Flärdskrivaren

Vad hände med den skärpta lagstiftningen om att Sverige skulle vara fullt handikappanpassat 2010?

Det förekommer udda och märkliga böcker i min bokhylla. Ibland tar jag ut en på måfå och bläddrar. I dag blev det Hemmets sjuk- och olycksfallsvård (utgiven av Röda korset 1936). Av någon anledning fastnade jag för lavemang och laxermedel. Och jag undrar hur aktuellt det är i dag? I början av min karriär hade varje avdelning ett särskilt lavemangsrum till patienter.

Jag fann ett recept på hur man gör hemgjord laxermarmelad:

250 gram plommon
250 gram fikon
1 kaffekopp sirap
kokat till fint mos och blandat med
50 gram pulv. senna. (Min notering: senna är en grup växter i ärtsläktet som är laxerande och vanebildande)
1 tesked på kvällen vid behov (oskadlig). Bör förvaras i överbunden glasburk på svalt ställe. För gamla personer.

Men det finns också beskrivningar kring vatten- och oljelavemang. Najs. Och att vissa utnyttjar detta med hög frekvens med resultatet slapp tarm och förstoppning.

Vidare berättas också att ett ordentligt välförsett husapotek bör ha en lavemangskanna.

Var det bättre förr?

I morse på väg till jobbet började jag känna mig dålig. Ganska snart insåg jag vad felet var. Jag hade för första gången glömt att ta mina morgonmediciner. I en hel halvtimme fick jag må dåligt och dessutom oroa mig. Väl på jobbet var det ju bara att gå till läkemedelsförrådet och snatta. En förmån, kan vi ju säga. Eftersom arbetsgivaren bjuder på kaffe så motsvarade kostnaden en kopp kaffe. Och jag dricker inte det rävgiftet (har eget kaffe med mig).

Sedan hade jag tänkt panikstressa under dagen för att hinna hem till vårdcentralen för att få min spruta nr 2 (vaccinet mot nya influensan). Det visade sig att jag i dag kunde få den på jobbet. De vägrade ju för tre veckor sedan när det var spruta nr 1. De har varit duktiga och pumpa mig full med medicin i dag på jobbet.

Till något helt annat:

Jag besvarar följande lista jag sett både hos Jerry och Tea. Lite antiklimax blir det när man läser mina svar eftersom listan behandlar "jul". Och alla vet vad jag tycker om jul.

Skulle du kunna tänka dig att jobba på julafton?
Ja, och jag gör det också. För nionde året på rad jobbar jag jul- och/eller nyårshelgen. I år blir det julafton och nyårsafton. Samt annandagen, tror jag. Mitt schema ser ut så, men vi har ännu inte jämkat ledigheterna med varandra, så det kan bli fler dagar för mig som infaller helg. Jag bryr mig. Det är lugnt, skönt och man slipper juleländet. Jag finner julglädje på jobbet.

Bakar du något till jul? Vad?
Eh, nej? Det mesta finns väl att köpa i affären? Vem har tid att baka när man jobbar dagarna i ända?

Vilket föredrar du, lussekatter med eller utan russin?
Det finns bara en variant. Med saffran och med två russin ovanpå. Och jag avskyr uttrycket lussebulle. Den benämningen återfinns inte i mina kokböcker av recept. Så jag vet inte riktigt vad en lussebulle är för något.

Vill du ha egenproducerat julgodis eller köpt?
Jag äter inte julgodis.

Knäck eller ischoklad?
Knäck är plombdragare och ischoklad är brunt ister. Åtminstone är det min uppfattning av det, så jag struntar i båda.

Hur ser din adventsljusstake (den man tänder varje söndag) ut?
Jag har lite olika men tänker i år inte ta fram någon (alla i trä) då de ändå inte får plats bland alla mina krukväxter. Jag föredrar smålampor i fönstret som kan stå där året om.

Som fönsterprydnad stjärna eller elljusstake?
En liten ljusslinga, faktiskt. Och en stjärna i köket. Där går gränsen. Vi ska inte överdriva.

