990306 #18

Trött. Så trött… Har bara sovit fyra timmar i natt. Jag måste sluta upp med att sitta uppe och ICQ-chatta till halv två på natten. Den här helgen är det så mycket jag bara måste hinna med! Den 18 mars är det årsmöte för LSF:s lokalavdelning Kristianstad/Hässleholm. Jag sitter som kassör och ska redovisa ekonomin. Jag är urdålig på ekonomi men har ändå ställt upp för ytterligare två år som kassör. Det är inget betungande att vara kassör. Det finns inte så mycket pengar att hålla reda på. Men sammanställningen måste ju ändå göras, för jag ska ju läsa upp den och, förhoppningsvis, få den godkänd på årsmötet.

Helgen är så kort. Jag ska ju försöka göra något annat också än bara sitta här och skriva framför datorn. Men det är så många jag måste mejla. Jag klagar inte, för det är roligt att både få och skicka mejl. Varje vecka skriver jag till Miss G i Honduras. Hon har verkligen fått känna på hur det är med orkaner och översvämningar. Jag har aldrig träffat Miss G, utan det hela började med att hennes mor, som är en arbetskollega till mig, behövde ha någon mejlkontakt[1] i Sverige för information. Det är dyrt att ringa, så Miss G skulle mejla mig när hon kom fram till Honduras sommaren 1998. Sedan skulle jag meddela hennes mor att allt var okej. Veckan senare hade vi fixat så Miss G kunde mejla sin morsa direkt utan mig som mellanled. Men vi har ändå hållit kontakten och om två år kan vi äntligen träffas[2]. Vi har lärt känna varandra ganska väl, men det är ändå nervöst att få stå öga mot öga. Vi är ju ändå främlingar. Jag tror visst vi redan bestämt att vi ska gå och ta en öl så fort hon kommer hem.

[1] Låter märkligt i dag. Datorer och mejl var det fortfarande inte många som hade 1998.

[2] Det dröjde cirka fem år. Hon sprang på mig utanför mitt arbete i Göteborg. Av en händelse så hade vi båda valt att flytta till Göteborg.

990305 #17

Full panik i lingonskogen var det i dag på jobbet. Varje fredag verkar det som om alla patienter mirakulöst blir friska och kan gå hem. Lite religiös stämning över det hela. Hela veckan ligger de där och är dåliga, men på fredagen verkar det som om Jesus gick runt och helade eftersom de plötsligt kan resa sig och gå därifrån. Den mer verklighetsnära sanningen är väl att man skriver ut så många man kan eftersom det är mindre personal på helgen och att de inte hinner med så mycket av omvårdnaden. Dessutom finns det patienter som vill hem.

För att återgå till hur jag hade det på jobbet. Jo, många patienter skulle gå till annat boende, d.v.s. sjukhem eller till annan vårdavdelning. Då ska de också ha med sig läkarens sammanfattande journalanteckning över vårdtillfället och den får man alltså försöka skriva i 120 på datorn och göra en snabb utskrift och kopiera upp. Men i dag blev min läkare lite bekymrad. Dr XX hade till sin stora fasa upptäckt att jag skrivet ”patienten ska läggas i respirator om hon börjar hyperventilera” (andas med kraftigt ökade andetag). Han tyckte att det varit bättre om jag skrivet hypoventilera, då det naturligtvis är när patienten andas sämre som respiratorvård ska till. Miss M säger att jag har dyslexi, men jag tror snarare att det beror på slarv. Jag borde själv reagerat på felet i dag. I och för sig kan det vara svårt att på ett band höra skillnad på hyper och hypo. Man får kanske försöka tänka själv lite också? Men vad kan man begära? Det är ju fredag! Det största misstaget jag skrivet i en journal är att ”patienten har under vårdtiden gått ner 25 kilo i vikt”. Vårdtiden var tre dagar och patienten hade gått ner fem kilo. Men vem skulle inte vilja ha gått ner 25 kilo på tre dagar?

