Flärdskrivaren

Så är semestern historia och kan läggas till handlingarna där den snabbt glöms som om den aldrig inträffat. Nu blev det en liten mjukstart i dag med en utbildningsdag. Naturligtvis serverades fisk till lunch. Alltid fisk på konferensanläggningar och jag är så enort trött på det. Förmodligen är det enkelt att tillaga i storkök när ett stort sällskap kommer och som har begränsat med tid. Billigt är det väl också varför konferensavgiften kan pressas nedåt.

Dagen gav mig inte så mycket nyheter då det mest handlade om att diskutera. En hel dag av prat. Stillasittande. Min rygg pallar inte med det riktigt, men det är smällar man får ta. Dagen gick ändå fort.

Frågan är hur det kommer att kännas i morgon när allt är som vanligt igen. När jag åter ska göra knegjobbet* jag nu gjort i över 18 år. Jag känner mig ganska mättad och vill ha förnyelse**. Så det känns väl inte precis översvallande att återgå i rutinerna utan ny input***. Nåja. Tiden går fort. Snart är det pension (om 24½ år).

Okej, jag ska försöka bli lite mer positiv tills i morgon. Bara det ryggonda försvinner.

* Tårta på tårta, jag vet.
** Stimulans.
*** Nä, jag har inte att förklara. Såg bara lite avancerat ut att ha lite fler asterisker.

När jag precis gått igenom 37 CD-skivor med datorns säkerhetskopierade filer från 90-tal och framåt, så upptäcker jag ännu ett CD-album fullt med skivor. Plus en kartong med ännu fler skivor. Aj. Bara att fortsätta med att gå igenom vad jag egentligen har sparat för filer. Tänk att något så kul och spännande kan vara så betungande och tidskrävande.

Dagens känns... mesig. Onödig, kanske rent av överflödig. Denna måndag känner jag mig fysiskt paralyserad efter gårdagens arbete. Och paralyserad rent mentalt inför morgondagens arbete. Alltså befinner jag mig i limbo mellan två arbetsdagar där jag inte får tummarna ur att göra något konkret. Som den där skurhinken som står i hallen. Den ska flyttas två meter in i städskrubben. Men orka!

Jag är i valet och kvalet. Har jag ambitionerna att söka mig vidare här i livet? Okej, jag känner mig redo men inte riktigt än. Jag väntar på drömmen, inte nödlösningen.

Det bästa med vintern är att vi har två av dem varje år. Först i januari-februari, sedan i december. Det betyder att vi har fem årstider varje kalenderår. Tänk, jag har aldrig tänkt i detta och blev väldigt glatt överraskad när jag insåg detta.

En. Ynka. Dag. Kvar. På. Semestern. Nåja. Snart är det vinter! Och då ska jag ha två veckor med semester. Och däremellan kommer hösten och då ska jag ha en veckas semester. Naturligtvis räckte det inte med att ha sommarsemester med 35 dagar. Nej, jag har inga sparade semesterdagar - de räcker ändå till åtta veckor ledigt varje år.

Nu står det åter och väger mellan att ta bort bloggen eller komplettera mitt bloggarkiv. Jag avvaktar och gör ingenting.

Kvällerna fortsätter jag med att ägna åt mina säkerhetskopior där jag finner så mycket kul, sådant som jag nästan glömt.

I november 2001 såg min startsida för hemsidan ut enligt följande:

Klickade man på dagbokslänken fick man upp följande:

Redan månaden efter, i december 2001, såg startsidan ut enligt följande:

Och så fann jag ett ovanligt bra foto av Gazzy, där hon inte blänger ilsket på mig. Också från december 2001. Vi har hängt ihop ett bra tag nu.