Vill du ha julkort med brevbäraren eller som e-post?
Jag skickar inget själv, så jag förväntar mig inget. Känns lite meningslöst då det mesta är standard/förtryckt där man själv (på pappervarianten) skrivit dit sin namnteckning. Jag vill ha mer substans än så, något personligt skrivet. Äh, det kan vara.

Vilka färger har ni till jul? Klassiskt röd/grön/vit? Guld/isblå?…eller vad?
Jag har inga färger bara för att det är jul. Jag avskyr dock rött och den hemska nyansen av grönt som förekommer vid jul.

När julpyntar du hemma?
Julpyntar? Que? En massa skit som samlar damm och som man på ett par veckor plockar fram för att sedan ta bort. Aldrig!

Har varje julprydnad sin bestämda plats år ut och år in?
Ja, i kartonger långt in i garderoben. De har inte sett dagens ljus sedan 1992.

Vad bara MÅSTE hänga/finnas i granen?
Är där ingen spira eller änglahår så är det ingen julgran, bara en ful gran som barrar. Jag behöver inte bekymra mig. Jag har ingen gran.

Har du ett färgtema i granen?
Granar bör vara gröna och inte i plast. Det är väl ett bra tema? Som jag inte behöver bry mig om.

Levande gran eller plastgran?
Hur levande är granen utan sitt rotsystem?

Hur ser din julfrukost ut?
Flingor och mjölk. Det är ju en vanlig arbetsdag.

Brukar du göra något aktivitet på julafton, t.ex. gå en promenad, spela sällskapsspel osv.?
Arbeta på dagen, hem och sova på kvällen.

Dricker ni köpeglögg eller hemmagjord?
Glögg dricker man på lucia.

Vilken glögg brukar du dricka på jul om ni köper den?
Som sagt - glögg på lucia eller på skyltsöndag. Jag köper inte glögg. Jag blir bjuden glögg. Jag smuttar för att visa god vilja, oavsett vilken glögg det är. Brukar få på jobbet - med alkohol i. Annars är där ingen mening med att dricka den.

Vad av dessa saker brukar ni ha i glöggen, mandel, hasselnötter eller russin?
Lägg i russin så blir det nästa som romrussin. Äh, inget är nödvändigt - allra minst glöggen.

Finns det någon frukt som är ett MÅSTE till jul?
Nej, men apelsinerna är som saftigast vid den här tiden på året, så det faller sig naturligt att köpa dem p.g.a. det.

Vilken är din favoritjulskiva?
Kiss, Unmasked. Jag vet inte varför då det inte är en julskiva på något sätt. Men den är lika soft som julmusik och kan därför ersätta alla bjällerklang och santa klås.

Vilken är din favoritjullåt?
Grandma got run over by a reindeer. (sök på youtube)

Vad skulle du inte vilja vara utan på julbordet, vad är ett absolut måste?
Det som hör hemma på julbordet men som äter året runt är Janssons.

Nämn tre rätter du lagar helt själv till julbordet?
Jag har inget julbord.

Föredrar du vörtbröd med russin eller utan?
Skitäckligt. Blir ännu värre med russin i.

Risgrynsgröt eller Ris à la malta?
Ingen betydelse, men var försiktig med vaniljsockret i maltan, för det kan bli beskt med för mycket.

Vill du ha dopp i grytan eller inte på julbordet?
Vad är det för jäkla julbord som nämns i var och varannan mening?

Dricker du julmust eller mumma till julbordet?
Jag dricker varken julmust eller mumma. Man blir däst av sådant.

Vilket är ditt bästa julrecept som du har fått av din mamma eller svärmor?
Det är snarare tvärtom. Jag brukar dela med mig av recept men inte julrecept.

Tittar du varje år på Kalles julafton?
Nej, jag arbetar.

Vilken snutt är favoritsnutten ur Kalles julafton?
Uttjatat, inget kul att se i repris.

Har du sett Karl-Bertil Jonssons jul?
Inte de senaste 10 åren vad jag vet? Avskyr verkligen Karl-Bertil och Rodin Hood-mentaliteten som gestaltas. Uttjatat!

