Flärdskrivaren

Drygt tre år har gått sedan min far dog. Det är något jag tänkt på varje dag sedan dess, men jag blev lite förvånad över när jag läste i mitt bloggarkiv att det är just tre år sedan. Jag letar just nu över vad som egentligen hände, då för tre år sedan. Allt gick slag i slag och först nu vill jag försöka förstå händelseförloppet med den pessimistiska utgången. Jag bloggade aldrig om det. Däremot skrev jag om det på Succé i ett slutet forum, men det är raderat (forumdelen finns inte längre). Det är svårt att försöka få ihop alla händelser och turer så här i efterhand. I stora drag vet jag, men där var så mycket mer. Lungcancer med spridning till lymfkörtlar och lever, tarm som sprack och som ledde till stomioperation, cellgifter som sattes ut p.g.a. biverkan. Från första symtom till död tog det två månader. Två månader är faktiskt en väldigt lång och plågsam tid om man ser till innehåll. Gjorde vi ett avslut? Tog vi farväl? Nej, faktiskt inte. Saknar jag det? Nej, faktiskt inte. Ingen av oss har sett döden som ett avslut.

Men vad hände egentligen? Egentligen?

Varför får inte eldsjälar betalt? För att man inte sätter gränser eller söker sig vidare? Jag skulle väldigt lätt kunna gå över till ett bemanningsföretag och tjäna 5-10 000 kronor extra per månad, men skulle samtidigt bli en hjärndöd hoppjerka som endast skrev diktat utan några som helst stimulerande arbetsuppgifter. Det är en lustig ekvation och jag förstår den inte.

Kvällens notis: SAS säljer Spanair för 10 kronor. Som en cheeseburger på McDonalds. Jag skulle nog inte vilja satsa så mycket pengar på något av det.

Det verkar som om jag aldrig ska komma upp på plussidan, utan ständigt få mer på minussidan, på flexklockan. I dag blev det också en kort dag eftersom jag i natt fick migrän. Inget som jag kände av i morse mer än lätt tryck som sedan ökat på av dagens ansträningar.

Äntligen lite ledigt. Tre dagar fritt. Och nu går allt i ett rasande tempo, så snart är det sommar. Om en månad ska semesterönskemålen vara inlämnade. Hur jag ska kunna planera in en semester förstår jag inte. Ska jag ersätta någon? Vem då? När då? Eller kan jag ta semester när jag själv behagar? Eller blir det ännu ett år där arbetsgivaren sätter upp givna semesterperioder? Äh, det är ingen idé att jag lämnar in några önskemål. Jag vet ju inte förutsättningarna och de får jag väl inte veta förrän i juni. *suck*

Nej, postmigränkänslan tvingar mig i säng nu. Eftersom Gazzy luktar bajs vet jag inte när jag vaknar till liv igen.

Nej, det är väl inte chocken precis som fått mig glömma hemresan. Det handlar väl mer om att jag är så van att jag inte direkt noterar det. Hemfärden gick i drygt 100 (103) km/h på 30-väg. Jag hade först tänkt påpeka det för taxichauffören, men noterade att det gick lika snabbt i filerna bredvid och för bilarna bakom och framför. Vi höll helt enkelt bara trafikrytmen ända tills det tog stopp av trafikstockningarna. Det i sig kompenserade väl den genomsnittliga hastigheten till laglig nivå. Undrar om polisen hade köpt det argumentet om vi åkt fast?

Koncentrationen har varit massiv från min sida i dag. Inget socialt prat på jobbet. Knappt rast. Övertid p.g.a. minus på flexen. Morgondagen ska bli en repris av dagen som varit, och jag förstår inte varifrån jag i kväll ska finna kraften till återhämtning.

Och så hoppade jag in lite som rådgivare i engelsk stavning av medicinsk terminologi. Det är många år sedan jag fick skriva något på engelska. Min stavning får ta hjälp av ordböcker och Google, men annars tror jag att jag håller terminologin ganska uppdaterad av alla engelska artiklar jag läser kring sjukvård. Sjukhusserier på tv är inte till någon hjälp, då faktafel brukar råda. Men jag lyssnar mycket på vad de säger i dokumentären Hopskins som går på onsdagskvällar på Kanal 5.

