Kategori: Språkligt

Nu när jag sitter och går igenom mina gamla bloggtexter, så fastnade jag för en från 1999. Egentligen är den hemsk. Okej. Därmed måste jag ju reprisera den. Källan lär vara en mejlinglista jag var med i. I dag tycker jag detta är sexistiskt, men speglar en humorform som inte längre är PK. Har ni också märkt hur saker och ting förändras? Det känns inte så mycket som att jag förändrats, som att vi alla förändrats. Det som förvånar mig mest är att oliktänkande inte längre leder till diskussion, utan det är antingen väldigt mycket butthurt eller hat. Väldigt ofta är man det å andras vägnar.

Fem frågor som skrämmer män:

  1. Vad tänker du på?
  2. Älskar du mig?
  3. Ser jag tjock ut?
  4. Tycker du hon är sötare än mig?
  5. Vad skulle du göra om jag dog?

Vad som gör frågorna så svåra är att de alla garanterat leder till en explosionsartad diskussion om mannen svarar felaktigt (eg. säger sanningen).

Så därför kommer här som en allmän hjälpreda, varje fråga analyserad med ett möjligt svar.

Fråga nr 1: Vad tänker du på?

Det riktiga svaret är naturligtvis: ”Jag är ledsen om jag verkar tankspridd, älskling. Jag slogs bara av tanken hur varm, underbar, omtänksam och intelligent du är, och vilken tur jag hade som träffade dig.”

Detta svar är uppenbart inte ens i närheten av sanningen som troligtvis är:

  • Fotboll
  • Handboll
  • Hur fet du är
  • Hur mycket snyggare hon är än dig
  • Hur jag skulle använda försäkringspengarna om du dog

Kanske det bästa svaret på frågan är den Al Bundy (Våra värsta år) gav oss när Peg en gång frågade honom. ”0m jag velat att du skulle veta vad jag tänkte, så hade jag pratat med dig!”

Fråga nr 2: Älskar du mig?

Det riktiga svaret är: ”JA!” eller om du känner för att specificera svaret, ”Ja, älskling.”

Mindre lyckade svar är:

  • 0 ja, skitmycket!
  • Skulle det kännas bättre om jag sa ja?
  • Det beror på vad du menar med ”älskar”.
  • Har det någon betydelse?
  • Vem, jag?

Fråga nr 3: Ser jag tjock ut?

Det korrekta svaret är ett medkännande: ”Självklart inte!”

Bland de icke korrekta svaren finns:

  • Jämfört med vad?
  • Jag skulle inte kalla dig tjock, men du är inte precis smal
  • Du klär med lite extra vikt.
  • Jag har sett
  • Vad frågade du om? Jag funderade nämligen på vad jag skulle göra med försäkringspengarna om du dog

Fråga nr 4: Tycker du hon är sötare än mig?

Ännu en gång, det riktiga svaret är ett medkännande: ”Självklart inte!”

Oriktiga svar är:

  • Ja, men du har en bättre personlighet.
  • Inte sötare, men definitivt
  • Inte lika söt som du var i hennes ålder.
  • Precisera ”söt”.
  • Vad frågade du om? Jag funderade nämligen på vad jag skulle göra med försäkringspengarna om du dog

Fråga nr 5: Vad skulle du göra om jag dog?

Helt klart en omöjlig fråga där du inte kan vinna. (Sanningen är så klart ”Köpa en Porsche och en båt”) Hur du än svarar, så var beredd på minst en timme med uppföljande frågor, typ följande:

Kvinnan: Skulle du gifta om dig?

Mannen: Absolut inte!

Kvinnan: Varför inte? Tycker du inte om att vara gift?

Mannen: Klart jag gör.

Kvinnan: Varför gifter du då inte om dig?

Mannen: Okej, jag gifter om mig.

Kvinnan: Gör du? (ser sårad ut)

Mannen: (stönar) 

Kvinnan: Skulle du sova med henne i vår säng?

Mannen: Var skulle vi annars sova?

Kvinnan: Skulle du plocka bort fotografierna av mig och byta ut dem mot bilder av henne?

Mannen: Det vore väl det enda riktiga.

