Mediamärkligt #408

 

Mobiltelefonen är min källa till nyheter. Oftast är jag lat och läser enbart rubriker som jag sedan associerar fritt till. Detta blir skärmdumpar på Facebook som jag kommenterar. Här är ett urval för de senaste två månaderna.
En riktig vän.


Oslo, inte Göteborg. Skulle kunna tro att vi skänkt våra värdelösa italienska spårvagnar till Norge.


MelC var bäst. Posh gillade jag aldrig. Filmen var hemsk. Låtarna betydde inget.

Nätdrogen spice…


Åh, de är så hippa på eGP och har hittat en opartisk källa till nyheter.


Den största och viktigaste nyheten i dag. Regeringskris? Äsch!


Och nu drabbades eGP av afasi.


Fjantigt. En nyhet. Lyckligtvis inte en toppnyhet.


Gatsten? Åh, så typiskt göteborgskt!

Vem minns inte göteborgskravallerna?


Hon kom en bra bit, från Stampgatan (mellan centralen och Ullevi) till Mölndal. Men det hade varit lättare att ta 4:ans spårvagn. Som dock inte går kl. 03.30.


GP saknar nu totalt ett nyhetsvärde med sina artiklar. Inte en seriös tidskrift.


Och GP är den officiella monarkkanalen?


I rest my case…


GP. Igen.


Känner mig splittrad, kanske rent av kluven.


Bara spännande nyheter på eGP i dag.


Själv ville jag bli fransklärare, bildlärare eller musiklärare.


Försvann civilisationen med mig när jag flyttade från Kristianstad, och naturen tog över?


Om jag blir ersatt av en dator så blir det vanliga nudlar?


Ser framför mig en pygmé med kniv i en hand och stege i den andra, springandes ifatt en 30-åring.


Samma sak hände i går med svenskt dito.

Löfte/hot om extraval/nyval ångrades och ställdes in.


Grishus?! Det heter stia. Och hästhus heter stall. Kohus ladugård men även andra djur får bo i kohuset.


Tjänster #365

Räkningarna är betalda. Den här gången var det få räkningar att betala, bara 22 stycken. Helt okej, jag har fem inkomstkällor. Men jag noterar att jag betalar en hel del för… media? Morgontidning, tv, musik, internet och mobilabonnemang är för mig både socialt, underhållning och nyheter. Det nya medialandskapet har förskjutits i och med tekniska lösningar tillkommit under särskilt de sista 10-15 åren. Som blivit stabilare. Men som spretar. Tänk om det hade funnits en tjänst, en källa, för allt detta. Visst, det finns säkert, men vi har möjligheten att skräddarsy utifrån intressen och behov. Därför har jag TiVo, Viaplay, Netflix, Spotify och så vidare. Jag uppskattar det där med att få allting i elektronisk form, att inte behöva köpa cd/dvd. Sådant som bara är konsumtion för stunden har jag inget behov av att äga i form av saker som tar fysisk plats. Med ettor och nollor kommer man långt.

Men om jag egentligen gillar utvecklingen? Nej, det är kostsamt, tjänster kommer och försvinner och teknik blir gammal. Uppdateringsbehovet är tröttsamt, att hålla koll på läget, att följa utvecklingen för att inte bli ifrånsprungen och passé. Jag tror det skulle isolera mig väldigt.

Där är dock en tjänst jag funderar på att göra mig av med som kostar mer per år än vad jag utnyttjar; Spotify. Det blir billigare att köpa låtar (elektroniskt) via Itunes. Men som vanligt avvaktar jag åtgärder, eftersom jag är lat. Kanske inte lat, men orkar inte lägga tid på förändring. Vi får se. I över ett år skulle jag sagt upp mitt fasta telefonabonnemang, men… *rycker på axlarna* Och alla de där mobilabonnemangen jag inte använder… Och Viaplay kunde jag frysa fram tills fortsättning kommer för Revenge och Outlander. Nå, men tid är för mig mer värdefullt än pengar, så jag fortsätter betala om jag slipper ägna tid åt förändringar. Det är tillräckligt jobbigt som det är att få tiden att gå ihop.

