Sängläge

Det blev många selfies i dag av någon anledning. Kanske bara måndagsledan som orsak, för vad gör man när man håller på att gå under av besvär efter fredagens överansträngning?

Skägget har börjat bete sig lite märkligt, gör konstiga vågor på natten för att sedan vara superfluffigt på dagen. Stämmer nog som jag hörde för någon månad sedan ”att det kommer alltid tillfällen då skägget beter sig konstigt, men låt det vara så ger det med sig”. Förmodligen har jag just nu en sådan där mitt emellan-längd som gör att det lever sitt eget liv. I dag är också första gången som jag kan täcka läpparna med överhängande mustasch. Något vax behövdes inte i dag, för mustaschen börjar bli så lång att det nu går att kamma mittbena på överläppen och dra den åt sidorna. Det är jag tacksam för när jag äter.

jontas150914

Märkligt har det också varit på jobbet i dag. Märkliga externa telefonsamtal. I vanliga fall brukar man endast ringa mig internt, men i dag hittade även andra mig. Och det var samtal som faktiskt skulle till mig?! Tänka sig!

Jag skiter i gymmet i morgon, klarar inte att gå den långa sträckan fram och tillbaka. Och jag har lagt in om en semesterdag i veckan för att få fler tillfällen till återhämtning. Jag är verkligen påverkad av utfärden i fredags och det var något jag hävdade redan i förväg. Då ignorerade man mig och tyckte jag var löjlig. Nu tycker man att jag är gnällig och förstååååår inte hur den lilla fredagskativitten kunde påverka mig så mycket! Tja. Jag är inte lyssnad till, för allt ska vara så glättigt och bekymmerslöst – allt annat blundar man för. Reella problem tar man inte på allvar. Om jag nu får ta konsekvenserna så borde kanske de också få någon form av konsekvenser av bristen på hörsamhet?

Skägget – mannen – surgubben

Dagens skäggkommentar: Skägg är så snyggt! Särskilt ditt som är så tätt!

Ja, jo… Jag är förvånad att det visade sig vara det. Som jag tidigare sagt så var jag rädd för att få ett spretigt och glest skägg, men så här dag 70 så har jag motbevisat mina farhågor. Trodde faktiskt att jag hade dålig skäggväxt eftersom jag inte behövde raka mig varje dag. Men det visade sig att det bara var långsam växt. Öh… Nej, skägget växer skitsnabbt! Jag kan inte förklara det. Någon sa att jag hade mycket testosteron, vilket faktiskt inte stämmer. För en karl i min ålder så har jag normala nivåer av testosteron. Nej, där ljög jag. Min övervikt gör att jag har väldigt mycket östrogen. Men kanske det inte står i relation till vartannat; östrogen och testosteron. Enda egentliga förklaringen till min god skäggkvalitet beror möjligen på andra saker; jag äter mycket grönt, jag är fysiskt aktiv och jag är dopad. Ja, jag är dopad. Jag tar väldigt mycket B-vitaminer vilket man ska göra då det påverkar hud och hår. Även om det är en rekommendation för den som skaffar skägg, så är jag ordinerad det på grund av min ms. Nej, jag kan inte förklara vad B-vitamin har med ms att göra. Förstår det inte själv. Men kanske B-vitaminerna bidrar till tät och riklig skäggväxt?

Det gick bra på personalgymmet i dag. Där var inte en människa, vilket jag är glad för. Därmed kunde jag i lugn och ro testa alla maskiner, ändra inställningar, prova mig fram samt läsa instruktionerna. Så nu känner jag min säkrare på vad jag gör där. På köpet har jag fått min egen PT då sjukgymnasten inte kan släppa sitt vakande öga över mig och tittar till mig emellanåt. Eller vad det handlar om. För vi sitter mest passivt och tittar på varandra (vi pratar och vi pratar och vi pratar, om högt och lågt, om allt möjligt). När jag hinner träna? Innan han dyker upp, för sedan vet jag att det inte blir mycket verkstad.

