Den nya AT-läkaren fick jag då äntligen träffa i dag på jobbet, som jag hört så mycket om. Han var väldigt avvaktande i början, hade väl aldrig sett en så effektiv sekreterare någon gång (kan jag ju inbilla mig). Då han såg att jag inte överföll honom med brevsprätten, eller vad han nu trodde, så kom han faktiskt fram och rådfrågade mig flera gånger om hur han skulle gå till väga när han skulle diktera patientjournaler. Hur mycket som behövdes dokumenteras och så.

Eftersom jag inte känner så där väldigt mycket för att skriva dagarna igenom, så viftade jag lite nonchalant med handen och sa ”Åh, det är inte så noga”. I morgon får vi väl se om överläkaren går i taket då anteckningarna i journalerna ser ut som om någon gniden skotte skickat telegram. Men, men… Den dagen, den glädjen. Men det var väl rart av honom att komma och fråga åtminstone? Det visar på respekt för oss äldre! Han är ett år yngre än jag, född 1971 alltså. Men vi kan nog bli kompisar på avdelningen. Dock måste han stå ut med att jag driver med honom.

Någon glädje ska man ju ha i arbetslivet.

[1] Gratis utrymme på nätet att lägga upp hemsida på. Numera en del av Yahoo.com.

Det var som jag trodde i dag när jag kom till jobbet. Där såg för jäkligt ut med papper överallt, och helgpersonalen hade nog haft en hel del att göra då de glömt informera mig fortlöpande under helgen med små lappar. Det som skulle ta dem två minuter att skriva ner till mig fick jag sitta och gå igenom i två timmar i dag innan det stämde.

Det finns en mycket bra tidning som heter Dagens medicin, och som för ett par veckor sedan skrev om all den överbeläggning av patienter som det finns på våra medicinkliniker i landet. Vad som aldrig framgår i artiklarna är hur innerligt hjärtligt förtvivlade patienterna och personalen är. Bland personalen råder det stor uppgivenhet, för vad kan man göra? Patienter skickas hit och dit, och fram och tillbaka. De får gå hem för tidigt och står åter på akuten dagen efter. För min del genererar detta enorma mängder pappersarbete som jag aldrig hinner ta itu med. Sedan tidigare har jag jobbat över 31 timmar och 11 minuter (kollade flexen i dag) men skulle behöva jobba extra drygt 40 timmar för att hinna ifatt. Och så är jag halvt sjukskriven! Jag kan bara säga att det är tur att jag inte stressar upp mig. För då hade jag fått en hjärnblödning för flera år sedan.

Man ska inte klaga, men ibland blir man bara så trött.

Förutom att jag går på folk som jag inte känner (gör ju inte så mycket), så ser jag ju inte dem jag känner. Det värsta är att jag träffade lilla mor ute på stan. Och jag såg henne inte. Gissa om jag fick höra det sedan på kvällen.

Helt plötsligt har jag alltså fått tid över då jag inte jobbar heltid. Nu har jag äntligen tillfälle till att fixa med min hemsida. ”Borde du inte vila ögonen då?”, undrar säkert någon nu. Nej, inte enligt vad läkarna säger. Då hade jag klättrat både på väggarna och hängt i taklamporna vid det här laget.

Jag har väldigt svårt att sysselsätta mig med något som inte innefattar att jag läser och skriver. Detta gäller både på arbetet och på fritiden. Det största problemet lär bli min gigantiska telefonräkning av allt surfandet på nätet. Men man måste ju kolla läget.

Nu måste jag få rekommendera en länk till Annika Tiger. Här finns enligt mig den ultimata HTML-skolan för oss som inget kan, men vill kunna allt, när gäller att göra hemsidor. När jag gick på TBV:s HTML-design i höstas så lovprisade min lärare denna kvinna och hennes jobb. Och jag förstår varför och kan inte annat än att hålla med. Men där finns också mycket annat intressant att läsa. Till exempel Reload där man kan finna länkar andras dagböcker på nätet.