• Scandal slutade man sända ett par avsnitt in i säsong 7. Serien kommer inte mer sändas på svensk tv.
• Agents of S.H.I.E.L.D slutade man köpa in efter säsong 3. Säsong 5 pågår just nu i USA och säsong 4 kan man se på Netflix.
• The Flash slutade man köpa in efter säsong 3. Säsong 4 pågår just nu i USA och man verkar inte köpa in nya säsongen.
• Arrow slutade man köpa in efter säsong 5. Säsong 6 pågår just nu i USA och man verkar inte köpa in nya säsongen.
• The Originals visade man säsong 4 av. Säsong 5 började för en månad sedan i USA, men det verkar tveksamt om man köper in sista säsongen.
• Criminal minds visade man säsong 13 avsnitt 1 för någon månad sedan. Sedan slutade man. Nu säger man dock att serien fortsätter i början av juni.
• Supernatural visades man klart säsong 12 i höstas. Säsong 13 är avklarad i USA och säsong 14 håller på att spelas in. Men på svensk tv får vi inga besked om man fortsätter köpa in serien. Verkar ju inte troligt med ovan i åtanke även om Criminal minds är ett undantag.

Kostade OS för mycket? För dåligt med reklamintäkter? Blev avtalen med svenska tv-operatörerna för dyrt? I vilket fall som helst är det lögn att hävda att tv-tittarna vill ha skitprogram istället.

Just nu finns det inga tv-kanaler alls som sänder bra amerikanska tv-serier bortsett från FOX dock enbart är hyfsat bra. Streaming-tjänsterna  dröjer med att lägga till nya säsonger, så det är ingen framkomlig väg för att fortsätta se de serier man följt från början. Jag trodde väl aldrig att jag skulle behöva återgå till DVD-skivor, men vi är tillbaka på det.

1. Jag kan inte ta mig till butiken, den ligger fyra postnummer bort men inom stadsdelen.
2. Det finns ingen kollektivtrafik, och den hade jag ändå inte kunnat nyttja.
3. Färdtjänst förbjuder resenärer att boka bil med resa inom stadsdel. För det finns kollektivbussar för handikappade, vilket jag inte får beviljat att åka med.
4. Butiken ligger inte långt bort, det är uppför branta backar.
5. Butiken saknar telefonnummer (och jag har verkligen sökt). Det finns heller inga registrerade öppettider för butiken (och jag har verkligen sökt). I sms:et jag fick om att paketet kommit, framgår inga kontaktuppgifter, bara en adress där jag ska hämta.
6. Företaget, Elgiganten, som jag beställde från, lovade leverans inom 3-5 dagar. Det tog 8 dagar. I beställning står ”skickas med post”, vilket jag nu förstår innebär post ≠ Posten.
7. Hemtjänsten vägrar, trots avtal, att hjälpa mig. De har sommarpersonal som saknar 1) körkort (de måste köra bil dit) och 2) legitimation (vilket också är körkort, men som krävs för ombud att hämta något åt mig).

Emellanåt brukar jag på söndagar blogga om vad jag har planerat för kommande vecka, men det är ett tag sedan. För veckorna är åter så fulltecknade att jag knappt vet från dag till dag vad som står inskrivet i min kalender. När jag och andra skämtsamt brukar säga att jag som sekreterare borde ha en assistent, så finns där ett korn av sanning i det. Med en sådan kanske jag hade hunnit notera väderlek. Och det är också därför jag inte gillar kallprat. För det där med väder och vind – jag har inte sett eller känt någonting. Alltså har jag inget att prata om.