Och solen lyser. Mitt klagomål till flärdtjänsten om uteblivna bilar i förra veckan, genererade i att jag fick en ursäkt (?) i form av presentkort 100 kr till Ica. En bra ersättning, även om jag föredragit bilar som håller bokad tid och inte bara skiter i mig. Får se om chaufförerna fått sparken. Missköter de sig brukar de förlora uppdraget och jag är aggressiv när jag klagar. Jag har en nolltolerans vad gäller tjänster jag betalar för. Lyckligtvis har jag aldrig haft problem med streamingtjänster. Vilket kan förklaras med att streaming är ettor och nollor, flärdtjänst enbart nollor.

Tänker #306

Mitt facebook-dygn…

Känner jag mig lite orolig så startar jag Excel. Logik och struktur har en lugnande effekt.

Excel använder jag ofta och mycket, men inte direkt för matematiska uträkningar. Däremot får jag där ut väldigt mycket data som jag sorterar och studerar. Man kan väl säga att detta är både huvudredskap och huvudarbetsuppgift på jobbet, samt att det faktiskt irriterar mig lite att behöva använda Excel när det finns så många andra och bättre system att använda. Okej, det är dumt att jämföra ett program mot ett system, för jag är fast i Excel. Det är vad min arbetsgivare valt åt mig. Ändå. Excel är på något sätt förutsägbart med alla sina tusentals celler som med innehåll kan förenkla min vardag. Och just för att det är så simpelt så känner jag mig ganska säker och lugn med Excel.

Sexköpslagen är verkningslös så länge torsken är rödlistad.

Debatterna har försvunnit. Prostitution och sexköpare nämns inte så mycket i dag, och jag vet inte varför. Politiker har det inte längre på sin agenda, och det har inte kvinnojourerna heller. Åtminstone existerar inte frågan om inte media väljer att ta upp det. Till och med på sociala medier är det ganska tyst. När det sedan gäller fisket så är det också ganska tyst. Inget vet riktigt längre vad det är för fisk som säljs eller serveras. Är det något som är rödlistat i våra farvatten? Eller är det någon mystisk ersättningfisk från okänt vatten som inte är rödlistat? Ingen verkar bry sig. Fiskarna argumentar inte längre, kanske för att de gått i konkurs och där media också här inte bryr sig? Frågan är – finns det ett samband mellan sexköpslagen och torskfisket? Jo, möjligen detta att ingen längre verkar bry sig. Generellt sett så verkar ingen bry sig om någonting längre. Vad fokuserar vi istället på?

Surt. Varit irriterad på Netflix/Viaplay som inte hade den tv-serie jag sett första säsongen på TV3 i sommar. Köpte dvd-box med säsong 2 som kom med posten i går. I dag har Viaplay lagt ut tre säsonger med serien. Nåja.

Revenge. Jag syftar på Revenge. Min fritid just nu är tv-serien Revenge som jag alternerar med att läsa om Diana Gabaldons böcker. Detta motsvarar Excel, fast på fritid; lugnande effekt.

Men jag såg att Matt Alber kommit med ny skiva! Jag gillar hans melankoliska låtar som är väldigt avskalade. Det jag också gillar är att hans musikvideor. I jämförelse gör varken Madonna eller Lady Gaga något för HBTQ. Matt Alber visar något som är naturligt, vardagligt och romantiskt. Ömhet.

Nyhetsvärde

Varför har man inte vetat om detta tidigare? Varför kommer varningen först nu? Borde inte denna insikt spridas i landet?

Men… Vad står där egentligen? ”…att inte åka svarttaxi”?! Polisen varnar – åk inte svarttaxi. Men Polisen i Skåne varnar – för att inte åka svarttaxi? Polisen i Skåne uppmanar alltså allmänheten att åka svarttaxi, men varnar för att inte åka svarttaxi. Polisen i Skåne vill att vi åker med oorganiserade kriminella taxiåkare.

Först med senaste nytt

Jag på Twitter i går kväll:

Ajaj, fan, sluta för helvete, aj! Skriker de fulla människorna utanför mitt sovrumsfönster. Kan de inte göra upp och ta livet av varandra?

 

GP i dag:

Man skadad i bråk i Olskroken.

Ja, jag säger då det… Ja, jag sa ju det!

Fortsatt strul

Något jag inte uppskattar är kampen. Att behöva kämpa för sin rätt. I en perfekt värld ska allt gå smidigt, som på räls. Sist av allt är det motstånd jag vill ha, för allt är en kamp för mig. Jag ger mig aldrig och det är väl bra, men när min kamp består i att rätta till andras fel och inkompetens – det är då jag känner att jag fått nog.

