Kategori: Tänkvärt

Nu när jag sitter och går igenom mina gamla bloggtexter, så fastnade jag för en från 1999. Egentligen är den hemsk. Okej. Därmed måste jag ju reprisera den. Källan lär vara en mejlinglista jag var med i. I dag tycker jag detta är sexistiskt, men speglar en humorform som inte längre är PK. Har ni också märkt hur saker och ting förändras? Det känns inte så mycket som att jag förändrats, som att vi alla förändrats. Det som förvånar mig mest är att oliktänkande inte längre leder till diskussion, utan det är antingen väldigt mycket butthurt eller hat. Väldigt ofta är man det å andras vägnar.

Fem frågor som skrämmer män:

  1. Vad tänker du på?
  2. Älskar du mig?
  3. Ser jag tjock ut?
  4. Tycker du hon är sötare än mig?
  5. Vad skulle du göra om jag dog?

Vad som gör frågorna så svåra är att de alla garanterat leder till en explosionsartad diskussion om mannen svarar felaktigt (eg. säger sanningen).

Så därför kommer här som en allmän hjälpreda, varje fråga analyserad med ett möjligt svar.

Fråga nr 1: Vad tänker du på?

Det riktiga svaret är naturligtvis: ”Jag är ledsen om jag verkar tankspridd, älskling. Jag slogs bara av tanken hur varm, underbar, omtänksam och intelligent du är, och vilken tur jag hade som träffade dig.”

Detta svar är uppenbart inte ens i närheten av sanningen som troligtvis är:

  • Fotboll
  • Handboll
  • Hur fet du är
  • Hur mycket snyggare hon är än dig
  • Hur jag skulle använda försäkringspengarna om du dog

Kanske det bästa svaret på frågan är den Al Bundy (Våra värsta år) gav oss när Peg en gång frågade honom. ”0m jag velat att du skulle veta vad jag tänkte, så hade jag pratat med dig!”

Fråga nr 2: Älskar du mig?

Det riktiga svaret är: ”JA!” eller om du känner för att specificera svaret, ”Ja, älskling.”

Mindre lyckade svar är:

  • 0 ja, skitmycket!
  • Skulle det kännas bättre om jag sa ja?
  • Det beror på vad du menar med ”älskar”.
  • Har det någon betydelse?
  • Vem, jag?

Fråga nr 3: Ser jag tjock ut?

Det korrekta svaret är ett medkännande: ”Självklart inte!”

Bland de icke korrekta svaren finns:

  • Jämfört med vad?
  • Jag skulle inte kalla dig tjock, men du är inte precis smal
  • Du klär med lite extra vikt.
  • Jag har sett
  • Vad frågade du om? Jag funderade nämligen på vad jag skulle göra med försäkringspengarna om du dog

Fråga nr 4: Tycker du hon är sötare än mig?

Ännu en gång, det riktiga svaret är ett medkännande: ”Självklart inte!”

Oriktiga svar är:

  • Ja, men du har en bättre personlighet.
  • Inte sötare, men definitivt
  • Inte lika söt som du var i hennes ålder.
  • Precisera ”söt”.
  • Vad frågade du om? Jag funderade nämligen på vad jag skulle göra med försäkringspengarna om du dog

Fråga nr 5: Vad skulle du göra om jag dog?

Helt klart en omöjlig fråga där du inte kan vinna. (Sanningen är så klart ”Köpa en Porsche och en båt”) Hur du än svarar, så var beredd på minst en timme med uppföljande frågor, typ följande:

Kvinnan: Skulle du gifta om dig?

Mannen: Absolut inte!

Kvinnan: Varför inte? Tycker du inte om att vara gift?

Mannen: Klart jag gör.

Kvinnan: Varför gifter du då inte om dig?

Mannen: Okej, jag gifter om mig.

Kvinnan: Gör du? (ser sårad ut)

Mannen: (stönar) 

Kvinnan: Skulle du sova med henne i vår säng?

Mannen: Var skulle vi annars sova?

Kvinnan: Skulle du plocka bort fotografierna av mig och byta ut dem mot bilder av henne?

Mannen: Det vore väl det enda riktiga.

Kvinnan: Och skulle du låta henne använda mina golfklubbor?

Mannen: Hon kan inte använda dem. Hon är vänsterhänt.