Sent i går kväll påbörjade jag att gå igenom mina cd-skivor (okej, CD-ROM). Jag började bränna säkerhetskopior i slutet av 1999 på samtliga dokument jag har på datorn. Visst, det är kul att se gamla hemsideversioner, men det är ännu roligare att se övriga dokument jag haft lagrade på datorn. Sådant som aldrig varit publicerat på nätet. Bland annat fann jag det där hemska fotot där jag står och klämmer en annan bloggares bröst på en fest. Det är länge sedan jag utförde denna handling, men det är fortfarande inte preskriberat då det inte gått tio år en evighet.

Jag fann också andra intressanta foton, ett där jag är halvnaken. Den statliga censuren gick dock in här och beskar bilden något. För drygt nio år sedan poserade jag med bar överkropp. Det är inte något jag gör längre. Gravitation och hög luftfuktighet (man sväller upp) förbjuder mig.

Men jag såg så ung ut. Och nästan... smal. Inte riktigt, men allt är relativt. Till hur det är nu. Damn it! Jäkla luftfuktighet.

Av en händelse så hittade jag diskettstationen till min gamla bärbara dator. Därför fick jag för mig att föra över alla mina disketter till hårddisken (vidare till usb och nuvarande dator). Där fanns en del intressant. De flesta disketterna har jag sedan tidigare fört över till cd-skivor (som jag planerar att föra över till min externa hårddisk). Visst låter allt detta förvirrande? Men kul.

Jag har sparat alla filer jag själv tillverkat eller laddat ner från nätet. Bland annat har jag (som jag såg på dagens diskettgenomgång) min allra första hemsida från 1998. Den har aldrig varit publicerad på nätet utan var mitt arbete när jag gick HTML-design (kvällskurs) hösten 1998. Där hade jag en delsida som hette "mode" men som var blank. Så jag var tidigt ute med en modeblogg även om det aldrig sedan blev av. Jag - mode?! Nja, min första tanke när jag skapade offlinesidan 1998 var att berätta om 70-talsmode, då mitt hemsidebygge gick ut på att hylla 70-talet vad gäller mode, musik, tv och så vidare.

På disktetterna fann jag också väldigt många midi-filer. De är riktigt hemska att lyssna till i dag. Där fanns en discoversion av Forever young (Alphaville) som jag inte alls kände igen. Ja, man hörde inte att det var Forever young.

Vad mer fann jag? Jo, en tidigare arbetskamrats dotter arbetade utomlands 1998 och vi hade frekvent mejlkontakt. Nätet med e-post var nytt, så jag var hennes förbindelselänk här hemma. Jag fann 99 sparade mejl. Vi har träffats en gång. Av en händelse sprang hon på mig utanför jobbet för cirka sex år sedan. Vi hade båda flyttat till Göteborg.

Vidare fann jag en bok i pdf-format. En tidigare nätbekant skrev en bok 2002 som jag fick läsa. Den är på cirka 260 sidor och är väldigt gripand. Den blev aldrig publicerad.

Jag har filer sparade från 1996 och framåt. År 2000 hade jag den stora datorkraschen men inte mycket gick förlorat då jag hade det mesta säkerhetskopierat på disketter och cd-skivor. Fortforande har jag allt säkerthetskopierat men det befinner sig i kaos. Olika datorer, usb-minnen, cd-skivor, extern hårddisk och disketter. Men jag har allt sparat och det är kul. Fjorton år gamla filer väcker minnen.

Typ dagbok 2000-07-06:

Dagen har varit hård. Jag sitter i kväll med pseudoskov efter att ha överansträngt mig. Det fanns så mycket som skulle ordnas innan jag gick på semester i dag. Jag ville inget hellre än att komma hem i dag och få vila. Men det var omöjligt. Jag var bara tvungen att gå till posten och lösa ut mitt körkort. Det blev bra! Bilden var kraftigt förminskad, konverterad till svartvitt och väldigt svag i konturerna. Det kan jag väl efterlikna när jag visar leg. Bli lite svag i konturerna... Dåliga körkortsfoton hör livet till. Tror jag bestämt mig för att vara stolt över det.