Elgiganten… Detta sorgebarn… Jag har jagat och försökt rätta till problemen, och kanske det är bra nu. Det enda problemet är att jag inte kan få installation av tv förrän tidigast måndag eftermiddag. Säljaren lovade måndag morgon, vilket var en lögn. Jag fick ett sms om att det blir uppåt dagen. Men så ringde företaget som ska göra installationen – de hade kommit överens med säljaren om installation sen eftermiddag. Innan säljaren lovade mig ”måndag morgon”. För de var fullbokade på måndag och kan inte komma förrän sen eftermiddag.

Så. Jag har en tv stående på golven som ska installeras. Det betyder några dagar utan tv (onsdag-torsdag-fredag-lördag-söndag). Tänk om de hade gjort rätt från början!

Vad jag ska göra utan tv under så lång tid? Öh… Ha ångest och må dåligt över att jag gjort en beställning som inte blev rätt eftersom säljaren inte lyssnade eller bekräftade något i det jag betalade för. Och så får jag väl läsa de böcker som jag turligt nog fått hemlevererade. Att det blev rätt beror på att Elgiganten inte hade med saken att göra.

Vårdgaranti

Detta måste vara dagens bästa nyhet:

 

Skälig och rimlig väntan i sjukvården är något som bestäms av läkarprofession utifrån patientens hälsotillstånd. Vissa kontroller måste göras omgående, andra måste ske med periodiska intervall. Sjukvården har begränsade resurser, men helt adekvat sett ur ett BNP-perspektiv. Problemen är mer komplexa än att enbart handla om pengar. Förutom att vård också kräver väldigt mycket administration, kunskap, teknik, lokaler och så vidare, så har vi också kollektivet patientgruppen. 1) Patienter av i dag kräver betydligt mer. 2) Vi kan behandla mer. Frågan är om vi ska behandla mer med tanke på kostnaderna. Det måste ställas i paritet med nytta. Kan vi bota? Förbättrar det patientens livskvalitet? Det är därför vi ger evidensbaserad vård och där vi också räknar in QALY.

Allt ovan gör naturligtvis vården svårstyrd. Fyra grupper ställs mot varandra: Professionen (läkare är vårdens enda profession – faktiskt), ekonomer, politiker och patienter. En konsekvens är också att vården är styrd av lagar, avtal, föreskrifter och så vidare. Hur prioriterar man rätt? Hur uppfyller man Hälso- och sjukvårdslagen? Och Patientdatalagen? För att sätta ytterligare press så ifördes det som nämns i artikeln ovan. Patienter kom inte in i vården, de blev inte insläppta då där redan var fullt, nya patienter kom inte till i tid ens med remiss. Av den anledningen kom vårdgarantin som gäller för nybesök och för behandlingar. En morot var också ekonomiskt tillskott i efterhand när man visat att man uppfyllt vårdgarantin. Gott så. Det har hjälpt. Märkligt nog utan några insatser från vårdens sida annat handlingskraft…

…men! Konsekvensen. Existerande patienter. Jag har sett hur planerade återbesök skjuts upp på obestämd tid eftersom man enbart prioriterar nybesök. Intentionerna var aldrig sådana när vårdgarantin infördes. Vården har missbrukat systemet för att premiera nybesök och samtidigt struntat i sina gamla sjuka patienter som behöver återbesök. Jag kan ta mig själv som exempel. Mitt sjukdomstillstånd kräver att jag ska träffa läkare på återbesök var fjärde månad. I praktiken? Vartannat år om jag har tur. Om något skulle inträffa (om jag själv kan uppfatta en förändring), hänvisas jag till att ringa. Det går inte att ringa. 1) Telefoner stängs av för att man håller på med nybesökspatienter. 2) Man hänvisas till att belasta akutmottagningarna. 3) Eller vända sig till primärvård som inte har några specialistläkare om man har en svårare kronisk sjukdom.

Jag tycker förslaget i artikeln är det bästa jag hört sedan vårdgarantin infördes. Frågan är bara vilka konsekvenser som kommer att uppstå i och med det? Som sagt – resurserna är begränsade.

Och det Läkarförbundet säger… Det är skitsnack. Det är bara ett historisk käbbel eftersom många vill ha något att säga om vården.

SVT-Text

Fjärttjänsten Göteborg

Den 30 maj twittrade jag:

Min taxichaufför: Jag är muslim och kör inte sådana där homosexuella.

