Kategori: Skägg

Två gånger i år har jag varit hos barberare. Efter de putsningarna är nu skägget längre än det någonsin varit. Som skäggig karl måste jag känna till min skägglängd, eftersom det är en återkommande fråga jag får besvara. Senast jag mätte var skägget 25 cm, men i dag är det 30 cm. Men detta var bara en inledning, för nu byter jag fokus.

Så för ett tag sedan kom jag ut även här i bloggen officiellt som bög. Ändå skriver jag enormt lite kring det. Kanske anledning inte finns, för det är ett icke-ämne. För det skulle innebära att det är något avvikande som måste förklaras. Men sanningen är att jag undanhåller enormt mycket kring det hela, och då i alla sammanhang och inte enbart i bloggen.

Nu lät jag som värsta drama queen, med mörka hemligheter (eller oanständigheter som får mammor att rodna). Nej. Dock är det lite tveeggat – jag har inga problem med att berätta varken det ena eller det andra gällande mitt liv. Samtidigt har jag också en tro på att man måste vara öppen för inte mystifiera eller nära fördomar, särskilt om man vill att mänskliga rättigheter fortsatt ska inkludera sexualitet i vårt samhälle. Men. Jag måste skydda mig, begränsa mig, visa på omdöme. Min försiktighet grundar sig på reaktioner jag mött. Jag kan stå upp för allas lika värde när jag ikläder mig rollen som medmänniska eller fackombud. Men när det handlar om mitt privata jag, mitt liv, mina rättigheter, min vardag, så blir det genast lite svårare.

Jag har lärt mig att inte lita på någon. Om jag varit med om något för länge sedan, eller i går, har ingen betydelse även om attityd förändrats genom lagstiftning eller upplysthet. För man råkar fortfarande illa ut som bög. Det är min sanning.

Vem vet att jag är bög? Alla och ingen. På nätet måste jag säga att alla vet som känner till mina nätalias (som Jontas, Nile, Nilekil). Utom Facebook. Jag har aldrig nämnt det på Facebook då jag har släkten där. På Facebook länkar jag inte till några andra sociala medier eller blogg. Även om jag är lätt att hitta.

Vad vet släkten? Inte mycket. Ömma modern vet (liksom hennes sambo med familj) samt en kusin. I övrigt har jag fått munkavel för att skydda modern. Märkligt, jag vet, men hennes önskan – och ingen viktigt för mig då jag inte har någon kontakt med släkten. Hade jag umgåtts och varit i kontakt med min släkt så hade jag inte smugit med vem jag är. Men som det är i dag finns inget syfte att outa sig själv för människor jag inte har samröre med.

Jobbet? Sex personer, varav tre inte längre är arbetskamrater. För detta är personer jag litar på och som stöttar mig (inkl. chef och fack). Jag hade gärna varit mer öppen på jobbet, men fördomarna är fruktansvärda inom vården trots att så många är öppet homosexuella (bögar och flator). Jag får höra gliringar konstant trots att vi har både lagstiftning och policydokument om bemötande (och föreskrifter kring kräkningar). Gliringarna är elaka, inte skämtsamma dumheter. Och jag vill inte degraderas till min sexualitet som jag säkerligen då får slängt i ansiktet när jag framför något arbetsrelaterat som inte faller i god jord. Hellre att man ogillar mig som person, än för min sexualitet. Med detta sagt – jag står verkligen upp för sexualitet på jobbet när det kommer till kränkningar, men jag har ingen anledning att berätta om mig själv för en hel arbetsplats. Jag kommer göra det om jag blir trängd till det, för jag accepterar inte skit. Kan jag använda min egen sexualitet som ett argument för styra upp förutfattade meningar, så gör jag det.