Nu när det är dags för lönesamtal så funderar jag mycket på några av våra kriterier som handlar om EQ och social kompetens. Även om jag är väldigt social så tillvida att jag pratar med alla, inte enbart om sådant som är arbetsrelaterat, och utbildar personal alla kategorier och alla arbetsplatser, så anses jag vara gravt asocial. Paradoxen i det gör det svårt för mig att hävda något utifrån lönekriterierna. Varför så stor vikt läggs vid detta är också obegripligt. Min uppfattning är att man värdesätter medarbetare som pratar skit utan att prestera något arbete. Självinsikten hos mig gör att jag vet att jag inte gillar prata för privata saker med någon. Ingen på jobbet har med mitt privatliv att göra anser jag. Och jag vill inte höra om andras barn och anekdoter om hur förbannat förträffliga dessa barn och barnbarn är. Det tillför varken mig som person något lika lite som det tillför mitt jobb något. Jag uppskattar heller inte kallprat om väderlek eller (svenska) tv-program. Det finns så mycket man kan prata om som inte har med familj eller intressen att göra. Och om annat pratar med andra. Jag anses också som otrevlig som inte vill lägga pengar till presenter till för mig okända arbetskamrater som behöver en blomma då varit förstoppade i helgen. Och jag bakar inte kakor som jag tar med till jobbet. Japp, sånt här ingår i lönekriterierna. Men värst tycker man att det är att jag inte ser glad och uppåt ut, aldrig gapskrattar och skriker så alla vet att jag är på jobbet. Att jag har en kronisk sjukdom som gör att jag är 1) extremt trött, 2) ljudkänslig, 3) har fruktansvärda smärtor, anser man är dumheter som försämrar arbetsmiljön för andra. Att jag arbetar för fem och hinner så mycket, kan så mycket, värdesätts inte. Varken verbalt eller lönemässigt. Trams och flams går före det man är anställd för.

Japp, jag blir förbannad. Personlighet får inte existera, inte heller sjukdom. Alla ska vara lika glada och käcka på jobbet. För det värdesätts lönemässigt. Kanske det säger en del om organisationens inkompetens?

Jag blir lite konfunderad över bilden. Kvinnan ser inte ut att vara 50+ men verkar vara singel. I motsats till mannen som ser ut att vara 50+ och gift. Åtminstone har han en vigselring. Därmed undrar jag vad de insinuerar. Singelkvinnor under 50 år kan träffa gifta män över 50 år? Så… I vilket fall som helst så borde jag aldrig fått detta mejl. Ingenting stämmer in på mig. Jag kan möjligen identifiera mig med kvinnan (under 50 år, singel), vilket alltså betyder att jag kan bli erbjuden en gift man 50+. Men än så länge är jag inte så desperat att jag jagar gifta karlar. Fast ge det nån vecka…

Sömnproblemen fortsätter. Tre timmar i natt. Tio timmar på 3-4 dygn. Vet inte orsaken. Men jag är absolut inte utvilad.

Mobiltelefonen är min källa till nyheter. Oftast är jag lat och läser enbart rubriker som jag sedan associerar fritt till. Detta blir skärmdumpar på Facebook som jag kommenterar. Här är ett urval för de senaste två månaderna.
En riktig vän.

Oslo, inte Göteborg. Skulle kunna tro att vi skänkt våra värdelösa italienska spårvagnar till Norge.

MelC var bäst. Posh gillade jag aldrig. Filmen var hemsk. Låtarna betydde inget.

Åh, de är så hippa på eGP och har hittat en opartisk källa till nyheter.

Den största och viktigaste nyheten i dag. Regeringskris? Äsch!

Och nu drabbades eGP av afasi.

Fjantigt. En nyhet. Lyckligtvis inte en toppnyhet.

Gatsten? Åh, så typiskt göteborgskt!

Hon kom en bra bit, från Stampgatan (mellan centralen och Ullevi) till Mölndal. Men det hade varit lättare att ta 4:ans spårvagn. Som dock inte går kl. 03.30.

GP saknar nu totalt ett nyhetsvärde med sina artiklar. Inte en seriös tidskrift.

Och GP är den officiella monarkkanalen?

I rest my case…

GP. Igen.

Känner mig splittrad, kanske rent av kluven.

Bara spännande nyheter på eGP i dag.

Själv ville jag bli fransklärare, bildlärare eller musiklärare.

Försvann civilisationen med mig när jag flyttade från Kristianstad, och naturen tog över?

Om jag blir ersatt av en dator så blir det vanliga nudlar?

Ser framför mig en pygmé med kniv i en hand och stege i den andra, springandes ifatt en 30-åring.

Samma sak hände i går med svenskt dito.

Grishus?! Det heter stia. Och hästhus heter stall. Kohus ladugård men även andra djur får bo i kohuset.

Vad jag kan se så finns där en grön sak som är frukt.

