under ett upprop. I dag ångrar jag att mitt namn för evigt finns på nätet i detta sammanhang även om jag fortfarande står bakom uppropet.

*censur*
För en hel del år sedan var jag med i en kreativ webbring där man konstruerade litterära texter, liknar mycket grundskolans uppsatsskrivning. Texten ligger kvar och det är inget mästerverk, men det finns ingen negativ aspekt i det hela.

*censur*
Sedan kommer vi till det verkligt negativa. Någon har använt mitt namn, ibland ett annat namn, men med min mejladress som avsändare i gästböcker och på anslagstavlor. Denna spam finns på många ställen, ibland även på utländska anslagstavlor. Jag har fått många arga mejl där man hotat mig med allt möjligt, men jag ligger verkligen inte bakom dessa inlägg. Detta har jag förklarat samt bett att de ska följa ip-adressen och anmäla inläggen. Men detta är något som inverkar negativt i mitt ”varumärke” om någon söker på mitt namn eller på min mejladress. Av denna anledning funderar jag på om jag på något sätt kan stärka mitt varumärke genom att ha en hemsida, inte blogg, som säljer mig på ett positivt sätt och som kommer högt i googlesökningarna.

*censur*
En gång i tiden var jag vice ordförande i ett förbund. De uppgifterna ligger kvar på nätet. Uppgifter som är både positiva och negativa beroende på vad man har för synpunkt på detta förbund jag en gång representerade. Själv har jag tagit avstånd till förbundets organisation och personer, men inte till grundtanken eller syftet.

*censur*
Ännu ett besvarat upprop från min sida. Där skrev jag också en kommentar, men den kan tolkas som både bra och dålig.

Om förekommer mer på nätet vet jag inte, för jag kollade bara de 100 första googleträffarna. Resten orkar jag inte gå igenom.

Men! Hur bygger man upp ett varumärke kring sin person? För vad är det jag vill sälja? Min yrkeskompetens? Min empati? Min existens? Jo, något som väger upp allt det negativa. Tyvärr har jag väl själv bidragit till mycket som kan anses vara suspekt men jag vet inte riktigt hur jag ska rätta till det. Förslag?

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Comments closed

Hm, undrar om det är fler än jag som krattar zenträdgård i kattlådan när ny sand hälls på. Eller om det bara är jag? Egentligen ganska meningslöst då Gazzy sedan kommer och gör motorcrossbana i lådan. Vi är nog väldigt yin och yang, för det är klart – jag är man, hon en diva. Att hon dessutom är katt har väl inte med saken att göra?

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Comments closed

Inte orkar jag gå över gatan till textilaffären. På nätet fann jag billigt tyg som dessutom såg någorlunda snyggt ut. Så om 9-10 dagar kan jag skapa mina tavlor. I teorin åtminstone. Kilramarna ska sättas ihop. Tyget ska häftas fast. Det är två tavlor som ska skapas. Erfarenheten säger att det kommer att ta ett par månader innan jag blivit färdig. Om jag nu inte får migrän med efterföljande PME (postmigränenergi). Då tar det inte många minuter att göra allt det där som annars kräver månader.

Blåser och regnar – julljusslingorna i träden på torget lever farligt. Jag också som ska ut i detta. Mitt paraply får jag nog lämna inne om jag inte vill leka Mary Poppins.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Comments closed

När jag skådar in i framtiden för veckan som kommer känner jag en väldig olust. Varför vet jag inte riktigt, för jag brukar inte bry mig och att det är söndag har inte med saken att göra. Jag tror att olustkänsla 1 grundar sig på att jag inte ska iväg direkt i morgon bitti. Min fridag hackas sönder då jag är kallad till ett arbetsmöte på eftermiddagen. Olustkänsla 2 grundar sig på att jag i morgon kväll ska på en föreläsning på min fritid. Jag vill inte, men då jag är medlem i föreningen som anordnar föreläsningen känner jag mig tvingad att gå. Det olustiga är att föreläsningen ska hållas av en diakonissa. Alla vet hur antikyrklig jag är, eller hur? Olustkänsla 3 beror på att jag fått backa mina sprutor för att anpassa det med föreläsningen. Jag gillar inte att flytta på sprutans klockslag.

Olustkänsla 4 gäller tisdagens arbetsdag. Fyra dagar utan att ha varit på jobbet innebär mycket som ska hinnas med innan det blir onsdag. Olustkänsla 5 handlar om onsdagen. Två möten. Första mötet har en negativ innebörd. Andra mötet är min föreläsning där jag i detta ögonblick insåg att jag inte förberett. Det blev olustkänsla nr 6.

Olustkänsla nr 7 är kommande helg då jag åter vistas på jobbet. Det börjar bli bråttom med att bli klar med årsstatistiken. Det kommer att vara en panikhelg. Hela oktober månads arbete ligger och väntar på mig.

Undrar om jag får några glädjeämnen i veckan?

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Comments closed

I vissa lägen drar jag verkligen arslet efter mig och blir inte färdig till att få någonting gjort.

1. Efter drygt två år har jag fortfarande inte fått upp tavlor på alla väggarna. Jag har kommit så långt att jag bestämt mig för att göra två tavlor själv. Kilramar är inköpta. De har i några veckor stått inplastade, ej hopsatta, på köksgolvet. Nästa steg är att gå över gatan till tygaffären för att köpa tyg som jag ska häfta upp på kilramarna. Det har jag varje dag i några veckor tänkt göra.

