Flärdskrivaren

Att vara ledig en dag är stressigt. Särskilt inför en arbetshelg. Sedan en vecka har jag dessutom nageltrång vilket föranlett att jag shoppat på apoteket då egenvård först måste testas. Jag hade glömt det, men jag har opererats två gånger tidigare på grund av nageltrång på stortån. Hur man nu kan glömma det? No big deal, kanske? Hur får man nageltrång? I mitt fall beror det inte på nagelklippning. I mitt fall beror det på att jag flisar sönder mina naglar genom att gå in i allting. Och jag går alltid barfota hemma. Man kan följa mina blodspår.

Äntligen kunde jag få kontakt i dag för att beställa nya recept. Två dagar och 112 samtal innan jag kom fram. Jag har för mig att Hälso- och sjukvårdslagen säger något om tillgänglighet. Jag kan inte påstå att tillgängligheten är bra när man på en begränsad telefontid får ringa 112 gånger under loppet av totalt tre timmar. Det var upptaget 110 gånger, telefonsvarare två gånger. Sånt här gör mig sur. Ett tag funderade jag på att gå bort till dem med en lista över vilka läkemedel jag behöver - jag sitter i samma hus 200 meter ifrån dem - men bestämde mig för att låta bli. Är man inte välkommen telefonledes kan jag bara säga att det inte är bättre med fysiska besök. Är man dessutom personal är man absolut inte välkommen. Kanske för att man inte kan köra med mig då jag inte köper bortförklaringar. Jag kan rutinerna. Jag kan den policy som gäller. Något som patienter inte upplyses om. För vilka hemska krav de skulle komma med - som tillgänglighet.

Nu återstår att se om jag får några recept. Jag kunde inte få dem förrän doktorn var tillbaka från sin semester.

Förkylningar skrämmer mig. Även om jag inte drabbats av en förkylning så skrämmer det mig att människor går runt och är förkylda. Tänk om de smittar mig!

Någon har smittat mig. Rejält. Som jag tidigare berättat innebär det en ganska stor risk för mig. Det kan starta ett ms-skov. Det kan ge mig en dödlig lunginflammation.

Jag har feber. Det är inget jag brukar få av en vanlig förkylning, men feber är också något som är farligt för mig. Förkylning med halsfluss, tror jag själv att det är. Självklart söker jag inte doktor för något sådant. Det är ganska meningslöst. Det är först om jag får men av det hela som jag kan söka vård.

I dag tror jag att det är som värst. Hela natten har jag hostat vilket inneburit att jag suttit och sovit en timme åt gången, för att sedan gå upp för att få luft då jag nästan drunknat i snor. I dag fick jag dessutom migrän (igen) vilket jag tror beror på att jag kräktes. Också det något som inte är så bra då det är ett trauma som i sig också kan utlösa ett ms-skov.

Omtöcknad och feberyrar. Feberyrade gjorde jag i natt (minns jag nu efteråt). Gazzy tycker att jag är jobbig och vill inte vara nära. Jag låter för mycket. Och jag stinker (trots dusch) då infektionen tar sig ut ur alla porer.

Jag avskyr förkylningar. För jag vet inte hur det hela slutar.

Dagens värsta: Gick till affären för att köpa näsdukar och dricka. Faller nästan i koma på sängen hemkommen. Trodde jag skulle få lite lugn och ro, till och med vila. Vad hände då? Jo, en mässingsorkester ställde sig under mitt sovrumsfönster och spelade Superman. Hyresgästföreningen (som jag hatar) hade anordnat fest på torget i dag.

Hur mår jag just nu? Frågan är lite jobbig, för det kräver lite tankeverksamhet. Jag får låtsas att jag befinner mig på jobbet och skriver någons journal.

Status
Allmäntillstånd: Gott och relativt opåverkad. Orienterad till rum och person, men har skev tidsuppfattning.

Hjärta: Enstaka hjärtklappningsepisoder men inte som noteras vid dagens undersökning.

Lungor: Vesikulära andningsljud bilateralt.