De senaste fem åren har jag haft ensamåkning, det vill säga inga andra medresenärer i taxibilen. Detta på grund av att jag är lång (långa ben) och är ganska (ähum) stor på alla sätt och vis. Ska jag få på mig ett bilbälte (enligt lag) så måste jag sitta fram och det kräver också att stolen är tillbakaförd så långt det går. Plus att jag är lång och inte så rörlig, vilket innebär att jag har svårt att få in benen i bilen om sätet inte är tillbakafört. Samt att beröring där man kör in knäna i instrumentbrädan är fruktansvärt smärtsamt och försämrar balansen som är dålig ändå.

Plötsligt får jag inte ensamåkning längre. Men fick beviljat att sitta fram med tillbakafört framsäte samt att ingen medresenär får placeras direkt bakom mig. Och detta fungerade någorlunda i knappt två veckor. Men igår upptäckte jag det fasansfulla – i körordern gällande mig har flärdtjänsten plötsligt raderat detta med tillbakafört framsäte och ingen medresenär bakom mig. Orsak okänt.

Därför har jag i dag bråkat väldigt. Beviljar man något så förutsätter jag att den informationen också kommer chaufförerna till del, så jag slipper konflikter och diskussioner med chaufförer och medresenärer. Och att jag inte ska bli fysiskt lidande.

Fram och tillbaka hänvisades jag hos flärdtjänsten. Det jag dock fick veta var att man nu för alla resenärer tagit bort alla beslut ur de körorder som går ut till chaufförerna. De tyckte det blev för mycket text och information. Min fråga var hur jag skulle göra för att få de resor jag är beviljad om chaufförerna inte får veta villkoren. Svår fråga tydligen. De påstod att när jag ringer och beställer resor, så lägger beställningscentralen in bokstavskoder som ska motsvara det jag är beviljad. Mitt svar på det var att flärdtjänsten tidigare vägrat bokat resor åt mig eftersom det är arbetsresor och arbetsresor går bara att boka via telefon om man arbetar exakt samma klockslag fem dagar i veckan, men jag är schemalagd av arbetsgivare. Därför har man alltid hänvisat mig till att boka via Internet, men där har jag inte tillstånd att lägga till information, bara adresser, datum och klockslag.

Anledningen till att jag fick prata med så många människor på flärdtjänsten berodde på att det tog tid innan jag nådde en vänlig själ som var handlingskraftig och ringde IT-tekniker som nu lagt in extra val för mig i Internetbokningen så jag själv nu kan boka tillbakafört bilsäte fram. Om detta kommer fungera vet jag inte, då jag inte kan få in beslutet om att ingen får sitta bakom mig. Vilket betyder att chaufförerna kommer vägra låta mig föra tillbaka sätet då den bakom inte får plats med sina ben. Nå, men då får väl de resenärerna också ansöka om att få sitta fram med tillbakafört bilsäte. Eller?

I vilket fall som helst så har jag i dag begärt att min läkare ska skriva ett kompletterande intyg med begäran om att jag ska återfå ensamåkning så jag slipper alla problem, allt strul och alla diskussioner. Hur detta blir, om det leder till att jag återfår ensamåkningen, vet jag inte. Men jag är inte nöjd. I femton år har jag slagits mot flärdtjänsten som inte sköter sina uppdrag. Och det här jag fick höra i dag att de raderat allas information till chaufförer och att bokningsförfarandet är annorlunda – varför har man inte gått ut med den informationen till alla sina kunder? En information som inte ens nått alla inom flärdtjänsten och inte alls till chaufförerna.

Göteborgs kommun är inte fantastisk. Och de olika nämnderna ännu värre. Hämdtjänsten går jag inte ens in på i dag…

Ja, där ovanför sidhuvudet. ”SPONSOR?” För att förenkla ännu mer, så kommer här innehållet på sidan.

Detta är en privat och personlig blogg där jag redan vid starten 1999 bestämt att inte acceptera reklam eller sponsorer. Jag svarar inte på förfrågningar om utbyte av länkar i syfte att värva konsumenter, medlemmar eller läsare. Om – big if – jag skulle vara intresserad av ett sådant utbyte, så är det jag som tar initiativet.

Det betyder naturligtvis att jag inte besvarar förfrågningar eller godkänner något som helst utbyte av ”information”. Reklam… Sponsorer… Samarbete… Informationsutbyte… Länkutbyte… Recensioner av varor/produkter… Mot betalning… Ideellt… Av godhet… Oavsett vad man kallar det för så ändrar jag inte inställning. Och skicka absolut heller inga påminnelser om att jag inte hört av mig. Svaret och anledningen finns klart och tydligt på min sida. Acceptera! Uppträd lite seriöst!

