Kategori: Arkiverat

Veckorna går fort och snart börjar min ”sommarsemester”, eller hur jag ska benämna den. Elva veckor är min period och ungefär hälften av den tiden är semesterdagar utspridda. Det som inte gör mig så glad, är att jag hörde att man ska bygga om ventilationssystemet och stänger av klimatet hela sommaren. Därmed gör det att jag inte kan sitta på mitt arbetsrum, utan blir borttvingad. Vart vet ingen. ”Bara så sätta sig någon annanstans” fick jag höra, men så enkelt är det inte. 1) Det finns inga lediga platser, inte ens under sommartid. 2) Jag behöver sakerna jag har på mitt rum; alla böcker, alla pärmar.

I går uppstod lite panik för min del. Jag blev ombedd att om en vecka hålla i en föreläsning som är mycket angelägen. Jag har inget grundmaterial att visa. Det är en omfattande föreläsning. Ännu mer panik fick jag i dag när jag inser att jag kanske får fem minuter på ett möte, när jag behöver en timmes föreläsningstid. Tycker det är respektlöst att lägga så mycket krav på mig men inte erbjuda mig rimlig chans till sammanställning och presentation. Jag jobbar med materialet privat dygnet runt bara för att få ihop det. Mår inte bra, väldigt trött, stressad.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

Comments closed

Två möten kan jag väl uthärda förmiddag, tänkte jag och planerade för en eftermiddag med eget arbete. Nej, jag har aldrig varit så jagad som i dag beträffande akuta åtgärder där alla skrek efter min uppmärksamhet. Egentligen hade jag kunnat lägga de uppdragen till senare i veckan, men jag vet att jag aldrig kan planera min tid, varför jag stressade på för att få undan dagens akuta förfrågningar. Nu undrar jag mest om jag var för snabb och därmed slarvig. Vilket då betyder att jag får tillbaka eländet för att göra om och göra rätt. Men förhoppningsvis fixade jag allt i dag även om jag mentalt inte var så fokuserad. Samtidigt är det lite kul när jag får akuta uppgifter som känns meningsfulla. Det värsta jag vet är att bli irriterad över sådant som kastas på mig. Trots allt ska jag ge service av högsta kvalitet oavsett vad det handlar om, men vissa saker är roligare än andra. Roligast är sånt kräver specialkompetens. Då kan jag också inbilla mig att jag gör skäl för lönen som är lite högre. Och har nytta av all erfarenhet jag samlat på mig. Dussinuppgifter känns inte lika motiverande.

Dag tre med besvärlig andning. Jag vet inte vad det är, men det är en repris från i vintras. Fortfarande har jag inget hört om astmautredningen trots att två månader gått. Jag borde efterforska detta, men det är svårt när sitter i möten på jobbet alltid när det är telefontid. Vilket också gör att jag inte kan ta reda på vad som händer med den där livnödvändiga uppföljningen efter insatt MS-behandling som skulle varit i april.

Studentintroduktionen gick bra (tror jag) där jag fick slå nytt rekord. En timme istället för tre. Det jag inte hann med får andra lära ut vid tillfälle.

Hoppas det lugnar ner sig i morgon. Trots andningsbesvären, kändes bra att arbeta även om jag tror att jag behöver vila. Vilat har jag gjort i helgen och ändå haft andningsbesvär. Men jag känner mig stressad och det påverkar andningen. Nej, jag vet inte. Försöker tänka bort besvären och känna vardagslunken som jag ändå mår bäst av.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

Comments closed

När jag pratar med ömma modern, så har fokus förändrats när hon berättar om sin dag. Nu när hon är pensionär och åter i byhåla efter husförsäljning, så träffar hon på människor från förr. Saker jag inte ens funderat på senaste 30-40 åren får jag nu gräva djupt i minnet efter för att hänga med. Människor som fanns i ens omgivning när jag var barn. Numera är det nästa generation människor, de som är någorlunda jämnåriga med mig. ”Minns du den, hade barn i din ålder, vad hette de, de gör detta i dag, jag mötte dem” typ. Lite chockad fick jag höra om en som blir 60 nästa år. Jag har inte sett personen i fråga sedan han var i 20-årsåldern på 70-talet. Svårt tänka om. I vilket fall som helst bör jag känna till alla från och kring byhåla som är födda mellan 1870-2018. Hur alla direkt eller indirekt är släkt med varandra, vad det jobbat med och vad de gör i dag. Men det som känns konstigast är att åter behöva bli indragen i ett liv jag lämnade för 20 år sedan. Jag vill inte påstå att jag saknar det livet, men det ger också en sorg. Osäkert varför.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

Comments closed

Okej, värmen håller i sig. Än har värmen inte trängt igenom betongväggarna hemma, så det är uthärdligt och går att sova.