Buk: Adipös. Hepar palperas något förstorad. Ärr längs revbensbågen höger sida efter gallstensoperation. Hematom höger sida, anges bero på subcutana sprutor. Kraftig rodnad vänster sida, blåsbildning.

Hud: Hemtom buk och lår efter subcutana sprutor. Bältros vänster sida av buken, pågående skov.

Neurologiskt: Motorik relativt god om än viss ostadighet benen bilateralt. Ögonmotorik svårbedömd, ter sig ha viss nystagmus. Uppger sig ha ökad tinnitus.

Bedömning: Pseudoskov i ms? Pågående skov i bältros som fortsatt får smörjas med kortisonkräm. Pseudoskovet och tinnitusen tolkas främst bero på överansträngning där vila, lugn och ro beordras. Dock verkar patienten inte hörsamma detta. Att han inte är orienterad till tid beror förmodligen också på för lite vila. Tyvärr finns ingen möjlighet att utfärda intyg för LVU* då patienten är för gammal. Han är införstådd med att det är på egen risk han fortsätter sitt destruktiva beteende.

* Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga, en form av tvångsvård.

Dagens "stora" händelse är att jag varit på vårdcentralen och fått en skin tag* bortskuren. Egentligen finns det inget att säga om det. Möjligen detta: Hela besöket tog en kvart, fick bedövning som inte hann verka och det blöder förskräckligt mycket. Eftersom ingen frågade berättade jag inte att jag står på blodförtunnande läkemedel. Det hade inte ändrat någonting men då hade man förstått varför jag blöder**. Lyckligtvis fick jag extra kompresser med mig och det stoppar nog ganska snart. Att gå med blodindränkt förband känns inte okej, men jag kan byta så fort det stannat av lite.

Så! Nu har jag hela helgen framför mig. Planen är... *funderar* Jag kan väl aldrig ha andra planer än att plugga inför kursens sista tenta?

Men det känns skönt att jag nu tagit bort min hemska defekt. Nu vågar jag visa upp mig naken i webcam igen.***

* Nej, inte snopprelaterat.
** Skär i mig och jag blöder. Lite mer p.g.a. blodförtunnande.
*** Nähä? Ingen som trodde mig?

Låg mig få konstatera en sak utan att gå in i detalj. Som bekant läser jag på universitetet om hälso- och sjukvårdens organisation och styrning. Jag har arbetat i vården i nästan tjugo år. Så otroligt mycket har förändrats. Och då hade ändå väldigt mycket förändrats åren innan jag kom in i bilden.

Själv har jag svårt att se förändringen då den smyger sig på en. När jag nu läser litteraturen som speglar sjukvårdshistoriken samtidigt som viss litteratur är närmare tio år gammal, inser jag att kontrasterna är stora. Jämför jag år 1 med år 10 med nu år 18 så syns förändringarna tydligt.

Största förändringen är det ekonomiska läget. Nej, det har alltid varit svårt med pengar som ska räcka till mycket och många. Det är styrningen som ändrats radikalt utan att man märker det under tiden som det sker. När jag började fick man en rambudget. Som senare blev en prestationsbudget. Som övergick i marknadsmässig konkurrens. Som därefter blev samverkan. Och i dag ligger fokus mer på kvalitet och beställar-utförarnämnder. Rättelse: Allt finns i dag samtidigt i varierad grad. När nytt kommer in försvinner inte något gammalt, det är bara fokus som förändras.

Samtidigt har organisationen gått från centralicering till decentralisering med bas-/resultatenheter på lägre nivå istället. Och med beslutsfattande lägre ner i organisationerna. Politikerna styr inte längre detaljerat utan kör med mål- och ramstyrning. Det finns tre fristående aktörer inom vården; politiker, administration (tjänstemän) och profession (läkare). Dessa har alltid slagits om samma saker på samma arena, men det har också förändrats. Samverkan och förståelse präglar dessa tre grupperingar i högre grad i dag sedan man för 18 år sedan införde verksamhetschefer med en fot i administrationen och en i professionen. Man har börjat dra åt samma håll.