Kvinnan: Och skulle du låta henne använda mina golfklubbor?

Mannen: Hon kan inte använda dem. Hon är vänsterhänt.

Kvinnan: *tystnad*

Mannan: Faaan…

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Minne Omvärldsbevakning Personligt Politik Rättvisa Självinsikt Språkligt Tänkvärt

Comments closed

Möjligen kan man se det som ett statement, men troligare en fundering jag burit med mig under bloggens hela existens. Något jag skrev för ett dygn sedan på Twitter.

Halvfinne blev jag inte förrän jag flyttade till Gbg. För att släta över fokus från att vara skåning.

Som skåning utanför Skåne bemöts man ständigt av hån och ännu mera hån. Eller trakasserier…

Okej, jag är halvfinne. Men det betyder egentligen inget. Definierar mig inte. Gör inte skånskan heller.

Jag har ett behov av att spä ut andras definitioner av mig. För då kanske man finner det som är essensen.

Vad det handlar om? Jo, jag kan också driva med mig själv om att vara skåning, men det är faktiskt lika sårande som att bli mobbad för vilket fysiskt attribut som helst. Det blev lite väl mycket skåningskämt när jag kom till Göteborg, men det värsta är att det fortsätter. Jag är inte ensam skåning i Göteborg. Min skånska dialekt är inte särskilt påtaglig jämfört med andras skånska. Men av någon anledning så reagerar ingen på att just de pratar skånska. Varför ska just jag behöva höra ”skämten”?

Varför jag är så lättstött? Det har kommit mer sista året. Det har blivit svårare att skaka av sig det. Jo, där är så mycket som ligger mig i fatet ändå. Kvinnodominerat yrke. Överviktig. Ms (faktiskt). Där är så mycket jag måste försvara för att hävda min rätt till existens. Många hänger upp sig på det som är ”avvikande”. Jag vill att man lyfter blicken lite och ser vilka möjligheter jag bistår med istället för att begränsa mig till sådant som jag inte ens använder till att identifiera mig själv med.

Lite undermedvetet har jag alltså också kört med kortet ”halvfinne”. Varför? För att komplicera mig själv lite. För hur kan jag vara skåning om jag samtidigt är något annat? Och vad innebär halvfinne egentligen? (retorisk fråga, det där sista).

För ett par månader sedan slutade jag definiera mig på nätet som ”skånsk halvfinne i Göteborg”. Det enda relevanta och konkreta man kan ta på är att jag befinner mig i Göteborg. Att jag för snart 15 år sedan flyttade ifrån Skåne känns inte längre relevant även om dialekten finns kvar. Att min far föddes i Finland men kom till Sverige som 2-åring och inte kunde ett ord finska, säger heller inget om mig då jag inte har några anknytningar till Finland. Jag har aldrig bott där. Kan ingen finska. Har inte växt upp i någon finsk kultur eller haft kontakt med min släkt där (förutom på Facebook på senare år). Så egentligen finns där inte något för någon att identifiera mig som. Allt är oväsentligt. Därför behöver inte heller jag framhålla det ständigt och jämnt.

Men jag kommer inte ifrån ”skämten” om att vara skåning. Det enda jag kan göra är att inte reagera. Och genom att ha skrivit om det så är det ute ur mitt system, det är historia. Kanske folk tröttnar. 12 år och 11 månader har förflutit i Göteborg. Skåningar hör inte längre att jag är skåning – de tror jag är infödd göteborgare. Vilket göteborgare (och jag) hånskrattar åt. Men min dialekt är numera en rotvälska av rikssvenska, skånska och göteborgska. Jag kan inte ens längre prata ”ren” skånska om jag så anstränger mig. Så, sluta göra narr av de skånska spår jag har kvar av min dialekt. Varför tror ni jag slipat ner den efter alla år i Göteborg?

