Jo, nu har jag gått på semester och är åter i tjänst den 23 augusti! Tjohoo? Men arbetar tre av kommande fem helger. Det är ganska skönt med avbrott i semestern när det bara är kortare sejourer på jobbet. Jag kommer att bli försoffad ändå av att gå hemma en månad.

Det har varit mycket att göra på jobbet i sommar, extremt mycket, invecklat och omständligt. Men jag tror att jag kom i mål lagom till den här veckan. Det har istället varit – inte lugnt, men mindre hektiskt måndag/tisdag. Jag har hunnit gå igenom lite rutiner som jag uppdaterat (jag skriver lathundar hela tiden åt andra, men det gäller också att uppdatera dem med ändringar som skett).

I morgon, min första semesterdag, blir det skäggträff. Vi är typ 10 skägg som ska bada (inte jag) i en pool och grilla lite. Detta är något så fantastiskt att jag överger ömma modern som får agera stugsittare åt mig. Nå, jag prioriterar väl?

Jag tar för många mat- och dryckselfies.

I flera veckor har jag försökt skriva ett inlägg, men det är tufft. Den får mogna lite till. Funderar på att skriva min historia, den ocensurerade versionen. Den utan filter. Vi får se.

Hm. Har jag tagit några selfies senaste tiden?

Nå. Skägget blir mer och mer grått. Det blir också tunnare (ålder). Några gånger har jag själv klippt i det förutom då jag var hos barberare i januari. Jag borde lära mig det här; rör aldrig skägget – klipp aldrig i det! Det är snyggast och mest lättskött om man låter det växa fritt. Alternativet är att gå till barberare relativt ofta för att formge det vilket blir ganska fult efter några veckor.

Hur sköter jag annars mitt skägg?

1. Tvättar det med skäggschampo dagligen (annat pH-värde än i vanligt hårschampo).
2. 2-3 gånger/vecka använder jag hårbalsam, mild sort.
3. 1-2-3 gånger per dag masserar jag in cirka 1 tsk jojobaolja. Det är ganska mycket olja, men mitt skägg är stort och torrt. Det finns dyra skäggoljor också, vilket jag har ibland. Då tar jag 3-4 drp.
4. Ibland är mustaschen väldigt spretig, då tar jag fram skäggvax (inte mustaschvax) som är lite mjukare.
5. Beardbalm använder jag periodvis. Ibland är det som om olja inte fungerar, då tvingar jag skägget in i denna mjukare form av skäggvax, så det håller stadga.
6. Väldigt sällan fönar jag skägget. Det torkar ut även om skägget då blir rakare och ser längre ut. Men det känns onödigt.
7. Jag borstar heller aldrig skägget. Istället är det två skäggkammar som används.
8. Annars gör jag väl inget speciellt med skägget. Tvättar, kammar och oljar. Det går snabbt.

Snart är mitt skägg två år. Det är först nu kommentarerna slutat komma. Första året är värst – alla ska ha åsikter och synpunkter kring ens skägg, trots att vi inte känner varandra. Om någon säger något, så är det när okända stoppar mig ute för att berömma mitt skägg. Första året var det bara klagomål. Nu är det beröm. Vilket gör mig väldigt förvånad. Att man kommenterar positivt/negativt alls.

Den där skäggfesten med 100 skägg. En man rör inte en annan mans skägg. Någonsin. Mitt togs det i ganska frekvent (plus några pussar på flinten). Det jag fick höra en hel del, var också att mitt skägg var extremt mjukt att ta i. Skägg är strävt. Grått skägg ännu strävare. Varför mitt lär vara så mjukt vet jag inte. Vi vårdare alla våra skägg i stort sett på samma sätt.

1. 32 veckor sedan.
2. 28 veckor sedan.
3. 24 veckor sedan.
4. 20 veckor sedan.
5. 16 veckor sedan.
6. 12 veckor sedan.
7. 8 veckor sedan.
8. 4 veckor sedan.
9. I fredags.

Jag måste säga något om skägget i dag också. Reaktioner (jag har inte träffat någon på jobbet på en vecka då jag inte varit på plats):

1. Sjukgymnasten: Så du har skägget kvar. (konstaterande)
2. Morning, bearded man! (kollega hälsade mig välkommen till jobbet)
3. Men du har väl inte haft skägg tidigare? Jättesnyggt! (när jag köpte frukost på Pressbyrån)
4. Får jag ta ett kort på dig? (arbetskamrat tog foto på mig för att visa sin man som inspiration)
5. Får jag ta ett kort på dig? (annan arbetskamrat som krävts på bildbevis då en pensionerad arbetskamrat nåtts av ryktet men inte tror på det)
6. Hej, snygging! Du är så snygg i ditt skägg! (ytterligare en arbetskamrat)

Undrar om jag glömt någons kommentar? Jag får den här typen av kommentarer hela tiden. Hela tiden. Hela tiden. Varje dag. Förstår inte riktigt vad som är så märkvärdigt. Får andra skägg samma typ av kommentarer?

Work – o happy joy!

Personalgymmet!

