Flärdskrivaren

Allt som kunde gå fel gick också fel. Vi kom inte in på universitetet då dörrarna var låsta. Alla lokaler var låsta med behörighetskort som enda möjliga vägen in. Lärarens kort hade inaktiverats. Alla lampor i huset var släckta. Läraren hade inte behörighet till datorn utan hade egen dator med sig. Som plötsligt självdog. Det fanns inga pennor till whiteboard. Och så vidare. Ändå var det en väldigt trevlig föreläsning och jag måste säga att denna sjätte och sista läraren verkar vara den bästa. Och han var halvfinne!

Jag är sömnig och vill bara sova. Dock är det inget som Gazzy kunnat acceptera då hon tränat plinthopp på mig nätterna igenom den sista veckan. I'm Coma man!

Något ms-relaterat har inträffat. Vad vet jag inte riktigt. Det är inte så farligt. Jag är bara väldigt skakig och ostadig i benen. Förmodligen är det ett litet pseudoskov som ger sig till känna efter att jag haft en sömnlös natt. Kl. 2.30 steg jag upp för att koka te. Först en timme innan väckarklockan ringde somnade jag. Klart man blir påverkad av det! Särskilt som jag jobbat på som vanligt.

Kanske jag kan lägga mig tidigt i kväll. Dvd:n är laddad. FarmVilleskörden är, öh... skördad. I morgon är det den berömda 15-timmarsdagen med jobb och studier. Nu när fjärde och sista delkursen drar igång har man passat på att förlänga tiden. Det blir tufft att ta sig till jobbet på torsdag. Tusan! Det kommer att bli jobbigt bara i morgon...

I dag fick jag åter frågan vad min utbildning leder till. Tja, inget speciellt. Den är en rejäl grundplåt om man vill bli chef inom hälso- och sjukvård, men jag vet inte om jag är intresserad. Fram tills för ett par år sedan var jag väldigt frestad, men i dag skulle det betyda att jag skulle tvingas släppa en del i mitt nuvarande ansvar som jag finner vara givande. Det enda givande. Men vi får väl se vad jag tycker och tänker om jag klarar alla tentor och får ett godkänt betyg.

Jag saknar min fritid. Därför kommer jag inte att studera vidare i höst.

Oj. Det var väl väntat?

I am proud to say that I am a fortunate homosexual man. I am very blessed to be who I am.

Ricky Martin

Vilket långt komma ut-brev han skrev...

Till min fasa såg jag att denna veckas TV-Guiden hade skrivit fel på sitt omslag. Se själva:

Självklart var väl tanken att det skulle se ut så här?

Det tar emot att svara på alla kommentarer jag får här. Systemet är inte så lätthanterligt utan kräver massor av klick hit och dit - fler klick än att uppdatera bloggen. På min önskelista står en "svara på kommentar"-funktion som innebär att jag bara behöver tänka mitt svar, så poppar det upp som skriven text som autopubliceras.

Att jag är så trött och eländig kan jag inte skylla sommartiden för. Min dygnsrytm är helt fristående från vad klockan visar. Klockan styr bara en sak i mitt liv - flärdtjänsten. Mer korrekt är kanske att säga att flärdtjänsten styr mitt liv. De bestämmer när jag ska ta mig från punkt A till punkt B, samt hur lång sträckan däremellan är. Jag flyter med. I allt. Vad klockan visar har ingen betydelse.

Jag har några långa veckor bakom mig som innehållit många arbetshelger varvat med tentamenshelger. Dessutom är jag inne i en mötesperiod. Alla arbetsdagar i veckan har jag inbokade möten. Några har infallit på mina lediga dagar vilket tvingat mig att kasta om arbetsdagarna. Här finns skulden till min utmattning. Att vi gick över till sommartid under min arbetshelg gör varken till eller från i sammanhanget.