Har ni tomte hemma?
Totalt meningslöst - jag har/får/ger inga julklappar.

Köper du julklappar till många?
Ingen alls.

Tycker du att det skall vara julklappar till alla eller bara barnen?
Man behöver inte ge julklappar.

Tycker du att julklapparna skall vara inslagna i affären eller vill du göra det själv?
Skit samma, det rivs ändå av och kastas.

Färgglatt eller enfärgat julklappspapper?
Se föregående fråga med svar.

Roligast att få i sin julklapp?
Det är roligare att spara (egna) pengar och köpa något fint till sig själv.

Vad skulle den ultimata julklappen vara till dig i år?
Stillhet efter en arbetsdag.

Då var det avklarat.

Åtminstone för den här gången. Om tre veckor är det spruta nr 2. Efter ytterligare tre veckor är det dags för vanliga säsongsvaccinet.

Min inställning har inte ändrats. Man ska ta vaccin när sådant erbjuds. Jag kommer att få biverkning i form av feber, värk och allmän influensakänsla vilket är ofarligt om än besvärligt. The real deal är så mycket värre och varför tro "jag kommer inte att drabbas av nya influensan och får jag det så blir det inte så farligt"? Och den som tar vaccinet och får väldigt uttalade biverkningar - hur hade det då varit med riktig influensa? Trots allt är det här ett avdödat virus i vaccinationsform.

Några kommentarer jag skrivit på Facebook i ämnet:

Sure, baby! Jag måste. Tyvärr lär jag få biverkning i form av feber o.s.v. men hellre det än själva influensan med tanke på mina dåliga lungor som knappt klarar en vanlig förkylning. Onsdag/torsdag har vårdcentralerna drop-in för vår åldersgrupp och riskgrupp. Nåja, jag är riskgrupp p.g.a. mina sprutor som drar ner immunförsvaret.

Me and you both. Jag ställer in min kväll på skolan då jag vet att jag kommer att få frossa och feber. Hellre biverkning än the real deal i form av influensa. Själv ser jag vaccineringen som ett samhällsansvar, som att rösta men viktigare.

Jag gick till vårdcentralens drop-in, kom till direkt och kunde sedan gå hem. En hel kvart var jag i väg. Egentligen ska jag vaccineras på jobbet men vårdpersonal får inte förrän i nästa vecka och varför vänta? Trots allt tillhör jag två riskgrupper.

I torsdags blev det klart mellan Läkemedelsverket och Socialstyrelsen kring om jag ska få ta influensavaccinet Pandemrix H1N1*. Ja, de har väl inte diskuterat mig som person, men om det är lämpligt att ta vid autoimmuna sjukdomar (som multipel skleros).

Kontentan är att det naturligtvis finns en viss risk att grundsjukdomen förvärras av vaccinet, men riskerna med nya influensan överstiger den minimala risken för grundsjukdomen. Tja, man kan alltid hoppas. Det är så mycket värre att få komplikationer till följd av att inte ta influensavaccinet, att jag hellre tar risken att bli sämre i min ms. Det är ett enkelt beslut från min sida och det hade kvittat vad Läkemedelsverket hade kommit fram till. Så fort jag hörde om hur svår influensan är mot oss med kroniska sjukdomar fanns det inte utrymme till att ens tveka. Nu hoppas jag bara att alla friska personer också tar vaccinet då det ändå föreligger en risk att smittas då man inte kan säga att jag får fullgott skydd av vaccinet. Egentligen tycker jag att det är var och ens skyldighet att verkligen ta vaccinet. Inte bara för oss som inte vill bli smittade, men även för egen del. Hur många skulle inte ångra sig om de fick svåra komplikationer? Dödligheten är låg (än så länge) och nu vid första toppen, men influensan kommer tillbaka till våren i större omfattning.

