Lite tv, mycket film, men helst tv

Ända fram till första reklaminslaget orkade jag se. Förmodligen spelar jag in hela serien Wayward Pines och tittar kanske när höststormarna kommer. Om det var bra vet jag inte, men där är nästan för mycket referenser till Lost. När det hela blir en kopia så känner jag mig… lost. För vill jag verkligen se på något som redan gjorts? Jag avvaktar också lite reaktioner på nätet om serien.

I kväll visar elvan Poltergeist. Jag känner mig här lite frestad att återuppleva filmen även om det bara var ett par år sedan jag såg den senast. Den kom när jag gick på mellanstadiet och jag såg den på VHS. Efteråt var den en snackis i skolan. För en 12-åring var den otäck på ett sådant där kittlande sätt. I dag kan jag inte påstå att jag kan uppleva samma känsla ens för något nytt. Eller ska jag hoppas på sommarens nyinspelning av Poltergeist? Kanske riktig skräckfilm bara kan upplevas korrekt av en prepubertal yngling? Vid min ålder blir jag mest bara otålig, gäspar och lägger mig. Men eftersom jag är tv-serienörd, så hoppas jag alltid på något – bra eller dåligt – som har förmågan att trollbinda. Och gärna med en krydda av fjärilar i magen. Långfilmer är som bekant egentligen inte min grej eftersom tiden på 1½ timme inte räcker till för att ge djup åt karaktärer. För mig är det det viktigaste. Jo, jag kommer nog att se Poltergeist igen. Synd att det är en reklamkanal med sina omotiverade avbrott. Poltergeist är kvalitet karaktärsmässigt, intressant story med oväntad vändning och i dag urusla specialeffekter. Förmodligen kan Poltergeist symbolisera min uppväxt och med distans ser jag gärna filmen igen.

En film jag i flera år hoppats få se på tv, Netflix eller Viaplay verkar aldrig dyka upp. Därför beställde jag i dag dvd:n för Stargate. Just nu ser jag om tv-serien SG-1 och har även sett serierna Universe och Atlantis samt någon fristående film för SG-1. Med tanke på att de ständigt rullar i tv och på Netflix, så är det märkligt att just ursprungsfilmen inte visas. Men serien SG-1 är trots allt bäst, för där fanns en utveckling i händelseförlopp, särskilt sista säsongerna av serien. Synd att varken Atlantis eller Universe byggde vidare på det. Men vi är några (miljoner?) fans som hoppas på att Stargate kommer tillbaka som tv-serie i någon form. Det som gör denna scifi så bra är att den är förlagd till nutid och vår verklighet. Och att den knyter an till vår egyptiska mytologi.

Men nu är det lördag och före Poltergeist kommer veckans höjdpunkt i form av Supernatural.

Malmö 1998

Ibland funderar jag på varför det blev som det blev. Även om jag aldrig sett filmen Sliding doors så funderar jag i just de banor som jag vet filmen tar upp. Små händelser som ger oss en ny oväntad riktning i livet. Eller så inträffar aldrig de där små händelserna och livet går vidare men inte ens där vet man om det verkligen är så utstakat. Saker händer hela tiden som kan ge ny inriktning.

Jag tänker på 1992-1998. Under de åren var jag den ständige vikarien som fick förlängt med två veckor i taget. Trots detta var jag nöjd med livet. Ibland funderade jag på att börja läsa på universitetet, men jag trivdes att jobba på det lilla sjukhuset och bo i den lilla staden. Ändå hände något 1998 men jag minns inte vad. Förmodligen ville jag ha förändring, men jag vet inte varför eftersom jag var så nöjd med tillvaron. Det enda som skavde lite var detta att aldrig få ett fast jobb med eget ansvar. Trots allt kunde jag bli utkastad efter en tvåveckorsperiod precis när som helst. Det var ständiga besparingar och tjänster försvann under alla de här åren, men jag lyckades klamra mig fast – förmodligen för att jag var av underrepresenterat kön och jag behövdes för personalstatistikens skull. Men det är min gissning och tolkning.

I vilket fall som helst – 1998. Plötsligt hade jag tagit tåget till Malmö för en anställningsintervju inom psykiatri. Jag hade planer på att flytta till Malmö och börja arbeta där. Inte heller det minns jag varifrån jag fått. Men redan då kände jag nog att Kristianstad var lite litet för mig. Efter anställningsintervjun skulle jag beställa taxi till stationen, men passade på att ringa mitt dåvarande fackombud som kunde berätta – där och då, i en telefonkiosk i Malmö – att jag efter åtta år fått fast anställning i Kristianstad, på den arbetsplats jag varit under alla år.