I min vardag är jag alltså begränsad. Jag har blivit mordhotad och hotad på andra sätt, och det enbart utifrån homosexualitet. Hotad inom familjen, men också av människor jag är i beroendeställning till vad gäller till exempel flärdtjänst (de chaufförerna anmäler jag, vilket leder till att de inte får köra flärdtjänst efter det).

Ändå… Jag har många vänner – väldigt många vänner (av alla sexualiteter); ytligt bekanta, nära vänner, vänner på nätet, vänner även utanför nätet, som vet allt om mig där jag inte behöver dölja vem jag är. Därför känner jag mig inte så begränsad, även om jag är avvaktande och misstänksam i vissa nya sammanhang. Som sagt – det hela är lite tveeggat, aningens komplicerat. Jag kan vara ärlig och uppriktig, men allting har sin plats. Det har blivit viktigare att vara öppen nu när vi har ett tuffare samhällsklimat och ett spänt världsläge där mycket som tagit ett kliv framåt, nu tagit två steg bakåt.

Och allt är egentligen bara väldigt sorgligt. Det finns ingen quick fix. Det som gör mig mest ont i hela sammanhanget, är att det blivit så tydlig skiljedelare mellan för och emot när det gäller lika rättigheter utifrån etnicitet, religion, ålder, kultur och sexualitet. Enda fördelen är att de som är emot så tydligt gör sin röst hörd, att det nu går bemöta det istället för när det var tyst och allt hat skedde i lönndom.

På ett personligt plan – jag mår bra, är glad att jag är bög. För jag har inget att skämmas för.

 

||||| 0 I Like It! |||||

Bearded Bild Blogg Fackligt Hälso- och sjukvård Kampen Omvärldsbevakning Övertygelse Personligt Politik Privat Rättvisa Skägg Vardagsblogg Yrkesliv

Hösten är här, vilket innebär action. Med det menar jag att jag får lämna soffan lite oftare jämfört med då jag har sommarsemester. Nu var jag tvungen att kolla när jag skrev senast och om vad. Äh, lördagsjobbet. Det är väl bara att haka på det?

Söndag

Ännu en dag på jobbet. Det jag möttes av där var att jag var tvungen att skriva ett väldigt brådskande intyg på engelska. Det hör till ovanligheterna, och kanske är det tur att sådant här dyker upp när jag arbetar. Jag är lite osäker på om alla ensamarbetande kollegor skulle klara av det. Tidspressen. Inte bara att det är på engelska, utan på medicinsk engelska. Egentligen är det inget svårt, men det många nog inte känner till är att man inte kan skriva svenska läkemedelsnamn då det är unikt för Sverige vad vi döper dem till. Till exempel min gamla MS-medicinering jag slutade med för 15 år sedan, heter i Sverige Betaferon. I USA heter det Betaseron. Vad det heter i andra länder vet jag inte, men man ska istället översätta läkemedelsnamn till substans (verksamma ämnet) på engelska och inom parentes skriva det svenska läkemedelsnamnet så tullen kan jämföra intyg med läkemedelsförpackningarna i resväskan. Aktiv substans i mitt exempel är interferon beta, vilket på engelska blir interferon beta-1b. Men när läkare dikterar säger de bara svenska läkemedelsnamnet (oftast). Det tar tid att komplettera intyget med rätt information. Och helgens intyg var lååångt! Extremt långt. Det gäller att ha nerver av stål när man vet att någon ska ha intyget i handen som har transport till utlandet om 50 minuter (som ett exempel). Men jag fixade det.