Men just detta att själv undvika svår sjukdom tyder på intelligens, där man inte blundar för farorna. Jag har hört många säga att det är rena hysterin och skrämselpropagandan i massmedia vilket jag inte märkt något av. Det enda jag gjort är att läsa de offentliga myndigheternas information och fakta. Jag har aldrig känt något behov av att läsa massmedias rapporter. Kanske man också ser på det annorlunda när man arbetar inom vården, för där ser man verkligen konsekvenser och svårt lidande. Och vad är väl ett par sprutor om det kan förhindra plågsamheter oavsett om det handlar om en egen simpel sjukskrivning eller nära anhörigs död där man varit smittobäraren?

En annan sak. Det pratas om att vaccinet inte är testat. Så vad? Säsongsinfluensernas vaccin brukar också ges i blindo efter godkännande. Så jag tror inte på biverkningar. Att framställa vaccin görs inte på en höft.

* Pandemrix finns i många utföranden, senaste versionen var för H5N1 (fågelinfluensan).

Många timmar har gått till spillo i dag. Jag har jagat ett läkarintyg och fick nu äntligen det ett efter tre veckors tjat. Det är lite (kanske mycket?) löjligt att behöva jaga ett intyg för att få jobba och slippa heltidssjukskrivning.

Nu när detta är ur världen kan jag äntligen sätta på tvättmaskinen och göra lunch. Det som hindrat mig tidigare är denna väntan på ett telefonsamtal som möjligen kunde leda till att jag snabbt fått inställa mig hos doktorn. Nu räckte det med telefonen som förbindelselänk.

Jag undrar hur stor betydelse mitt klagobrev i förra veckan hade. Plötsligt var det inte jag mot överheten, även om det fortfarande satt långt inne.

Frågan kvarstår - kan jag verkligen arbete om än 50 %? Ögonen har varit oförändrade i tre veckor, varken bättre eller sämre, de gör ont (sveda och värk) och jag kan fortfarande inte fokusera blicken då jag snabbt blir trött (överansträngd) av att behöva använda ögonen. Mest saknar jag dock att kunna läsa böcker eller se på tv. En kvart går an, sedan ser jag absolut ingenting; varken dubbelt eller skakigt. Då blir allt en grå sörja.

Jerry har utmanat mig. För att citera honom:

[...] skriva om tre böcker som gjort skillnad, och som jag alltid bär med mig. Det handlar alltså inte om mina tre bästa böcker, utan de som gjort störst avtryck.

1.

Det finns egentligen bara en bok för mig som verkligen slår ut allting annat. WHO:s ICD-10 (International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems 10th Revision). Eller kanske jag borde säga den svenska förlagan utgiven av Socialstyrelsen? Klassifikation av sjukdomar och hälsoproblem 1997 (KSH97).

KSH97 används inom all slutenvård för att beskriva de sjukdomar patienter vårdats för. Den används också i olika varianter inom all vård i Sverige. Klassificering är internationell. Sverige har varit med i detta arbete sedan ICD-6 år 1951, men det var inget nytt. 1763 kom Genera morborum av Carl von Linné där han också klassificerade sjukdomar i olika grupper. Dagens klassifikationsbok innehåller > 12 420 koder.

Varför är boken så viktig för mig? Jo, det är mitt arbete. Att känna till regelverk för hur man kodar diagnoser. Jag rättar, kompletterar och stöttar läkare, sköterskor och sekreterare i detta arbete, samt undervisar vid behov. För två år sedan gick jag en högskoleutbildning i just detta där huvudboken var KSH97, och den är fortfarande mitt viktigaste instrument i det dagliga arbetet. Ofta frågar arbetskamraterna om jag sover med boken under huvudkudden eftersom jag kan en hel del av de nästan 13 000 kodern utantill som är uppbyggda i formatet (ex.) I20.9 (står för angina pectoris (kärlkramp), ospecificerad).

Arbetet är viktigt då kodningen ska rapporteras vidare för nationell/internationell statistik samt beskriver vården och styr det ekonomiska flödet i vården.

2.

Stå inte vid min grav och fäll tårar.
Jag är inte där; jag sover inte.
Jag är tusen vindar som blåser.
Jag är diamanten som glittrar på snön.
Jag är solljuset på den mognade säden.
Jag är det milda höstregnet.
Stå inte vid min grav och fäll tårar.
Jag är inte där. Jag dog inte.

