Efter 20 dagar är läget helt oförändrat. Ögonen är katastrof och det samma kan man säga om sjukvården som inte vill veta av mig. På onsdag måste jag arbeta, men jag vet inte hur det ska gå till - vilket mirakel som ska inträffa.

Skovet gör mig extremt trött och sömnig. Plötsligt kan jag sova en hel natt. Det är skillnad på att sova fyra timmar per natt och nu åtta. Vissa dagar slocknar jag även dagtid och vaknar tre timmar senare. Ändå sover jag mina fulla nätter.

Att ha ett skov är fruktansvärt tröttande. Jag förmodar att det är signalförlusten (okej, trötheten som är trögare än vanligt) i nervsystemet som tär på kroppen då man får anstränga sig så mycket mer.

Egentligen vet jag inte vad jag just nu gör för nytta. Känner mig inte samhällsnyttig, är bara tärande. Jag är inte ens till nytta för mig själv. Vila och meningslöshet får råda tillsvidare.