Skägget drar. Följare. På Instagram. Under flera år har jag haft cirka 10 följare, men sedan jag började hashtagga skägget så tillkommer nya varje dag (just nu cirka 70). Jo, det är skägget och inget annat som är anledningen. Verkar som jag på kuppen fått en inbjudan till Tunisien.

Lat söndag. För tredje dagen höll jag på att få migrän, men jag lyckades avstyra det. Darriga ben (pseudoskov), så jag försöker vila. Nya iphonen fungerar bra, bättre ljud i 6:an än i 4:an. För femte gången har jag nu sett första avsnittet av Games of Thrones. Jag har verkligen svårt för att komma in i serien men har gett mig tusan på att nu ska det ske! Trots allt så har jag alla senaste fem säsongerna på HBO Nordic. Jag tänker inte titta på något annat förrän jag sett alla säsonger! Okej, jag gör ett undantag. Nästa helg börjar Bron III.

Tog ett foto i dag som jag inte vågar publicera. Var så glad över min nya stass, men kukbulan… Nej. Inviterna jag får är fullt tillräckliga…

Ja, det är egentligen först nu jag ska bestämma mig för om jag ska gå till barberare, eller ej, för en första trimning. Jag avvaktar. Kör på och låter skägget frodas. Hela tiden har min omgivning sagt att skägget är snyggt och klär mig, men det måste ju komma en punkt där man tycker att det är för stort och ovårdat. Eller?

I dag var jag på heldagsmöte med facket. Där fick jag migrän. Och fastnade med skägget i blixtlåset till jackan (aj!!!). Och så känns det som om en kindtand håller på att gå sönder. Men å andra sidan så har min nya Iphone kommit!

Men viktigast av allt är skägget.

Jag kan inte förklara det. Fick i dag frågan om jag tänker anlägga helskägg. Mitt svar? ”Är det någon tvekan om det?”.

Huvudvärk, kan inte förklara det heller. Tröttheten/utmattningen/överansträngningen efter i fredags fick mig att i dag ta en knarktablett, vilket gjorde mig trött/utmattad/överansträngd, men speedad med konstant mundiarré.

Nu är jag ledig resten av veckan (typ) och arbetskamraterna träffar jag inte på en vecka. Jag ska på annat. Och jag blev klar i dag med det jag hade deadline för på jobbet till om ett par veckor. Speedad är bra. Tills jag går in i väggen och tuppar av.

Skägget har börjat bete sig lite märkligt, gör konstiga vågor på natten för att sedan vara superfluffigt på dagen. Stämmer nog som jag hörde för någon månad sedan ”att det kommer alltid tillfällen då skägget beter sig konstigt, men låt det vara så ger det med sig”. Förmodligen har jag just nu en sådan där mitt emellan-längd som gör att det lever sitt eget liv. I dag är också första gången som jag kan täcka läpparna med överhängande mustasch. Något vax behövdes inte i dag, för mustaschen börjar bli så lång att det nu går att kamma mittbena på överläppen och dra den åt sidorna. Det är jag tacksam för när jag äter.

Märkligt har det också varit på jobbet i dag. Märkliga externa telefonsamtal. I vanliga fall brukar man endast ringa mig internt, men i dag hittade även andra mig. Och det var samtal som faktiskt skulle till mig?! Tänka sig!

Jag skiter i gymmet i morgon, klarar inte att gå den långa sträckan fram och tillbaka. Och jag har lagt in om en semesterdag i veckan för att få fler tillfällen till återhämtning. Jag är verkligen påverkad av utfärden i fredags och det var något jag hävdade redan i förväg. Då ignorerade man mig och tyckte jag var löjlig. Nu tycker man att jag är gnällig och förstååååår inte hur den lilla fredagskativitten kunde påverka mig så mycket! Tja. Jag är inte lyssnad till, för allt ska vara så glättigt och bekymmerslöst – allt annat blundar man för. Reella problem tar man inte på allvar. Om jag nu får ta konsekvenserna så borde kanske de också få någon form av konsekvenser av bristen på hörsamhet?

Så jag har tagit några helkroppsselfies senaste veckorna. Och på bar överkropp. Varför? Jo, först blev jag chockad då jag som fet har dålig kroppsuppfattning, men nu börjar jag gilla det. Eller, jag accepterar att jag ser ut som jag gör och att alla människor är olika. Jag vägrar skämmas! Visst, jag har mål med viktnedgång och så, men först måste jag acceptera mig själv och verkligen ta en ordentlig titt på mig själv och se problemen med vikten. Det handlar inte om utseende – det handlar om hälsa och ork. Jag är fysiskt väldigt stark, jag tränar hårt och har ovanpå det ms med allt vad det innebär. Vikten måste ner för att ekvationen ska gå ihop helt. Andra följdsjukdomar som följer med övervikt har jag hittills klarat mig ifrån (infarkt, diabetes, högt blodtryck och så vidare) och sånt är väldigt diffust om man inte drabbats av det, det vill säga att det är en dålig motivation till viktnedgång då man ändå inte har någon kroppsuppfattning.

Nej, halvnakna bilder och helkroppsbilder gör något annat med psyket. Jag kan inte blunda. Jag är fet. Inget fel på utseendet med övervikt, men jag ser problemen. Vikten ger problem.