Åh, jag ser moln på himlen! Prisa Herren! Efter två dygn med migrän (ljusutlöst?) och med både inne-/utetemperatur på +27, skulle det inte vara dumt med svalka. Men enligt alla prognoser ska värmen hålla i sig i stort hela nästa vecka också. Tusan! Bara jag klarar av att jobba kommande veckor innan semester utan sjukskrivning. Det är svårt att pricka in så att semestern infaller när det är som varmast och då jag ligger utslagen med svåra smärtor.
Det är ett bekymmer. Varje sommar är en fasa då det är den enskilda faktor som ger störst upphov till handikapp. Det känns inte bättre av att jag vet att den delas med så många fler. Hur andra löst problemet vet jag inte, men förmodar att det är genom kylvästar och klimatanläggningar. Sjukvården har sagt att jag får sjukskriva mig, men jag tycker det är en dålig lösning. Varför byta ut en begränsning mot en annan?
Morgonsvalkan ute är skön men inte tillräcklig. När det inte är sommar kan jag gå obehindrat på morgonen (innan kroppstemperaturen ökat under dagens fysiska aktiviteter). Just nu är jag spaghetti i benen och jag saknar den kalla årstiden. Och varje morgon jag går ut på vinterhalvåret tänker jag "detta är lycka". Det är nog enda gången jag känner mig någorlunda normal i kroppen, tillåts fungera normalt. Det känns väldigt långt till hösten. Just nu är det en plåga och ett lidande.
Comment feed for this post