Bonus: Ömma modern förstår inte mig om hon hör mig prata med någon i Göteborg. Tydligen skiftar min dialekt beroende på vem jag pratar med, och jag kan inte styra det medvetet.

||||| 0 I Like It! |||||

Fundering Personligt Självinsikt Språkligt Vardagsblogg

Comments closed

Eftersom jag nu är sjukskriven så var jag tvungen att åka till jobbet i dag. För att kunna avboka ett möte, ställa om telefonen och lite annat. Men jag har åtminstone gjort det som var absolut nödvändigt – i nästa vecka får jag rollator. Och det kände jag i dag också; Att jag behöver rollator för att kunna hålla balansen. En krycka hjälper inget alls i det här läget. Jag längtar efter rollator. Då behöver man rollator.

Och jag AVSKYR när rollator stavas rullator. En missuppfattning som uppstod i början på 90-talet och som sedan blivit ”godkänt” i språkkretsar. Jag accepterar inte att en felstavning blir vedertagen. Om inte annat så hör man det på uttalet hur det ska stavas.

||||| 0 I Like It! |||||

Kampen Multipel skleros (ms) Språkligt Surgubbe

Comments closed

Det här har jag skrivit förr, om svenska språkregler när det gäller förkortningar. När det handlar om förkortningar av ord så har regelverket ändrats fram och tillbaka genom åren. Det som gäller i dag, är de regler som kom 2000-2002 och som gavs ut av Svenska språknämnden. Dessa svenska skrivregler ges numera ut av Språkrådet som gav ut exakt samma regler på nytt 2008.

Till en början kan jag säga att det finns två spår för förkortningar – ett med punkt, ett utan punkt. Det viktiga är att följa ett spår och stå fast vi det. Själv föredrar jag förkortningar med punkt (avbrytningsförkortningar), och anledningen är att vi i dag skriver de flesta texterna i datorn. Vid förkortningar utan punkt är det lätt för ett dataprogram att göra avstavning mitt i en förkortning, och det är inget som rekommenderas. I Word kan man göra ”hårt mellanslag” för förkortningar utan punkt, så det inte avstavar. På webben får man med hjälp av html-kodning lägga in att specifikt ord inte ska avstavas. Men varför vara så omständlig när man kommer förbi dessa problem genom att använda punkt?

Ytterligare en regel finns när det gäller förkortningar. Undvik förkorta ord om det inte är på grund av utrymmesbrist! Därmed faller hela påståendet att man ska förkorta på webben som har obegränsat med utrymme att skriva på, till skillnad mot när man sitter och skriver på ett A4-papper för hand eller med gammeldags skrivmaskin.

I över tio år har jag varit handledare åt sekreterare, både kollegor och studenter, som är väldigt osäkra på hur man förkortar korrekt. Dels finns det olika typer av förkortningar, där olika regelverk gäller, och dels så har man över tid fått lära sig olika regelverk för förkortningar. Till slut blir det förvirrande när det kommer till att bestämma sig för hur en förkortning ska se ut. Därför har jag sammanställt följande, och jag förespråkar ”punktförkortning”.

  • Månader och veckodagar kan förkortas men det bör undvikas. I veckodagarna tar man bort –dag. Alla månader kan förkortas utom maj.
  • Språknämnden/Språkrådet rekommenderar punkter vid avbrytningsförkortningar (som bl.a. och fr.o.m.). Väljer man att inte använda punkt måste mellanrum finnas.

 

Det finns olika typer av förkortningar:

  • Avbrytningar (med punkt) som adr., etc., bl.a., forts., resp., t.ex., åtm., pat., fr.o.m., t.o.m., p.g.a.
  • Sammandragningar (utan punkt) som jfr, dr, gm, hr, i sht, tfn, Gbg
  • Internationella beteckningar för måttenheter (utan punkt) som km, g, l, m, ml, cm
  • Initialförkortningar (utan punkt och utan mellanrum) som UV, EU, FN, GP, SAOL
  • Initialord som inte är egennamn skrivs alltid med små bokstäver. bb, bnp, cd, cp, mc, ms, pc, pm, pr, pvc, tv, vd, wc
  • Initialförkortningar som läses ut som normala ord. aids, hiv, damp, laser, radar, syo
  • Förkortning som utgör ett egennamn. Fass, Fifa, Nato, Saco, Stim
  • Initialförkortningar där stora och små bokstäver växlar. FoU, JämO, REoS
  • Kortord (utan punkt) som labb, labbet, temp, tempen
  • Fysikaliska och kemiska beteckningar. mW, dB, pH
  • Tautologiska sammansättningar. cd-skiva, ISBN-nummer, TIA-attack
  • Genitivändelser: avd.:s, pat.:s, Gbgs, EU:s valutor, Unicefs julmärken, tv:ns, cd:ar, mc:n. KSSS’ styrelse eller KSSS styrelse eller KSSS:s styrelse. Internationella måttförkortningar får inte genitiv-s eller andra böjnings- eller avledningsändelser.
  • Förkortningar vid sammansättningar använder sig av bindestreck. nr-serie, KU-förhör, DNA-molekyl
  •  Valutaförkortningar kan sättas antingen framför eller efter beloppet.
||||| 0 I Like It! |||||