Nej, jag är så fokuserad att jag knappt vet vad som händer omkring mig. Tydligen har jag haft torgmarknad utanför fönstret här hemma i dag. Gazzy var hysteriskt överlycklig när jag kom. Jag har fått en inbjudan till invigning nästa månad av vårt nya miljörum.

Jo. Jag ska på tre utbildningar/kurser/konferenser under våren som delvis bekostas av arbetsgivaren. Det är imponerande, för normalt sett får man max en "utanför jobbet"-kurs per år. Men kan flera läkare flera gånger om året åka utomlands på skattemedel, så kan jag väl få gå några ynka utbildningar? Det jag funderar över är varför inte kollegor också ansöker om att få fortbilda sig? Sånt skulle stärka gruppen kompetensmässigt. Själv är jag ju iväg flera gånger per år på allt möjligt, men mycket har jag fått bekosta själv. Kanske det handlar om intresse. Jag har ett stort intresse av att utvecklas och avancera i yrkesrollen. Sedan vet jag också att några jobbat för få år, andra för många år, för att vara aktuell för fortbildning. Jag är väl i lagom ålder med rätt antal år bakom och framför mig.

Dagens medicin i dag: Merck söker tillstånd för MS-tablett senare under 2009.

Dagens behandlingsalternativ sträcker sig främst till olika sprutor. Och med det är jag personligen tillfredsställd. Det är inte bökigare att ta sprutor än att stoppa i sig en tablett. Enda anledningen till att jag skulle gå över till tabletter är om de har bättre effekt, vilket jag är tveksam till. Frågan är också om det blir billigare med tabletter för då finns risken att landstinget inte vill subventionera sprutor i fortsättningen, men tar man hänsyn till effekt eller kostnad?

Naturligtvis är det upp till var och en med ms att besluta vad man vill ha i behandlingsform.

En sak ställer jag mig förresten väldigt oförstående till. Spruträdsla. Hur kan man vara rädd för sprutor som inte orsakar smärta men som hjälper tämja ms? Klart att de ser tabletter som en livlina, men jag undrar fortfarande när rapporten kommer som säger vilken effekt en tablett har.

Räkningarna är betalda. Hyran har höjts och nu är jag bara två kronor ifrån att spränga 6000-kronorsintervallen. För en ynka liten tvåa som i och för sig är relativt nybyggd (1983), ligger centralt (i Gbg) och nära allt (tågstation, Ullevi, Liseberg).

När jag flyttade hemifrån 1988 kostade min lilla etta ute på vischan 666 kronor men höjdes månaden senare till 888 kronor. Det tyckte jag var dyrt då, eftersom heltidslönen som kontorist var 4 400 brutto. Sedan kom man på att jag inte följt avtal, så när jag knappt ett år senare slutade skulle jag haft 6 200 om jag stannat kvar.

Nu svävade jag ut lite. Men det där med lön är intressant. Hur löneutvecklingen sett ut över tid. Och hur mycket hyran höjts per kvadratmeter. Allt det där andra som höjts har jag inget minne av, men just hyra och lön fastnar. Där är dock en sak reagerar på emellanåt. Vissa matvaror har inte höjts på 20 år. Kanske beroende på att vi fått så många billighetsaffärer samt gått med i EU. Men man får väl vara tacksam över att lön inte stått still. Lönen 1988 skulle netto inte ens räcka till halva hyran.

På tal om höjningar. Snart är det dags för tonartshöjningar i melodifestivalen. Ska jag skriva schlagermassaker i år?

Tio månader senare gjorde jag en ny rensning av Succé - Dagbok på Nätet. Precis som förra året fanns där några som kastades ut då de (främst) uppdaterat sin blogg men inte tagit med återlänkning till Succé - Dagbok på Nätet. Tre trotjänare försvann (nå, men de är kvar i min länkblogg) utan förvarning och får ansöka på nytt om de är intresserade av länkportalen. Totalt försvann 28 bloggar.

