Plötsligt insåg jag att det i år är tio år sedan vi hade den första dagboksträffen som gick av stapeln, i Peking (Norrköping). Egentligen borde det gänget träffas igen och se hur det gått för oss. Märkligt nog, när jag tänker på det, så har de flesta flyttat men har kvar dagböckerna/bloggarna. Dagböckerna var startskottet till mycket förändringar i våra liv.

Vi börjar bli gamla, tänkte jag lite osökt av ovan konstaterande. Lika osökt kommer jag in på min 40-årsdag i nästa vecka. Fick frågan i dag på jobbet när jag kunde tänka mig att bli firad, om vi kunde ta det redan nästan måndag. Jo, tja? Ska jag firas? Tydligen är där en insamling på gång (oj, de kan säkert skrapa ihop 500 kr om de ansett mig tillföra något i den sociala tillvaron). Vilket leder till att jag måste bjuda på fika. Och jag har ingen aning om vad det skulle kunna tänkas vara. Vaniljhjärtan? Trots allt fyller jag år två dagar efter Alla hjärtans dag.

Egentligen vill jag bjuda på något som bräcker de andra. Ja, i mars blir en 50, i april en 60. Men jag vill att det ska vara min bjudning de minns.

Ack, jag är så missunnsam. Måste vara åldern...

Förresten - nej, jag ska inte fira min födelsedag. Genomgående har jag inte firat då jag fyllt 20 eller 30, så varför då 40? Jobbet får sin vilja igenom så det får räcka med det firandet. Snabbt och enkelt avklarat.