Förändringarna kommer snabbare och snabbare och nu är jag observant då jag uppmärksammats på att det går till så här. Frågan är vad som kommer härnäst? Jag tror att vi inte nått toppen av kvalitetstänkandet än. Man skulle tro att detta kvalitetstänkande alltid skulle genomsyrat organisationen, men så är inte fallet. Tidigare mätte man inte utfall, utan man trodde man gjorde gott enbart genom att erbjuda vård. Verksamheterna såg bara sitt eget existensberättigande, och det är först på senare år man upptäckt patienten.

Jo, jag tror också att primärprevention kommer in mycket mer i vården. Jag tror att primärvården får en uppsökande verksamhet. Det är innan de förväntade sjukdomarna manifesterar sig som man kan stoppa dem och därmed bromsa kostnadsutvecklingen som skenar. Äldre befolkning, ökade krav, fler behandlingsmöjligheter. Vården är ett svart pengahål och någonstans måste man börja förebygga detta.

Vården i ständig utveckling. Det är spännande!

Nej, jag var inte detaljerad med ovan beskrivning. Det är en sammanfattning. Faktiskt.

Vad hände med den skärpta lagstiftningen om att Sverige skulle vara fullt handikappanpassat 2010?

Det förekommer udda och märkliga böcker i min bokhylla. Ibland tar jag ut en på måfå och bläddrar. I dag blev det Hemmets sjuk- och olycksfallsvård (utgiven av Röda korset 1936). Av någon anledning fastnade jag för lavemang och laxermedel. Och jag undrar hur aktuellt det är i dag? I början av min karriär hade varje avdelning ett särskilt lavemangsrum till patienter.

Jag fann ett recept på hur man gör hemgjord laxermarmelad:

250 gram plommon
250 gram fikon
1 kaffekopp sirap
kokat till fint mos och blandat med
50 gram pulv. senna. (Min notering: senna är en grup växter i ärtsläktet som är laxerande och vanebildande)
1 tesked på kvällen vid behov (oskadlig). Bör förvaras i överbunden glasburk på svalt ställe. För gamla personer.

Men det finns också beskrivningar kring vatten- och oljelavemang. Najs. Och att vissa utnyttjar detta med hög frekvens med resultatet slapp tarm och förstoppning.

Vidare berättas också att ett ordentligt välförsett husapotek bör ha en lavemangskanna.

Var det bättre förr?

I morse på väg till jobbet började jag känna mig dålig. Ganska snart insåg jag vad felet var. Jag hade för första gången glömt att ta mina morgonmediciner. I en hel halvtimme fick jag må dåligt och dessutom oroa mig. Väl på jobbet var det ju bara att gå till läkemedelsförrådet och snatta. En förmån, kan vi ju säga. Eftersom arbetsgivaren bjuder på kaffe så motsvarade kostnaden en kopp kaffe. Och jag dricker inte det rävgiftet (har eget kaffe med mig).

Sedan hade jag tänkt panikstressa under dagen för att hinna hem till vårdcentralen för att få min spruta nr 2 (vaccinet mot nya influensan). Det visade sig att jag i dag kunde få den på jobbet. De vägrade ju för tre veckor sedan när det var spruta nr 1. De har varit duktiga och pumpa mig full med medicin i dag på jobbet.

Till något helt annat:

Jag besvarar följande lista jag sett både hos Jerry och Tea. Lite antiklimax blir det när man läser mina svar eftersom listan behandlar "jul". Och alla vet vad jag tycker om jul.

Skulle du kunna tänka dig att jobba på julafton?
Ja, och jag gör det också. För nionde året på rad jobbar jag jul- och/eller nyårshelgen. I år blir det julafton och nyårsafton. Samt annandagen, tror jag. Mitt schema ser ut så, men vi har ännu inte jämkat ledigheterna med varandra, så det kan bli fler dagar för mig som infaller helg. Jag bryr mig. Det är lugnt, skönt och man slipper juleländet. Jag finner julglädje på jobbet.

Bakar du något till jul? Vad?
Eh, nej? Det mesta finns väl att köpa i affären? Vem har tid att baka när man jobbar dagarna i ända?

Vilket föredrar du, lussekatter med eller utan russin?
Det finns bara en variant. Med saffran och med två russin ovanpå. Och jag avskyr uttrycket lussebulle. Den benämningen återfinns inte i mina kokböcker av recept. Så jag vet inte riktigt vad en lussebulle är för något.