Ny delkurs på universitetet börjar i veckan. Litteraturen är beställd (tolv hundra kronor) för två månaders studier. Först hade jag tänkt långa litteraturen, men den är omfattande och jag behöver tillgång till den i stort dygnet runt. Samt att jag inte orkar med bokjakten vid flera universitetsbibliotek.

Ute regnar det. Det var inget som gjorde mig glad eftersom min obefintliga frisyr blev förstörd. Det fluffiga hårsvallet blev tillplattat. Okej, jag har inget hår. Men regnet förstörde den mentala självbilden av en Al-Fakirfrilla. Jag gillar inte regn, förstår ni. Jag saknar snön!

Namnsdag?

Blogg 2006-04-02:

Den jävla våren
”Neeej, snön är borta!” Detta ångestladdade konstaterande har förföljt mig nu i några dagar, samtidigt som jag med skräck sett hur temperaturen börjar närma sig väldigt många plusgrader (typ 6). Om jag nu mått så bra rent fysiskt en tid, så beror det helt och hållet på vintern och kylan. Nu när värmen kommer fasar jag. Ska jag bli ett kolli nu?

Frågan är högst relevant och återkommer varje år. Innan de tar slut borde jag köpa mig en klimatanläggning så jag får lite svalka i sommar.

Helt klart är jag slav under klockan. Jag lyder den snällt nu när den hoppar fram en timme och jag förlorar en sovtimme under pågående arbetshelg. När jag tänker efter så har jag alltid arbetshelg när klockan ska ställas om. Egentligen är inte detta ett problem, men det är alltid lika spännande att se om flärdtjänsten hängt med i klocksvängen. Eller om bilen är en timme försenad i morgon.

Earth Hour? Öh, vad är det för skit? Äh, jag bryr mig inte. Min inställning är att jag gör så som jag finner det mest lämpligt. Under pågående lamptimme har jag tänt tre lampor. För jag behövde tömma tvättmaskinen och hänga upp tvätt. (Ett tvättpass tar fem timmar och det är inte ofta jag är hemma fem timmar ett dygn). Ska man prata miljö (vilket jag inte gärna gör) så har jag en ekotvättmaskin som sparar vatten och el. Även om jag aldrig tryckt på just de knapparna... Bwahahaha!

Natten var inget trevligt alls! När klockan var 22.30 började det väsnas. Rejält. Öronbedövande. Någon sågade. I metall. Efter en halvtimme blev det lite tystare. En stund. Då började (vad heter det på svenska?) en jackhammer hacka i sten. Så här höll det på hela natten, och höll fortfarande på när jag åkte till jobbet. Jag har ingen aning om varifrån ljudet kom mer än att det inte var inne i mitt hus. Antingen var de utomhus eller inne i en annan byggnad.

Fick jag en lugn dag på jobbet istället då? Nej! Väldigt hastigt behövde jag hålla en akut föreläsning där jag hade en timme på mig att förbereda mig. Det fungerade märkligt nog. Med tanke på att jag också 1) haft en upplärning, 2) varit handledare, 3) utfört mitt eget arbete, 4) skrivit ett protokoll, 5) uppdaterat intranätet två gånger.

Nu har jag en helg framför mig. Med arbete. Just nu pågår också projektet "frikoppling" då mitt ansvarsområde växer och jag inte har tid att utföra arbetsuppgifter som vilken kollega som helst kan utföra.

Nästa vecka börjar universitetsstudierna igen.

Jag ser det inte i en nära framtid, men dock i en framtid. Mig själv apatisk i fosterställning, alternativt springandes naken ångestvrålande genom Tingstadstunneln.

Denna vecka har jag varit lite duktigare på att uppdatera min statussida på Facebook.

Ska jag våga ta en sovmorgon utan att ställa en väckarklocka? Det var väldigt länge sedan sist.

Sju dagar i veckan ställer jag en klocka då jag alltid har någon tid att passa.

Varför har inte jag och Gazzy samma vänner på Facebook? Och hur kan hon känna så många utrikes?