Det jag insett i dag med att arbeta en dag på distans utan att bli avbruten/störd, är att jag lägger ungefär halva tiden på att läsa information som jag sedan under andra halva arbetstiden omformulerar i begriplig text. Mitt uppdrag är att utbilda och informera, och jag hade säkert kunnat hänvisa till mina källor av information. Men det är ett omfattande och svårbegripligt material (byråkratisvenska). Egentligen är detta ett uppdrag (utbilda och informera) som andra också har, men jag vet inte hur de arbetar. Kanske de är mer tillgängliga fysiskt och enbart svarar på frågor. Därför behöver jag kunna hänvisa till skriftlig information som inte finns. Nå, men periodvis har jag andra uppdrag – ingen dag är den andre lik, och jag anpassar mig. Förra veckan satt jag mest med intranätet som jag uppdaterade. Veckan innan dess skapade jag lathundar snarlikt det jag nu gör, men inom ett helt annat ämnesområde. Det som är mest återkommande, dagligen om än kanske endast en timme per dag, är mitt fackliga uppdrag. Jag har extremt få medlemmar som aldrig hör av sig, men jag då jag är skyddsombud också och vi saknar fackliga ombud från andra förbund, så får jag träda in där också. Det är inget betungande, jag bara deltar i möten med arbetsgivaren och yttrar mig för alla 300 anställda. Ibland även när jag inte har rätt att yttra mig, men jag gör det ändå i form av att delge arbetsgivaren information som kan vara av betydelse. Ekonomi har jag inget att göra med som facklig, men när jag hör beskrivningar som visar att man inte ser samband, orsak och verkan, så yttrar jag mig i form av medarbetare med kännedom. Ja, det är väl därför jag numera är inbjuden på de flesta typer av möten – för jag har kunskap och kännedom om organisationen, även med sådant jag inte arbetar med. Jag befinner mig verkligen mitt emellan arbetstagare och arbetsgivare. Kan se åt alla håll.

Mina fönster blev putsade i dag, de kom. Två putsare, 36 rutor, 10 minuter. Är inte grönskan ute ovanligt grön i år?

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

Comments closed

Långhelgen med ledighet fick inga konsekvenser. Jag var precis lagom aktiv för att klara av jobbet igen. Är jag för inaktiv slutar jag fungera och det är enorm uppförsbacke att vara tillbaka på jobbet. Så. Dagen förflöt utan problem.

Hoppas jag inte sa för mycket nu. Kommande två dagar sitter jag hemma och jobbar. Utan att ha kollat med någon så stänger jag av min tjänstemobil och tänker inte kolla mejl trots att jag är i tjänst. Jag har inte tid. De få timmar jag får sitta ostörd lägger jag krutet på att koncentrera mig att uträtta något som är *mitt*.

Ännu en het dag. Okej, 28 grader är inte mer än i går. Märkligt hur snabbt det går från vinterjacka till springa naken ute. I jämförelse är man naken och jag vill skyla min vita lekamen.

Om allt funkar så säger ryktet att jag får fönsterputs hemma i morgon. Det återstår att se.

I dag var överlåtelsen av ömma moderns hus. Hon lämnade några nycklar och fick typ pengar för det. Skönt att försäljningen och flytten är ur världen. Jag är också sugen på att flytta, men vet att det är en omöjlighet. Det finns inga bostäder.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

Comments closed

Eurovision är över för i år. Ingen schlagermassaker nu heller. Jag är för trött och oengagerad, samt inte vill bete mig som ett nättroll när jag sågar bidragen vid fotknölarna. Frågan är – hur engagerad är jag i schlagereländet? Oftast missar jag inget, men i år… Jag orkade inte semifinal 1, såg semifinal 2 och final. Men jag tittade knappt. Jag satt i soffan, lyssna på tv, men var fullt upptagen med att leka med mobiltelefonen. På den nivån är det. Jag följer det hela lite halvhjärtat men är inte engagerad. När jag skrivit schlagermassaker har jag varit engagerad uppgiften att skriva en schlagermassaker. Ska vi nu prata själva låtarna, så skiter jag i allt runt omkring. Inte ens artisterna bryr jag mig om. Det enda jag går efter är om själva låten i sin komposition är bra. Om det är en trallvänlig schlager. Inte för att jag lyssnar på sådan musik direkt, utan för att jag bedömer låtarna i mellosammanhang efter om de hör hemma där. Vad jag lyssnar på egentligen när jag inte delvis befinner mig i mellobubblan? På sånt jag tycker är bra. Ingen genre specifikt. Jag har inga favoritartister längre, men jag spetsarna öronen lite extra när jag hör Britney, Gaga och Kylie. Av nyfikenhet, för de kan verkligen ge guldkorn (som värmer ett gammalt böghjärta) eller skit som jag låter passera.