Men så dök då äntligen Sharknado upp på Netflix för några månader sedan. Under det svenska namnet Hajstorm (usch). Först i dag var jag i rätt stämning att se filmen (värmen gör att hjärnan mjuknar och inte är så kritisk).

Vad jag tyckte? Jo, den var riktigt, riktigt dåligt filmad, dåliga effekter, massor av misstag, uruselt manus, men… småkomisk just på grund av allt det. Och kritikerna har inte varit nådiga, men det har ingen betydelse. Nu kommer Sharknado 2. Can’t wait…

Vilken svordom använder du mest?
Jag uttalar aldrig svordomar. Däremot så tänker jag ”kuk” väldigt ofta som en svordom. Skulle jag översätta det till något verbalt så skulle det bli ”ojsan”.

Äger du en iPod?
Ja, den ligger och samlar damm sedan många år tillbaka.

Vilken tid är din väckarklocka inställd på?
Varierar. Jobbdag: 4.45. Fridag: 7.00.

Hur många resväskor äger du?
En stor på hjul.

Var köper du dina matvaror ifrån?
Ica. Men det mesta jag äter kommer från Pressbyrån (som har helt underbara sallader).

Skulle du hellre ta bilden än att vara med på bilden? 
Helst tar jag bild på mig själv så jag kan posera tillräckligt många gånger för att få en bild jag är nöjd med.

Vilken var den senaste filmen du såg? 
I dag: Mrs Brown på Netflix. Väldigt bra.

Har någon av dina vänner barn? 
Barn?! De har barnbarn! Sånt händer när en själv och alla en känner är +40.

Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa?
Kläder. Låter ytligt, men eftersom jag inte längre har ont i magen (hudsmärta) så skulle jag behöva uppdatera min garderob.

Har någon någonsin kallat dig lat? 
Det skulle ingen våga. Min omgivning skulle slå ner den personen direkt.

Tar du medicin för att hjälpa dig somna snabbare?
Nej, det vore onödigt eftersom de flesta somnar förr eller senare.

Vilken CD ligger i din CD-spelare just nu?
Hur gammal är den här listen egentligen?! Jag har inte spelat någon cd-skiva de senaste tio åren.

Föredrar du vanlig mjölk eller chokladmjölk?
Till vad? Mjölk har jag på flingor. I övrigt dricker jag inte något av det frågan ställer.

Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan?
Mycket möjligt. Jag minns aldrig, för de brukar vara så ointressanta.

Vad åt du till middag?
Rotsaksgratäng med kryddiga korvar.

Använder du huvtröjor?
Vintertid; alltid!

Kan du vissla? 
Ja, men enligt skrock så tillkallar man då djävulen, och det vill jag inte.

Har du någonsin deltagit i en demonstration? 
Nix. Sånt är fjantigt. Riktigt fjantigt. Oavsett syfte. Väldigt kontraproduktivt och bara för inbördes beundran.

Vem var den senaste som ringde dig?
Hämndtjänsten.

Tror du folk pratar bakom ryggen på dig? 
Ja, och jag tror mig veta att de tycker att jag är en jobbig typ.

Tittade du på tecknat när du var liten? 
Nja. Enligt SVT så var det inte tillräckligt kommunistiskt när jag var liten.

Hur stort är ditt närmsta köpcentrum?
Ett kvarter. Nordstan.

Hur många syskon har du?
Inga kända. Tre styvsyskon.

Vilken film kan du alla replikerna till?
Ingen, för vad skulle det vara bra för?

Äger du några band-t-shirts? 
Nope! Finns förmodligen inte i min storlek.

När flög du senast? 
Sånt gör jag inte.

Hur många stolar står runt ditt köksbord?
Fyra.

Läser du för skojs skull?
Förmodligen.

Pratar du några andra språk?
Än svenska? Tja, där är ju engelskan… och lite franska.

Diskar du din egen disk?
Ja, andras disk skiter jag i!

Har du gråtit offentligt?
Kanske? Inget jag lagt på minnet.

Har du en stationär dator eller en laptop? 
En stationär på jobbet. Hemma har jag tre bärbara liksom en på jobbet.

Försöker du alltid lära dig nya saker?
Ja, det heter att leva i nutid.

