• Scandal slutade man sända ett par avsnitt in i säsong 7. Serien kommer inte mer sändas på svensk tv.
• Agents of S.H.I.E.L.D slutade man köpa in efter säsong 3. Säsong 5 pågår just nu i USA och säsong 4 kan man se på Netflix.
• The Flash slutade man köpa in efter säsong 3. Säsong 4 pågår just nu i USA och man verkar inte köpa in nya säsongen.
• Arrow slutade man köpa in efter säsong 5. Säsong 6 pågår just nu i USA och man verkar inte köpa in nya säsongen.
• The Originals visade man säsong 4 av. Säsong 5 började för en månad sedan i USA, men det verkar tveksamt om man köper in sista säsongen.
• Criminal minds visade man säsong 13 avsnitt 1 för någon månad sedan. Sedan slutade man. Nu säger man dock att serien fortsätter i början av juni.
• Supernatural visades man klart säsong 12 i höstas. Säsong 13 är avklarad i USA och säsong 14 håller på att spelas in. Men på svensk tv får vi inga besked om man fortsätter köpa in serien. Verkar ju inte troligt med ovan i åtanke även om Criminal minds är ett undantag.

Kostade OS för mycket? För dåligt med reklamintäkter? Blev avtalen med svenska tv-operatörerna för dyrt? I vilket fall som helst är det lögn att hävda att tv-tittarna vill ha skitprogram istället.

Just nu finns det inga tv-kanaler alls som sänder bra amerikanska tv-serier bortsett från FOX dock enbart är hyfsat bra. Streaming-tjänsterna  dröjer med att lägga till nya säsonger, så det är ingen framkomlig väg för att fortsätta se de serier man följt från början. Jag trodde väl aldrig att jag skulle behöva återgå till DVD-skivor, men vi är tillbaka på det.

Frågan är – vad behöver jag nu för tv-upplevelse? Där är ganska många serier som vid det här laget borde dykt upp i strömmingtjänsterna, men inte ett ord och inte ett spår. Netflix, Viaplay och HBO Nordic är extremt dåliga på att presentera sitt innehåll, och än mindre vad gäller framtid. Så pass internetbasserade tjänster borde ju kunna utnyttja nätet bättre.

På tal om tv-serier. Jag irriterar mig mer och mer på svenska subtexter, hur illa översatt det är. Förutom alla stavfel och syftningsfel, så är det fel ord man använder. Det är inte ens synonymer. I sammanhanget blir dialoger helt obegripliga när de godtyckligt kastar in ett helt felaktigt ord i handlingen. Extra illa är det när det är flera översättare till en serie. Det blir inkonsekvent och fel. Vissa förnamn kan vara både för man och kvinna. Värst är när namnet översätts med ”hon” när det är en ”han”. Varför översätta ett tilltalsnamn till han/hon? Min klagan gäller alla översättningar som görs för tv-serier. Men den klagan jag nu framfört gäller med Castle särskilt i åtanke.

En reflektion (jag hatar reflexion) jag gjorde i går, är denna att sedan jag slutade (ähum) blogga så har jag skrivit mer på engelske än på svenska. Sammanfattar man senaste året så tror jag att jag skrivit 85 % på engelska, 14,9 % på svenska och resten (0,1 %) på franska och finska. Därmed kan man diskutera vilket som är mitt förstaspråk. Nej, självklart inte. Mitt förstaspråk är skånska. Ännu en reflektion: Man klagar inte längre på min skånska. Antingen så har jag slipat bort ännu mer av den, eller så har folk vant sig. Vilken anledning det än är, så har det tagit femton år.

Visst, jag har råd med allt detta, men det känns väldigt onödigt med Viaplay och rubbet med +250 kanaler via TiVo. Jag hoppar mellan tv-serier och vill enbart betala för de kanaler där just ”mina” tv-serier visas.

Onödigt är också Göteborgs-Posten som jag efter 15 år funderar på att göra mig av med. Berättade jag att jag sagt upp Telia (hemtelefon och bredband)? Nå, men jag blev äntligen färdig till det. Det värsta är att de önskar få tillbaka sin 15 år gamla router som inte fungerat senaste 10 åren. Nå, vill de ha besväret med återkrav, så okej… Jag har också hunnit uppdatera båda mina aktiva datorer med Windows 10.