Långlediga helgen är väl nu över. Det har varit närmare +30 grader senaste veckan. Ska tydligen bli ännu varmare i morgon när jag är på jobbet, vilket gör mig lite glad. För där är iskyla så jag fungerar bättre än hemma. Jag har några relativt lugna arbetsveckor framför mig, där jag antingen kan låsa in mig på mitt rum eller arbeta hemifrån. Vad jag vet nu.

Jag har nästan dåligt samvete. Jag får en massa meddelande från en bekant och har inte orkat läsa. På två månader. Jag är precis likadan på jobbet – jag orkar/hinner inte läsa jobbmejlen. Det är bara för mycket. All form av kommunikation kräver en motprestation som jag inte har energi till. Alltså läser jag inte ens.

Nu undrar jag också lite över hur min magnetkamera visade i tisdags. Och om det blir någon uppföljning efter insatt behandling. Trött på att vara patient.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

Comments closed

Fasta rutiner är något jag alltid behöver – även om jag har långledig helg. Av den anledningen sitter jag och arbetar ideellt hemifrån. Eller om man ska kalla det för egenstudier i syfte egen kompetensutveckling? Det jag gör är enormt komplicerat. Jag går igenom alla offentliga dokument som finns kring beslut för vård av utländska personer. Inte helt enkelt när man försöker förstå Sveriges kommuner och landsting, Försäkringskassan, Skatteverket och EU. I jobbet får jag ständigt (dagligen) frågor kring detta.

Människors globala rörlighet ställer till det i vården. Har man rätt till vård? Vilka avtal gäller med hemlandet? Vem ska betala och hur mycket? Får vi ersättning för vården? Vilka intyg gäller för vilka personer? Ska patienten betala svensk sjukvårdstaxa eller hela vårdkostnaden? Ingår läkemedel, hjälpmedel och sjuktransport i vården? Detta skiftar alltså med varifrån en person kommer och vilka intyg och identitetspapper som kan uppvisas. Sedan ska vi registrera dessa uppgifter på rätt sätt.

Men sedan tillkommer också annat. Ovan är ”turister”, men vi har ju också asylsökande och gömda flyktingar. Det som är mest komplicerat är utlandssvenskarna som är utvandrade och inte längre svenska medborgare. De kommer ”hem” för att söka vård, eller råkar bli sjuka när de är hemma på besök. Då gäller ännu fler regelverk med undantag. Utöver detta har vi också gränsarbetare som bor i ett land men arbetar i ett annat. Eller pensionärer. Eller ambassadpersonal. Eller missionärer.

Uppräkningarna handlar alltså om utländska medborgare. Det är lika komplicerat gällande svenska medborgare. Extremt mycket regelverk att hålla reda på. Sånt hinner jag inte gå igenom på arbetstid. Och jag har gett mig tusan på att lära mig detta på detaljnivå.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

Comments closed

Onsdag och arbetsveckan är nu avklarad. Hann jag något då? Svårt säga, jag hann åtminstone alla inbokade möten inkl. magnetkameran. Några enstaka timmar fick jag dock sitta ifred på mitt rum och arbeta. Jag lägger otroligt mycket tid just nu på att skriva lathundar och uppdatera hemsidan då så mycket väldigt plötsligt har förändrats. Samtidigt får jag fler frågor än någonsin tidigare av kollegor och chefer. Men det beror väl på rutinförändringar som leder till följdfrågor som märkligt nog landar på mig som inte har med saken att göra mer än indirekt. Att så mycket hamnar på mig beror säkerligen på att jag har ett enormt kontaktnät och har hört det mesta och känner till bakgrunder. I dag fick jag frågan ”Varför har vi aldrig fått höra detta – vem har sagt det från början?” Ofta har jag fått höra något i förbigående direkt från källan och kan därmed hänvisa direkt till person. Jag vet oftast vem som sagt vad, vem som besluta vad och varför. Jag är förvånad över denna insikt. Hur jag hamnat i smeten? Jo, jag blir kallad till möte efter möte med olika konstellationer och innehåll. Kanske därför jag också ser sammanhang då jag kan knyta ihop alla information jag får från alla håll? Är detta något positivt egentligen? Ja och nej. Jag värdesätter att vara välinformerad, men det är också lite skrämmande att jag är så ensam om att få till mig så mycket information och att så många utan information upptäckt att jag finns. Det besvärliga är att dra gränser, för jag har också tystnadsplikt som facklig (när är jag facklig? – det är flytande). Och när blir information skvaller? Och kan det ge konsekvenser att jag sprider information? Kan det skada någon mer än mig? Trots allt ska information gå i linje via chefer, men vi har så otroligt många parallella chefsled och i olika nivåer. Information brukar fastna eller bli bortsållad.

Nog om jobbet.

