Flärdskrivaren

I morgon är det dags att påbörja litteraturen inför nästa tenta. Nåja, jag fick känna lättnad under 24 timmar åtminstone.

Det fanns en tid bortom tentan. Jag är förvånad. För den inföll för en timme sedan. Så nu lever liket igen. Åtminstone för ett par dagar innan jag måste gå ner mig i litteraturträsket igen. Vilken frihetskänsla! Kanske jag borde prova knark också?

Summering tentan:

- Ungefär 20 frågor som skulle besvaras på fem timmar.

- Vi var sex som skulle göra tentan i dag. Två kom. En gick efter en timme. Inte jag.

- Jag skrev som om livet hängde på det (vilket det kanske gör också). Alla frågor besvarade på en halvtimme utom det som innebar balansräkning (2 frågor). Där körde jag fast men tog mig ur det efter två timmar.

- Min bedömning är att jag pendlar mellan godkänd och icke godkänd. +-5 poäng. Det får gå hur det vill med det. Jag har gjort mitt bästa och kanske hade jag gjort bättre ifrån mig vid omtentan som är i augusti. Jag kräver långa inläsningsperioder p.g.a. min dåliga syn,
samt att jag inte som de andra varit ledig jul/nyår.

Det var en besvärlig situation att försöka ta sig hem från tentan. Jag ringde flärdtjänsten men de upplyste mig om att de hade tekniska problem och att jag fick vänta minst två timmar innan jag åter kunde ringa dem. Eftersom jag var strandsatt gnällde jag lite på deras inkompetens, och vips fick jag ett telefonnummer till ett taxibolag. Enda smolken var att dessa två samtal innebar 30 minuter i telefonkö. Men taxi kom omgående och körde mig direkt till Ica. Så nu behöver jag inte svälta längre. Jag tror det är tre veckor sedan jag kunde ta mig till affären. Jag har levt på fruset bröd med jordgubbssylt på samt druckit vatten till. Det är inte lätt att bli isolerad av 1) snö/is och 2) handikapp.

En vilsam kväll framför tv:n väntar mig. I morgon är det jobb som vanligt som gäller för min del. Hm. Har inte kollat men misstänker att där finns en arbetshelg nästkommande helg också. Nu ska jag hinna jobba ikapp det jag försakat genom att 1) plugga och 2) tenta.

Men tentan är över för den här gången! Tjohoo! Nästan så det spritter i de gamla 40-åriga benen. Eller om det bara är spasticitet efter ansträngningen att försöka glida graciöst över isen hem.

I dag vaknade jag med migrän. Huvudvärk och illamående. Sådant hindrar inte mig. Jag var tvungen att göra det jag inte kunde i går - köpa den förbaskade vinterjackan. Längst in i butiken, efter att jag passerat alla skyltar med "vårens nyheter" fann jag ett litet hörn med överblivna jackor. Sådant som aldrig försvann med rean. En jacka fann jag som gick på mig. Tyvärr en sådan som jag sa att jag inte ville ha - som slutar i midjan och lämnar arslet fritt för isvindarna att leta sig upp och... in. Typ.

Till min glädje så var det fortfarande 50 % rabatt på vinterkläderna, så det blev även två skjortor och...

...en keps. Har man passerat 40 måste man joina klubben. Ja, gubbväldet. Min inträdesbiljett till parkbänkens diskussioner kring "det var bättre förr" och "på miiin tid".

Det är isgator ute i dag. Därför kan jag inte ta mig till Ica då jag sett människor flaxa med armarna i backen som om de vore fågelungar utknuffade ur boet av sina föräldrar. Så det blir tufft i morgon. Det är dags för min tenta och jag får inte tag i något att ha med mig att äta. Inte för att man hinner äta under en tenta, men en banan hade suttit fint när hungerkänslorna sätter in. Det får bli en varm smörgås i väskan som jag får äta efter tentans slut i morgon. Eller nåt.

Undrar hur det går med tentan. Jag känner mig inte förberedd trots att jag läst 1 100 sidor litteratur om och om igen. I dag ska jag räkna en sista gång och hoppas den dubbla bokföringen sitter tills i morgon. Min akilleshäl. Trots att jag läst bokföring nu för fjärde gången.

Nåja. Jag åtminstone en keps!

Sover utan att bli utvilad. Det finner jag märkligt.