Oftast är det läkarna som dikterar fel, men då försöker vi yrkesstolta sekreterare att rätta det. Men du milde så roligt vi har. En gång skulle jag skriva ”patienten vägde 78 kilo i hemmet innan han gick hit utan kläder[1]”. Syftningsfel, kanske? Här följer några till som andra läkarsekreterare råkat ut för:

  • Har mycket smärtor i underlivet och speciellt när han använder muskeln till urinröret. Har nyligen träffat en flicka, tror att det kan vara träningsvärk.
  • Patient som har klagat över smärtor framför allt på kvällen då han gått och lagt sig i analöppningen.
  • Ingår i spcg-4-studien. Protokollen har försvunnit från mottagningen. Doktor XX har också försvunnit till Helsingborg.

Sedan kan man ju undra hur kompetenta våra läkare är när de kan konstatera följande:

”När döden inträffade blev patienten plötsligt försämrad”.

Åh, fan?

[1] Journalgroda som senare publicerades i Dagens medicin.

990304 #16

1999-03-04, del 16 Jag köper bara en kvällstidning i veckan, och det är Aftonbladet på torsdagar. Det är nämligen då som TV-tidningen medföljer, och jag måste bara veta vad det är jag missar på teve då jag oftare sitter framför datorn än framför teven. Jag brukar också i normala fall kasta Aftonbladet oläst eftersom det ju alltså är bilagan jag är intresserad av. Men just i dag fick jag för mig att läsa tidningen. Visst, det var väl ingen överraskning, men väldigt vad sexfixerade de var. Och eftersom jag nu ska ta upp det här, så innebär det väl att jag också är sexfixerad.

  • ”Jag gjorde abort under förhållandet med Clinton”, skriker Monica Lewinsky ut på framsidan. Jaha, och? Detta stod även på löpsedeln. Köper vi automatiskt fler lösnummer för en sådan kommentar? Jag är varken road eller intresserad, och knappast inte heller någon annan läsare. Men vi slipper åtminstone arbetslösa journalister då de tydligen kan mala på i evigheter om Cigarrmannen och Vakuumskallen[1].
  • ”Porr ska sälja kläder till unga”. Nu säljs flickmodet genom modeller som på fotografier ser rädda ut och skriker, som om de utsatts för övergrepp. Väldigt utstuderat och liknar mer en våldsporrfilm. Visst, det väcker väl debatt, men till vilket pris? Ska detta vara något ”häftigt” som ska idealiseras? Vem var det som klagade på att tonårstjejer av sina manliga klasskamrater kallades för ”fitta” och ”hora”? Det är ju så de framställs nu på alla reklampelare.
  • Nu har jag kommit till sidan 10 och vad hittar man då? Jo, Pedofil-skandalen. Inte ett ord nämns om detta på framsidan av tidningen, och det är alltså först på sidan 10-13 som det oerhörda tas upp. Jag tänker inte här närmare ta upp ämnet. Jag hänvisar då hellre till de andra dagboksförfattarna som ni kan hitta genom länken ”Dagbok på nätet”. Där har jag nu i ett par dagar följt kommentarerna och kan bara instämma. Det hela är för jävligt!
  • I en liten notis, också på sidan 12 (mitt i pedofil-skandalen alltså) finner jag att Viagra i en kvinnlig variant är på väg – Femagro. Pillret är rosafärgat, i motsats till Viagra som är blå.
  • Kvinnlig präst greps för sex med barn. Ännu en liten notis. Det enda som tidningen vet är att hon hämtades av polisen i går.
  • I Kvinna berättar man för alla tjejer att man är lurad om man tror sig vara sexuellt frigjord. Det är bara männen som är det. Man uppmanar att slänga p-pillerna (?).
  • Glömsk? Skyll på sex. Enligt en undersökning kan man bli glömsk upp till tolv timmar efter sex. Men bara för den som var ”ovanpå”. Detta då tryck kan ha skapats i hjärnans blodceller. Någon som inte kommer ihåg halva dygnet? Busted!
  • Ännu mer sex? Då kan man ringa på alla de sexannonser som finns bland sporten. Varför är de placerade just där? Resonerar man som så att det bara är män som läser sportsidorna och därför bara kan finna dessa annonser där? Jo, de killarna är väl så korkade, varför skulle de annars ringa dessa dyra fejkade samtal?
  • Från att ha läst nyheterna, gått vidare till sporten, så är jag nu på nöjessidorna. Cajsalisa Ejemyr har gett ut en ny skiva där hon beskriver alla sina ex-pojkvänner. I går såg jag en musikvideo hämtat från nya CD:n och reagerade när hon sjöng ”men han var det bästa sex jag haft”. Va? undrade jag då. I Aftonbladet i dag räknas alla killarna upp och om hur de var i sängen. När ville vi veta detta? Min fråga är hur bra hon själv är? Inte för att jag är intresserad, men ska hon hänga ut killarna får hon väl lämna ut lite av sig själv också?
  • På sista sidan ställs dagens fråga till Vi 5, Är det rätt av idrottsstjärnor att spela på sin sexualitet? Aaargh, vem bryr sig?! Hur kan man sammanfatta detta? Har vi väldigt lite nyheter, finns det bara sexskandaler, säljer sex så bra eller har kvällstidningarna bara dålig journalistik utan bredd? Eller måste de följa någon ”tidningspolicy”? Det får de själva svara på, för jag vet då rakt inte. Veckans ”höjdpunkt” är väl bilagan som medföljer på söndagarna (alla kvällstidningarnas). Där handlar det enbart om sex, förutom ett och annat matrecept. Lika ointressant det, tycker jag. Vad jag inte kan förstå är varför det är så mycket sensation i allt som har med sex att göra? Se bara så snett det blir när man blandar ihop övergrepp och våldtäkt med sexannonser, tips och skämt om sex. Det måste finnas ett samband här. Kommer tjejer att behandlas bättre av att i modeannonserna agera sexoffer? Lär sig unga killar moral och etik av att se dylika annonser? Om det är den enda sexualkunskap de får… Nä, vänta, de har ju porrfilmerna också att gå efter. Nä, jag orkar inte utveckla min tankegång. Orkar inte med det, för jag vet ju vad gemene man (och kvinna) tycker och tänker. Det skiljer sig nog inte så mycket från mina åsikter, och ändå fortsätter de flesta tydligen (?) att köpa dessa tidningar med sexanspelningar. Naturligtvis hänger jag inte ut enbart Aftonbladet här, utan även alla andra kvällstidningar. Det bara råkade vara Aftonbladet jag refererade till i dag. Och det betalade jag tio kronor för! Så de har inget att klaga på, de tjänade ju på mig.Jag blir så matt. Finns det fortfarande någon som tror på romantik och ömsesidig respekt? Eller är jag ensam om det?