Ett mysterium.

Vinterkräksjuka på jobbet. Bör jag vara orolig? Tvål hjälper inte. Sprit hjälper inte. Man ska först tvätta med tvål och vatten, därefter sprit. Jag vet inte vilket som är jobbigast. Hygien eller ha calici?

Jag tror aldrig att man kan gardera sig ändå.

Jag ser ingen lösning på problemet, men jag är jättesömnig! What to do, what to do...?

Sova är inget alternativ.

Gazzy leker. Jag blöder. Av någon anledning så sammanfaller alltid detta.

Fyra gånger igår.

I dag fick jag ett väldigt hårigt hantverkararsle i ansiktet. Han råkade tappa byxorna när han ställde sig på min pall för att byta ett luftfilter. Änd of story.

Gazzy svarade på det där sista:

Du är van vid mitt arsle, så låt inte förfärad eller chockad. Kollade du efter konkelbär som du brukar göra på mig?

Hm...

Det är egentligen obegripligt. Hur ett tvåtimmarsmöte kan ta sju timmar. En av orsakerna beror förmodligen på att jag var ordförande för mötet och tagit initiativet till mötet. Förberedelser tar tid. Förutom att samla ihop material att prata kring, så fick jag också möblera om konferensrummet så att det blev endamålsendligt. Ja, alltså från föreläsningssal till konferensbord. Själva mötet tog inte mer än de avsedda två timmarna. Efter mötet skulle jag dessutom skriva ihop minnesanteckningarna från mötet. Så varför sju timmar och inte åtta? Jo, jag blev så trött av detta att jag flexade en timme, åkte hem till sängen och somnade på den med ett katt på min rygg.

Jag har precis haft en dålig spruterfarenhet. Självklart misslyckas det emellanåt. Tar man 365 sprutor per år så måste något dåligt hända emellanåt. Som i kväll. Autoinjektorn satte jag mot låret och tryckte av. Kanylen for in i benet men sprutan tömde sig inte. Efter fem minuter började jag skaka okontrollerat av fokuseringen och ansträngningen. Att skaka samtidigt som man håller i en spruta där kanylen sitter i benet känns inte behagligt. När man känner metall vispa runt under huden står man inte ut hur länge som helst. Alltså fick jag dra ut sprutan med konsekvensen att först då tömde sig sprutan - över hela mig, men inte i mig. Just detta att jag inte fick i mig min dagliga dos gör mig lite orolig. Samtidigt är det inte så viktigt - jag får ju i mig innehållet övriga 364 dagar, så detta gör ingen skillnad även om det inte är optimalt. Åtminstone är det min förhoppning att morgondagens spruta fungerar normalt. Nej, där är inget fel på sprutorna. Det är fel på mig. Jag är sönderstucken, har inget underhudsfett på benen, har bulor efter tidigare sprutor, fått ärrvävnad i underhuden. Jag tar mina sprutor för ofta i låren. Egentligen ska man variera sig och även ta i magen. Det har jag fått sluta med efter att jag fick bältros för några år sedan. Jag har bältros på magen och sätter inga sprutor där. Och jag har bältros just nu. Jag nämner inte bältrosen så ofta, och det beror på att den är där i stort sett konstant. Så okej, tabletter är kanske inte så dumt när det väl släpps på marknaden? Frågan är vilka biverkningarna är. Jag tål innehållet i mina sprutor - när jag väl får i mig det. Men huden har tagit storstryk.

Hastigt och lustigt fick jag byta arbetsdag. Ledig torsdag, jobbar fredag. Min bostadsvärd vill göra en miljöbesiktning av min lägenhet och tvingar mig att stanna hemma. Jag vägrar lämna ut min nyckel till okända personer (bostadsvärden har sålt besiktningen till ett privat företag) som kommer hem och släpper ut katten. I vanliga fall gömmer hon sig när okända människor klampar in, men det är mars. Hon vill ut till varje pris. Så jag får stanna hemma och bevaka henne. Tur man har ett någorlunda flexibelt arbete.