Ovan är hämtat från Den fredlige krigarens väg av Dan Millman, som också skrivit Den fredlige krigarens heliga resa. Böckerna säger sig vara självbiografiska och innehåller mycket suspekta övernaturliga händelser. Senare har Millman gjort avbön och förklarat att det var hans konstnärliga frihet som gjorde att han påstod att de innehöll sanningen. Detta för att "make a statement". Och det är budskapet jag tagit till mig. Vårt andliga uppvaknande, självkännedom, förståelsen för vilka mentala krafter vi faktiskt besitter. Böckerna är också underhållande.

3.

När det gäller rena skönlitterära verk finns där många betydelsefulla böcker. Mitt intresse har alltid lutat åt fantasy, gärna verklighetsbaserade på så sätt att man väver in historiska händelser och personer för att förankra berättelserna i något som ligger oss nära som läsare. Bästa exemplet på detta är Diana Gabaldons Främlingen (första boken i en serie). Tidsresor mellan 40-/och 60-talet och 1700-talet. Välskrivna böcker och väldigt detaljerade vad gäller 1700-talsskildringen (som huvudhistorien är förlagd till).

Som bonus kan jag berätta vilka författare som ledde till mitt fantasyintresse. Victor Fleming (Trollkarlen från Oz), C.S. Lewis, Enid Blyton, J.R.R Tolkien (Bilbo), Michael Ende (Den oändliga historien) , Jules Verne. Jag slukade dessa författares verk när jag gick på mellanstadiet. Genren fascinerar fortfarande.

Jag skickar inte utmaningen vidare, men den som väljer att fånga upp den kan ju länka tillbaks hit.

Mitt klagomål gick hem. Min doktors chef ringde hem till mig.

Instämmer! Du har helt rätt. Så får det inte gå till.

En upprättelse som kanske inte hjälper mig här och nu, men kanske för alla patienter i min situation vad gäller framtiden? Vi ska inte hänvisas till akutmottagningen eller vänta i evighet på bedömning/åtgärd vid akut insjuknande.

Bakgrunden till ovan skrev jag om i går.

The real thing. Jag lade ut en film på YouTube (okej, två) där man ser min nystagmus.

Bilden skakar lite då jag inte kunde hålla kameran helt stilla, men man ser ändå de små skakningarna av ögonen.

Det är irriterande att inte kunna fokusera blicken då allt rör på sig samtidigt som jag nu börjat få dubbelseende också då ögonen börjat skela. Sömn verkar vara lösningen då det hela tröttar ut mig.

Och jag som precis hade börjat jobba. Men det var lätt för mig att ta beslutet att stanna hemma. Det ger inget att sitta overksam på arbetet. Och tar jag det lugnt kanske skovet går tillbaks samtidigt som jag förhoppningsvis inte får andra symtom. Från och med lördag måste jag vara återställd. Hur länge ett skov håller på varierar, men jag tror det är två veckor som är det minsta för att det ens ska klassificeras som ett skov. Vi får se. Och man vänjer sig väldigt fort. Åtminstone jag som så ofta har symtom (inte alltid skov) och som varit med om allt. Förhoppningsvis har jag inte skov när det är dags för vaccin mot svininfluensan. Då får man inte ta vaccin och får jag svininfluensan blir jag riktigt, riktigt, riktigt sjuk då jag förmodligen får svår lunginflammation. Är man sjuk och får lunginflammation är det bara att säga adjö.

Sista semesterdagen är i dag för min del. Fyra veckor är avklarade. Självklart har jag frossat och gått upp i vikt. Ett (1) jobbigt kilo. Annars tror jag att jag sköter mig, håller mig till fasta klockslag, småäter* inte.

Det är dags att ta fram viktminskningsmenyn. Den är inte särskild hård, men effektiv. Dagligen ett mål fisk till lunch (på jobbet, om det finns). Kvällsmat en smörgås. I övrigt massor av frukt och grönt. Blir jag sugen på något har jag tre alternativ att välja mellan: popcorn, lättglass eller 70 % mörk choklad. Men jag tror ändå att jag väntar tills på måndag.