Måndag

I fredags fick jag en ingivelse. Jag tog och bokade tid till barberare då jag var trött på polisonger som ständigt krullar sig in i öronen och en mustasch som drunknar i alla drycker jag för till munnen. Den här gången blev det en ny barberare jämfört med i januari, och så himla mycket bättre! Jag fick en del förklarat för mig gällande mitt skägg, men också hans upplevelse av mitt skägg. Som att det var det näst längsta skägg han sett/arbetat med. På frågan hur länge jag hade låtit skägget växa, blev han imponerad över mina två år då det är ett snabbväxande skägg. 1 cm/månad är extremt och få som klarar av (tack genetiska förutsättningar, fast det var väl det som gav mig MS också). Det blev skäggtrimning plus att det formades lite (rundning i underkanten), vilket gjordes på frihand med rakapparat. Förklaringen jag fick var att stora skägg är svåra att trimma då det inte handlar så mycket om precisionsarbete som med mindre skägg. Skäggstråna är väldigt ojämnt långa även efter trimning och man klipper bara ytskiktet, inte det som finns under i skägget. Eftersom långa skägg blir tunna ytterst, så ser det fylligare ut om ”underskägget” är orört. Ett tips jag fick var att sluta med olja i skägget om det inte kliade, och istället uteslutande köra med skäggvax som ger stadga och gör att man kan forma skägget lite (och dölja om underskägget vill spreta ut). Dessutom kom vi fram till att inga linjer skulle rakas (skäggkniv för att markera linjen mellan hud och skägg på kinderna) då stora skägg utan linje ser mer naturliga ut. Japp, dit kommer jag gå fler gånger. Men 30 minuter (tiden som sker per trimning) tog 60 minuter. Jag har ett stort skägg. Även om jag tycker det är pinsamt lite.

Tisdag

Utbildningsdag med jobbet. Föreläsningar, rollspel och grupparbete. Redan glömt. Förutom utsikten på lunchen.

Våning 29. Med lilla Liseberg nedanför.

||||| 0 I Like It! |||||

Skägg Vardagsblogg Yrkesliv

Comments closed

När jag äntligen startar datorn enkom för att blogga, så… Japp, vad har väl jag att säga?

Jo, nu har jag gått på semester och är åter i tjänst den 23 augusti! Tjohoo? Men arbetar tre av kommande fem helger. Det är ganska skönt med avbrott i semestern när det bara är kortare sejourer på jobbet. Jag kommer att bli försoffad ändå av att gå hemma en månad.

Det har varit mycket att göra på jobbet i sommar, extremt mycket, invecklat och omständligt. Men jag tror att jag kom i mål lagom till den här veckan. Det har istället varit – inte lugnt, men mindre hektiskt måndag/tisdag. Jag har hunnit gå igenom lite rutiner som jag uppdaterat (jag skriver lathundar hela tiden åt andra, men det gäller också att uppdatera dem med ändringar som skett).

I morgon, min första semesterdag, blir det skäggträff. Vi är typ 10 skägg som ska bada (inte jag) i en pool och grilla lite. Detta är något så fantastiskt att jag överger ömma modern som får agera stugsittare åt mig. Nå, jag prioriterar väl?

Jag tar för många mat- och dryckselfies.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Selfie Skägg

Ett tag la jag ut filmer på Facebook och Instagram, men nu sker det mer exklusivt i chatten och här i bloggen. Varför? Det är lite silly acting, men jag är en teaterapa.

Bananer. Öh. Det är något som skapat drama. Särskilt efter en flitigt använd bild som används som meme.

Lite oanständigt. Det finns någon outtalad regel också om att män som äter banan inte ska ha ögonkontakt med andra män. Fnys! Det är en banan. En frukt. Jag gillar bananer, bästa frukten då den inte kladdar, går ha med sig i väskan (man bag) och mättar. Ett bra mellanmål helt enkelt. Men det är ändå något hotfullt över att jag håller i en banan. Det är bögigt. Det är oanständigt. Därför kan jag inte låta bli att överdriva det hela. Och har ganska kul samtidigt. Fler börjar inse humorn i det. Jag kan lika gärna spela på fördomarna.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Skägg