Ibland funderar jag på bloggens framtid. Fem scenarier finns:

1. Jag slutar blogga! Raderar hela skiten!
2. Jag fortsätter som i dag. Daglig prestationsångest.
3. Jag lägger ut mitt kompletta bloggarkiv från 1999 och framåt.
4. Jag raderar alla tidigare inlägg och börjar om från början. Fräscht!
5. Jag behåller bloggen som den är men låtsas att jag börjat om från början och aldrig bloggat.

Alternativ nr 2 verkar mest självklar eftersom jag inte har tålamod att tänka i nya banor. Som vanemänniska lär jag köra på som vanligt.

Ibland glömmer jag hur mycket bloggen varit med om. Den har följt mig och jag har skrivit om allt. Sedan februari 1999 har jag:

- Fått diagnosen ms.
- Sagt upp mig från mitt arbete.
- Fått nytt arbete.
- Flyttat två gånger (tre bostäder).
- Flyttat från Skåne till Göteborg.
- Blivit med katt.
- Nu börjat på min tredje högskolekurs/-utbildning.
- Läst finska.
- Gått sångkurs.
- Varit på minst tre dagboks-/bloggträffar.
- Haft fem par glasögon.
- Förbrukat två tv- och en dvd-apparat/-er.
- Haft sju datorer, från Windows 95 till Windows 7 (ett OS jag får i nästa vecka).
- Varit med i tidningar minst 3-4 gånger.
- Intervjuats i radio.
- Tagit cirka 2 000 sprutor.
- Begravit min far (nåja, kyrkvaktmästaren tog hand om askan).
- Börjat snusa, slutat snusa, börjat snusa.
- Gjort studiebesök och deltagit i konferenser riket runt.
- Fått diagnosen bältros.

Jag glömmer allt det här. Visst, ibland känns det som om livet stod still, men så är inte fallet. Det jag inte nämnt ovan är min berg-och-dalbana till kärleksliv. Dels är det väl relativt lugnt på den fronten, men det är också något som jag har valt att aldrig skiva om i min blogg. Däremot har jag ofta skrivit om alla de gånger jag träffat url-vänner som blivit irl-vänner. Det som fått mig att fortsätta skriva denna meningslösa blogg.

Där är en del drömmar som är ständigt återkommande. Som har ett återkommande tema. Hissdrömmen har jag tidigare berättat om. Men där finns två till.

Den ena är att jag ofta träffar min numera avlidne far. Jag vet inte riktigt hur vår relationer ser ut i drömmarna, men jag tror det är frustration. Precis som det var i verkliga livet. Skillnaden är att jag i drömmarna inte förminskar mig själv. Det är alltid jobbigt att vakna upp ur dessa drömmar, för frustrationen finns kvar.

Den andra återkommande drömmen är att jag börjar jobba på mitt gamla jobb igen. Det i Kristianstad. Men alltid bara som sommarvikarie då jag har kvar mitt jobb i Göteborg samt bor kvar i Göteborg. Här finns det inga variationer i drömmarna. Och jag gillar denna drömmen, jag trivs, är nyfiken, tycker att det är kul. Det jag noterar under drömmens gång är att jag slits mellan att arbeta i de två städerna. Jag vill ha båda jobben samtidigt men vet inte hur jag ska lösa det.

Tolkningen är ganska uppenbar för mig. Men jag kan inte gå tillbaka till något av det som drömmarna antyder. Jag är rätt bra på att bränna skepp. Och man kan inte återskapa det som varit. Man går vidare. Förmodligen är det precis det jag har svårt för. Att gå vidare.