Ledig fyra dagar? Några direkta planer har jag inte. Inte ens hushållssysslor är nödvändiga (åtminstone inte något som tar fyra dagar). Om tid och ork finns så har jag haft ett projekt nu i tio år där jag inte kommer någonvart – rensa i bloggarkivet. Jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag ska ta bort, ändra eller lägga till. De ”bra” bloggtexterna från tidigt 2000-tal är inte publicerade här. Men fyller de någon funktion? Dagny har 3 miljoner följare, jag har mig veterligen sporadiskt mellan 0 och 2, oftast 0. Ändå fortsätter jag blogga?

Flärdtjänsten var katastrof i dag. Bil kom en timme efter jag skulle bli hämtad och jag var hemma en halvtimme efter ”senast framme”. Kanske jag kan göra anmälan då resegaranti gäller om bil blir mer än 20 minuter försenad, men jag presentkort 50 kr som kompensation stinker. Det kompenserar ingenting vad gäller min hälsa. Dessutom tror jag inte att jag får denna kompensation ändå eftersom de säker hävdar force majeure. Katastrofen i Göteborg i dag var att klaffbron inte fälldes ner och då stannade trafiken i hela staden och köerna blev enorma och proppade till alla leder i och runt stan. Folk blir då otåliga och försöker ta sig fram ändå med flera trafikolyckor som följd. Vilket inte förbättrar det redan usla trafikläget. Så polisbuss köra på cykelväg flera kilometer där cyklister fick väja. Nej, det var inte under utryckning, de ville bara inte bli stillastående i köerna (som faktiskt rullade om än sakta).

Hemskt, men jag orkade aldrig titta på Eurovision Song Contest i går. Ändå känner jag inte att jag missat något. Och nu orkar jag inte mer onsdag, så jag lägger mig.

Oj. Om jag kommer ihåg. I morgon borde jag blogga om unga killar och deras möten på nätet med pedofiler. Typ. Eller nåt.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

Comments closed

Magnetkamera avklarad. Det är skitjobbigt att behöva genomgå varje halvår när man lider av klaustrofobi, ångest, panikångest och dödsångest. Inte blev det heller bättre av att jag i dag har extra mycket allergi med tilltäppta andningsvägar. Det enda positiva är att nya kameran går lite fortare. Innan kunde det ta 1-1½ timme, men nu tar det 15 minuter. Det är illa nog egentligen, men jag klarade det i dag också. Tredje gången i nya kameran. Jag får Stesolid-dropp precis före och jag vet inte om det egentligen har någon effekt, mer än att jag efteråt förlorar all kraft i benen och inte kan stå på dem under en halvtimme. I dag blev jag extra trött också eftersom jag inte kunde ta min ”knarktablett” som jag annars tar varje dag för att orka hålla mig vaken.

Och efter denna lilla session under förmiddagen var det bara att återgå i arbete. Magnetkameran ligger cirka 30 meter bort om jag tar hissen sex våningar ner från mitt arbetsrum. Så jag har jobbat både före och efter undersökningen i dag. Lugn eftermiddag, kan man säga. Jag har bara varit på möten. Bredvid mitt arbetsrum. Så det har varit en lindrig dag. Men extra svårt att gå i dag. Yrsel, ingen balans. Undrar om jag kan träna bort det? Verkar inte så.

Dags för Eurovision Song Contest. Tror inte jag orkar i kväll. Får satsa på torsdagens delfinal och lördagens final. Äh, vi får se.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

Comments closed

Helgen blev väl på ett ungefär som jag trodde. Migrän fredag-lördag, men det har ändå inte satt stopp för mig. Jag har röjt i både klädkammare och i garderober. Och tvättat, tvättat, tvättat. Lagat mat också (inga helfabrikat, ovanligt). Samt att jag och bevakat vad som hänt på jobbet i helgen. Det var den stora programuppdateringen och det verkar ha gått igenom. Därför var jag tvungen att uppdatera alla instruktioner/rutiner på intranätet då nytt gäller i och med att uppdateringen gick igenom.

Ny vecka, tre arbetsdagar. Minst fyra möten, tror jag. Och så ska jag på halvårskontroll  magnetkamera efter insatt helvetesmedicin. Har medicineringen skadat mig? Har den hjälpt? De är stenhårda på att man håller tiderna för kontroll, och ändå får jag kallelse till magnetkamera tre månader efter den skulle varit utförd. I april skulle jag varit på läkarbesök och innan dess skulle magnetkamera varit utförd. Någon tid till läkare har jag ännu inte fått. Så märkligt.

Lika märkligt är att jag inte fått höra något om min astmautredning. Jag skulle kallas till undersökning och har inte fått remissbekräftelse (som man ska få inom vecka enligt regelverk, och det är en månad sedan remissen skrevs).

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

Comments closed