Fredag – min sista semesterdag. Jag har hunnit ganska mycket i sommar?! Förutom sortera och slänga papper. Men huvudsaken är att jag gått igenom garderoberna.

Förresten… Förra sommarens tv-maraton var Revenge. Denna sommar har det varit Scandal. Starka kvinnor är de bästa, också på tv.

Men en sak är väldigt sorglig med The Walking Dead – den svensk textöversättningen. Ständigt återkommer ”zombie” vilket är en katastrof. Serien har gjort en ära i att aldrig använda ordet zombie, utan hänvisar till ”they”, ”them” och framför allt ”walkers”. Vandrare borde alltså vara den svenska översättningen och inte zombie.

Varför är jag så känslig för översättningar?

Ibland lever jag väldigt nära det fiktiva och har svårt att orientera mig i verkligheten. Nja, åtminstone när jag gått in i tv-bubblan. Jag har precis sett klart Revenge och fick lite dåligt samvete. Trots allt handlar serien om hämnd och rubbade familjerelationer. Alltså fick jag nu för mig att jag borde kanske vara en god son och ringa lille far. Som dog för 9½ år sedan. Tanke nr 2 borde naturligtvis vara att han inte är i livet, men det blev tanke nr 3. Tanke nr 2 var hur jag skulle kunna slippa ringa eftersom jag fortfarande inte vill prata med honom. Nå, men tanke nr 3 löste ju det problemet. Och så hamnade jag på tanke nr 1 igen – jag är ingen god son.

Jag har förr försökt att i bloggen beskriva vår relation. Ska jag nu dra till med Revenge-liknelsen så är jag Charlotte och han Victoria. Och om inte det klargör någonting – se alla fyra säsonger av Revenge!

Var det i höstas jag fick för mig att se Bones på Netflix? I november började TV3 visa säsong 10 vilket jag då också började spela in på TiVo. Säsong 1-8 avverkade jag på några dagar på Netflix. Sedan blev det tvärnit då säsong 9 inte fanns någonstans att se. För ett par veckor sedan började TV8 visa säsong 9 med 1-2 avsnitt per dag och jag kunde återuppta Bones. I går tog säsong 9 slut och jag är nu inne och tittar ikapp avsnitt 1-16 säsong 10 på TiVo. Alltså, detta pusslande! Men snart är jag ikapp.

Lite oväntat så lade Netflix i förra veckan ut säsong 8 av Doctor Who. Det var ovanligt snabbt eftersom säsongen sändes i Storbritannien i höstas. Min sammanfattning är att manus blivit rejält mycket sämre och att nya doktorn är värdelös.

Revenge har blivit nedlagt efter säsong fyra och det återstår ett par avsnitt på TV3, men allt ligger ute på Viaplay. Jag har inte hunnit se de sista avsnitten än, men det ska bli skönt att kunna släppa en serie som varit på upphällning.

Det som irriterar lite är att jag inte heller hunnit se nya säsongen av Outlander. Eller alla serier jag spelat in på TiVo. Eller som jag tänkt se på Netflix och Viaplay. Och jag ligger back i Stargate SG-1. Det enda jag nu kan säga att jag ser är Bones.

Bäst av allt är att schlagereländet är över. Det är nog det som gör att jag inte hinner titta på mina serier. Jag borde ta tjänstledigt februari-maj varje år.

I kväll visar elvan Poltergeist. Jag känner mig här lite frestad att återuppleva filmen även om det bara var ett par år sedan jag såg den senast. Den kom när jag gick på mellanstadiet och jag såg den på VHS. Efteråt var den en snackis i skolan. För en 12-åring var den otäck på ett sådant där kittlande sätt. I dag kan jag inte påstå att jag kan uppleva samma känsla ens för något nytt. Eller ska jag hoppas på sommarens nyinspelning av Poltergeist? Kanske riktig skräckfilm bara kan upplevas korrekt av en prepubertal yngling? Vid min ålder blir jag mest bara otålig, gäspar och lägger mig. Men eftersom jag är tv-serienörd, så hoppas jag alltid på något – bra eller dåligt – som har förmågan att trollbinda. Och gärna med en krydda av fjärilar i magen. Långfilmer är som bekant egentligen inte min grej eftersom tiden på 1½ timme inte räcker till för att ge djup åt karaktärer. För mig är det det viktigaste. Jo, jag kommer nog att se Poltergeist igen. Synd att det är en reklamkanal med sina omotiverade avbrott. Poltergeist är kvalitet karaktärsmässigt, intressant story med oväntad vändning och i dag urusla specialeffekter. Förmodligen kan Poltergeist symbolisera min uppväxt och med distans ser jag gärna filmen igen.