Annars har jag ett problem som uppstod i går. Svår yrsel, jag faller. Förmodligen ms-relaterat då jag tolkar det som nystagmus (ofrivilliga ögonskakningar). Ovanpå det har jag migrän sedan i går. Medicinförrådet är nu tömt på både Treo och Diklofenak. Kanske jag har några Alvedon men de är värdelösa till allt utom feber (och så får man huvudvärk av paracetamol - faktiskt - samt skadar levern - vilket jag redan gjort en gång).

* Jag kan inte småäta över en hel dag, då får jag magknip. Äter jag efter kl. 18 kan jag inte sova. Mellan mat och sömn måste gå sex timmar.

Sitter som vanligt och l?ser i mitt enorma bloggarkiv. Fann slumpm?ssigt f?ljande, antecknad f?r drygt fem ?r sedan:

Dessutom tog det p? krafterna att skriva riktigt tragiska och hj?rtesk?rande journaler med mycket sorgligheter. En ljuspunkt var en anh?rig som kom in till mig och var lite nyfiken p? mitt jobb.

Jag vet exakt. Jag vet exakt vad jag skrev om. Jag vet exakt vad det var som var s? tragiskt. Ganska m?rkligt. F?r hur m?nga journalanteckningar har jag egentligen skrivit under 17 ?r? R?knar jag v?ldigt grovt skulle jag gissa 90 000 anteckningar. Faktiskt, jag minns det mesta. D?remot minns jag aldrig namn eller personnummer. Jag minns h?ndelsef?rlopp, allt fr?n familjef?rh?llanden, tidigare sjukdomar och vad man kom fram till som det aktuella besv?ret. D?rf?r att jag lever mig in i det jag skriver. Okej, jag minns inte allt, men mycket. S?rskilt om n?got sticker ut i det jag skriver.

P? ett s?tt t?r det p? krafterna att ryckas med i det man skriver. Dock jag kan l?gga det bakom mig direkt, f?r d? kommer n?sta livs?de som ska tecknas ner. Men n?gonstans i bakhuvudet lever mycket kvar. V?rst var det dock p? den tiden d? jag ocks? hade ansikte p? den jag skrev om. Numera ?r det s?llan jag ser n?got annan ?n arbetskamrater. Ganska sk?nt - f?r mina nerver.

Fr?gan ?r hur annan personal uppfattar det hela, de som befinner sig i det direkta v?rdarbetet. Jo, de minns ocks?, det vet jag. Vi ?r ocks? m?nniskor, som m?ter andra m?nniskor som ?r i en utsatt situation. Man minns sina medm?nniskor. Ibland endast fragment, ibland mer ?n vad man vill.

?nd?. Jag tycker det ?r kul att skriva. Det ger mig n?got. Tror visst att jag i tidningsintervjun f?r fem ?r sedan f?rklarade det hela med att jag utifr?n beskrivna symtom kan beskriva vilken sjukdom det ?r innan doktorn kommit till det i journalen. Man l?r sig saker. Och det omfattar ocks? ett livs?de. Skulle det bli betungande skulle jag nog ?vergett yrket f?r flera ?r sedan.

Det ?r v?l d?rf?r jag ofta inte har ork att l?sa sk?nlitteratur p? min fritid. Jag l?ser v?ldigt mycket.

Precis så gjorde jag en sökning i min egen blogg efter ordet transandet, men fick inte upp några resultat. Jag trodde att jag skrivit om transandet. Eftersom jag inte gjorde det får jag väl göra det nu.

Mina erfarenheter av att transa. Nej, nu uttryckte jag mig fel. Vi tar det från början.

I går läste jag på SVT-Text om att vi i Sverige kan bli först i EU med införandet av homo-äldreboende. Min första reaktion och tanke var att det är ett utmärkt bra förslag.

För det första: Vi har särskilda äldreboenden för bl.a. finskspråkiga personer. Äldre tappar nya språket (svenska that is) när demensen kommer. Många i landet är ursprungligen just finsktalande. Jag har för mig att det finns avdelningar också för andra språk och där behovet troligtvist är stort om inte anhörigvården varit så stor för andra kulturer.