Trodde det var anledning till att sådana som han sökt asyl här?

Eftersom jag var något begränsad med 140 tecken på Twitter, så skrev jag inte allt. Det var väldigt hotfullt. Jag åker färdtjänst och ska göra det utan samåkning. Ändå hade chauffören en annan chaufför i baksätet. Dessa båda pratade med varandra om den utbildning de skulle gå med anledning av att det var West Pride. Den ena chauffören hade gått denna obligatoriska HBTQ-utbildningen och var positiv. Den andra chauffören blev väldigt aggressiv och tänkte vägra gå utbildningen.

Facit står i GP i dag. Taxiförare får sparken – störde HBTQ-utbildning.

I fredags och lördags, i samband med nyligen avslutade West Pride, anordnade färdtjänsten i Göteborg en utbildning kring hbtq-frågor och mänskliga rättigheter. Kursen är obligatorisk för alla förare som kör för färdtjänsten.

Under ett av utbildningspassen blev stämningen mycket hotfull och några förare från de stora bolagen Taxi Kurir och Taxi 020 störde föreläsarna så mycket att de fick visas ut ur lokalen.

Är jag förvånad? Nej! I några år har kommunen hissat regnbågsflaggorna och varje år har de färdtjänstchaufförer jag då åkt med varit väldigt hotfulla, kränkande, hånande och så vidare. Oavsett nationalitet.  Jag blir bara beklämd. Det jag då brukar fundera på är hur man ska bemöta chaufförernas okunskap. Jag är facklig och har gått HBTQ-utbildning själv, men vet inte riktigt hur jag ska bemöta någon som är hatisk och inte lyssnar på fakta eller andra argument för allas lika rätt. Nästa problem är att jag som färdtjänstresenär befinner mig i en beroendeställning där jag vill kunna ta mig från punkt A till punkt B utan att bli straffad för att jag är utav en annan åsikt. Som sagt – problematiskt.

Det är helt underbart om dessa chaufförer vågar stå för sina tidsoenliga åsikter och därmed får en stor fet spark i arslet. Chaufförträsket inom färdtjänsten i Göteborg är så mycket mer fruktansvärd än vad som framgått ovan. För de har samma inställning mot 1) handikappade och 2) äldre. Och då kör de ändå färdtjänst! Men taxibolagen får uppdrag att köra färdtjänst av kommunen, men taxibolagen tar in chaufförer utan utbildning. Därför åker jag nästan aldrig med samma chaufför två gånger. Men det finns ändå en cementerad kultur inom taxibranschen som är direkt vämjelig. Så mitt önskemål är; fortsätt sparka chaufför som inte är toleranta oavsett om det handlar om funktionshinder, ålder, kön, sexualitet och så vidare.

I dag, i morgon, för alltid

När man pratar om trollen… Genom mitt brevinkast har jag i dag på hallgolvet funnit Dagens medicin. Eftersom jag genom alla år – enda sedan de började trycka tidningen – pratat gott om dem, så borde jag någon gång få kraftigt rabatterad prenumeration eller kanske rent av gratis årsprenumerationer. Varför jag säger så? Tja, det kanske kan ha med att göra att de publicerade en intervju med mig 1998 (tror jag) samt att jag efter det varit med ytterligare 2-3 gånger. Det enda jag sörjer är att de inte oftare skriver om min profession inom sjukvården.

På tal om sjukvården… Jag har nästan gjort min arbetsvecka nu, säger jag en onsdag. Jo, det återstår bara fyra timmar av arbetsveckan. Det känns väldigt bra. Kanske för att jag ännu inte sett efter hur nästa vecka ser ut.

Okej, jag behöver inte titta. Jag har faktiskt redan memorerat nästa vecka, men valde att inte tänka på den. Och när jag säger så kommer naturligtvis hela planeringen upp till ytan i medvetandet. Två dagar ska jag visst ge upplärning, och två dagar ska jag utbildas i Excel (fortsättning/fördjupning). Det känns lite jobbigt om jag känner efter. För det innebär att jag inte få sitta i fred någon dag alls nästa vecka för att utföra egna arbetsuppgifter. Det börjar kännas lite pressat också eftersom det snart är midsommar och då allting ligger nere därefter på grund av semestertider. Folk är inte på plats. Arslen!

Skittidningen

Ska man bli sur? Ja, det ska man!