I dag hann jag inte vara på mitt arbetsrum något. Dagen var fylld av möten. Jag hade ju lovat mig själv att vara en tyst deltagare, men det sket sig. Jag kan inte vara tyst. Jag ställer krav på alla och ifrågasätter. Det är nödvändigt. Jag vill driva saker och ting framåt och gillar inte långbänk. Beslut är till för att fattas, inte diskuteras och ältas. Ibland känner jag mig som blåslampa. Och det är därför jag blir inbjuden till alla möten, har jag fått höra. Påstås att jag har en helhetssyn och ser konsekvenser av handlande. Tja? Borde inte alla? Nu har facket också börjat lyfta fram mig som en möjlig chefskandidat. Inte för att jag är social, utan då jag är kompetent. Men hade det funnits någon ledig tjänst så hade jag nog inte varit intresserad. För arbetsgivare anställer bara glada personer som kan bibehålla status quo och inte vara drivande. Vad skulle jag vara för ufo i ett sådant sammanhang i en icke-existerande kultur? Nu börjar jag bli butter, bäst jag slutar… För annars har jag mycket att leva upp till med tanke på min omslagsbild för dagen.

Planlöst

Till jobbet. Hem från jobbet. Däremellan koncentration, möten och så vidare. Som vanligt. Jag har inte hunnit fundera på vad jag vill (som jag skrev om i onsdags). Nu är det fredag, jag trött och har ont. En arbetsvecka känns väldigt påtagligt rent fysiskt. Lugna helgen innebär som vanligt att jag ingår i symbios med tvättmaskinen. Annars har jag inga måsten. Känns lite snopet, men jag har inte haft tid att tänka på helgen. Den bara kommer ändå.

Och precis stod ett gäng småtjejer (7-årsåldern) utanför min port och slog sönder flaska efter flaska mot asfalten. Arslen. Jag menar faktiskt allvar när jag säger att jag inte ser nyttan eller glädjen med barn annat än när de skadar sig. Hur var jag som barn då? Uppfostrad. Perfekt. Tänkande.

Stopp och belägg

World MS Day, det är i dag det… Och inte en jäkel har uppmärksammat det.

Folk har i dag kommenterat mitt dåliga humör. Det har synts på mig, men inte märkts. Jag har inte exploderat. Jo, jag har varit sur större delen av dagen och det är inte relaterat till världs-ms-dagen (eller hur man ska skriva det). Nej, detta att jag ständigt försöker undervisa men bemöts med ifrågasättande och att man ständigt avbryter mig. Och mitt i allt så bara går folk. Det är dålig stil och har inte med mig att göra eller det jag pratar om. De bara är sådana. Och efteråt kommer man enskilt till mig och gnäller över att jag aldrig berättar något eller utbildar dem i hur saker och ska vara.

Extra sur blev jag när jag plötsligt får arbetsuppgifter slängda på mig. Arbetsuppgifter jag lämnar över till andra eftersom jag inte hann med det och andra ville ta över. Nu kommer man och säger att man inte hinner och kräver att jag ska återuppta det, helst snarast eftersom det är så bråttom. För man har inte brytt sig om att göra arbetsuppgifterna alls sedan man övertog dem. Vad är det för ett jäkla sätt? Ingen räddar mig när jag får för mycket att göra eller inte hinner. Så jag satte ner foten väldigt ljudligt i dag, men vet ännu inte om det leder till ordning på torpet. Resten av veckan är spännande.

Excellivet

Kanske det är så att jag blivit surare. Åtminstone känner jag mig mer fåordig och blir lätt irriterad. Varför det är så vet jag inte. Kanske det beror på att jag vill vara långledig nu. Sommarsemestern hägrar. Jag är, eller börjar bli, lite lätt stressad över vardagen och då menar jag inte jobbet. Kanske där också är en olustkänsla (inte oro) över att det nu är sommar och det blir varmare. Jag vet inte hur jag kommer att reagera på värmen i år, men historiskt sett blir jag alltid sjuk och sjukskriven när ms förvärras av värmen.

Helgledigt är inte nog vila för mig. Helgen som precis varit var ingen vila på rätt sätt då jag hade migrän. För mig är vila att få slappna av, inte nödvändigtvis passivitet eller sömn. Kunna släppa klockan, inte bry mig, bara vara. Men allt är så inrutat med att hinna hushållssysslor, äta i tid, sova i tid, arbeta i tid, ta medicin i tid och så vidare. Det jag behöver är att få vända på dygnet okontrollerat utan konsekvenser. Om en månad får jag, kan jag, gör jag. Men fram till dess är jag sur och vresig.