2. Alla taklampor är inte upphängda. Här är väldigt mörkt och så har jag haft det sedan två år (japp, jag flyttade in för två år sedan). Vissa taklampor hänger vackert i taket men jag har inga sladdar dragna till kontakterna (som sitter på väggarna, inte i taket). Också något jag tänkt länge på att fixa. Jag svär varje dag över att inte kunna tända i taket.

3. Förra året köpte jag julgardiner som behöver sys upp. Symaskin har jag. Sedan två år tillbaka. Som jag aldrig använt.

4. I somras skaffade jag trådlöst nätverk. Har jag installerat det? Nej, självklart inte.

Mycket handlar om att det är fysiskt krävande (ur min synvinkel med dålig motorik o.s.v.) och därför drar jag ut på det. Jag saknar en hustomte som har mer handlingskraft än jag. Vissa saker är väl inte så jobbiga men all energi lägger jag på att klara av de fysiska och mentala krav som ställs på mitt arbete. Hemma faller jag ihop i en vacker liten hög på hallgolvet.

Jo, en sak till. Jag har typ ett vitrinskåp. När jag flyttade satte jag alla prydnadssaker på en hylla för att senare omportionera i skåpet. Har jag gjort det? Nej, ömma modern gjorde det förra månaden då hon tröttnade på att jag aldrig blir färdig till någonting. Men inte vill jag att hon ska vara min hustomte.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Comments closed

Huvudvärk. Feber. Muskelvärk. Smärta i överarmarna. De positiva effekterna av influensavaccin.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Comments closed

Ännu en explosion inträffar när jag läser om gnälldoktorn och läkarrockarna. Att unisex-varianten skulle vara könsdiskriminerande då läkarrocken är mansvarianten och därmed inte passar kvinnor. Skitsnack! Ibland tror jag att ju fler akademiska poäng en person tar, desto mer korkad blir den.

Det är beklagligt att det alls finns läkarrockar. För de ska inte användas!

Inom samtliga verksamhetsområden som granskades observerade Socialstyrelsen vårdpersonal som gjorde avsteg från basala hygienrutiner i samband med vård eller undersökning av patienter. Mest utbrett var detta inom primärvården och det vanligaste avsteget var den långärmade läkarrocken och förekomsten av klockor, ringar och motsvarande.

Källa: Vårdhygien i praktiken, Socialstyrelsen, artikelnummer 2007-109-5

Doktorn, hon jobbar i primärvården. Varför är jag inte förvånad? Och varför är läkarrocken ett så heligt attribut att det går ut över hygienaspekterna? Ingen känner väl mindre förtroende för en läkares kompetens om han/hon inte har en läkarrock? Kortärmad arbetsdräkt är dessutom bekvämare, man kan röra sig ledigare och riskerar inte att dra runt smitta från en patient till en annan. Ett argument som ibland framförs är att man vill skydda sin utsatta hud från stänk från patienters kroppsvätskor. Det är ju därför det finns skyddsdräkt (i extremfall) och handsprit (som man också tvättar armarna med). Handskar finns också.

Läkarrocken är en styggelse som hör hemma på museum. Och tydligen på gnälliga *censur* i Värmland.

Diskriminering håller inte här som argument. Gör som majoriteten av andra läkare i landet – skit i rocken! För skit följer med rocken.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Comments closed

I dag har man kunnat se mig explodera på jobbet. Först skällde jag ut en chef. Sedan en grupp sköterskor. Därefter exploderade jag när jag återberättade detta för kollegorna. Men det har effekt. Det är huvudsaken.

Nu ska jag berätta om det jag antydde i går. Det där som var så spännande att jag inte kunde yppa om det.

Jag har tagit influensavaccin i dag. Inte bara det. Jag tog också pneumokockvaccin (mot virusutlöst lunginflammation). I kväll avslutar jag med att ta min bromsmedicin mot ms. I form av en spruta. Visst är det spännande? Och kul! Tre sprutor på en dag. Hihi. Sånt här njuter jag av. På jobbet säger de att jag är konstig. Förtal!

Ärligt så stämmer det att jag njuter. För detta är sprutor som jag behöver och jag känner mig väldigt nöjd över att ha medicinerat mot eventuellt ganska svåra och farliga sjukdomar. För både influensa och lunginflammation är katastrof om man har ms. Samtidigt är det ett risktagande jag gör i och med vaccineringarna eftersom det kan trigga igång ett ms-skov, men jag anser det farligare att få virussjukdomarna som garanterat sätter ner hälsan och gör ms än mer komplicerat. Så jag känner mig väldigt nöjd med mina preventiva åtgärder i dag. Och sprutorna? Nej, de är inte otäcka och de gör inte ont. I och för sig har jag en hög ”sticktröskel” (inte smärttröskel) då jag ändå tar sprutor varje dag och är van vid själva sticken. Jag reagerar inte med smärta, bara ”stick”-känslan.

Jag förmodar att även friska tar influensavaccin i år. Annars är man ganska puckad. Ni vill inte se mig explodera igen om jag får höra annat.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Comments closed