Comments closed

Det är en uppförsbacke. Jag var sjukskriven mer eller mindre mars-april, men skovet med förlamning var jobbigt först efteråt. Visst, besvärligt att röra sig med förlamning och jag var väldigt trött och sov mest. Konsekvensen av att vara inaktiv under två månader, är att det är skitjobbigt komma igång igen. Det svåra är att väcka liv i kroppen. Konditionen är intakt, likaså fysisk styrka. Ändå är det svår att få kroppen lyda, och jag tror det har med nervimpulserna som inte vill gå fram riktigt efter ett skov. Skov betyder egentligen inflammation av nervtrådarna (förenklad förklaring) och när det efter skov ska läka, så uppstår den där ärrvävnaden på nervtrådarna som gör det så svårt för att nervimpulser att gå fram. Hjärnan och medvetandet har inget att säga till om. Viljan kan inte bryta igenom. Det är det jag kämpar med. Jag försöker ignorera den enkla vägen, att inte bry sig utan ge upp. Jag är envis, jag vill ha min frihet och göra vad jag vill. Kanske jag trots allt får vara tacksam över min mentala styrka att aldrig ge mig. Jag gör mig aldrig till offer. Blir jag arg så är det på omgivningens oförmåga att leva upp till mina förväntningar när jag väl ber om hjälp i något.

I flera veckor har jag försökt skriva ett inlägg, men det är tufft. Den får mogna lite till. Funderar på att skriva min historia, den ocensurerade versionen. Den utan filter. Vi får se.

Hm. Har jag tagit några selfies senaste tiden?

Nå. Skägget blir mer och mer grått. Det blir också tunnare (ålder). Några gånger har jag själv klippt i det förutom då jag var hos barberare i januari. Jag borde lära mig det här; rör aldrig skägget – klipp aldrig i det! Det är snyggast och mest lättskött om man låter det växa fritt. Alternativet är att gå till barberare relativt ofta för att formge det vilket blir ganska fult efter några veckor.

Hur sköter jag annars mitt skägg?

  1. Tvättar det med skäggschampo dagligen (annat pH-värde än i vanligt hårschampo).
  2. 2-3 gånger/vecka använder jag hårbalsam, mild sort.
  3. 1-2-3 gånger per dag masserar jag in cirka 1 tsk jojobaolja. Det är ganska mycket olja, men mitt skägg är stort och torrt. Det finns dyra skäggoljor också, vilket jag har ibland. Då tar jag 3-4 drp.
  4. Ibland är mustaschen väldigt spretig, då tar jag fram skäggvax (inte mustaschvax) som är lite mjukare.
  5. Beardbalm använder jag periodvis. Ibland är det som om olja inte fungerar, då tvingar jag skägget in i denna mjukare form av skäggvax, så det håller stadga.
  6. Väldigt sällan fönar jag skägget. Det torkar ut även om skägget då blir rakare och ser längre ut. Men det känns onödigt.
  7. Jag borstar heller aldrig skägget. Istället är det två skäggkammar som används.
  8. Annars gör jag väl inget speciellt med skägget. Tvättar, kammar och oljar. Det går snabbt.

Snart är mitt skägg två år. Det är först nu kommentarerna slutat komma. Första året är värst – alla ska ha åsikter och synpunkter kring ens skägg, trots att vi inte känner varandra. Om någon säger något, så är det när okända stoppar mig ute för att berömma mitt skägg. Första året var det bara klagomål. Nu är det beröm. Vilket gör mig väldigt förvånad. Att man kommenterar positivt/negativt alls.

Den där skäggfesten med 100 skägg. En man rör inte en annan mans skägg. Någonsin. Mitt togs det i ganska frekvent (plus några pussar på flinten). Det jag fick höra en hel del, var också att mitt skägg var extremt mjukt att ta i. Skägg är strävt. Grått skägg ännu strävare. Varför mitt lär vara så mjukt vet jag inte. Vi vårdare alla våra skägg i stort sett på samma sätt.

||||| 0 I Like It! |||||

Selfie Skägg

Comments closed

Apatiskt trött. Därför har jag inte orkat skriva något efter Jönköping. För det har verkligen varit full rulle. Nej, jag var inte full när jag körde rollator.