Kvinnan: *tystnad*

Mannan: Faaan…

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Minne Omvärldsbevakning Personligt Politik Rättvisa Självinsikt Språkligt Tänkvärt

Comments closed

Underbart trevliga och kamratliga Miss M hjälpte mig i dag när jag behövde stöd i en ekonomisk fråga. I morgon kväll ska jag nämligen på årsmöte och redovisa fjolårets ekonomi i LSF:s lokalavdelning. Eftersom Miss M beskyller mig för att lida av dyslexi (dyslexi=skrivsvårigheter, dyspepsi=matsmältningsrubbning), så fick hon titta på min redovisning. Men hon hann nog knappt se vad jag skrivit för jag ryckte pappret direkt. Hon har ju en sjuklig förmåga att hitta stavfel.

I dag var Miss M trevlig, och i går elak. Men jag tycker ändå att hon är en svikare som inte kommer på årsmötet i morgon. Det kommer föreläsare som ska berätta om massage och om stresshantering. Som om inte det var nog så ska vi ha ostbricka och cider. Vin hade kanske passat bättre, men det finns visst någon lag som säger att man inte får förtära alkoholhaltiga drycker på sjukhuset. Men jag vet en sköterska som bjöd sina kollegor och patienterna på hemmagjort äppelbrännvin. Så pigga har väl aldrig våra inneliggande patienter varit tidigare. I dag hade vi en gammal tant som var så ledsen, dålig och håglös. Inget var bra. Hon fick förslaget att få träffa sjukhusprästen, men nä… Mungiporna bildade en cirkel runt hennes haka, så ledsen var hon. När sköterskan efter mycket utfrågande tog reda på vad det var med den lilla tanten, så kröp det fram att hon ville snusa. Hon låg på en sal med tre andra patienter, och tyckte det var genant att snusa inför de andra medpatienterna. För att det var så okvinnligt att snusa. När sköterskan sa att det var helt okej, att det bara var att ta en prilla och inte bry sig om de andra, så sken den lilla tanten upp som solen efter ett regnoväder. Helt plötsligt var hon glad, pigg och kände sig friskare. Trots alla mediciner och omvårdnad, så saknades alltså kvaliteten som ökade livslustan. Så det är nog inte helt fel, trots alla bestämmelser, att ge t.ex. äppelbrännvin till behövande patienter.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat Blogg Hälso- och sjukvård Snus Tänkvärt Vardagsblogg Yrkesliv

Comments closed

Så har man då varit på en kursdag med ”Kvalitet – till er tjänst”. Nu återstår bara morgondagen också, sedan har vi gått och lärt oss hur vi ska kvalitetssäkra vår arbetsplats. Ja, jag undrar då hur det ska gå med det, men roligt har vi åtminstone. Jag går med den sjukvårdspersonal som jag jobbar ihop med. Detta är ett utmärkt tillfälle att lära känna dem då jag ju är relativt ny på ”min” avdelning. Ny och ny, det kan diskuteras eftersom jag jobbat på kliniken i sju år och även tidigare varit på just denna avdelning. Men jag har ett STORT problem. Jag kommer inte ihåg namn. Nu tror jag inte det är någon som begär det heller, då det jobbar 350 personer på kliniken. Jag är så tacksam bara jag kan komma ihåg alla mina egna namn som är delvis på svenska och delvis på finska. Jag var tretton år när jag kunde stava till mitt eget efternamn. Innan dess fick jag gå ut i trapphuset och titta vad det stod på dörren. Ska sanningen fram så var jag tjugo år när jag tog även min fars efternamn. Innan hade jag bara lilla mors efternamn.

Som avslutning på kursdagen fick vi höra denna lilla historia, som säkert många redan hört. Men den är träffsäker. Ugglorna i trädet.

Det här är berättelsen om fyra människor kallade ALLA, NÅGON, VEM SOM HELST och INGEN. Det fanns ett viktigt jobb som skulle göras, och ALLA var säkra på att NÅGON skulle göra det. NÅGON blev arg för det, därför att det var ALLAS jobb. ALLA tyckte att VEM SOM HELST kunde göra det, men INGEN insåg att ALLA inte skulle göra det. Det slutade med att ALLA klandrade NÅGON, när INGEN gjorde vad VEM SOM HELST kunde ha gjort.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat Blogg Hälso- och sjukvård Kurs Tänkvärt Utbildning Vardagsblogg Yrkesliv

Comments closed