Sur och vresig

Oavsett vad jag gör på jobbet så får jag betalt. Det irriterar mig. Åtminstone tillräckligt för att jag dagligen ska sitta och tänka på det. Bland alla tusen arbetsuppgifter jag har så är där två som tar all min tid. Som måste göras, är viktigt och har deadlines. Men det är inga avancerade arbetsuppgifter och det måste inte vara jag som utför dem. Personalbristen och insikten om hur viktigt det är, är bristen. Varför irriterar det mig att jag måste göra det här då? Jo, det är inga avancerade arbetsuppgifter. Min kompetens kommer inte till sin rätt. Men det som jag tycker är största resursslöseriet (förutom kompetensnivån) är att jag har för bra betalt. Det är inte ekonomiskt försvarbart att jag ska göra det här. Varför inte sätta en administrationskåt sjuksköterska att göra det? De vill ändå inte ha patientkontakt. Och dessutom tjänar de sämre än vad jag gör. Jag är redan så ful att jag bara kokar kaffe om jag själv vill ha det, eller om en läkare (som har bättre betalt än jag) vill ha. Jag kokar inte kaffe åt sjuksköterskor. Det kan de själva göra. Till en låg kostnad för arbetsgivaren. Visst, det sägs vara sköterskebrist, men det är en sanning med modifikation. Där är en snedfördelning. På vissa ställen har de inget att göra utan slåss om arbetsuppgifterna.

Jo, jag är nog lite extra trött och vresig i dag. Har ont (neurogent i magen). Och så har jag suttit i dag och utfört sjuksköterskors arbete då de enligt ”tradition” slipper. Det är inte tillräckligt fint för dem. Status för dem är att välja och vraka bland sina ordinarie arbetsuppgifter. Det är inte ens en delegering jag har, men det är sköterskearbete. Punkt.

Den andra för mig onödiga arbetsuppgiften ska jag ha möte om i morgon. Sjuksköterskor som vägrar göra rätt även om de utför sitt jobb. Men jag sitter dagarna i ända och rättar deras fel. Efter fyra år har jag ännu inte stött på ett enda rätt. Vi har haft många möten. De kommer, men bryr sig inte om att göra rätt.

Kanske det är därför vården är så ineffektiv och kostsam? Kompetent personal sitter i efterhand och rättar sköterskors arbete? Varför inte göra rätt från början? Varför dra in andra yrkeskategorier? Jag vill ha ändring. Man kan börja med att ha samma antagningspoäng som till läkarprogrammet. Så man sållar bort skräpet.

Go’ å gla’

Har inte vintern varit ovanligt mörk? Frågan kan egentligen bara de som befinner sig geografiskt nära mig besvara, men nog brukar väl solen glimma till några gånger under en vinter? Det har varit snålt med det senaste månaderna. Ett par helger är allt jag kan påminna mig om. Dessutom har det varit väldigt lite snö som annars också har en förmåga att lysa upp lite. Men egentligen är detta inget jag går runt och funderar på. Jag upplever inte ens att jag undermedvetet skulle gå runt och vara deprimerad av ljusbristen. Det är full rulle ändå och då har jag inte riktigt förmågan att lyfta blicken från det jag håller på med. Jag vet att när sommarsemestern infinner sig så brukar jag första lediga dagen lite chockerad upptäcka grönska och sol. Min arbetsbubbla är vid och mörk – jag ser inte utanför den. Frågan är varför jag ens i dag noterade mörkret?

Emellanåt brukar jag på söndagar blogga om vad jag har planerat för kommande vecka, men det är ett tag sedan. För veckorna är åter så fulltecknade att jag knappt vet från dag till dag vad som står inskrivet i min kalender. När jag och andra skämtsamt brukar säga att jag som sekreterare borde ha en assistent, så finns där ett korn av sanning i det. Med en sådan kanske jag hade hunnit notera väderlek. Och det är också därför jag inte gillar kallprat. För det där med väder och vind – jag har inte sett eller känt någonting. Alltså har jag inget att prata om.

