Om detta har jag skrivit tidigare. Nu råkade det bli aktuellt i dag igen via medias rapportering. Samt att jag raderat mitt bloggarkiv för 1999-2007.

Jag har aldrig gjort lumpen. I dag kan många svenska män säga det, men kanske inte de av min årgång. I kanske fem år innan jag mönstrade våndades jag väldigt över detta med lumpen. Skulle jag inte få vapenfri tjänst skulle jag helt vapenvägra med fängelse som följd. Vad som helst, men inte göra vapentjänstgöring. Jag var med i Svenska freds och kände andra som gjort vapenfri tjänst, så jag hade stöd. Men jag mådde dåligt av att veta att jag skulle mönstra och eventuellt tvingas lumpen.

Egentligen våndades jag i onödan. Men kanske hellre det än om jag vetat vad som skulle komma.

Jo, jag mönstrade. I april 2008. Också detta var något jag inte ville, men var tvungen. Jag var på helspänn även om det inte var så illa när jag väl var där. Två dagar skulle jag vara där. Det började med någon form av intelligenstest där man skulle besvara frågor skriftligen. I pauserna visades MTV, första gången för min del som varken hade satellit eller kabel.

Det gick bra fram tills läkrens fysiska undersökning. Det var precis innan jag skulle kliva på testcyklingen. Det var då de upptäckte knölen i testikeln. Remiss skickades akut till sjukhuset och jag skickades hem. Mönstringen var avbruten, efter en halv dag.

Jag kom ganska snart till kirurgen som beslutade för att operera mig, vilket gjordes. Ett par dagar efter att mormor dött hemma hos oss på ett kalas. Om knölen var god- eller elakartad visste man inte vid operationstillfället.

En månad senare gick jag ut gymnasiet, fick komplikationer till operationen, gick ner 40 kg, började jobba, mina föräldrar separerade, jag flyttade hemifrån, började gå upp i vikt igen. Ett kaosartat år som inleddes med mönstringen. Därför blev jag lite förvånad över att ett år efter den avbrutna mönstringen bli kallad tillbaka. Jag skulle göra om mönstringen. Dock skulle jag först prata med en psykolog. Som skickade hem mig direkt och sa att jag inte skulle göra lumpen. Jag var frikallad. Förmodligen p.g.a. att jag hade för mycket kaos i mitt liv. Jag var oförberedd på detta, trodde att jag skulle mönstra mina två dagar och åter behöva kämpa för vapenfri tjänst eller vapenvägra. Men det kändes skönt att slippa, jag hade som sagt andra problem att tampas med.

Däremot vet jag fortfarande inte vilken den officiella grunden till att frikalla mig var. Tjugo år har gått men jag vet faktiskt inte om det kanske handlade om att neddragningarna inom militären, om mitt kaosartade liv eller att jag inte var i gott fysiskt skick.

Och jo, jag fick också med tiden ett brev från sjukhuset där knölen diagnostiserats. Dock – det dröjde tio år innan jag öppnade brevet. Det kunde slutat illa med tanke på att där kanske fanns något elakartat där jag själv också skulle ta kontakt med vården som glömt mig. Men det var en godartad fettknöl/bråck/tumör (svårt att avgöra – min tolkning efter att jag lärt mig medicinsk terminologi). Och jag vet vad som utlöste knöltillväxten. Tre år tidigare hade jag voltat med cykeln och ramen hade träffat lite smärtsamt.

Och kirurgen som opererade mig. En gång i tiden Sveriges bästa kirurg på könsoperationer från man till kvinna. Jag är fortfarande man. Jag lova. Och båda testiklarna har jag på plats.

Så vad ville jag ha sagt med denna utläggning? Jo, allmän värnplikt avskaffas nu efter ett riksdagsbeslut i dag. Det är jag väldigt glad för. Tvång är något jag är allergisk mot. Hellre ett professionellt insatsförsvar, hur nu det ska se ut. Förhoppningsvis kan man då sålla bättre bland sökande. Både för att bli av med de labila främlingsfientliga personerna, men också då frivillig basis ger bättre engagemang. Det blir kostnadseffektivt, hoppas jag. Men jag lägger ingen värdering i om försvaret behöver mer eller mindre pengar. Trots allt är jag vapenvägrare in heart and soul.