Lyckan! Jag skrotade alla planer på Malmö där och då (samt att jag aldrig fick tjänsten jag var på anställningsintervju för) eftersom jag hade en fast förankring i Kristianstad.

Men säg den lycka som varar. Små händelser blir till stora. Ett år senare fick jag ms. Och det i sin tur ledde in på en helt annan väg som ledde till Göteborg utan bostad eller jobb. Men det fixade sig så fort jag sagt upp mig från jobbet och sagt upp lägenheten. Så trots allt – jag blev lycklig ändå, men inte som jag hade tänkt mig.

Det jag frågar mig är vad som hade hänt om jag fått tjänsten i Malmö. Gift och barn (dubbel-hu)? För jag hade nog ändå flyttat dit och sagt upp mig från tjänsten jag precis hade fått som tillsvidare. Nu vet jag inte riktigt vad jag kan ha förlorat i form av bekantskaper och vänner, genom aldrig ha flyttat till Malmö, men jag vet att många människor skulle inte finnas i mitt liv som jag fått i Göteborg.

Ibland i det där halvvakna tillståndet man befinner sig innan man vaknat riktigt på morgonen, så dyker den där tanken upp. ”Jag ska flytta till Malmö”. Jag tror inte det har något med att göra att jag hade planer på det för 17 år sedan. Kanske det är min underliggande oro över att vara så långt hemifrån. Jag är väldigt ensam vad gäller släkt och familj – det bor så långt bort och jag kan inte åka dit. Ömma modern blir 63 år, hennes sambo 81 år. Redan nu kan inte sambon hälsa på mig på grund av ålder. Frågan är hur länge till jag kan få besök av ömma modern. Redan i dag har det glesats ut. De är/blir skröpliga med ålder, liksom jag. Malmö hade varit närmre och hanterbart på ett annat sätt.

Hur jag kan lösa detta? Jag vet inte. Det känns ganska kört att få jobb i Skåne, liksom bostad. Trots allt trivs jag i Göteborg, men Malmö/Skåne känns lite som ett osäkert kort. Jag kan inte ändra mitt liv av hänsyn till relationer, tyvärr. För hur jag än gör så är det inte bra. Och en av anledningarna till att jag flyttade till Göteborg var min självständighet.

Men märkligt hur oväntat riktningar kan ändras. Har vi egentligen någon egen fri vilja? Jag tror inte på ödet. Då tror jag mer på att inre behov styr som tar oss ut i det okända. Men där är också olika vägar ut i det okända. Att jag skulle lämna Kristianstad var min inneboende önskan, men att det blev Göteborg var en sammavägning av framtidsutsikter. Malmö hade vid tillfället inte förutsättningarna för mig. Där vann Göteborg.

PS! Det är ganska fantastiskt att jag skriver om 1998. Året då Sliding Doors kom.

Nummer 411

Två långfilmer blev det i dag. Jag ser fruktansvärt sällan på film då jag föredrar evighetsserier på tv och seriemaraton. Filmformatet är lite begränsat. Förutom när det gäller Marvel-filmerna som går in i varandra vad gäller handling och karaktärer. Lyckligtvis är jag sedan tidigare ganska bevandrad i Marvel Universe efter att i flera decennier läst deras serietidningar. Men jag är ändå tveksam till dagens filmer (båda utgivna i år). Jag hade nog högre förväntningar. Ändå är jag relativt nöjd eftersom det trots allt var Marvel. Vilket också kan få sammanfatta 2014 – jag är skeptisk (tveksam) då jag hade högre förväntningar än så här, men är trots allt nöjd. Trots allt sluttar planet mer uppåt än nedåt.

Tv-generationen #279

Söndagar inleds på samma sätt. Så fort morgontidningen kommer letar jag upp tv-bilagan och börjar kryssa för allt det jag ska spela in under veckan, för att därefter programmera min TiVo. Även om jag har många förprogrammerade serieinspelningar, så behöver jag komplettera. Allt som allt tar denna söndagsrutin närmare en timme. Där är så mycket att dubbelkolla. Kommande vecka ska jag bara spela in 31 tv-program.

Tittar jag osunt mycket på tv? Nej, jag tror inte det. Det finns dagar (tror jag – inbillar jag mig) då jag inte ens startar tv:n. Så tittar jag på allt jag spelar in? Nej. En del inspelningar gör jag av nyfikenhet men raderar efter att ha sett en minut. Jag har dåligt tålamod. Och en del inspelningar, eller serier, tröttnar jag på och slutar följa där jag kan ha spelat in flera veckors avsnitt. Men det är särskilt långfilmer jag raderar utan att ha sett. Är det något jag inte har tålamod med så är det långfilmer. Det har inte med längden att göra, utan det där att handlingen är så begränsad och ytlig. I serier finns många parallella handlingar och över tid finns också fördjupning av karaktärer.

