Kategori: Arkiverat

Lite ledsen blev jag när jag kom hem efter jobbet. Mitt träd har fällts. Det som skyddade från insyn (får börja ha byxor på mig hemma) har tagits bort. Trädet som alltid var fullt av fåglar. Trädet stod väldigt nära mitt vardagsrumsfönster, men inte så att det störde mig. Om det blev ljusare inne? Nej, det är norrsida, så det är mörkt ändå.

Besöket hos doktorn är också avklarat. Den årliga kontrollen  som inte mynnar ut i något. Åter om ett år. Ingen förändring.

Annars har det varit en springdag på jobbet. Mycket besök, mycket telefon, mycket impulsiva akututryckningar. Och väldigt mycket kaffe (drygt en liter) och knarktablett (uppiggande) vilket gör att jag istället har väldigt ont. Den vanliga smärtan, som är extra jävlig eftersom helvetesmedicinen slås ut av knarktabletten. Pigg men ont, för att sammanfatta det. Speedad och förvirrad är också en sammanfattning som stämmer in.

Det där med trädet var en humördämpare… Undrar var alla mina fåglar (skator, duvor och gråsparvar) tagit vägen?

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

Comments closed

Har man följt mitt Twitter-flöde i dag så har man fått en hel del bilder från det jag ägnat hela söndagen åt – att titta på Våra bästa år. Jag minns inte, men jag har sett mellan 10-15 avsnitt i dag och är nu i fas med kommande veckas avsnitt. Serien dippar emellanåt och det är därför jag gjort så långt uppehåll. Men nu har det vänt uppåt och jag kan inte låta bli att tycka att serien är komisk.

Fem dagar i veckan visas Våra bästa år. Samtidigt ser jag också The Vampire Diaries som också sänds fem dagar per vecka. Och nu börjar repriseringen av Revenge som jag hade tänkt följa fyra dagar per vecka. För att inte tala om Game of Thrones som jag har på dvd. Där verkar inte vara något vettigt på tv, så då följer jag de här serierna istället. Och jag vill ha stora veckodoser, inte bara ett avsnitt per vecka.

Nej, jag vet inte varför jag valt ut just de här serierna att följa. Det har nog något med historieberättandet att göra, alla intriger och oväntade vändningar. Kanske inte detta är kvalitet, men väldigt avkopplande när man håller på att stressa sönder av alla måsten som jag får betalt för.

Förresten – i går krånglade datorn. I dag är det tv:n. Den sprakar och bilden flimrar. Jag har länge tänkt köpa nytt, för jag är medveten om att dessa tekniska produkter är upp upphällningen. Oj, nu flimrade datorskärmen. Jag lär ganska så snart vara tvungen att köpa nytt, för jag  kommer inte att ha något gammalt som fungerar.

Tv och dator. Men nog skulle jag väl kunna klara mig utan? Inte är jag beroende, eller hur?

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

Comments closed

Det är ett oroande tecken när bildskärmen på den bärbara datorn får för sig att slockna emellanåt. Jag vet inte hur lång livslängd en bärbar dator har, men min har knappt varit avslagen sedan jag köpte den för… ja, jag vet inte… 4 år sedan?

Nu är äntligen september här! Förutom den höga och klara luften med soliga dagar utan regn och blåst, så gillar jag september också av andra orsaker. Trevliga och minnesvärda saker. Jag associerar september mycket med då jag för tolv år sedan flyttade till Göteborg. September är den månad på året då jag känner mig som mest stark fysiskt. Jag orkar så mycket mer då. Och jag känner mig piggare. Ofta en positiv konsekvens efter en plågsamt varm sommar som invalidiserar mig. Och har alltid varit rätt månad för mig för mig att flytta. Så den positiva känslan har sina orsaker.

Sommaren har inte varit plågsamt varm och det är jag väldigt tacksam för. Det har gjort att jag inte, som tidigare somrar, försämrats i min ms. Tvärtom. Den här sommaren gav mig en chans till ett drägligt liv. Därför hoppas jag lite på hösten. Att det ska bli ännu lite bättre. Jag behöver all kraft jag kan uppbringa.

Samtidigt känns det lite dumt att skriva ovan, om ”hopp om förbättring” och så vidare. För här sitter jag och är som vanligt aspackad av min helvetesmedicinering. Ja, känslan av kraftig berusning är en biverkan. Som inte precis gör att jag känner mig bättre. Medicineringen som hjälper mig marginellt gör mig invalidiserad var tolfte timme. För då blir jag så ”full” att jag inte kan stå upp, gå eller fokusera blicken. Hej och  hå vad det gungar!

Bildskärmen uthärdade…

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

Comments closed

Jag var i dag hos ögonläkaren igen. Sex gånger på två månader har det blivit. I dag slapp jag betala då jag kommit upp i högkostnadsskyddet, och därmed har fri sjukvård fram till januari nästa år. Som en arbetskollega sa till mig: ”Hoppas du nu blir mycket sjuk i år så du kan nyttja högkostnadskortet”. Jo, tack! Det var väl en snällt sagt? Nu kunde ögonläkaren konstatera att det är synnervsinflammation jag haft (och har). Men nu var det så bra att jag t.o.m. fick köra bil! Tänka sig. Inte har de tidigare sagt att jag inte fick köra bil? I och för sig så kvittar det, eftersom jag inte kört bil på tio år. Färgseendet kommer jag inte att få tillbaka på vänster öga. Jo, jag ser färger, men kan inte skilja på nyanser. Är det någon som tycker jag har för jäkliga färger på kläderna kan jag skylla på färgblindhet.