En film jag i flera år hoppats få se på tv, Netflix eller Viaplay verkar aldrig dyka upp. Därför beställde jag i dag dvd:n för Stargate. Just nu ser jag om tv-serien SG-1 och har även sett serierna Universe och Atlantis samt någon fristående film för SG-1. Med tanke på att de ständigt rullar i tv och på Netflix, så är det märkligt att just ursprungsfilmen inte visas. Men serien SG-1 är trots allt bäst, för där fanns en utveckling i händelseförlopp, särskilt sista säsongerna av serien. Synd att varken Atlantis eller Universe byggde vidare på det. Men vi är några (miljoner?) fans som hoppas på att Stargate kommer tillbaka som tv-serie i någon form. Det som gör denna scifi så bra är att den är förlagd till nutid och vår verklighet. Och att den knyter an till vår egyptiska mytologi.

Men nu är det lördag och före Poltergeist kommer veckans höjdpunkt i form av Supernatural.

Därför är det så skönt att jag fått igenom att få gå in och jobba i påsk. Ostörd. I ensamhet. Jag kommer att prestera. Jag kommer att vara effektiv. Och jag kommer att kunna behålla den skärpa som jag alltid vill ha när jag försöker uträtta något.

Också denna dag har jag suttit och besvarat jobbmejl på löpande band. Inget verkar kunna vänta till nästa vecka, men jag hade aldrig hunnit åtgärda något i nästa vecka ändå eftersom en ny dag alltid har med sig nya åttaganden. I dag har jag lusläst kontrakt och lämnat in synpunkter till ledningen om att inte acceptera formuleringarna. Och svarat på rutinfrågor gällande arbetsuppgifter jag inte utfört sedan, öh, 2002? Som sagt – excelminnet.

Sa jag att jag börjat med en TV-Bibel? Jag har börjat föra bok över alla tv-serier jag följer, vilka avsnitt och säsonger jag ser, vilken kanal och veckodag det rör sig om. Jag måste. Jag skulle gissa på att jag följer cirka 60 tv-serier just nu, men alla är inte igång samtidigt. Problemet är att kanalerna flyttar serierna mellan kanalerna, veckodagar ändras, det görs säsongsuppehåll mitt i en säsong och så vidare. Parallellt med att de repriserar vissa avsnitt och säsonger. Jag kan inte längre hålla koll. TiVo spelar in det mesta men ibland har kanalerna inte meddelat Comhem om avsnitten är nya och då spelas inget in. Och väljer jag att spela in allt så kan samma avsnitt spelas in 5-10 gånger på en vecka.

Hur jag hinner med att se allt jag spelar in? Jag har räknat ut att jag måste titta på tv aktivt 4 timmar per dag för att ligga i fas. Naturligtvis gör jag inte det. Vissa serier sparar jag på hårddisk tills där inte är något på tv att följa. Och vissa serier avsätter jag bara tid till att titta på under helg eller ledig dag. Allt som oftast arbetar jag och då är det inte säkert att jag alls tittar på tv. Ja, det är komplicerat.

Som om jag inte hade tillräckligt så upptäckte jag i dag att Viaplay fortsatt att publicera nya Revenge-avsnitt (3 st) trots att TV3 har säsongsuppehåll. Nu säsong 4 av Revenge har det spårat ur rejält, men säsong 1-3 är fortfarande något för andra att se, tycker jag. Girl Power!

Annars borde jag kanske vid ledig tid titta lite på det jag spelat in, men istället har jag en annan ologisk strategi. Netflix. Eller är det så ologiskt egentligen? Ett exempel. Tidigare har jag följt Arrow på tv, sett 1½ säsong tills de gjorde ett uppehåll utan att sedan berätta när fortsättningen kom. Så jag missade det hela. Nu har jag sett ikapp de missade avsnitten och kan därför återuppta tv-tittandet av serien när säsong 3 börjar sändas på tv på torsdag. Hade jag inte hunnit med Netflix av Arrow (blev klar under kvällen) så hade jag spelat in säsong 3 och börjat titta när jag varit klar med Netflix.