De som redan har ett loggin till Succé behöver bara fylla i formuläret för att länkas av Dagbok på Nätet. Men återlänkningen är väsentlig. Det märkliga är att många glatt länkar till alla möjliga portaler men inte till den de ansökt och beviljats.

En lyckad arbetsdag är när jag hinner det jag bör hinna under en dag. Det gjorde jag både i går och i dag. Med tanke på att jag inte utför samma typ av arbetsuppgifter två dagar på rad (men samma återkommande med dagar-veckors mellanrum) så är det väldigt väsentligt att jag håller mitt schema. En eftersläpning innebär katastrof. Både i går och i dag höll jag deadline för dagen med en timme tillgodo inför utstämpling. Den där sista timmen ägnar jag åt att lägga upp morgondagens plan samt reflekterar över dagen som varit; om jag verkligen gjort allt.

På torsdag ska jag gå tillbaka till att vara skrivande sekreterare (skriva läkardiktat) efter fyra år. Det är nervöst. Väldigt nervöst. Rutiner har förändrats och jag känner mig enbart dum. Samtidigt är det nyttigt att jag återtar dessa arbetsuppgifter eftersom jag nu också återgår i rollen som handledare för elever. Nåja. Jag testskrev för tre veckor sedan och hastigheten sitter kvar i fingrarna (skriver i samma takt som man pratar).

Och i dag sökte jag ännu en utbildning. Undrar om jag verkligen blir beviljad det. Om ett par månader ska jag på en kostsam konferens. Hur mycket pengar vill man egentligen lägga mig som "är så sjuk och inte kan jobba"? Som sagt. Frånvaro vet jag inte vad det är. Lättja vet jag inte vad det är. Vi får väl se.

Trots ihärdiga försök kan jag inte komma på vad jag varit med om i dag värt att nämna. Skulle det vara falukorven till lunch? Eller att min arbetstelefon inte ringt i dag? Eller att jag satte på kaffet till frukost när förra kannan tog slut? Nä, precis. Det har varit en helt vanlig vardag i januari.

Det går inte riktigt in i mitt huvud att det är söndag i dag. Jag inbillar mig att det är lördag vilket är en känslomässig chock när jag inser att det faktiskt är arbetsdag i morgon.

Så vad har jag haft för mig i helgen? Inte mycket. Det tar på krafterna att övervaka Gazzys mående. I fredags var hon dålig igen, men sedan har hon varit sitt gamla jag utan ett spår av problem.

I helgen insåg jag plötsligt också att jag måste gräva djupt i gamla datorers hårddiskar för att fiska upp min handledarroll nu när jag snart ska återta den uppgiften. På fyra år glömmer man mycket samtidigt som det material jag hade då är inaktuell och måste skrivas om.

Eftersom hämndtjänsten inte gavs tillträde till mitt hem i måndags (Gazzys första sjukrunda), så har jag i dag själv fått dra runt dammsugaren. Det betyder att jag är ganska darrbent nu (fortfarande efter fyra timmar med vila). Men de värsta pälstussarna är borta. Jag mår så himla dåligt av att gå i ett skitigt och ostädat hem. Det ska vara ordning och reda. Allting har sin plats. Och päls hör hemma i dammsugarpåsen.

Arbetsveckan jag har framför mig tror jag blir ganska tuff med endast en fridag. Fyra arbetsdagar men sex arbetsstationer. Tre möten, tror jag. Vårens föreläsningsrunda börjar i morgon där jag förberedde med powerpoint för flera veckor sedan. Den ena dagen är inte den andra lik. Det är svårt att planera och söndagen går åt till att försöka få ihop allt, förbereda sig mentalt och samtidigt veta att det jag ska göra en dag ska vara klart senast samma dag. Annars faller allt ihop som ett korthus. Som jag sagt tidigare skulle jag inte överleva utan en kalender. Men vis av alla ändringar, där planeringen akut kastas om, har jag lärt mig att åtminstone skriva med blyerts i min kalender. Och jag som inte är en blyertsmänniska.