Litteratur Omvärldsbevakning Språkligt Teknik

Comments closed

Det är nog så att jag måste erkänna att jag mest sitter och håller på med Twitter. På mobilen. Därför tog jag en skärmdump på något jag retweetade och som jag tycker är lite intressant.

 

Inte för att jag kan särskilt mycket finska, men jag behärskar absolut skånska! Och jag arbetar med statistik, tar fram siffror och gör tolkningar och underlag. Betyder det inte att jag ändå är ganska duktig på världens tre svåraste språk? Om man nu säger att jag inte behärskar finska överhuvudtaget, så vill jag till mitt försvar säga att jag åtminstone kan uttala mitt finska efternamn! Även om det är med skånsk brytning…

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Omvärldsbevakning Skräp Språkligt

Comments closed

Kanske jag levt väldigt skyddat, för jag har aldrig tidigare hört metaforen squaring the circle. Den är ju helt underbar! Och om man inte förstår… alls… så rekommenderar jag Wikipedia: Squaring the circle. Men som metafor väldigt användbart.

||||| 0 I Like It! |||||

Språkligt

Mejl och sms har ställt till mycket problem. De har lett till konflikter, särskilt i arbetslivet. Numera kan man inte skicka något jobbmejl utan att klämma in en smiley. Gör man inte det verkar alla höra Hitlers röst i sitt huvud när de läser. Texten upplevs som kränkande, argsint, anklagande. Ett korrekt språk uppfattas som opersonligt och man tolkar in undertoner som inte finns. Därför måste man numera i officiella sammanhang klämma in de där förhatliga ”smileysarna” för att visa att man är en människa av kött och blod.

Jag undviker smileys, förkortningar, talspråk och så vidare när jag skriver. Extra noga med denna regel är jag i mitt arbete. I officiella och offentliga sammanhang där man företräder något annan än sitt privata jag, är det viktigt att vara korrekt. ”Jaha, och vad kan det göra för skada att skriva någon smiley i ett mejl som rör jobbet kollegor emellan?” Jo, det signalerar att vi är kompisar, att vi inte är så seriösa, att vi tar lätt på saker och ting. Ett korrekt språk är faktiskt tydligare och leder till färre missförstånd, även om det också leder till konflikter. Hur är det möjligt? Det verkar handla om vilken generation man tillhör. Det handlar också om hur duktig man från början var på grammatik och svenska som skriftspråk.

Själv blir jag tokig på nymodigheter i språket i officella/offentliga sammanhang. När det slarvas. Stavfel är en sak, men särskrivning, engelska förkortningar i svenskt språk och slapphet hör möjligen hemma i ens blogg, privata mejl, twitterflöden och på Facebook. Men det är viktigt att skilja på sammanhang. Vi kan ha olika skriftspråk, men skilj på dem i vilka sammanhang de används!

Jo, jag har börjat skriva smileys i jobbmejl, men bara om den jag fått mejlet från först använt det och bara om det inte skadar innehåller i mejlet i övrigt.