Tyvärr har jag inte skrivit så mycket på Facebook senaste tiden. Eller, jo. Men allt har varit FarmVille-relaterat. Förutom dagens enda inlägg:

När ska JAG få en spårvagn uppkallad efter mig? Jag om någon borde få ge namn åt en spårvagn - stor enkelspårig ångvält som kör över människor.

Leif Mannerström fick en uppkallad efter sig

När det gäller FarmVille-spelandet på Facebook. Jag är i mål nu. Level 70 är det högsta och dit nådde jag i dag efter sex månaders spelande. Okej, så man kan fortsätta spela, men frågan är hur kul det är?

Nu blir jag så där rastlös igen. Tentan är över. Inget nytt att läsa då delkursen är över (ingen skola på tio dagar). Arbetshelgen är bortbytt p.g.a. tentan. Och här står jag förvirrad och undrar vad jag ska göra. De där andningshålen kommer alltid lika oväntat.

Det jag i och för sig skulle kunna göra, är att blicka in över nästa vecka. En vecka fylld av väldigt mycket arbete och många möten. Ett möte är jag ordförande för, så jag borde väl någon gång samla ihop mig och förbereda mig? Ett möte jag haft två år på mig att förbereda mig inför, men det har jag inte. Kallelse och dagordning har jag fått ut, ändå vet jag inte vad jag ska säga. Det ger sig väl.

En sak jag borde göra, som jag skjutit på i tre år, är att skaffa en ny krycka. Som bekant går jag alltid med en krycka ute och denna krycka börjar bli lite ålderstigen. Jag har använt den dagligen i elva år! Förutom att den är sliten, så är den trasig. Kryckan har en förmåga att flyga sin kos om jag lutar den mot någon vägg. Senast i fredags flög den i väg och plastbitar for åt alla håll. Ibland brukar jag lägga den på golvet bredvid mig, men där är alltid någon klumpfot som trampar på den. Och plastbitar lossnar. Märkligt hur mycket plast där är i en aluminumkrycka? Nåja. I morgon ska jag försöka få tag på en ny krycka. Anledningen till att jag hållt fast så länge vid mina kryckor (förutom att jag behöver den/dem) beror på att de är ett par sepcialare. Handtagen är inte i plast, utan i snidat trä. Vädligt behagliga att hålla i. Jag lär inte få några kopior, utan det blir väl landstingets standardmodell.

Huvudvärken släppte i går kväll på Treo. Jag har fortfarande värk i nacke/axel/rygg. Och huvudvärken är på väg tillbaka, men av annan anledning. Den hemska solen! Nu följer ett halvår av solutlöst migrän.

Gud, vad jag är positiv! Jag borde sansa mig.

Tentaångest inför tentan. och det var en ångesttenta. Jag funderade allvarligt på att hoppa av utbildningen när jag fick tentan i dag. Ändå gjorde jag ett försök och lyckades med konststycket att besvara samtaliga frågor. Det kändes bra. Jag tyckte att jag hade koll på läget trots att jag inte läst tillräckligt. Åtminstone kom jag fram till efter tentan att jag svarat samma som med övriga deltagare. Frågan är om det räcker då vår lärare säkert har annat mål med svaren än de som vi gav henne i dag. Men jag hade förutsatt att gå på tentan i dag, kanske lämna in den blank med motiveringen "blackout" (man vill ju inte skriva att man läst för lite), för att fortsätta läsa inför omtentan. Men just nu känns det som om jag ska avvakta resultatet från dagen innan jag gräver ner mig i litteraturen igen. Problemet med en omtenta är att man inte får veta resultatet förrän två veckor före omtentan, och på den tiden hinner man inte läsa in litteratur igen.

En och en halv timme tog tentan. Av fyra möjliga. Jag skrev snabbt och mycket, för det är ingen höjdare med en kvällstenta en lördag. Man. Vill. Hem.

Nu ska jag fira med Treo. Har värk i huvudet p.g.a. att nacken måste ha haft en märklig vinkel då jag sovit. Nåja. Tentan är över!