Om en månad fyller lille far 60 år. Hur ska jag fira det med honom? Han ska inte ha någon fest, och lika bra är väl det då jag är den ende släktingen han har denna sida Östersjön. Nu blir det många sömnlösa nätter den närmaste månaden då jag måste klura ut något fiffigt som han uppskattar. Han vill nog ut och äta någonstans, men den 1 maj är ju ingen höjdare att ta ut någonstans då det är helgdag. Han tycker inte om restauranger, utan föredrar små matställen på bensinmackar och så. Inget jag uppskattar, men det är ju hans födelsedag. Kristianstad är ju nerlusad med kinarestauranger, men det avskyr han. Han vill ha potatis och uppskattar inte att man sätter fram pommes frites när han beställt potatis. Han vill ha kokt potatis. Ack ja, denna stamfader.

Och plötsligt så har man en storhelg framför sig! Jag har knappt hunnit reflektera över det. Just nu är det så roligt att arbeta att inte riktigt gillar att behöva vara ledig fyra dagar. Som tur är slipper jag nog abstinensen då jag ska gå in extra och jobba på söndag. Annars ska jag försöka ha det riktigt skönt, för det lär bli sista gången innan sommarsemestern man är ledig så många dagar i rad. Hoppas solen fortsätter att skina hela helgen.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat Blogg Hälsohistoria Lille far Multipel skleros (ms) Vardagsblogg

Comments closed

Jag fick i dag en smärre hjärnblödning när jag såg hur den nye läkaren dikterat sina patientjournaler. De var superkorta. Precis så korta som jag vill ha dem men inte fått någon läkare att anamma. Jag borde ju inte få hjärnblödning eftersom jag ju blev glad, men jag blev lite lätt orolig för att överläkaren skulle beklaga sig. Men det gjorde han inte. Skönt! Jag har det så lagom behagligt på jobbet just nu. Och snart är det påsk och jag kan med gott samvete förtränga arbetet då inget ligger och väntar på mig när jag kommer tillbaks om fyra dagar. Hm, undrar om jag får gå in på söndag och jobba en timme? Alla patienter som kommer och går under de dagarna då jag är ledig ska sköterskorna lämna antecknar om till mig. Men då de inte har någon insikt i mina arbetsuppgifter så brukar de inte engagera sig så där väldigt, utan jag får på min första arbetsdag efter ledighet sitta i timmar och reda ut sådant som annars skulle ta en kvart. Ack ja, du tunga värld.

I dag har jag investerat i ett par nya strumpor. Med Snobben som motiv. Jag kan ju inte påstå att jag känner mig direkt manlig och tuff (men det är väl det jag är?) men jag kunde inte låta bli när jag såg att de fanns i storlek 46-48! Då måste det ju vara meningen att vuxna karlar ska ha Snobben-strumpor! Själv har jag storlek 47 i skor, och blir ofta pikad för mina sandaler på jobbet. På en lång rad ute i omklädningsrummet finns personalens sandaler, de flesta i storlek 36-37.

Och så mina 47:or. Den vanligaste frågan jag får är vart jag ställt årorna. Jag kan ju inte påstå att de är elaka när de säger så, de skrattar ju! Jag är dem till glädje!

Usch, nu kom jag på ett hemskt barndomsminne om fötter. När jag gick i sjätte klass skulle vi rita av konturen av vår ena fot på ett papper. Problemet var att min fot var längre än ett A4-papper. Var och var… Det är de fortfarande. Passerar jag ett skrivbord på jobbet så brukar jag lyckas med att trassla in fötterna och dra med mig skrivbordet någon meter. En fördel är när jag ställer mig på tå, för då blir jag nästan 20 cm längre och då kan ingen se min begynnande flint. Hm, kanske jag alltid skulle gå på tå?

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat Blogg Hälso- och sjukvård Minne Vardagsblogg Yrkesliv

Comments closed

Sitter ännu en kväll och har trubbel med HTML-kodningen. Jag hade ännu en gång tänkt ändra lite på min hemsida, särskilt i dagboken. Frames kan verkligen göra en gråhårig (om jag nu inte i förtvivlan sliter av håret innan dess).

Den nya AT-läkaren fick jag då äntligen träffa i dag på jobbet, som jag hört så mycket om. Han var väldigt avvaktande i början, hade väl aldrig sett en så effektiv sekreterare någon gång (kan jag ju inbilla mig). Då han såg att jag inte överföll honom med brevsprätten, eller vad han nu trodde, så kom han faktiskt fram och rådfrågade mig flera gånger om hur han skulle gå till väga när han skulle diktera patientjournaler. Hur mycket som behövdes dokumenteras och så.