Det känns lite surt att min vinterjacka gått sönder. I morgon måste jag finna mig en ny, då det trots allt fortfarande är vinter. Kostnaden känns lite onödig, för hur länge till är det vinter?

Frågan är om det finns några vinterjackor kvar? Som sagt är säsongen nästan över och rean har passerat. Skräcken är att tvingas köpa en tjock mindjelång (eg. -kort) jacka. En sådan som var populär på 70-talet. Jag är ute efter en jacka som täcker arslet, är tunn men fodrad. Ungefär som den trasiga jackan.

Nåja. Jag behöver en vinterjacka. Och på måndag är det vår enligt kalendern.

En studiefri kväll. Ibland tar jag mig större friheter än jag har råd med. En konsekvens av detta är att jag plötsligt har tid att vara lite privat här. Egentligen ser min dagliga verksamhet ut så här: Arbete: 10 timmar (inkl. lunch, resor). Nätet: 3 timmar (måste beta av en del så jag inte drunknar i information). Sömn: 5 timmar (om jag har tur). Studier: 5 timmar. Övrigt: 1 timme. Fulla dygn, med andra ord.

Därför har jag heller inte riktigt tid med att besvara frågan jag får dagligen i olika sammanhang. "Hur mår du? Egentligen?" Det där sista "egentligen" tyder på att min uppenbarelse väcker funderingar.

Så nu när jag sitter ner och kan fokusera kan jag försöka besvara frågan. Den är svår. För självklart är jag trött och sliten med tanke på allt ovan. Att det just nu frestar på beror mest på att jag har en tenta om några dagar, samt har ytterligare en tenta om en knapp månad. Dock kan jag slå det ifrån mig när jag är på jobbet, för där händer andra saker som kräver min uppmärksamhet.

Det är väldigt svårt att beskriva mitt jobb. För det första har jag det som är ordinarie arbetsuppgifter, som ingår i grundtjänsten. Utöver detta får jag extrauppgifter varje dag. Sådant som ingen annan kan utföra. Min besöksstol är alltid upptagen. Om jag alls är på plats. Jag är ofta utlånad då jag har föreläsningar, genomgångar och upplärning. Ibland känner jag mig som företrädare åt Socialstyrelsen då jag också granskar och kommer med pekpinnar. Så jag har ganska mycket på gång här också som ständigt kräver aktivitet.

Trött och sliten. Det jag saknar är sömn. När det gäller ms-läget så är det som vanligt. Trött där också, som ett symtom. Så ska jag sammanfatta det hela så mår jag bra. Jag är bara trött. Och om ni missat vad jag ville ha sagt, så... Jag är trött. Men både skola och arbete är väldigt givande. Jag känner inte att jag gör något meningslöst. Det jag får betala med är tröttheten. Och det kommer att vända. Om det hela går igenom så ska jag ha sju veckors semester i sommar (17 semeterdagar). Dock vet jag inte vad fritid och social samvaro är längre.

Min ståndpunkt.

Gynning räddar allt! Till och med jag, skåning som jag är, tycker att hon bräker. Men hon är underbar ändå. Så rak. Spontan. Halvväck. Snäppet bättre än Anna Anka.

Inbilla inte mig att det är Johnny Depp som spelar i nya Alice i Underlandet. Jag har en helt annan teori.

Bilden till vänster föreställer väl en osminkad Madonna efter en hård partynatt?

Insnöad. Mer eller mindre. Av den anledningen har jag inte kunnat ta mig till jobbet i dag.

På bilden (taget från mitt vardagsrumsfönster mot tvättstuga/gård) ser man att det plogats. Och därefter kommit 1 dm snö på tre timmar. På taket ligger drygt 2 dm snö, det var bart i förrgår. Utanför min ytterdörr är det alltså 2 dm snö, sedan en plogvall på en halvmeter. Inga bilar kan köra in här och jag kan inte gå ut med krycka och packning.

Det är tydligen problem med spårvagnstrafiken också. Massor av folk står på hållplatsen utanför men spårvagnarna är inställda.

Och det fortsätter snöa. Jag börjar bli orolig. När kommer bandvagnarna? När blir jag utgrävd? När kan jag ta mig till jobbet? Men det är mysigt med snö.