Det ingår ibland i min yrkesroll att skriva officiella protokoll, som genom lagstiftning är offentlig och allmän handling. Där känner jag att det är extra viktigt att vara korrekt. Förutom att jag håller mig till de skrivreglver som finns, så tänker jag extra mycket på formuleringar. Inga indirekta (eller direkta) anspelningar får göras på person. Kortfattat ska man beskriva det som är väsentligt och inte lägga ut texten för mycket. Samtidigt ska språket var lättläst och inte alltför byråkratiskt. Det är också viktigt att undvika upprepningar och att använda sig utav synonymer. Dessutom har vi ett grammatiskt regelverk för vad som är god ton och hur man inte ska inleda meningar. I min blogg inleder jag ofta meningar med sådant som inte är korrekt; till exempel men, och. En annan tumregel jag har är att aldrig inleda en mening med siffror. Säger vi ”42-årig man” som inledning av en mening, så skriver jag alltid ”En 42-årig man”. Det finns otroligt många regler att förhålla sig till och i detta är jag väldigt rigid. Åtminstone när jag befinner mig i min yrkesroll. Det spiller också över i min blogg, men jag är inte här lika trofast då syftet är ett annat här.

När vi skriver med ett talspråk får vi in mycket onödigt skräp, som smileys och märkliga förkortningar. Det går faktiskt att skriva en lättläst text som ligger nära talspråket och ändå vara korrekt i hur man hantera språket. Smileys har ofta syftet visa på sådant vi i vårt talspråk visar med kropp och tonfall. De märkliga förkortningarna har uppkommit av utrymmesbrist. Allt detta behövs inte i korrekt skriven text. Själv skriver jag som jag tänker, varför det blir flyt i texten. Här är inget som stoppar upp. Man behöver inte tänka efter eller tolka in märkliga gubbar eller förkortningar. Det som möjligen kan stoppa upp när man läser min text här, är de långa meningarna som har få skiljetecken. Vilket i sig faktiskt är korrekt men kanske ovant. Av någon anledning har vi på nätet börja skriva kortare meningar, eller längre meningar med mycket skiljetecken. Ett engelskt inflytande?

Och nu kommer säkert någon annan hävda motsatsen. Men (!) jag tar inte lätt på detta med språk. Jag har en yrkesstolthet. Jag är sekreterare.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Omvärldsbevakning Övertygelse Personligt Språkligt Surgubbe

Comments closed

Ibland försår jag inte Google Translate. Jag har i dag berättat om hur man hälsar på finska, typ god morgon, god dag och så vidare. Men jag kunde plötsligt inte komma på god natt! Ah, Google Translate!

God natt = hyvää yötä – så klart!

Men så testade jag att skriva godnatt. Som på finska blir… Goodnight?

Mitä helvettiä?!

||||| 0 I Like It! |||||

Fundering Minne Omvärldsbevakning Språkligt

Comments closed

Jaha. Sista kursdagen i ”Kvalitet – till er tjänst”. Nu inser jag alla mina små obetydliga brister och mina arbetskamraters enormt betungande fel. Jag ser mycket som de kunde göra bättre.

*ironisk* Nej, självklart har vi kartlagt bristerna som måste åtgärdas. Vad vi mer gjort är att ge förslag på hur de ska åtgärdas. Senare, tidigast i höst, ska vi i många projektgrupper genomföra ändringarna. Det blir spännande! Går det bra så är det bara att nicka nöjt och inse hur duktig man varit. Går det åt helvete så kan jag ju säga ”Vad var det jag sa”.

Bussarna kör normalt igen. Jag har i dag åkt med tre olika chaufförer och har aldrig sett något så surt sedan jag tittade mig själv i spegeln sist (kom inte på något annat surt). När jag åkte bussen hem såg jag en reklampelare där det stod ”Jag slöt ögonen, sedan reste jag bort”. Jag har ingen aning om vad det handlade om, men min associationsförmåga aktiverades. För visst reser vi bort i tanken då vi sluter ögonen och låter fantasin spela fritt? På kursen i dag stod det i vår litteratur nämnt om Florida. Genast drömde sig alla bort till värmen, stränder, Disney och allt möjligt annat. Utom jag. Den första tanken som slog mig var orkaner med kossor flygande trettio meter ovan marken. Nå, hur är det med mitt positiva tänkande? Jo, jag tänkte ju förstås att det var skönt att jag satt tryggt på sjukhuset. Hur många har sjukhuset som önskevistelse? Är jag udda eller bara konstig? (Svara inte, frågan var retorisk). Ska jag resa bort i mina tankar så reser jag till en lat sommardag på en solvarm äng med en svag bris. Är man stressad så ska man ha ett sådant här mål i tanken att vända sig till, där man kan känna sig lugn och trygg. Kan man inte somna på natten så kan man också ha ett sådant här ”personligt rum”, som det heter. Det har jag också lärt mig på en kurs, men det var inte via jobbet. De vill att man i högsta grad är närvarande när man arbetar.