[1] Drygt 12½ år senare – kan jag ha syftat på Bill Clinton och George W Bush?

990303 #15

I dag var det slasknederbörd på morgonen. Jag har alltid trott att det enda som kunde komma uppifrån är regn, snö, hagel och manna. Slask brukar ju vara övergången mellan snö och vatten, då snön smälter. Men icke. Det ”regnade” slask!

På grund av busstrejken tog jag i dag en annan buss hem från jobbet, som jag visste med säkerhet skulle gå. Men eftersom den kör en annan rutt så fick jag gena över en åker. Så nu har jag dynga upp i knävecken då slaskvädret gjort åkern till någon sorts dyngsjö. Men jag kom åtminstone hem 40 minuter tidigare än planerat. Så säg inte att jag alltid är negativ.

På jobbet skulle jag leka teknisk expertis och försöka fixa en fax och en skrivare. Total failure! Sedan fick vi ringa den riktiga expertisen. Problemet är att de tar 800 kr för att säga typ: – Öh, sätt i sladden i väggkontakten. Men det förtjänar vi som inte har kollat det som brukar vara det mest basala. Mitt bästa tips om någon teknisk utrustning krånglar; Slå av strömmen och slå på den igen. Redan där brukar cirka 95 % av apparaturen leva upp igen. Men sen kan man inte komma ifrån att det som köpts in billigt krånglar oftare och blir i längden dyrt att laga. Allt måste bara fungera! Man kan inte ägna timmar varje dag åt att försöka få igång datorer för att sedan ringa servicekillarna/-tjejerna som inte har tid att komma just denna vecka. Jag tycker mig minnas att det nämndes på nyheterna i går om att vi ägnar en dryg timme per vecka med just detta. Och dyrt blev det också för arbetsgivaren. Reality in a nutshell!