Jag följer väldigt många tv-serier, främst amerikanska (men inte skratt-på-burk-komedier). Eftersom jag aldrig tittar på utsändningar, utan endast tittar på sådant jag spelar in, så dröjer det ibland innan jag tittar på det jag spelat in. Då blir det maratonsittning framför en series flera avsnitt.

Jo, ovan är ju bara det jag spelat in på TiVo. Jag har ju också Netflix och Viaplay. Men jag tittar ändå bara lite då och då. För det som går före tv-tittandet är jobb, sömn, mitt hem, träning och så vidare. Det mesta cirkulerar kring det, inte tv.

Senast jag såg något på tv? Äh, det har gått 10 timmar och det lär gå ytterligare 2. Vad jag ska se härnäst? Ha! En långfilm som jag sett 2-3 gånger tidigare. Nätet. Gammal och numera skrattretande. Filmen och jag.

Kulturpest #236

I sjutton timmar har jag plågat mig igenom en ljudbok som aldrig ville ta slut. I sin finurlighet blev den övertydlig och förutsägbar, och samtidigt otroligt seg. Eller så hade jag bara väldigt höga förhoppningar så här två år efter att jag senast lyssnade/läste en bok. Frågan är om jag efter detta ens vill skaffa en ny ljudbok trots att jag har X antal veckor kvar av semestern (har inte koll – tror min första normala arbetsvecka är i september). Men värmen gör också att jag inte kan fördriva tiden med tv och då återstår inte så många alternativ då jag måste gömma mig inne för att åtminstone fly värmen lite. Okej, det har blivit svalare, men omkring 20 är också för högt.

Börjar jag bli uttråkad? Jag vet inte. Värmen gör att jag sover väldigt mycket, väldigt länge och väldigt djupt. Men det är samma visa varje år. Värmen gör mig handikappad och jag har ingen glädje i att känna mig fri och ledig – för det gör jag inte. Kanske jag borde sparat lite semester och uthärdat jobbet lite längre och istället ta min favoritsemester som brukar vara första veckan i oktober – veckan då jag fungerar som bäst efter en lång plågsam sommar. Men i år behövde jag semester mer som förebyggande för att inte bli sjukskriven efter lång och negativ arbetsstress, samt att jag sett fram mot ledighet hela detta året när det varit som (arbetsmässigt) mörkast.

Ännu en sak har jag plågat mig igenom de senaste veckorna. Sagan om ringen-trilogin som sänts i TV4. Jag har bara sett den en gång tidigare för nu väldigt många år sedan, och inser plötsligt varför jag inte sett den efter detta. Den. Är. Skitdålig.

Det verkar som om mitt tålamod bara klarar av små snuttar av inte alltför betungande hjärnverksamhet. Då är det väl bra att jag just nu tittar på The Golden Girls (Pantertanter) med sina 20-minuteravsnitt? De är fortfarande roliga. Och så mycket roligare än så har jag det inte just nu.

Boken? Min favorit Johan Theorin med besvikelsen Rörgast.

Hajstorm #215

Förra året blev jag så avundsjuk när jag läste mitt twitterflöde. Jag fullständigt bombarderades av Wil Wheaton som retweetade från sitt eget flöde. Avundsjuk? De livetweetade då de på tv såg premiären av Sharknado. Att det var en dålig kalkonrulle förstod jag, samtidigt som den tydligen var väldigt komisk (à la Mördartomaterna anfaller).

Men så dök då äntligen Sharknado upp på Netflix för några månader sedan. Under det svenska namnet Hajstorm (usch). Först i dag var jag i rätt stämning att se filmen (värmen gör att hjärnan mjuknar och inte är så kritisk).

Storyn? Tornado över Stilla havet drar med sig hajar som plötsligt anfaller Los Angels. Det fantastiska är att vattnet stiger och hajar simmar runt på gatorna och äter folk. I detta måste en man rädda sin exfru och barn. Väldigt klassiskt för en katastroffilm, förutom detta med hajarna…

Vad jag tyckte? Jo, den var riktigt, riktigt dåligt filmad, dåliga effekter, massor av misstag, uruselt manus, men… småkomisk just på grund av allt det. Och kritikerna har inte varit nådiga, men det har ingen betydelse. Nu kommer Sharknado 2. Can’t wait…

Datormatrisen (155)

Det tog tio timmar att säkerhetskopiera alla filer jag har på datorn hemma. Av någon märklig anledning så tar det längre och längre tid trots snabbare datorer. Kan det bero på att jag sparat filer nu i 18 år? Och, ja -jag tar kopia på kopian plus allt det nytillagda. Så jag multiplicerar själv alla filer i det oändliga varje gång jag gör en säkerhetskopia. Så är det när man inte har riktigt koll på läget. Jag skulle tro att min första dagbok från 1999 finns i minst 100 säkerhetskopior.