För det andra: Homo-, bi- och transpersoner är marginaliserade i vårt samhälle trots alla lagar som tillkommit för att ge alla människor lika värde. Fortfarande är det så inom vården (I should know) att homosexuella inte räknas som närmast anhörig även om de är sambo/ingått äktenskap. Synen är skev och jag kan väl bara förklara det som (främst) generationsbundet.

På SVT-Text fanns en fördjupningssida gällande HBT-samhällets utveckling historiemässigt. Som att Socialstyrelsen tog bort begreppet homosexuell som en klinisk sjukdom. Men en sak störde mig – man nämnde inte att man nu också tagit bort transvestism som sjukdomsbegrepp. Och detta var något jag trodde mig ha skrivit om tidigare (därav söktermen trans). För det hela är ett missförstånd. Transvetism har aldrig varit ett sjukdomsbegrepp. Det har däremot varit ”en faktor av betydelse” (inom begreppet "psykiska sjukdomar och syndrom samt beteendestörningar*) om man till exempel sökt vård p.g.a. en sjukdom som kan härledas till transvetism. Som vid en depression, vilket är ett sjukdomstillstånd. För att visa att depressionen beror på någonting har man också lagt till transvestism för att visa orsak och verkan. Inte att man blir deprimerad av att vara transvestit, men man kanske blir utstött av sin omgivning p.g.a. det, som i sin tur leder till en djup depression. Nu har Socialstyrelsen tagit bort en viktig del av beskrivningen kring ett förlopp vilket gör det svårt att uttala sig om varför en viss person lider av en depression. Missförståndet ligger i att den berömda lobbyverksamheten inte varit införstådda med syfte, samt att Socialstyrelsen var vek. Regelverket är internationellt, så det är märkligt hur en generaldirektör kan ta ett enhälligt beslut utan att lyssna till den juridiska expertis som faktiskt opponerade sig inom myndigheten. Det är detta som gör mig upprörd. Och att juristen fick sparken. (Allt detta har stått i Dagens medicin, förra året?).

För att återgå till homo-äldreboenden. Jag hoppas det blir verklighet. I min värld är det ett bevis på samhällets tillstånd. Icke fördömande. Accepterande. Lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter.

* Ingen har någonsin påstått att transvestism är en sjukdom bara för att tillståndet finns under detta kapitel i klassificeringen. Hit hör också om man är beroende av kaffe. En otroligt viktig faktor för att beskriva riskfaktorer för andra sjukdomar. Eller om man intoxikerar sig på koffein (kan man säkert).

Tillägg: Ovan är en omskrivning av ursprunglig text då jag uppmärksammades på att jag blandat ihop begrepp. Det blir så när man inte tänker till ordentligt, hastar, missar faktakontrollen. Och tror sig minnas rätt efter ett år. Fel av mig. Sorry.

Det som uteslöts ur den svenska versionen (med omedelbar verkan någon gång förra året) av den internationella klassificeringen var:

• Transvestism med dubbla roller
• Könsidentitetsstörning i barndomen
• Fetischism
• Fetischistisk transvestism
• Sadomasochism
• Multipla störningar av sexuell preferens

Just nu pågår masstillverkningen som ska ge hela svenska befolkningen vaccinering mot nya influensan (svininfluensan). Med början i höst ska vi alla erbjudas två vaccinationer (frivilligt men två injektioner krävs). I min region har man beställt 3 miljoner doser.

Är detta en falsk trygghet?

A. Nya influensan är inte särskilt dödlig eller smittsam även om dödsfall förekommit.
B. Man tror att influensan kommer att bli mer aggressiv under hösten, kanske genom mutation.
C. Hjälper vaccinationen även mot en aggressivare variant?
D. Hinner vaccinet ge antikroppar innan influensan är över oss?

Beräkningarna säger att 20-40 % av den svenska befolkningen kommer att smittas. Går det att värja sig? Egentligen?