Eftersom jag inte känner så där väldigt mycket för att skriva dagarna igenom, så viftade jag lite nonchalant med handen och sa ”Åh, det är inte så noga”. I morgon får vi väl se om överläkaren går i taket då anteckningarna i journalerna ser ut som om någon gniden skotte skickat telegram. Men, men… Den dagen, den glädjen. Men det var väl rart av honom att komma och fråga åtminstone? Det visar på respekt för oss äldre! Han är ett år yngre än jag, född 1971 alltså. Men vi kan nog bli kompisar på avdelningen. Dock måste han stå ut med att jag driver med honom.

Någon glädje ska man ju ha i arbetslivet.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat Blogg Hälso- och sjukvård HTML Vardagsblogg Yrkesliv

Comments closed

Blixtar och dunder, magiska under. Var det inte så Herreys sjöng när de 1984 vann Eurovision Song Contest med Diggiloo diggiley? Tja, några magiska under känner jag inte av, men väl blixtar och dunder. Jag vaknade nämligen med migrän i dag. Gud, min Gud, varför måste solen skina? Och varför måste fåglarna kvittra hysteriskt just i dag? Jag vill bara ha det mörkt och tyst. För en gångs skull hade jag sett fram mot att få komma till jobbet en måndagsmorgon. Hade längtat hela helgen! I dag ska nämligen en ny AT-läkare börja på min avdelning, som av en sekreterare beskrivits som djävulen inkarnerad men av en annan sekreterare som himlens favoritängel. Men, men… I morgon lär jag väl själv få avgöra vem som hade rätt. Kanske han är helt normal och mänsklig? Usch, nu orkar jag inte skriva mer. Jag tror fått ett heavy metal-band i skallen. Hm, undrar om någon gratulerar mig på namnsdagen i dag? Inte ens mina små föräldrar brukar komma ihåg det förrän dagen efter…

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat Blogg Hälso- och sjukvård Migrän Yrkesliv

Comments closed

I dag tar jag semester från min dagbok. Välkomna tillbaks i morgon! Whoops! Nu lovade jag nästan för mycket. Fick precis ett mejl från Geocities. De ska stänga ner under måndagen och tisdagen och då kommer jag inte åt att lägga ut min dagbok. Att det kommer upp felmeddelande beror på att genvägen till Geocities ”logga”, som ska dyka upp samtidigt med min hemsida, inte funkar. Tydligen är det något fel på Telias server (eller någon annan server) då man bara kommer åt en bråkdel av andras hemsidor. Må gott tills vi hörs nästa gång!

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat Blogg Teknik

Comments closed

Vilket strul! Jag kan inte begripa vad det är som tar åt min hemsida. På min lokala hemsida på datorn fungerar allt, men så fort jag går ut på nätet och ska kolla så får min hemsida upp felmeddelande. Samma gäller när jag ska lägga ut nytt material på nätet. Geocities[1] funkar det inte som det brukar. Jag börjar så smått misstänka att felet ligger hos Telia som är min Internetleverantör. När jag ringer vanligt på telefonen låter det som om samtalet kopplas om. I fredags kväll kunde jag inte komma ut på någons hemsida, men min ICQ fungerade och mitt mejlprogram fungerade. Går allt enligt planerna så ska jag snart flytta från Geocities och istället bo på Passagen.

[1] Gratis utrymme på nätet att lägga upp hemsida på. Numera en del av Yahoo.com.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat Blogg HTML Teknik

Comments closed

Jag kunde i dag sitta i solen på lunchen och avnjuta en glass på sjukhusets balkong på elfte våningen. Det om något borde vara ett säkert vårtecken. Till och med Rapport nämnde i kväll att det varit värmerekord i Kristianstad i dag med 17 grader. Och innan ni förgås av spänningen så får jag väl berätta det var Magnum Double jag åt. Nej, den var inte värd sina 14 kronor. Det är ingen glass.

Jag slutade tidigare i dag och missade därför hur min lille far letat efter mig på jobbet i kväll. Han hade varit och hälsat på en bekant som ligger inlagd. Därefter hade han sprungit runt på hela sjukhuset och letat efter mig. Och det är ju konstigt, med tanke på att jag sitter och jobbar på bara ett ställe. Det är tre månader sedan jag slutade vara resurspersonal , för då förekom det att jag bytte arbetsplats flera gånger om dagen. Jag är inte förvånad över att han inte visste var jag arbetar. Han har aldrig engagerat sig i att hålla reda på saker och ting. När jag var liten visste han aldrig hur gammal jag var eller i vilken klass jag gick. Man kan berätta det, man det sjunker aldrig in. Det enda jag kan vara tacksam över är att han åtminstone kom ihåg att jag jobbade på ett sjukhus. Det har jag gjort i sju år, så fattas bara!

Miss M hade klippt sig när jag i dag såg henne. I dag har hon varit riktigt snäll mot mig, även om jag känner att jag är väldigt påfrestande när jag ständigt är på henne med de mest triviala saker. Och jag gör det inte lätt för henne genom att varje dag nämna henne i dagboken . Det gör jag bara för att hon läser den.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat Blogg Lille far Vardagsblogg Yrkesliv

Comments closed