Det är 23 år sedan jag var på en konsert. Jag menar riktig konsert. Internationellt turnérande. Året vaf 1986 och jag såg Eurythmics i Malmö. När jag tänker efter så är det också den enda konsert jag varit på. För jag tycker egentligen bara att det är enbart jobbigt med alla människor, den höga ljudvolymen och den dåliga sikten. Av den anledningen är jag inte så intresserad av konserter trots att jag inte har en kilometer till Ullevi.

Självklart har jag varit på andra mindre konserter, men jag har varit ditsläpad. Det hände ganska ofta när jag var minderårig. Hasse Andersson. Glenmarks. Svenne & Lotta (enda jag gillar). Kikki Danielsson (Wisex?). Bröderna Djup.

Vad har jag förhållningssätt till musik? I dag är det svårt att säga något. Musik tröttar ut mig mentalt även om jag periodvis lyssnar en del. Det måste vara begränsat i små portioner. Ljud är jobbigt.

En gång i tiden testade min morbror mig genom att sätta olika instrument i handen på mig. Jag spelade på gehör (allt utom sträng), det vill säga jag kunde ta ut låtar direkt utan att följa noter. Instrumentet lärde jag mig direkt. Men så spelade jag ju elorgel* också under ganska många år som barn. Så jag kan noter. Numera kan jag inte spela något alls på grund av min dåliga motorik.** Min morbror tyckte att jag, liksom han, borde bli musiker på riktigt. Jag var inte intresserad. Att spela till husbehov är en sak, inför publik något annat.

För några år sedan tog jag sånglektioner, men imponerades inte. Jag tar mig inte ton i onödan (undviker helt) även om jag kan hålla ton (är inte tondöv åtminstone). Ett mål var att börja sjunga i någon kör, men inser att också där har jag fysiska begränsningar (kan inte stå rakt upp och ner i timmar). Nåja. Det finns en del filer på nätet där jag sjunger solo och a capella. Men jag vet inte hur jag hittar dem (annat än om jag laddar ner allt från mina tre olika servrar med filer).

Musik har varit mig väldigt nära större delen av mitt liv. Så är det inte längre. Dock fortsätter jag med min schlagermassaker. För det är verkligen bedrövligt, det som presenteras i form av låtar och framförande. Även om jag själv inte är någon stjärna som precis vill stå i strålkastarljuset på en scen, så gör det mig väldigt ont att höra bidragen varje år. Så falskt. Så dåliga låtar. Så accepterat som något bra.

Den enda konsert jag just nu skulle kunna tänka mig närvara vid är en opera. Madame Butterfly skulle jag gärna vilja se. För med ålder och mognad intresserar jag mig mer och mer för klassisk musik och opera. Och blues och jazz. Jag har alltid lyssnat till sådant, men det blir oftare och oftare. Eller så är jag bara trött på hysterisk populärmusik.

* Elorgel. Tja. De enda noter vi fick spela efter på kurserna var vals och tango. Men jag köpte andra noter själv som jag spelade efter hemma. Eller så slog jag på radion och spelade till vad som än dök upp på radion.
** Sorg! Och jag som gillade att teckna också, klarar inte längre det på grund av motoriken.