Vill du ha några tatueringar eller piercingar?
Det vore ett misstag. Sånt bör man inte ha om man regelbundet måste genomgå magnetresonanskameraundersökningar.

Tycker du att killen borde bjuda på första dejten?
Nej, det blir svårt om två tjejer är på dejt. Kanske en person bjuder när det är dejt, men säg inte att det tillhör ett kön.

Kan du kasta macka?
Nej, jag tror inte det. Kräver inte det typ träning? Och varför skulle jag vilja?

Har du någonsin varit på Jamaica? 
Nej, jag gillar inte reggae eller marijuana.

Vem har du varit med på bio?
Typ 15 år sedan – med vänner.

Vem var din favoritlärare?
De flesta var favoriter. Roligast var franskläraren på komvux (superfjolla i kvinnokläder som sjöng gamla franska schlagers).

Vad har du för väder?
Lite småregnigt, nästan +20.

Skulle du någonsin kunna tänka dig att dejta någon med mycket tatueringar?
Inga problem!

Har du en blogg? 
Ja, typ.

Vilket var ditt favoritämne i gymnasiet?
Kontorskunskap? Jag är en superadministratör.

Vilket personlighetsdrag är ett måste hos en partner?
Tankeläsare.

Har du någonsin blivit attraherad av en oattraktiv?
Ja, jag är inte ytlig.

Gillar du din boendesituation?
Jag accepterar den.

Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera?
Bortåt fem timmar.

Äter du frukost dagligen?
Nej.

Är dina dagar fullbokade och stressiga?
Och här lyfter jag på ena ögonbrynet så det får kramp. Det enkla svaret på frågan är ja.

Hamnade du ofta i trubbel för att du pratade under lektionerna?
Nej.

Vilken är din favoritfrukt?
Just nu suktar jag efter jordgubbar.

Bryr du dig om antalet kalorier i det du köper?
Nej, jag försöker tänka på det dagliga intaget.

Hur gammal blir du din nästa födelsedag?
45.

Är du petig när det kommer till stavning och grammatik?
Enormt! Men jag förlåter jag själva.

Tror du på liv på andra planeter?
Vet inte om jag måste tro? Jag har inget svar.

Vem var den sista personen som gjorde dig arg?
Det brukar räcka med att jag öppnar jobbmejlen.

Tror du att gud är en man eller kvinna? 
Definiera Gud!

Vad var det senaste du åt?
Det jag skrev ovan om middag.

Kommer du bäst överens med personer av samma kön eller det motsatta?
Det handlar mer om person än om kön. De jag inte kommer överens med är de som har fördomar om mig.

Hur valde dina föräldrar ditt namn?
Ingen vet. ”Det lät fint” är enda förklaringen jag fått.

Gillar du senap?
Ja, bara det inte är Slotts.

Skulle du någonsin hoppa fallskärm? 
Hellre med än utan.

Sover du på sida, mage eller rygg?
Sida sedan tre år tillbaka. Funderar på att börja på mage igen. Gick inte under de år jag hade hudsmärtan.

Har du någonsin köpt något från eBay?
Nix.

Tycker du om att krama folk?
Inte spontant, nej.

Skulle du säga att du är trendig?
Jag är tidlös.

Äger du en digitalkamera?
Ja, två som jag aldrig använder.

Om någon som du inte var intresserad av bjöd dig på en dejt, hur skulle du reagera?
Testa mig!

Vilken är din favoritkaraktär i Star Wars?
Nej, usch!

Stör det dig om någon säger att de ska ringa, men inte gör det?
Nej, jag har inga förväntningar. Själv är jag väldigt dålig på att ringa tillbaka. Det händer liksom aldrig.

Vilka böcker, om några, har fått dig att gråta?
Jag minns ingenting.

Tycker du att du är attraktiv?
Inte med min övervikt. Utan övervikt tror jag att jag är rätt alldaglig.

Vad är du allergisk mot? 
Officiellt ingenting. Inofficiellt… gräs/pollen.

Får du dåligt samvete efter att du ätit kött?
Nej, men jag äter extremt lite och sällan kött.

Vad skulle dina barn heta?
Ingen aning.

Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 – vad står där? 
Orka! Nej, det står inte så – jag orkar inte rycka till mig en bok.

Vad har du på dig? 
Kläder, glasögon och fårskinnstofflor. Mitt i sommaren?! Ja, jag ser lika dåligt året om.