På tal om 1999. Jag har i dag tagit mig tiden att också se om Matrix (från 1999). Filmen har nu 15 år på nacken och ett tag var jag ganska trött på den. Men varje gång inser jag djupet, upptäcker något nytt. Manuset är verkligen genomtänkt och filmen har inte åldrats trots sina år. Snarare är det så att jag åldrats. Det jag lade märke till lite extra i dag, är rinnande vatten. Fönsterputsarna där vattnet rinner längs fönsterrutorna. Vattensprinkler som gör att vatten forsar. Och själva Matrix-kodningen – de där gröna tecknen på svart bakgrund – som också rör sig som rinnande vatten nedåt. Det är genomgående. Jag noterade också att hela filmen har grönt filter över sig eftersom färgen symboliserar Matrix. Och alla passager om Alice i Underlandet. Förutom att Neo ska följa den vita kaninen, så är där väldigt mycket speglar och avspeglingar. Neo syns ofta väldigt klart som avspegling i Morpheus solglasögon. Och att bli visad dörrar att själv gå igenom. En sak som var både bra och dåligt med dagens återseende, var HD. Skarpare bild med HD, men man såg också tydligare allas hudstatus.

Netflix… Funderar på om jag också ska se del 2 och 3 av Matrix. Självklart har jag sett de delarna också, men aldrig sammanhängande från början till slut.

Film x 2

Eftersom jag är urusel på att se långfilmer, så gjorde jag en insats i dag. Två filmer hyrde jag via Itunes. Och, nja… Det känns verkligen som slöseri med tid eftersom så lite handling dras ut till två timmar. Det är därför jag föredrar tv-serier. Komprimerad handling som driver historian framåt vecka efter vecka och som utökas.

Film 1: Man of Steel

För inte så länge sedan gjordes en Stålamannen-film. Och nu har det alltså gjorts en till som börjar om från början. Den här gången en uppdaterad rip-off på Stålmannen 2 som jag såg på bio som typ 11-åring. Man of Steel var ganska hopplös eftersom man hoppade i handlingen i nutid. Och i dåtid. Otroligt förvirrande. Annars hände där inte så mycket mer än att man slogs i superfart.

Betyg 3/10

Film 2: The Hunger Games

Förra året läste jag hela trilogin och var inte imponerad av första boken Hungspelen. Filmen var inte lika beskrivande och stordådig som boken, men lyckades med att komprimera handlingen även om mycket blev konstigt. Man fick inte se Katniss alla färdigheter som gjorde att hon blev hyllad. Och våldet försvann också vilket är märkligt för en handling som går ut på att döda.

Betyg 1/10

Nej, nu får det vara nog med film. Jag återgår till… öh… Unge kommissarie Morse är bra. Betyg 9/10.

Modernt

Teknik – nödvändigt ont. Eller, hur nödvändigt är det egentligen? I dag när jag åter bråkat med Apple TV och digitalboxen har jag frestats av att bara öppna fönstret och slänga ut skiten. För det är inte värt tiden. Det finns inget mervärde i tv-tittande. Är det förströelse jag är ute efter så finns det annat än teknikrelaterade fritidsintressen.

Det jag surar över i dag är först och främst digitalboxen. Jag har testat att göra nya omkopplingar mellan tv och DVR, men det går bara att koppla på ett sätt och jag kan fortfarande endast spela in från tv den kanal digitalboxen för stunden är inställd på. Byter jag kanal under inspelning så spelar jag också in ny kanal. Inklusive programinformation och tv-tablå som visas i bild vid kanalbyte. Allt spelas in. Vilket alltså gör det omöjligt att spela in en kanal och samtidigt se på en annan. Kanske en källa till mitt förtret beror på att min DVR är bortåt 10 år gammal. Många typer av kablar som används i dag fanns inte då och därmed saknas också en del uttag i min DVR. Nåja.