Vill du ha egenproducerat julgodis eller köpt?
Jag äter inte julgodis.

Knäck eller ischoklad?
Knäck är plombdragare och ischoklad är brunt ister. Åtminstone är det min uppfattning av det, så jag struntar i båda.

Hur ser din adventsljusstake (den man tänder varje söndag) ut?
Jag har lite olika men tänker i år inte ta fram någon (alla i trä) då de ändå inte får plats bland alla mina krukväxter. Jag föredrar smålampor i fönstret som kan stå där året om.

Som fönsterprydnad stjärna eller elljusstake?
En liten ljusslinga, faktiskt. Och en stjärna i köket. Där går gränsen. Vi ska inte överdriva.

Vill du ha julkort med brevbäraren eller som e-post?
Jag skickar inget själv, så jag förväntar mig inget. Känns lite meningslöst då det mesta är standard/förtryckt där man själv (på pappervarianten) skrivit dit sin namnteckning. Jag vill ha mer substans än så, något personligt skrivet. Äh, det kan vara.

Vilka färger har ni till jul? Klassiskt röd/grön/vit? Guld/isblå?…eller vad?
Jag har inga färger bara för att det är jul. Jag avskyr dock rött och den hemska nyansen av grönt som förekommer vid jul.

När julpyntar du hemma?
Julpyntar? Que? En massa skit som samlar damm och som man på ett par veckor plockar fram för att sedan ta bort. Aldrig!

Har varje julprydnad sin bestämda plats år ut och år in?
Ja, i kartonger långt in i garderoben. De har inte sett dagens ljus sedan 1992.

Vad bara MÅSTE hänga/finnas i granen?
Är där ingen spira eller änglahår så är det ingen julgran, bara en ful gran som barrar. Jag behöver inte bekymra mig. Jag har ingen gran.

Har du ett färgtema i granen?
Granar bör vara gröna och inte i plast. Det är väl ett bra tema? Som jag inte behöver bry mig om.

Levande gran eller plastgran?
Hur levande är granen utan sitt rotsystem?

Hur ser din julfrukost ut?
Flingor och mjölk. Det är ju en vanlig arbetsdag.

Brukar du göra något aktivitet på julafton, t.ex. gå en promenad, spela sällskapsspel osv.?
Arbeta på dagen, hem och sova på kvällen.

Dricker ni köpeglögg eller hemmagjord?
Glögg dricker man på lucia.

Vilken glögg brukar du dricka på jul om ni köper den?
Som sagt - glögg på lucia eller på skyltsöndag. Jag köper inte glögg. Jag blir bjuden glögg. Jag smuttar för att visa god vilja, oavsett vilken glögg det är. Brukar få på jobbet - med alkohol i. Annars är där ingen mening med att dricka den.

Vad av dessa saker brukar ni ha i glöggen, mandel, hasselnötter eller russin?
Lägg i russin så blir det nästa som romrussin. Äh, inget är nödvändigt - allra minst glöggen.

Finns det någon frukt som är ett MÅSTE till jul?
Nej, men apelsinerna är som saftigast vid den här tiden på året, så det faller sig naturligt att köpa dem p.g.a. det.

Vilken är din favoritjulskiva?
Kiss, Unmasked. Jag vet inte varför då det inte är en julskiva på något sätt. Men den är lika soft som julmusik och kan därför ersätta alla bjällerklang och santa klås.

Vilken är din favoritjullåt?
Grandma got run over by a reindeer. (sök på youtube)

Vad skulle du inte vilja vara utan på julbordet, vad är ett absolut måste?
Det som hör hemma på julbordet men som äter året runt är Janssons.

Nämn tre rätter du lagar helt själv till julbordet?
Jag har inget julbord.

Föredrar du vörtbröd med russin eller utan?
Skitäckligt. Blir ännu värre med russin i.

Risgrynsgröt eller Ris à la malta?
Ingen betydelse, men var försiktig med vaniljsockret i maltan, för det kan bli beskt med för mycket.