Nu när det är dags för lönesamtal så funderar jag mycket på några av våra kriterier som handlar om EQ och social kompetens. Även om jag är väldigt social så tillvida att jag pratar med alla, inte enbart om sådant som är arbetsrelaterat, och utbildar personal alla kategorier och alla arbetsplatser, så anses jag vara gravt asocial. Paradoxen i det gör det svårt för mig att hävda något utifrån lönekriterierna. Varför så stor vikt läggs vid detta är också obegripligt. Min uppfattning är att man värdesätter medarbetare som pratar skit utan att prestera något arbete. Självinsikten hos mig gör att jag vet att jag inte gillar prata för privata saker med någon. Ingen på jobbet har med mitt privatliv att göra anser jag. Och jag vill inte höra om andras barn och anekdoter om hur förbannat förträffliga dessa barn och barnbarn är. Det tillför varken mig som person något lika lite som det tillför mitt jobb något. Jag uppskattar heller inte kallprat om väderlek eller (svenska) tv-program. Det finns så mycket man kan prata om som inte har med familj eller intressen att göra. Och om annat pratar med andra. Jag anses också som otrevlig som inte vill lägga pengar till presenter till för mig okända arbetskamrater som behöver en blomma då varit förstoppade i helgen. Och jag bakar inte kakor som jag tar med till jobbet. Japp, sånt här ingår i lönekriterierna. Men värst tycker man att det är att jag inte ser glad och uppåt ut, aldrig gapskrattar och skriker så alla vet att jag är på jobbet. Att jag har en kronisk sjukdom som gör att jag är 1) extremt trött, 2) ljudkänslig, 3) har fruktansvärda smärtor, anser man är dumheter som försämrar arbetsmiljön för andra. Att jag arbetar för fem och hinner så mycket, kan så mycket, värdesätts inte. Varken verbalt eller lönemässigt. Trams och flams går före det man är anställd för.

Japp, jag blir förbannad. Personlighet får inte existera, inte heller sjukdom. Alla ska vara lika glada och käcka på jobbet. För det värdesätts lönemässigt. Kanske det säger en del om organisationens inkompetens?

Trafikklubben

På väg till jobbet i dag höll vi på att köra över en hel förskoleklass. När vi kom farande så ställde sig alla småbarn – som gick två och två – och började skrika i panik och började slita sig från sin kedja. Fröknarna försökte dra in dem till trottoaren. Vi hade grönt. Barnen hade rött. Det är ganska anmärkningsvärt att skolfröknar lär småbarn att gå mot rött. På miiin tid…

 

Mediamärkligt #408

 

Mobiltelefonen är min källa till nyheter. Oftast är jag lat och läser enbart rubriker som jag sedan associerar fritt till. Detta blir skärmdumpar på Facebook som jag kommenterar. Här är ett urval för de senaste två månaderna.
En riktig vän.


Oslo, inte Göteborg. Skulle kunna tro att vi skänkt våra värdelösa italienska spårvagnar till Norge.


MelC var bäst. Posh gillade jag aldrig. Filmen var hemsk. Låtarna betydde inget.

Nätdrogen spice…


Åh, de är så hippa på eGP och har hittat en opartisk källa till nyheter.


Den största och viktigaste nyheten i dag. Regeringskris? Äsch!


Och nu drabbades eGP av afasi.


Fjantigt. En nyhet. Lyckligtvis inte en toppnyhet.


Gatsten? Åh, så typiskt göteborgskt!

Vem minns inte göteborgskravallerna?


Hon kom en bra bit, från Stampgatan (mellan centralen och Ullevi) till Mölndal. Men det hade varit lättare att ta 4:ans spårvagn. Som dock inte går kl. 03.30.


GP saknar nu totalt ett nyhetsvärde med sina artiklar. Inte en seriös tidskrift.


Och GP är den officiella monarkkanalen?


I rest my case…


GP. Igen.


Känner mig splittrad, kanske rent av kluven.


Bara spännande nyheter på eGP i dag.


Själv ville jag bli fransklärare, bildlärare eller musiklärare.


Försvann civilisationen med mig när jag flyttade från Kristianstad, och naturen tog över?


Om jag blir ersatt av en dator så blir det vanliga nudlar?


Ser framför mig en pygmé med kniv i en hand och stege i den andra, springandes ifatt en 30-åring.


Samma sak hände i går med svenskt dito.

Löfte/hot om extraval/nyval ångrades och ställdes in.


Grishus?! Det heter stia. Och hästhus heter stall. Kohus ladugård men även andra djur får bo i kohuset.


Flärdtjänsten igen #394

Flärdtjänsten har varit ett helvete sedan jag fick mitt nya tillstånd från 1 december och som ska gälla i fem år. Om jag lyckades lösa problemen i dag vet jag inte, men det tog fyra samtal och fyra personers inblandning när jag ringde dem i dag.

De senaste fem åren har jag haft ensamåkning, det vill säga inga andra medresenärer i taxibilen. Detta på grund av att jag är lång (långa ben) och är ganska (ähum) stor på alla sätt och vis. Ska jag få på mig ett bilbälte (enligt lag) så måste jag sitta fram och det kräver också att stolen är tillbakaförd så långt det går. Plus att jag är lång och inte så rörlig, vilket innebär att jag har svårt att få in benen i bilen om sätet inte är tillbakafört. Samt att beröring där man kör in knäna i instrumentbrädan är fruktansvärt smärtsamt och försämrar balansen som är dålig ändå.