Frågan är hur allvarligt det är, eller hur allvarligt det blir.

Som jag förstår det kommer jag ganska snart att vaccineras då jag står i första linjen av de som prioriteras. 1) Sjukvårdsanställd, samt 2) har en sjukdom som gör mig infektionskänslig då jag tar andra mediciner som drar ner mitt immunförsvar. Men jag känner mig inte trygg ändå. Orolig? Nej, men det finns en olustkänsla över det hela. Spekulationerna, farhågorna, domedagsstämningen. Det sistnämnda kommer att bli värre. Kanske inte influensan, men den allmänna paniken.

Att inte sova. Inte kunna. Jag brukar få frågan varför jag inte tar hjälp av medicinering, men jag vägrar konsekvent. För jag behöver också motsatsen, tabletter som håller mig vaken. Paradoxalt, men jag pendlar mellan dessa två tillstånd. Sömnbrist eller somnolens. Antingen det ena, eller det andra. Mellanläget som skulle vara "normal sömn kontra vakenhet" existerar inte. Är jag ledig bryr jag mig inte hur min dygnsrytm rubbas. Arbetar jag, lider jag. Av antingen det ena eller det andra. Men jag vägrar ta läkemedel som artificiellt ska skapa en balans. För jag vet inte om jag kan skylla på ms även om detta är erkända problem. Trots allt har jag haft dessa sömnproblem i 15 år innan jag fick ms, om än inte så uttalade som de är i dag.

Så vad är då orsaken om inte ms? Jag har bara teorier. Som att jag tänker för mycket, kan inte slappna av. Kan därmed inte sova för att sedan bli utmattad med stort sömnbehov. Men jag vet inte. Jag tvekar. Däremot funderar jag på när det inträffade. Det måste ha varit i trettonårsåldern. Något som kom med puberteten och som är hormonellt?

Orsaken kvittar egentligen, för det verkar vara kroniskt. Jag gör som jag brukar - försöker anpassa mig och acceptera. Men som sagt, jag accepterar inte mediciner.

Önska mig en god natt. Oavsett om det blir sömn eller ej.

De två senaste nätterna har jag sovit max sju timmar. Totalt, tillsammans. Jag har nämligen väldigt magont. Först nu, efter någon dag, har jag förstått vad det är. Ms-smärta, ytlig, på huden, fast egentligen hjärnans misstolkning p.g.a. dåliga nervimpulser.

Benen är också konstiga. Tunga som bly, kan inte lyfta dem. Ändå känns det som om de var fyllda av helium på väg att sväva upp i det blå. Motsägelsefullt? Nej, inte när det kommer till ms. Känselförnimmelserna spökar.

Så här blir det alltid när det är för vamt ute. Ja, det är +15 men det räcker. De symtom jag får yttrar sig inte likadant år efter år, de varierar men har några saker gemensamt: neurogen smärta, domningar, känselbortfall. Jobbigt är det bara när det hindrar mig i mitt dagliga utförande. Det stör min koncentration. Allt som oftast, med andra ord. Plågsamt är det inte, bara störande och obehagligt. Men jag vet ju vad det är, så då anpassar jag mig trots allt till det. Till en viss grad.

Såg i tidningen i dag att man funderade på att ta bort dyra läkemedel för vissa patientgrupper (som dit jag hör). Ganska märkligt när man inom vården går ut med något sådant här och påstår att pengarna tas från verksamheternas budget. Mig veterligen så betalas sjukvård och läkemedel av skattepengar och statsbidrag. Det är inte verksamheternas pengar. De kan heller inte exkludera behandlingar p.g.a. kostsamhet då hälsotillstånd ska avgöra behandling. Detta är en politisk fråga om prioriteringar. Visst, ekonomin är begränsad och ska räcka till mycket. Vill man ha mer pengar inom vården så kanske man ska börja med att avgiftsbelägga läkarbesök för barn? Som exempel.

Det är lågt när vården går ut och försöker skapa opinion genom att stressa patientgrupper som i sin tur ska beklaga sig hos styrande. Man går omvägar över de som man ska vårda.