Nedräkningen inför tentan nästa lördag känns väldigt påtaglig nu. Det jag också känner är att jag inte kan sitta hemma och plugga. Nu ska jag läsa ganska intensivt och klarar inte av disktraktionerna. I dag har som vanligt ombygnationen av fiket under mig stört. I helgen har jag kissen som stör i form av att hon kastar sig över mina papper och buffar böckerna ur händerna på mig. Så jag gör det enda möjliga. I helgen kommer jag att sitta på jobbet. Där får jag vara ostörd. Förhoppningsvis. När jag arbetar helg brukar jag inte se en människa. Ibland kommer en läkare förbi men de hälsar inte. Vilket innebär att jag får en ostörd helg på jobbet med mina studier.

Men jag får väl skynda mig hem så jag inte missar melodifestivalen. Även om de är i stan i morgon så har jag varken biljett eller intresse av att närvara på plats. Tv duger utmärkt. Som avkoppling till studierna. Och samtidigt får jag väl gosa med den ignorerade katten som jag nu kallat en distraktion. Ibland kan de vara trevliga, men inte nu.

Snö är underbart. Jag är inte ett dugg trött på det även om det i dag fylls på med ännu mer. De fem timmar jag var på universitetet kom det ytterligare en dryg decimeter. Det enda jag kan ha synpunkter på är isen som gömmer sig under snötäcket.

Om här inte hade varit snö i vinter, hade här bara regnat. Finns det något mer deprimerade än regnrusk en hel lång och mörk vinter? Nej, jag har inget emot mörker, bara regn under denna årstid. Att det sedan regnar på sommaren är helt okej.

Oj, de plogar ute? Imponerande! Undrar var de höll hus för två timmar sedan när jag fick pulsa i decimeterdjup snö för att komma in? Men det där plogandet. De plogar torget där ingen går ens när det är barmark. På gården plogar de för de boende... ibland. Oftast inte.

Lite trött i dag.

Aldrig i mitt 40-åriga liv har jag väl någonsin...!

Jag bara testade att skriva ovan för att se hur det kändes. Det är inte bara så att jag fyller 40 i dag, utan jag är över 40.

Men det känns precis som vanligt. Jag är lika trött och stel i dag som i går. Dagen har varit lugn även om jag sprungit runt på stan. I går fick jag nämligen ett presentkort (uppvaktning på jobbet) som jag i dag utnyttjade. Jag är väldigt nöjd med inköpet presenten. Utan att säga vad det är så är det till min fördel. Till mitt utseende fördelaktigt.

När jag tittade i mitt dagboksarkiv för hur jag firade min 30-årsdag, fann jag följande:

Jag är faktiskt jätteglad över alla de hälsningar jag fått från mina dagboksläsare och vänner. En stor megakram till er!!! Tack för alla gästboksinlägg, alla mejl, alla meddelanden via ICQ, alla vykort och så vidare... Jag ska personligen tacka er alla när tiden tillåter. Återigen... TACK! [[[kraaam]]]

Med en viss modifikation kan jag säga samma sak i dag:

Jag är faktiskt jätteglad över alla de hälsningar jag fått från mina dagboksläsare bloggläsare och vänner. En stor megakram till er!!! Tack för alla gästboksinlägg kommentarer, alla mejl, alla meddelanden via ICQ Facebook, alla vykort och så vidare... Jag ska personligen tacka er alla när tiden tillåter. * Återigen... TACK! [[[kraaam]]]

* Tiden tillåter aldrig.

Ja, då var det elva år sedan i dag som jag började blogga. Och nej, jag vet inte längre om där finns något syfte med det. Det har blivit en daglig rutin. Jag bara gör det utan att ifrågasätta varför. Däremot ifrågasätter jag ofta vad jag skriver (eller inte skriver), men inte varför jag fortsätter skriva. Det känns viktigt att skriva. Rutinen känns viktig.

En tanke som slog mig nu är att jag skriver mest och personligt när jag är långtidssjukskriven. Det var så det såg ut för elva år sedan. Dagboken blev min enda kontakt med omvärlden. Kanske jag klänger mig fast här för att ha nödlinan intakt om jag en dag skulle behöva den?

Det har i dag gått elva år.

Det var 1999-02-14 som jag publicerade min hemsida. Jag har fortfarande hemsidan kvar, men jag har inte varit där på 1½ år. Det som händer, det händer här i bloggen. Trots allt är bloggen bara en del av min hemsida.

Varför håller man på så här? Egentligen? Fortsättning följer i morgon...

Angående rubriken: Började med hemsidan 1990-talet, fortsatte 2000-talet och nu inne på 2010-talet. Det sträcker sig över tre decennier.