Norrländska. Världens konstigaste dialekt (tycker jag som är skåning). I dag fick jag lära mig att ”Jag är lemmen” (vet ej om jag stavat rätt, men visst är det lätt oanständigt om man har samma friska/sjuka fantasi som jag) och det ska betyda att man har träningsvärk. Men att inte förstå norrländska är inget att vara puged för. Va, puged? är det nån som undrar. Vad är det? Jo, skånska för dyster, så klart! Jag tycker det är lite av en skymf att det finns en ordbok för skånska. Vem förstår inte detta intelligenta språk som gett upphov till hela danska språket?

*ironisk igen*

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat Blogg Dravel Fundering Hälso- och sjukvård Ironi/sarkasm Kurs New Age Språkligt Utbildning Vardagsblogg Yrkesliv

Comments closed

Full panik i lingonskogen var det i dag på jobbet. Varje fredag verkar det som om alla patienter mirakulöst blir friska och kan gå hem. Lite religiös stämning över det hela. Hela veckan ligger de där och är dåliga, men på fredagen verkar det som om Jesus gick runt och helade eftersom de plötsligt kan resa sig och gå därifrån. Den mer verklighetsnära sanningen är väl att man skriver ut så många man kan eftersom det är mindre personal på helgen och att de inte hinner med så mycket av omvårdnaden. Dessutom finns det patienter som vill hem.

För att återgå till hur jag hade det på jobbet. Jo, många patienter skulle gå till annat boende, d.v.s. sjukhem eller till annan vårdavdelning. Då ska de också ha med sig läkarens sammanfattande journalanteckning över vårdtillfället och den får man alltså försöka skriva i 120 på datorn och göra en snabb utskrift och kopiera upp. Men i dag blev min läkare lite bekymrad. Dr XX hade till sin stora fasa upptäckt att jag skrivet ”patienten ska läggas i respirator om hon börjar hyperventilera” (andas med kraftigt ökade andetag). Han tyckte att det varit bättre om jag skrivet hypoventilera, då det naturligtvis är när patienten andas sämre som respiratorvård ska till. Miss M säger att jag har dyslexi, men jag tror snarare att det beror på slarv. Jag borde själv reagerat på felet i dag. I och för sig kan det vara svårt att på ett kassettband höra skillnad på hyper och hypo. Man får kanske försöka tänka själv lite också? Men vad kan man begära? Det är ju fredag! Det största misstaget jag skrivet i en journal är att ”patienten har under vårdtiden gått ner 25 kilo i vikt”. Vårdtiden var tre dagar och patienten hade gått ner fem kilo. Men vem skulle inte vilja ha gått ner 25 kilo på tre dagar?

Oftast är det läkarna som dikterar fel, men då försöker vi yrkesstolta sekreterare att rätta det. Men du milde så roligt vi har. En gång skulle jag skriva ”patienten vägde 78 kilo i hemmet innan han gick hit utan kläder[1]”. Syftningsfel, kanske? Här följer några till som andra läkarsekreterare råkat ut för:

Har mycket smärtor i underlivet och speciellt när han använder muskeln till urinröret. Har nyligen träffat en flicka, tror att det kan vara träningsvärk.

Patient som har klagat över smärtor framför allt på kvällen då han gått och lagt sig i analöppningen.

Ingår i spcg-4-studien. Protokollen har försvunnit från mottagningen. Doktor XX har också försvunnit till Helsingborg.

Sedan kan man ju undra hur kompetenta våra läkare är när de kan konstatera följande:

”När döden inträffade blev patienten plötsligt försämrad”. Åh, fan?

[1] Journalgroda som senare publicerades i Dagens medicin.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat Bearded Blogg Dumheter Hälso- och sjukvård Språkligt Vardagsblogg Yrkesliv

Comments closed