Hur det blev med faxen och skrivaren? Ingen aning. När jag gick hem hade de ännu inte kommit.

990302 #14

I går började de nya AT-läkarna på mitt jobb. Denna flock på cirka 10 personer fick guidad tur i går av en överläkare. När de passerade det rum jag satt i, sa överläkaren i förbifarten utan att stanna: ”Och där har vi en manlig sekreterare, höhöhö”. Kände jag mig dum? Jag kände mig som Skäggiga damen på cirkus. Alla tittade storögt på mig. Så ovanlig är jag väl ändå inte?! I och för sig så stirrade de små läkarna storögt på allt de såg. De är ju så nytillverkade så de inte ens lärt sig att hälsa eller presentera sig. Men ack, de blir nog härdade med tiden då de har enorma krav på sig och får i stort sett klara sig bäst de vill.

Något annat som också inträffade under gårdagen, var att jag tittade på de danska nyheterna. Det händer inte så ofta då jag inte begriper så mycket av lätet till språk, även om jag studerat danska. Men i går förstod jag allt de sa, för det var allvarliga saker de diskuterade. Nämligen om ”de hemska svenskarna” som överöser de icke ont anande danskarna med postorderkataloger typ H&M, Haléns, Ellos o.s.v. De var förskräckta på nyheterna. Vem vill beställa kläder per postorder? frågade de sig. Man intervjuade anställda på posten i Danmark och där kunde man beskriva det stora inflödet av klädpaket och det var ju så konstigt. Reportern hade till och med beställt en kavaj, men den var ju alldeles för kort i ärmen. Det hela gick alltså ut på att det var så fruktansvärt med att beställa kläder och att det var Sverige som stod bakom detta. Åja, något får de väl ha som tack för allt *jäkla* Lego som flödat in i detta land. Visst, Lego roar barnen, men hur många vuxna är lika roade efter att ha trampat på någon av de förrädiska små plastbitarna?

990301 #13

Har busstrejken undgått någon? Här går stadsbussarna, men man vet aldrig när. Busschaufförerna byter fack från dag till dag. Alla vill strejka, och det har de ju rätt till. Man kan inte förneka dem samma rättigheter som alla vi andra har. Jag kan ändå inte hjälpa att jag avskyr strejken. I morse gick bussarna här som vanligt ända tills jag gick ut. Då slutade de. Första bussen kom inte. Inte heller den andre. Och icke heller den tredje. Den fjärde kom! Har man 47:or i skor så är det väldigt stora fötter att frysa om. Och jag frös! Detta var för åtta timmar sedan, och jag har ännu inte fått upp värmen. Det var lika illa när jag skulle hem. Inte kom där någon buss. Ryktet (märk väl – ryktet) säger att bussarna ska gå en gång i timmen men man kan inte veta när på timmen de kommer. Käckt! På Internet ska man kunna läsa hur bussarna går, men när jag kollade senast handlade det bara om bussarna i Helsingborg. Andra gången var det error. Error beskriver rätt så bra hur bussarna kör.

Jag har återigen ringt Försäkringskassan (se dagboken 990225). Inget har ännu hänt. Ingen sjukpenning i sikte. Fick nu reda på att det tar 6-8 veckor innan första utbetalningen. I dag drabbades de av den ”Stora Insikten” och frågade om jag behövde pengar. Yeah yeah, wow wow, skulle man ju kunna svara på det. Vad tror de? De erbjöd sig (åh?!) att förskottsbetala två veckor! Jag riktigt känner att jag måste ta kepsen i handen och bocka upprepade gånger samtidigt som jag säger ”Tack, tack. Tack ska ni ha”. Det känns som om jag hade varit hos kungen på en audiens och blivit benådad. Men till deras försvar måste jag säga att de inte är lika snorkiga som de var för tio år sedan. Eller så är det jag som lärt mig ödmjukhet och så som man bemöter andra, blir man ju som bekant bemött tillbaks.