Plötsligt får jag inte ensamåkning längre. Men fick beviljat att sitta fram med tillbakafört framsäte samt att ingen medresenär får placeras direkt bakom mig. Och detta fungerade någorlunda i knappt två veckor. Men igår upptäckte jag det fasansfulla – i körordern gällande mig har flärdtjänsten plötsligt raderat detta med tillbakafört framsäte och ingen medresenär bakom mig. Orsak okänt.

Därför har jag i dag bråkat väldigt. Beviljar man något så förutsätter jag att den informationen också kommer chaufförerna till del, så jag slipper konflikter och diskussioner med chaufförer och medresenärer. Och att jag inte ska bli fysiskt lidande.

Fram och tillbaka hänvisades jag hos flärdtjänsten. Det jag dock fick veta var att man nu för alla resenärer tagit bort alla beslut ur de körorder som går ut till chaufförerna. De tyckte det blev för mycket text och information. Min fråga var hur jag skulle göra för att få de resor jag är beviljad om chaufförerna inte får veta villkoren. Svår fråga tydligen. De påstod att när jag ringer och beställer resor, så lägger beställningscentralen in bokstavskoder som ska motsvara det jag är beviljad. Mitt svar på det var att flärdtjänsten tidigare vägrat bokat resor åt mig eftersom det är arbetsresor och arbetsresor går bara att boka via telefon om man arbetar exakt samma klockslag fem dagar i veckan, men jag är schemalagd av arbetsgivare. Därför har man alltid hänvisat mig till att boka via Internet, men där har jag inte tillstånd att lägga till information, bara adresser, datum och klockslag.

Anledningen till att jag fick prata med så många människor på flärdtjänsten berodde på att det tog tid innan jag nådde en vänlig själ som var handlingskraftig och ringde IT-tekniker som nu lagt in extra val för mig i Internetbokningen så jag själv nu kan boka tillbakafört bilsäte fram. Om detta kommer fungera vet jag inte, då jag inte kan få in beslutet om att ingen får sitta bakom mig. Vilket betyder att chaufförerna kommer vägra låta mig föra tillbaka sätet då den bakom inte får plats med sina ben. Nå, men då får väl de resenärerna också ansöka om att få sitta fram med tillbakafört bilsäte. Eller?

I vilket fall som helst så har jag i dag begärt att min läkare ska skriva ett kompletterande intyg med begäran om att jag ska återfå ensamåkning så jag slipper alla problem, allt strul och alla diskussioner. Hur detta blir, om det leder till att jag återfår ensamåkningen, vet jag inte. Men jag är inte nöjd. I femton år har jag slagits mot flärdtjänsten som inte sköter sina uppdrag. Och det här jag fick höra i dag att de raderat allas information till chaufförer och att bokningsförfarandet är annorlunda – varför har man inte gått ut med den informationen till alla sina kunder? En information som inte ens nått alla inom flärdtjänsten och inte alls till chaufförerna.

Göteborgs kommun är inte fantastisk. Och de olika nämnderna ännu värre. Hämdtjänsten går jag inte ens in på i dag…

Funktionalitet #368

Några timmar kvar, sedan är advent här. Hänryckningens tid? Nä, jag vet inte när hänryckningens tid egentligen skulle infalla. I vilket fall som helst har jag inte förberett något adventspynt annat än på jobbet. Hemma är det som vanligt och jag vet inte om jag ska sätta fram advent. Eftersom jag aldrig någonsin julpyntar, så har åtminstone adventsstjärnor/-ljusstakar varit mitt enda synliga bevis på något julrelaterat. Men i år vet jag inte. Det är faktiskt inte så att jag varje år tar fram adventsskiten eftersom det hänger lite på inspiration. Jag är inte så förtjust i adventsljusen då det blir så mörkt och eländigt med den sämre belysningen. Till vardags har jag bättre punktbelysningar än en skum adventsstjärna. Och ljusstakarnas nakna lampor är fula.

Med tanke på att jag vaken tid är mer på jobbet än hemma, så duger det egentligen gott med den adventsstjärna jag har på jobbet. Jag tittar inte ens åt den. Alltså är advent slöseri på mig.

Däremot går jag och fantiserar om att säng och soffa ska braka ihop. Jag vill (redan) ha nytt. Heminredning ger hemtrevnad, inte fula adventssaker.