Ha! Ett tag försökte jag boka in alla min åtagande i mobilens kalender. Det fungerade inte!

Rubriken Eternal sunday of the mindless mind syftar naturligtvis på filmen Eternal Sunshine of the Spotless Mind. Den gick på tv i går. Den var väl inte riktigt så bra som alla sagt.

Är där någon mer än jag som sett årets förändring på skrivfronten? Media har börjat förkorta politiska partier med versaler. (M) - (S) - (C) och så vidare. Tidigare skrevs detta med gemener. Varför har man ändrat detta? Gör det någon skillnad?

Mitt arbetsschema har ?ndrats. Rej?lt. F?rst i dag s?g jag ?ver konsekvenserna och jag ?r n?jd.

F?r det f?rsta ska jag om ett par m?nader ?terg? till det arbete jag hade f?r fyra ?r sedan. N?, men bara tv? dagar var sj?tte vecka; helgerna. Nu jobbar jag ju var tredje vecka och det kommer jag att forts?tta g?ra, men det blir ist?llet tv? l?rdagar och s?ndagar p? rad f?r att sedan vara ledig fyra helger p? rad. En bra l?sning.

I ?vrigt ska jag i kommande vecka ?terg? till ett arbete jag inte utf?rt p? tolv ?r. Planen ?r att jag ska g?ra detta i genomsnitt tv? dagar per vecka. I ?vrigt, d.v.s. ?vriga arbetsdagar i veckorna, har jag annat f?r mig vad g?ller arbetsuppgifter. En sammanst?llning jag gjorde visar att jag numera har 15 olika arbetsuppgifter att utf?ra. S? det ?r ingen ?verdrift n?r jag i tj?nstemejl skriver tre titlar p? mig sj?lv. Tv?rtom.

N?, men det d?r med att arbeta schema - hamnar jag p? n?gra helgdagar tro? Tja, det g?r jag ju varje ?r oavsett vilket schema jag anv?nder mig av.

Helgarbete 2009:

• Trettondedag jul
• L?ngfredag
• P?skafton
• P?skdagen
• F?rsta maj
• Pingstafton
• Pingstdagen
• Midsommarafton
• Julafton
• Annandag jul
• Ny?rsafton (plus ny?rsdagen 2010)

S? egentligen ?r det inte s? annorlunda j?mf?rt med tidigare ?r. Det ?r inneh?llet som ?r nytt f?r mig. Pl?tsligt tror jag att jag kan f? ett bra ?r. S?rskilt som det lutar ?t att jag dessutom ska f? ett eget och nytt kontor.

Precis! Så är det! Min personaltidning hade följande rubrik på omslaget:

Självklart är det så att sjukvården vinner på sjuka människor - uppdraget med att vårda sjuka går ju ut på att det finns sjuka människor att vårda.

Märkligt nog gick där ut en dementi på intranätet i går om att man skrivit fel. Det ska visst vara "ohälsa". Och då förstår jag inte vad vinsten är för sjukvården. *suck*

Det kan inte hjälpas, men jag är fortfarande orolig för Gazzys mående. Egentligen finns där inget konkret - hon beter sig i stort som vanligt förutom att hon inte är lika närgången som vanligt samt inte längre kardar med tassarna. Jag observerar att något inte är hundra med henne. Förmodligen skulle ingen annat notera någon skillnad. För vid en första anblick så springer hon runt som vanligt, pratar och spinner vid gos. Naturliga funktioner* är också normala. Ändå har jag den där olustkänslan där jag inte vet om hon bara är trött efter förra veckans oförklarliga feber, allmänt hänging p.g.a. att hon är trött på mig (hon har perioder där hon vill vara i fred) eller om där är något verkligt fel. Nåja. Jag studerar henne konstant. Ska jag säga något så har hon ju faktiskt blivit bättre och bättre sedan förra veckan, och det snabbt. Ingenting har vänt och blivit sämre. Så varför kan jag inte släppa min oro?

* Naturliga funktioner är vårdspråk för tarm, blåsa och födointag.