Vill du ha dopp i grytan eller inte på julbordet?
Vad är det för jäkla julbord som nämns i var och varannan mening?

Dricker du julmust eller mumma till julbordet?
Jag dricker varken julmust eller mumma. Man blir däst av sådant.

Vilket är ditt bästa julrecept som du har fått av din mamma eller svärmor?
Det är snarare tvärtom. Jag brukar dela med mig av recept men inte julrecept.

Tittar du varje år på Kalles julafton?
Nej, jag arbetar.

Vilken snutt är favoritsnutten ur Kalles julafton?
Uttjatat, inget kul att se i repris.

Har du sett Karl-Bertil Jonssons jul?
Inte de senaste 10 åren vad jag vet? Avskyr verkligen Karl-Bertil och Rodin Hood-mentaliteten som gestaltas. Uttjatat!

Har ni tomte hemma?
Totalt meningslöst - jag har/får/ger inga julklappar.

Köper du julklappar till många?
Ingen alls.

Tycker du att det skall vara julklappar till alla eller bara barnen?
Man behöver inte ge julklappar.

Tycker du att julklapparna skall vara inslagna i affären eller vill du göra det själv?
Skit samma, det rivs ändå av och kastas.

Färgglatt eller enfärgat julklappspapper?
Se föregående fråga med svar.

Roligast att få i sin julklapp?
Det är roligare att spara (egna) pengar och köpa något fint till sig själv.

Vad skulle den ultimata julklappen vara till dig i år?
Stillhet efter en arbetsdag.

Då var det avklarat.

Åtminstone för den här gången. Om tre veckor är det spruta nr 2. Efter ytterligare tre veckor är det dags för vanliga säsongsvaccinet.

Min inställning har inte ändrats. Man ska ta vaccin när sådant erbjuds. Jag kommer att få biverkning i form av feber, värk och allmän influensakänsla vilket är ofarligt om än besvärligt. The real deal är så mycket värre och varför tro "jag kommer inte att drabbas av nya influensan och får jag det så blir det inte så farligt"? Och den som tar vaccinet och får väldigt uttalade biverkningar - hur hade det då varit med riktig influensa? Trots allt är det här ett avdödat virus i vaccinationsform.

Några kommentarer jag skrivit på Facebook i ämnet:

Sure, baby! Jag måste. Tyvärr lär jag få biverkning i form av feber o.s.v. men hellre det än själva influensan med tanke på mina dåliga lungor som knappt klarar en vanlig förkylning. Onsdag/torsdag har vårdcentralerna drop-in för vår åldersgrupp och riskgrupp. Nåja, jag är riskgrupp p.g.a. mina sprutor som drar ner immunförsvaret.

Me and you both. Jag ställer in min kväll på skolan då jag vet att jag kommer att få frossa och feber. Hellre biverkning än the real deal i form av influensa. Själv ser jag vaccineringen som ett samhällsansvar, som att rösta men viktigare.

Jag gick till vårdcentralens drop-in, kom till direkt och kunde sedan gå hem. En hel kvart var jag i väg. Egentligen ska jag vaccineras på jobbet men vårdpersonal får inte förrän i nästa vecka och varför vänta? Trots allt tillhör jag två riskgrupper.

I torsdags blev det klart mellan Läkemedelsverket och Socialstyrelsen kring om jag ska få ta influensavaccinet Pandemrix H1N1*. Ja, de har väl inte diskuterat mig som person, men om det är lämpligt att ta vid autoimmuna sjukdomar (som multipel skleros).

Kontentan är att det naturligtvis finns en viss risk att grundsjukdomen förvärras av vaccinet, men riskerna med nya influensan överstiger den minimala risken för grundsjukdomen. Tja, man kan alltid hoppas. Det är så mycket värre att få komplikationer till följd av att inte ta influensavaccinet, att jag hellre tar risken att bli sämre i min ms. Det är ett enkelt beslut från min sida och det hade kvittat vad Läkemedelsverket hade kommit fram till. Så fort jag hörde om hur svår influensan är mot oss med kroniska sjukdomar fanns det inte utrymme till att ens tveka. Nu hoppas jag bara att alla friska personer också tar vaccinet då det ändå föreligger en risk att smittas då man inte kan säga att jag får fullgott skydd av vaccinet. Egentligen tycker jag att det är var och ens skyldighet att verkligen ta vaccinet. Inte bara för oss som inte vill bli smittade, men även för egen del. Hur många skulle inte ångra sig om de fick svåra komplikationer? Dödligheten är låg (än så länge) och nu vid första toppen, men influensan kommer tillbaka till våren i större omfattning.