På samma sätt gör jag med Bones. Serie 1-8 har jag sett på Netflix. På TV3 har de visat första halvan av säsong 10 som jag spelat in. I väntan på att säsong 9 dyker upp på Netflix.

Jag pusslar för att få säsongerna att gå ihop mellan tv, Tivo, Netflix och Viaplay. Men det är faktiskt inte så många serier jag följer, kanske cirka 40 stycken. (Ha!) Där är långa sändningsuppehåll i tablåerna. Ibland dyker de upp som repriser nattetid om jag missat något. Eller på Netflix. Tyvärr kan jag inte säga att Viaplay är så mycket att ha förutom att jag följer två serier där som just nu av licensskäl inte finns tillgängliga men som är återkomma.

Just nu är där bara en sak jag prioriterar högre på min fritid än tv. Det är sömn. Sömnen har kommit tillbaka till mig och jag har sovit i tre dagar. De få vakna timmarna har blivit 10 avsnitt Arrow och de tre dokumentäravsnitten med Astrid.

Jag har en dag kvar av min ledighet, sedan är det arbete normalt igen efter alla märkliga tvångsledigheter. Om två månader bryter jag min rehabiliteringsinsats (sjukgymnastik) och återfår normala arbetstider. Jag längtar. I 1½ år har jag inte kunnat arbeta mitt normala schema.

Frågan är när jag ska slopa hämndtjänstens inköp. Jag vill återfå kontrollen över min tillvaro nu. Med arbete, tv och sömn.

Men om jag tittar så mycket på tv? Nej, inte om man ser till ett genomsnitt. Vissa dagar, väldigt sällan, kanske det blir mer än 4 timmar. Men jag har generellt sett inte tiden till att sitta framför tv:n. Som avkoppling, ibland, men jag känner mig mest stressad av att vara inaktiv och passiv. Om jag inte ska göra något speciellt och har tid för avkoppling, då föredrar jag sömn eller läsa.

Det jag däremot kan säga är att jag aldrig slötittar på tv eller zappar mellan kanaler. Aldrig! Och jag somnar aldrig framför tv:n. Aldrig! Jag är aktiv tv-tittare – när jag väl slår mig ner framför tv:n. Och jag tror summan av mitt tv-tittande är status quo. Jag ser mindre på tv-kanalernas programutbud eftersom jag istället tittar på Netflix och Viaplay. Och ska jag säga något mer om det… så är det att Viaplay är en besvikelse men ibland har små guldkorn.

Men om jag egentligen gillar utvecklingen? Nej, det är kostsamt, tjänster kommer och försvinner och teknik blir gammal. Uppdateringsbehovet är tröttsamt, att hålla koll på läget, att följa utvecklingen för att inte bli ifrånsprungen och passé. Jag tror det skulle isolera mig väldigt.

Där är dock en tjänst jag funderar på att göra mig av med som kostar mer per år än vad jag utnyttjar; Spotify. Det blir billigare att köpa låtar (elektroniskt) via Itunes. Men som vanligt avvaktar jag åtgärder, eftersom jag är lat. Kanske inte lat, men orkar inte lägga tid på förändring. Vi får se. I över ett år skulle jag sagt upp mitt fasta telefonabonnemang, men… *rycker på axlarna* Och alla de där mobilabonnemangen jag inte använder… Och Viaplay kunde jag frysa fram tills fortsättning kommer för Revenge och Outlander. Nå, men tid är för mig mer värdefullt än pengar, så jag fortsätter betala om jag slipper ägna tid åt förändringar. Det är tillräckligt jobbigt som det är att få tiden att gå ihop.

Och solen lyser. Mitt klagomål till flärdtjänsten om uteblivna bilar i förra veckan, genererade i att jag fick en ursäkt (?) i form av presentkort 100 kr till Ica. En bra ersättning, även om jag föredragit bilar som håller bokad tid och inte bara skiter i mig. Får se om chaufförerna fått sparken. Missköter de sig brukar de förlora uppdraget och jag är aggressiv när jag klagar. Jag har en nolltolerans vad gäller tjänster jag betalar för. Lyckligtvis har jag aldrig haft problem med streamingtjänster. Vilket kan förklaras med att streaming är ettor och nollor, flärdtjänst enbart nollor.