Anledningen till att jag ringde till FK i dag är helt och hållet postens fel. Jag väntar på ett viktigt brev därifrån (FK, alltså). Har man tur så kanske de delar ut posten. Det är ingen tvekan om att de har försändelsen, men frågan är om de blir färdiga till att dela ut den? Jag skulle fått ett brev med posten (kom tänka på att nu förtiden kan inget komma ”som ett brev på posten”) i torsdags och nu är det måndag. Var är brevet? Jag bor två kilometer från FK, men först måste brevet gå turen Kristianstad-Hässleholm-Malmö-Växjö-Kristianstad eller något i den stilen. Men det är som Stefan Carlsson (f.d. regionchef för Region Skåne) sa när sjukvården i Malmö och Lund inte ville samarbeta (då avståndet var för långt, två mil): ”Det är en hel värld emellan dem.” Och det stämmer. Hur nära det än är så kan man ju alltid ta andra hållet runt jorden för att komma till grannen. Ack ja, dessa världsliga bekymmer. Jag får väl snart börja med Losec eller Cipramil.

990228 #12

Grattis Lars Diedricsson och Gert Lengstrand!

I går kväll gick Melodifestival 1999 av stapeln. Som vanligt tittade jag och hade väldigt roligt. För första gången så tyckte jag att alla låtarna var bra. Ingen dålig, men heller ingen jättejätte bra. Det roligaste är dock ”kalkonerna”. Som när Arvingarna står och knäpper med fingrarna för att plötsligt sätta upp handflatorna och sjunga ”det lovar jag” samtidigt som de allvarligt tittar in i tevekameran. Eller den låt som tydligen publiken gillade bäst… ”Det gäller dej och mej, dej och mej, tralala, tralala, tjo och hej, tjollahopp” eller vad det nu var de nu sjöng. Och mitt i denna låt kommer en kille in och börjar ”rapa” (Hm, inte det svenska ordet rapa och jag kan ju inte skriva rappa. Rappa hus kan man ju göra.). I vilket fall som helst så hörde man inte orden. Försök säga något fort på svenska och det blir bara gröt av det hela. Ännu värre att sjunga/rapa fort.

För att återgå till mitt grattis ovan. Ingen vet väl vem Lars och Gert är, men det var faktiskt de som vann Melodifestival 1999. Och Charlotte Nilsson framförde det vinnande bidraget. Grattis även till Charlotte! Juryn och tevetittarna var eniga i att rätt låt vann, och jag håller med. Jag tycker inte om dansbandslåtar och låten kommer väl tyvärr att misshandlas på dansgolven. Jag kan inte annat säga än att Tusen och en natt är en väldigt catchy låt. Den har redan fastnat som en parasit i huvudet på en.

Förr pratade man alltid på jobbet ”om rätt låt vann”, men nu diskuterar man det inte över huvudtaget. Nu verkar det bara vara pressen som är intresserade då löpsedlarna på söndagen bara skriver om detta. Bryr vi oss längre? Visst, kul att titta på, men vem bryr sig sen? I dag stod det ”Tevepubliken chockade av Vendelas kiss-replik”. När hon skulle göra sorti från scenen sa hon ”nu måste jag gå och kissa”. Vem är så lättchockerad?? Anders Lundin skämtade friskt hela kvällen, men när Vendela för första gången säger något så tar folk illa upp? Jag hoppas verkligen att det bara är kvällspressen som hittar på igen. Chockade? *fnys*

Om en timme har jag glömt vem som vann melodifestivalen. Jag kommer inte ihåg låten som vann ifjol och kunde inte för mitt liv komma ihåg vem Jill Johnsson var när hon dök upp i går kväll och delade ut diplomen till årets vinnare. Nä, melodifestivalen är inte viktig för mig, även om jag i dag fick stoff till att skriva något i min dagbok…

990227 #11

Klockan 05.45 i morse ringde det på min dörr ute i trappan. Ens första tanke när man på det här sättet rycks ur den goda nattsömnen är ”Gud, nu springer brandkåren runt och väcker oss då hyreshuset står i ljusan låga”. Alltså rusar jag upp för att kolla vad det är som står på. Men inte var det någon brandman som stod där, utan en kille i svart läderjacka. Jag öppnade inte, utan avvaktade lite istället. Så istället började han gå och ringa på de andra dörrarna. Utan framgång, naturligtvis. Vem skulle våga öppna dörren så tidigt på morgonen om det stod en snubbe utanför med läderjacka? Hans beteende var något underligt då han bara ringde på en av dörrarna på varje våningsplan och att han tog hissen mellan varje våning istället för trappan. Eftersom ingen öppnade så blev han sedan stående tyst i trappan. Jag undrar vad hans ärende egentligen var. Kanske var det en granne i nöd som tappat sina nycklar och som behövde låna en telefon? Men han behövde väl inte skrämma skiten ur oss på det här sättet?!