Men just detta att själv undvika svår sjukdom tyder på intelligens, där man inte blundar för farorna. Jag har hört många säga att det är rena hysterin och skrämselpropagandan i massmedia vilket jag inte märkt något av. Det enda jag gjort är att läsa de offentliga myndigheternas information och fakta. Jag har aldrig känt något behov av att läsa massmedias rapporter. Kanske man också ser på det annorlunda när man arbetar inom vården, för där ser man verkligen konsekvenser och svårt lidande. Och vad är väl ett par sprutor om det kan förhindra plågsamheter oavsett om det handlar om en egen simpel sjukskrivning eller nära anhörigs död där man varit smittobäraren?

En annan sak. Det pratas om att vaccinet inte är testat. Så vad? Säsongsinfluensernas vaccin brukar också ges i blindo efter godkännande. Så jag tror inte på biverkningar. Att framställa vaccin görs inte på en höft.

* Pandemrix finns i många utföranden, senaste versionen var för H5N1 (fågelinfluensan).

Många timmar har gått till spillo i dag. Jag har jagat ett läkarintyg och fick nu äntligen det ett efter tre veckors tjat. Det är lite (kanske mycket?) löjligt att behöva jaga ett intyg för att få jobba och slippa heltidssjukskrivning.

Nu när detta är ur världen kan jag äntligen sätta på tvättmaskinen och göra lunch. Det som hindrat mig tidigare är denna väntan på ett telefonsamtal som möjligen kunde leda till att jag snabbt fått inställa mig hos doktorn. Nu räckte det med telefonen som förbindelselänk.

Jag undrar hur stor betydelse mitt klagobrev i förra veckan hade. Plötsligt var det inte jag mot överheten, även om det fortfarande satt långt inne.

Frågan kvarstår - kan jag verkligen arbete om än 50 %? Ögonen har varit oförändrade i tre veckor, varken bättre eller sämre, de gör ont (sveda och värk) och jag kan fortfarande inte fokusera blicken då jag snabbt blir trött (överansträngd) av att behöva använda ögonen. Mest saknar jag dock att kunna läsa böcker eller se på tv. En kvart går an, sedan ser jag absolut ingenting; varken dubbelt eller skakigt. Då blir allt en grå sörja.

Jerry har utmanat mig. För att citera honom:

[...] skriva om tre böcker som gjort skillnad, och som jag alltid bär med mig. Det handlar alltså inte om mina tre bästa böcker, utan de som gjort störst avtryck.

Det finns egentligen bara en bok för mig som verkligen slår ut allting annat. WHO:s ICD-10 (International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems 10th Revision). Eller kanske jag borde säga den svenska förlagan utgiven av Socialstyrelsen? Klassifikation av sjukdomar och hälsoproblem 1997 (KSH97).

KSH97 används inom all slutenvård för att beskriva de sjukdomar patienter vårdats för. Den används också i olika varianter inom all vård i Sverige. Klassificering är internationell. Sverige har varit med i detta arbete sedan ICD-6 år 1951, men det var inget nytt. 1763 kom Genera morborum av Carl von Linné där han också klassificerade sjukdomar i olika grupper. Dagens klassifikationsbok innehåller > 12 420 koder.

Varför är boken så viktig för mig? Jo, det är mitt arbete. Att känna till regelverk för hur man kodar diagnoser. Jag rättar, kompletterar och stöttar läkare, sköterskor och sekreterare i detta arbete, samt undervisar vid behov. För två år sedan gick jag en högskoleutbildning i just detta där huvudboken var KSH97, och den är fortfarande mitt viktigaste instrument i det dagliga arbetet. Ofta frågar arbetskamraterna om jag sover med boken under huvudkudden eftersom jag kan en hel del av de nästan 13 000 kodern utantill som är uppbyggda i formatet (ex.) I20.9 (står för angina pectoris (kärlkramp), ospecificerad).