Eftersom jag var så uppretad på ovan så tänkte jag hyra långfilm i iTunes och se filmen via Apple TV. Det gick väldigt bra, jag valde den senaste Star Trek-filmen. Men så pausade jag filmen och stängde av Apple TV. När jag sedan startade Apple TV igen så fanns där en programuppdatering som jag accepterade. Därefter kunde jag inte återuppta den pausade filmen. Det fick inte heller att hyra den på nytt. De anvisningar som fanns för hur man skulle återuppta filmen stämde dessutom inte. Jag provade allt! Tills jag kom fram till att Apple TV uppgraderats på mer än ett sätt. Där är nya funktioner. Alla inställningar sedan tidigare fanns sparade, men en ny inställning hade tillkommit och hade defaultinställning USA. När jag ändrade det till Sverige så fanns hyrfilmen åter tillgänglig och jag kunde återuppta filmen och se den klar.

Alltså – det där trixandet. Försöken. Dra kablar, göra omstarter, leta i menyer, ändra inställningar. Så ser ju min vardag också ut på jobbet och med datorer. Jag avskyr verkligen teknik. Just detta att man vill ha teknik och ibland ser det som något nödvändigt, resulterar också i att man får ta i problemen som uppstår. Ingen teknisk utrustning fungerar utan att någon gång behöva underhåll och en teknisk arbetsinsats. Det onda med det goda. Men när det strular så strular det rejält och kräver så mycket mer av mig som person än när det fungerar. Trots att det fungerar oftare än det strular.

Nej, jag säger inget om mobiluppgraderinar. Eller uppdateringar av appar. Eller något om min dator. Samma sov ovan gäller för detta. Insatser, tid och tekniskt kunnande. Jag höll på att säga att det är tur att man inte är teknisk support, men det är jag ju för olika mjukvaror på jobbet. Mest skit. Ingen teknik verkar vara användarvänlig.

30-dagarsutmaningen, dag 2

Dag 2: Din favoritfilm.

Ärligt talat så har jag ingen på tronen vad gäller favoritfilm. Jag är för mycket tv-freak för det (tack och lov för morgondagen). De filmer som jag nämnde för tre år sedan gäller fortfarande som favoriter, men inte som tre-i-topp. Där är tomt. Anledningen till att jag har så svårt för att gilla filmer, beror på det begränsade formatet. Cirka en och en halv timme. Sedan är det slut (oftast). Det är därför jag gillar tv-serier. Under väldigt många timmar så byggs där upp komplicerade handlingar och man lär känna karaktärer på djupet. Allt jag läser eller ser bör vara med fortsättning. Serie av böcker, tv-serier, serietidningar och så vidare.

De senaste åren har jag dock sett fyra långfilmer som varit bra, men inte heller de hamnar på högsta placering.

Skyfall har fått ny vitalitet i och med att agent 007 fick lite nygamla karaktärer i sin omgivning och då handlingen blivit mer verklighetstroget våldsam. Jag har sett alla Bond-filmerna och måste säga att för första gången så verkar inte Bond trött.

Bourne-filmerna med Matt Damon är också oväntat bra, men det kanske kan ha något att göra med att det är flera filmer som bygger på en serie böcker;

  1. The Bourne Identity
  2. The Bourne Supremacy
  3. The Bourne Ultimatum

 

Det känns som om det är dags för mig att se om Bourne-filmerna. Det jag noterade sist jag såg dem var att ordningen inte är rätt. Handlingen utspelar sig inte kronologiskt så som utgivningsåren är för filmerna.

30-dagarsutmaningen

Skapa struktur

Trots semester har jag inte hållit mig ifrån jobbmejlen. Jag måste kolla den. Det ingår i mitt uppdrag eftersom ingen annan har tillgång till min mejl. Det där med offentlig förvaltning…

Det har varit en riktig slappardag. Jag fick Skyfall-dvd:n i brevlådan och har nu sett den. Filmen alltså. Med Bond. James Bond. Den var lite homoerotisk (Bond mer eller mindre erkänner att han lega med män) och lite lam. Där var inget storslaget eller extraordinärt, utan var ganska… grå. Mycket har redan sagts om Skyfall och vad som händer i filmen är känt för många. Ändå ska jag inte avslöja någonting. Mer än att jag hade två på rätt punkter – 1) introduktion av en känd karaktär vi inte sett under Craig-eran, och 2) en karatär byts ut. Betyg? 3½ av 5 sängfösare.

Vad gör jag annars under min exklusiva semester? Tja, jag har hittat gamla papper. Sådant som ska sorteras och som jag inte orkat göra de senaste 25 åren. Här ska det fyllas sopsäckar!

Och jag funderar mycket. Jag släpar runt på väldigt mycket som jag borde lämna bakom mig. Jag behöver lugn och ro för att kunna fundera och lyssna inåt.