Vad var den senaste musik du lyssnade på?
Mr. Probz just nu i lurarna.

Nå, men äntligen! På tv visar de inte vissa serier trots att de är enormt populära i andra länder. Jag har i flera år gått och väntat. Inte trodde jag att Netflix skulle hinna först? Teen Wolf!

Ännu en kärlekskrank tonårsserie innehållande övernaturliga inslag? Tja. Om ingen nu märkt det så finns det väldigt lite bra ”vuxendramatik” typ Breaking Bad. Istället satsar man på att producera serier för ungdomar och det är där kvaliteten nu återfinns. Vissa serier är fortfarande lite halvtaskiga trots att de vänder sig till ungdomar, som till exempel Vampire Diaries. Däremot har man lyckats med spinoffen The Originals som också har vampyrtema. Tack, Kanal 11!

Nå, Teen Wolf. Vill man se varulvar ska man också se de övriga två serier jag precis nämnde. Teen Wolf är… Jag vet inte riktigt. Jag har hört så mycket, läst så mycket och nu bara sett ett avsnitt. Jag gillar’et! Det blir maratontittning nu av tre säsonger. Just nu finns inget annat på min måste se-lista.

Och vad annat kan jag göra än att titta på tv? Ryggskottet är tillbaka. Tredje omgången på två månader.

• Migrän, periodvis. Just i dag har jag vaknat med huvudvärk.
• Bältros, kronisk. Smärtan här beror lite på i vilken fas inflammationen befinner sig i. Jaja, jag vet att bältros är en infektion, men huden är inflammerad när en inte har vätskefyllda blåsor (tänk vattkoppor). När man säger att bältros är fruktansvärd smärtsam, så håller jag inte riktigt med då jag upplever den smärtan som helvetisk klåda. Just nu känner jag av den.
• Status post hälseneinflammation. Trots att det gått tre år så gör det fortfarande ont, vilket gör att det är svårt att belasta vänster fot. Jag haltar efter att ha gått en stund.
• Neurogen/neuralgisk hudsmärta, kronisk. Här har det också gått tre år och periodvis så känns det bättre. Just nu – inte så bra. Det som är lite lurigt är att denna hudsmärta konstant sitter på samma ställe (över levern) och att bältrosen (som flyttar sig) ibland sätter sig på samma ställe. Just nu sitter bältrosen över levern. Dubbel smärta på fysiskt samma ställe.
• Ryggskottet. Det är tröttsamt att i en månad haft ett ryggskott som inte vill ge med sig trots fysisk aktivitet och ett träningsschema. Värsta smärtan av alla ovan nämnda.

Att jag trots allt fungerar är mer märkligt än beundransvärt. Självklart påverkar det humöret, mest genom att jag blir trött, tyst och ser lidande ut. Jag har lovat att på jobbet säga när jag har smärtsammare dagar eftersom de bara ser att det är något, men inte vad. Jag gillar inte att berätta om detta eftersom jag tycker det låter ursäktande. Får jag bara vara i fred och sköta mitt, så kan jag också förtränga smärtan något. Måste jag ventilera och lägga kraft på att upplysa om något som är kroniskt, tvingar det mig också att känna efter för att kunna förklara. Och då känns det värre. Jag försöker blockera smärtan, eller medvetandet om den.

Det tråkiga är bara att jag inte kan få någon medicinsk hjälp med ovan. Smärta är något som vården är dålig att bemöta och behandla. Jag vet inte ens vad som skulle kunna hjälpa. När det gäller läkemedel så är där väldigt lite jag tål. När det gäller dessa typer av smärta så hjälper inte opiater, vilket jag heller inte tål (överkänslighet). Antiinflammatoriskt hjälper inte, och när det gäller gruppen NSAID-preparat (typ Voltaren, Diklofenak) så får jag svåra biverkningar av det. Vanliga paracetamol (Panodil, Alvdedon) hjälper mig endast om jag har feber, men aldrig mot smärta. Antiepileptiska läkemedel kan dämpa hjärnans förnimmelse av smärta, men ger också fruktansvärda biverkningar även om det hjälper, om än marginellt, mot smärta. Sedan finns där inte så mycket mer vad gäller läkemedel. Det som kan erbjudas utöver detta är TNS, sjukgymnastik och psykologsamtal. Vilket känns lite desperat och kanske hjälper vissa.

Nej, det är bara att härda ut…