Hur var lördagen? Ja, säg det. Jag har ännu inte lyckats summera mentalt eller få ihop alla ansikten, händelser och platser. Vi tog oss ganska snabbt till Jönköping och där fick jag också ganska omgående en manuell rullstol som jag placerades i. Sedan bar det av.

Rullstol. Detta var första gången jag suttit i en rullstol. Det. Var. Fruktansvärt. Man blir verkligen helt beroende av sina medmänniskor. Och det är väldigt kallt att sitta still i en rullstol även om det är varmt ute. Största problemet var väl att jag flög ut ur rullstolen 4-5 gånger på grund av kullersten och kantsten. Varje gång lyckades jag ändå landa på fötterna. Men det var mentalt uttröttande även om jag inte tog ett steg. Det var mycket intryck. Många platser. Och mååånga fotograferingar. Proffsfotografer. Respektives mobiltelefoner. Skäggens mobiltelefoner. Pressfotografer. Förbipasserande som fotograferade. Emellanåt kom jag på efterkälken med rullstolen och då hörde man kommentarerna från stadens invånare som var ut på shopping ”vilka var det” och ibland sprang folk ifatt oss för att fråga vilka vi var. Okej. 50-100 skäggiga karlar väcker kanske lite uppmärksamhet? Det jag tyckte var lite pinsamt var alla officiella fotograferingar där jag hamnade längst fram på grund av att jag satt. Jag kan förstå det, men varför i mitten och inte ute på flanken? Jag hamnade verkligen i fokus.

Finns mycket att säga. Märker att jag inte vet hur jag ska formulera mig så länge jag inte fått ihop det mentalt. Sitter just nu och frågar alla andra som var där, vad jag egentligen gjorde. Tydligen har man pratat med mig och kramat mig, men det känns lite vagt när jag försöker återkalla sådana minnesbilder. Nåja. Det var fint att ha varit där och träffat alla – oavsett vad jag för stunden minns. Tror jag kommer ihåg mer om jag får vila mig.

Så ovan var i lördags. På söndagen åkte vi hem och då kände jag mig ganska pigg förutom att jag kände mig förkyld efter att frusit så hemskt i rullstolen. I måndags hade jag semester och då var jag åter totalt slut efter helgen. Sedan har jag arbetat tisdag och onsdag, vilket fortfarande är fysiskt väldigt jobbigt efter MS-skoven och med kronisk yrsel. Det har inte varit speciellt lugnt på jobbet trots att jag flyttat ifrån verksamheten. Akutjobben hopar sig och jag är jagad som vanligt. Man har lyckats leta upp mig fem våningar upp där jag sitter ensam på en låst avdelning. Tusan! Nu är det arbetshelg som väntar. Tyvärr är jag lika överhopad av jobb då också. Arbetshelgerna som brukar vara mitt andrum.

||||| 0 I Like It! |||||

Skägg

Det har känts lite tufft i dag efter gårdagens flyttkarusell. Men nu har jag packat inför Jönköping och vet inte riktigt vad som väntar. Vi har ett schema som är lite… Jag saknar utrymme för vila. Rädd att det blir för tufft eftersom klockan ringer 5.30 och sedan blir det väl hotellsäng vid 02-tiden innan hemfärd. Det blir en lång dag med många aktiviteter och många möten. Självklart är det något positivt, men jag måste också skydda mig själv och min hälsa.

Jag har dålig koll på några saker. Avstånd, om någon kör eller om jag ska ta taxi. När och var väntar rullstolen? Vilket hotell var det vi bokat? Nåja. Jag ligger inte på och kräver svar, för det får helt enkelt lösas efter hand.

Men detta är årets händelse. Jag är trots allt redo.

||||| 0 I Like It! |||||

Skägg

Comments closed