Det är vid sådana här tillfällen jag funderar på att flytta. Jag bor i ett bostadsområde som är lika ökänt som Rosengård i Malmö. Jag har bl.a. blivit hotad med kniv och förföljd på öppen gata. Många som känner till detta område skyller på invandrarna då de är så många här. Men icke! Det är våra gullungar *ironisk* till knarkare som har sina snedtändningar.

Kanske man skulle flytta tillbaks till gamla hederliga Tollarp? Fast hur många våldsdåd har vi inte haft där? Förra sommaren mördades en man i sitt eget hem av en inbrottstjuv. För ett par år sedan våldtogs och mördades en 90-årig kvinna i sitt eget hem. För tio år sedan fann man kroppen efter en 10-årig flicka[1] som kidnappats, hållits fången och våldtagits. Alla förövarna har man fångat in förutom den sistnämnde[2]. Och också kanske skyldig till det råaste mordet som skett här i trakterna.

Var ska man våga bo?

[1] Helénmordet i Hörby, hennes kropp återfanns utanför Tollarp.

[2] Jo, men det dröjde. Ulf Olsson dömdes för mordet 2005 och hängde sig själv 2010.

990226 #10

Som jag tidigare berättat så är jag halvt sjukskriven från mitten av januari och tillsvidare. Här följer innehållet av mitt sjukintyg som gäller till 990328.

Diagnos/symtom som förorsakar arbetsoförmåga från arbetet. Det finns starka skäl att misstänka att patienten har en synnervsinflammation på vänster öga med kraftig synnedsättning.

Hur påverkar sjukdomen arbetsförmågan? Patienten ser knappt med vänsterögat för närvarande. Synfältsbortfallen är mest markerade nertill. Han råkar (ett misstag alltså? /jonas) vara läkarsekreterare och detta försvårar hans yrkesutövning.

Kan patienten trots sin nedsatta funktionsförmåga arbeta med sina vanliga arbetsuppgifter? Och i vilken omfattning? Ja, 50 %.

Behandlingar/utredningar/föreskrifter. Vi kommer att följa patienten med upprepade återbesök och om det är nödvändigt så skall man vidga utredningen med en neurologkonsult och neuroröntgen.

990225 #9

Jag trodde i min enfald att om jag bara skickade in mina sjukintyg så skulle Försäkringskassan (FK) med glatt humör betala ut min sjukpenning. Men icke! Det är tio år sedan jag sist behövde kontakta FK p.g.a. sjukdom. Sedan dess har jag hört om hur mycket de har rationaliserat och hur bra allt nu blivit. Redan där borde jag anat oråd. Rationalisera brukar ju inte betyda att något blivit bättre om syftet från början var att spara pengar genom att göra sig av med folk.

 

För att återgå till mitt lilla bekymmer; FK påstår att min arbetsgivare, mina läkare och jag har uppgett fel datum för mitt insjuknande. Att vi har uppgett samma datum allihop, och det faktum att det är rätt, hindrar inte FK från att nu returnera samtliga mina handlingar till mig. FK säger att jag ska ha varit sjuk en dag längre och kan därför inte betala ut för de efterföljande dagarna. Ett annat problem är att jag uppgett ny inkomst jämfört med vad jag hade 1995. Så fick jag ju inte göra, sa de. Då måste de ta upp mitt ärende i en nämnd som godkände att jag har ny årsinkomst. I normala fall ringer FK alltid löneassistenten för att kontrollera sina uppgifter, men inte i mitt fall? När jag ringde FK och frågade varför inget hände så undrade de om jag verkligen behövde mina pengar! Duh! Nix, det är inte med små glada utrop och med sång på läpp som de arbetar. Det är nästa så jag tycker synd om dem. Om det inte hade varit för att jag tycker mer synd om mig själv och alla andra som drabbas på ett snarlikt sätt. Till FK:s försvar får jag säga att de är väldigt trevliga att ha med att göra.