I dag fick jag ett brev från Göteborgs-Posten (jag är prenumerant). Hela brevet går ut på hur bra det är att vara prenumerant, för nu ingår både eGP och GP+ (läsa hela tidningen på nätet) och har så gjort sedan årsskiftet (jag veeet!).

Och så avslutas brevet med en liten, liten ruta längst ner där det står att där är ett nytt månadspris från maj månad.

Jaha?! Så syftet var helt och hållet att upplysa om att de höjt priset, men de vågar inte stå för det eller motivera det, utan trycker på det tekniska.

Och ja, det tekniska… Jag är väldigt missnöjd med appen och läser inte tidningen på nätet (trots att jag har behörighet som prenumerant). Det är papperstidningen jag gillar (nåja) och vill inte ha ett högre pris och ”på köpet” få den tekniska biten. Dessutom läste jag för något månad sedan att de på fullaste allvar tror att papperstidningar helt försvunnit om fem år och att alla ändå (då?) väljer att läsa sin tidning på nätet. Tja, det är de själva som står för den utvecklingen.

Förskjutning

Orkar inte. Hinner inte. Vilka konsekvenser får det i mitt privatliv? Jo, en förödande sak: Jag har inte sett Våra bästa år (Days of our lives) på ett par år. Märkligt nog så saknar jag inte att följa en serie jag följt nästan dagligen i 15 år.

Okej, där finns fler saker som jag inte hinner och orkar. Som att läsa böker. Jag är periodare och på senare år försöker jag att under sommarsemestern läsa lite skönlitteratur, men det går väl så där.

Ett tag körde jag ganska hårt med ljudböcker, men det har jag heller inte ägnat tid åt sedan i somras. Istället har jag gått över till att lyssna på podcaster (eller hur man skriver på korrekt svengelska). Märkligt nog lyssnar jag bara till en återkommande podcast som nu är uppe i drygt 20 avsnitt och som började i somras. @olofröhlander och @enrickardolsson är veckans höjdpunkt och jag försakar gärna sömn för att höra deras rant om allt och inget, högt som lågt. Dessutom är de duktiga på att svara på tweets, vilket tillhör hyfs om man har ett twitterkonto.

Olof och Rickards Podcast

Så om jag nu inte orkar och hinner samma saker som tidigare, så måste jag säga att summan är konstant. Man finner nya intressen att lägga tid och ork på.

Vårmånad nr 2

Nu när jag nästan lärt mig att slappna av, så inträffar två saker: 1) Ledigheten är över, jag blir åter en skrivbordsslav. 2) Den första-vi-vill-lura-dig-april.

Jag behöver aldrig oroa mig över hur arbetsveckorna blir – jag är fullt medveten om att kaos där är en följeslagare och att min kalender är fulltecknad.

Däremot är det lite värre med alla aprilskämt. Nu är jag alltid kritisk ändå, men jag gillar inte att seriös media försöker skämta till det med märkliga påståenden. Jag är inte road. Det finns inget syfte med en sådan här dag. Man skämtar på någon annans bekostnad, lite som att man skrattar åt de som snubblar i en trappa och bryter nacken efter att man medvetet hällt ut olja i trappen. Det finns ett uppsåt där man bara är ute efter att roa sig själv och där man tror att den med bruten nacke ska skratta med och uppskatta skämtet. Nej. Absolut inte.

Trots att jag varit ledig hela påsken så har jag inte kunnat låta bli att fundera. Jag fick innan ledigheten ett uppdrag – att försöka hitta ett nytt arbetsrum i avskildhet där jag inte störs av alla som inte kan visa respekt för min roll eller för mina arbetsuppgifter. Det är problematiskt, för vi är trångbodda. Kanske det inte ligger på mitt ansvar att finna en lösning, men jag är desperat. När en stängd dörr inte fungerar, när man fysiskt sliter och drar i mig, avbryter mig när jag sitter och håller på med manuell räkning/statistik, så måste jag bara bort.

I grunden handlar problemet om att jag haft så många roller i verksamheten att ingen riktigt kan uppfatta när jag har en ny roll även om jag sitter kvar på samma plats som tidigare. Det har inte hjälpt att förklara min situation, det accepteras inte. Som sagt – respektlöst!

I vilket fall som helst kommer jag att om en månad ha ett nytt arbetsrum. Det är viktigt att ha mål. Och arbetsro.