För min del tar studieskulden 30 år att betala av. Helt okej. Hade jag inte studerat under tre år mellan 1989-1992 så vet jag inte vart jag hade befunnit mig i dag. Samtidigt förstår jag att avbetalningstiden blir lång då den är inkomstbaserad, jag har låglöneyrke samt förtidspension. Det är sånt man får ta.
Ja, jag fick årsbeskedet från CSN i dag. I år ska jag betala en tusenlapp mer månad. Det känns bättre i dag än för några år sedan, eftersom jag nu faktiskt betalar av skulden och inte enbart räntor. Samtidigt är jag tacksam över att jag kunnat studera kurser på universitet utan studielån. För det jag en gång i tiden tog lån på var gymnasienivå. Det var min lösning för att inte hamna i arbetslöshet i slutet av 80-talet när den värsta lågkonjunktur jag varit med om inträffade. Och utbildning har lönat sig (om än inte ekonomiskt).
Allting är en språngbräda vidare. Därför ångrar jag aldrig tidigare beslut även om jag kanske kunnat fatta bättre beslut om facit hade funnits.
Frågan är om jag genom studieskulden fortfarande betalar av för 80-talets långkonjunktur, eller hur man ska se på det. Det som hände i slutet av 80-talet var att en hel yrkeskår försvann (kontorister) när alla plötsligt fick tillgång till datorer. Utveckling, kallas det visst.
Comment feed for this post