Arbetet är viktigt då kodningen ska rapporteras vidare för nationell/internationell statistik samt beskriver vården och styr det ekonomiska flödet i vården.

Stå inte vid min grav och fäll tårar.
Jag är inte där; jag sover inte.
Jag är tusen vindar som blåser.
Jag är diamanten som glittrar på snön.
Jag är solljuset på den mognade säden.
Jag är det milda höstregnet.
Stå inte vid min grav och fäll tårar.
Jag är inte där. Jag dog inte.

Ovan är hämtat från Den fredlige krigarens väg av Dan Millman, som också skrivit Den fredlige krigarens heliga resa. Böckerna säger sig vara självbiografiska och innehåller mycket suspekta övernaturliga händelser. Senare har Millman gjort avbön och förklarat att det var hans konstnärliga frihet som gjorde att han påstod att de innehöll sanningen. Detta för att "make a statement". Och det är budskapet jag tagit till mig. Vårt andliga uppvaknande, självkännedom, förståelsen för vilka mentala krafter vi faktiskt besitter. Böckerna är också underhållande.

När det gäller rena skönlitterära verk finns där många betydelsefulla böcker. Mitt intresse har alltid lutat åt fantasy, gärna verklighetsbaserade på så sätt att man väver in historiska händelser och personer för att förankra berättelserna i något som ligger oss nära som läsare. Bästa exemplet på detta är Diana Gabaldons Främlingen (första boken i en serie). Tidsresor mellan 40-/och 60-talet och 1700-talet. Välskrivna böcker och väldigt detaljerade vad gäller 1700-talsskildringen (som huvudhistorien är förlagd till).

Som bonus kan jag berätta vilka författare som ledde till mitt fantasyintresse. Victor Fleming (Trollkarlen från Oz), C.S. Lewis, Enid Blyton, J.R.R Tolkien (Bilbo), Michael Ende (Den oändliga historien) , Jules Verne. Jag slukade dessa författares verk när jag gick på mellanstadiet. Genren fascinerar fortfarande.

Jag skickar inte utmaningen vidare, men den som väljer att fånga upp den kan ju länka tillbaks hit.

Mitt klagomål gick hem. Min doktors chef ringde hem till mig.

Instämmer! Du har helt rätt. Så får det inte gå till.

En upprättelse som kanske inte hjälper mig här och nu, men kanske för alla patienter i min situation vad gäller framtiden? Vi ska inte hänvisas till akutmottagningen eller vänta i evighet på bedömning/åtgärd vid akut insjuknande.

Bakgrunden till ovan skrev jag om i går.

The real thing. Jag lade ut en film på YouTube (okej, två) där man ser min nystagmus.

Bilden skakar lite då jag inte kunde hålla kameran helt stilla, men man ser ändå de små skakningarna av ögonen.

Det är irriterande att inte kunna fokusera blicken då allt rör på sig samtidigt som jag nu börjat få dubbelseende också då ögonen börjat skela. Sömn verkar vara lösningen då det hela tröttar ut mig.

Och jag som precis hade börjat jobba. Men det var lätt för mig att ta beslutet att stanna hemma. Det ger inget att sitta overksam på arbetet. Och tar jag det lugnt kanske skovet går tillbaks samtidigt som jag förhoppningsvis inte får andra symtom. Från och med lördag måste jag vara återställd. Hur länge ett skov håller på varierar, men jag tror det är två veckor som är det minsta för att det ens ska klassificeras som ett skov. Vi får se. Och man vänjer sig väldigt fort. Åtminstone jag som så ofta har symtom (inte alltid skov) och som varit med om allt. Förhoppningsvis har jag inte skov när det är dags för vaccin mot svininfluensan. Då får man inte ta vaccin och får jag svininfluensan blir jag riktigt, riktigt, riktigt sjuk då jag förmodligen får svår lunginflammation. Är man sjuk och får lunginflammation är det bara att säga adjö.