990224 #8

Helt otroligt skönt! Jag har haft sovmorgon och ska jobba eftermiddag i dag. Hade lönen nu hunnit komma, så skulle jag ha gått på bokrean i dag. Men jag får vänta ännu en dag innan lönen sätts in på kontot. Jag såg på teven nu på morgonen, att folk i långa köer redan innan midnatt stått och väntat på att dörrarna skulle slås upp till de bokhandlar som tjuvstartade rean i natt. Jag hoppas verkligen att det finns någon bok kvar när jag blir färdig till att ge mig ut i vimlet. Huvudsaken är att just den boken finns kvar som jag är på jakt efter. Annars blir jag ledsen i ögat. Den bok jag har i åtanke kostade 300 kronor när jag hade tänkt köpa den i julas. Nu kostar exakt samma bok, i samma utförande, 69 kronor! Snacka om rea! Vilken bok det är jag ska köpa? Jo, Diana Gabaldons ”Trummornas dån”, som är del fyra i en planerad serie av sex böcker.

990223 #7

Plötsligt i dag slogs jag av en tanke. Politik måste vara en subklass till New Age. För det måste vara det som är förklaringen till fenomenet politiker. Tänk, dessa små gråa nissar som kommer från hela landet, är folkvalda! Inte var de väl så här stela och tråkiga på hemmaplan innan de kom till storstaden Stockholm? Jag tror att den stora förvandlingen sker någon gång mellan valnatten och invigningen i riksdagen. Vi bor ju i ett land som älskar kurser av alla de slag, så rimligtvis måste det vara en New Age-kurs de deltagit i.

Dag 1: Färganalys. Där får de lära sig att kamouflagefärgerna svart, brunt, grått och mörkblått är väldigt effektivt om man obemärkt behöver smita undan journalister som granskat någon ”affär” politikern varit inblandade i.

Dag 2: Avslappningsövningar. Se bara hur skönt de sitter och sover i riksdagens bänkrader när det är omröstning i någon fråga. Förmodligen har de fått lära sig visualisering av något som verkar avslappnande. Kanske en framtida landshövdingstjänst?

Dag 3: Intergalaktiskt språk. Den rappakalja som används vid bortförklaringar och luddiga svar var inte ämnat att användas mot oss väljare, utan det skulle bara användas som avskräckande åtgärd vid en eventuell invasion från yttre rymden.

Dag 4: Våga visa känslor. Det händer en och annan gång att en politiker vill verka lite mindre känslolös än vanligt. Det är då den färgglada slipsen tas i bruk. Färgen eller mönstret brukar inte stå för någon särskild känsla, men vill politikern själv ha lite roligt så ska han välja en färg som representerar ett oppositionspartis färg. Detta brukar reta det andra partiets partiledare som i en vecka brukar svara surt på alla tilltal med ”Ingen kommentar”.

Dag 5: Kreativitet. Den sista dagen i kursveckan får deltagarna lära sig hur man klipper och klistrar kvitton, handlar privat och betalar räkningar med hjälp av skattepengar, blir berusade på kortast möjliga tid och gör bort sig offentligt och festa på minderårigas olagliga knark- och dansställen. Detta är en taktik som en politiker praktiskt måste genomföra om valsiffrorna skulle börja dala kraftigt. All reklam är ju som bekant bra reklam. Och detta garanterar en löpsedel som säljer.

Tja… Det är ju rena spekulationer och kanske också rent förtal och hets mot folkgrupp, men det skulle förklara väldigt mycket. Eller som agent Mulder säger ”The truth is out there”.

När mina dagar är så här händelselösa brukar mina tankar irra iväg i sådana här banor som jag ovan just redovisat för. Visst är det skrämmande? Insomnia, sömnlöshet. Det är något jag lider av ofta då jag ligger och grubblar. I natt slipper jag åtminstone fundera över politiker. Hm, varför har Kalle Anka inte byxor?