Så fick man göra om det i dag igen. Hämta sitt nya körkort. När jag tänker efter så använde jag aldrig mitt förra körkort för bilkörning. Det är sjutton år sedan sist. Men jag kan och jag får om jag vill - köra bil alltså. Inga medicinska förbehåll finns i den frågan.

Jo, jag är komatös även i dag efter att ha hämtat körkortet. På 50 minuter åkte jag flärdtjänst, hämtade körkort, gick till busshållplatsen, åkte buss till spårvagnshållplats, ingen spårvagn i sikte, gick hem. Detta gick snabbare än att beställa ny flärdtjänst, men det tog på... Det är dumt att säga krafterna, för det handlar inte om styrka. Det tog på balansen och medvetandegraden (blir omtöcknad av fysisk ansträngning).

Nya körkortet är väl inte så lyckat vad gäller fotografiet. Fotografen ville att jag skulle dra ihop alla dubbelhakorna och det blev inte bättre av att Transportstyrelsen sedan plattat till mitt huvud så att det ser ut som et liggande ägg. Med dubbelhakor. Jag tänker absolut inte vara stolt över mitt nya dåliga körkortsfoto.

Men det känns bra att ha fått en ny giltig legitimation. Okej, det tidigare körkortet var giltigt i några veckor till, men nu har jag det hela ur världen. Tills jag byter namn. Eller behöver förnya om tio år.

Plötsligt märks det att semestern är slut för vissa (typ alla). Jobbmejlen bombarderar mig och jag svarar glatt. Det känns skönt att kunna beta av dem inför min egen återkomst (senare i nästa vecka), för jag lär väl ha att göra ändå.

På tal om det funderar jag på att redan i morgon hämta mitt körkort. Ja, beta av alltså. Inte skjuta upp.

När jag ändrade min relationsstatus på Facebook fick det direkt en konsekvens över vad för annonser som visas.

Märkligt nog är jag inte särskilt intresserad.

Glöm att det är Madonnas födelsedag! Jag blir faktiskt 40½ år i dag.

Sömn har infunnit sig. Det varvat med mitt studietempo gör att jag inte har så mycket att komma med på nätet.

Flärdtjänsten är extra jobbig på helger. I dag uteblev bilen båda gångerna vilket innebar att den blev försenad med totalt 50 minuter. "Senast framme"-tiderna stöp direkt. Jag kom för sent till jobbet, jag kom för hem för sent. Och där finns inget jag kan göra för att på något sätt förbättra situationen. Klagar jag blev det bara några streck i statistiken, men leder inte till något. Man mäter kvaliteten men använder det inte till reflektion eller åtgärder. Ganska meningslöst.

Begreppet skygglappar ger felaktiga associationer. Jag skyggar inte från det jag nu försöker stänga ute. Snarare har jag ett tunnelseende. Det är något jag behöver nu för att kunna fokusera på sådant som är viktigt. Det jag pratar om är naturligtvis min stundande tenta i nästa vecka. Jag har inget annat val än att försöka stänga ute allt annat omkring mig. Jag måste läsa. I morgon får jag tyvärr ett ofrivilligt avbrott då jag måste in och arbeta. Nu har det gått tre veckor sedan jag senast var på jobbet och jag vet inte vad som väntar. Kaos eller stiltje - där finns inget mellanläge när man arbetar helg. Kaos och stiltje kan också översättas med lördag respektive söndag. Den ena dagen är det kaos/stiltje, nästan dag dess motsats. Turordningen kan variera.

Det blir lite bergochdalbana nu framöver. Arbete-studier-studier-studier-studier-tenta-ledig-ledig-arbete-ledig-arbete. Sedan sätter den ordinarie arbetstiden in i och med att semesterperioden sedan är över och allt ska ha återgått till det normala.

Nästa veckas tenta är en gammal synd från förra läsåret. Lyckligtvis börjar inte höstterminen förrän något vecka in i september. Det betyder att jag får ett par studiefria veckor. I och för sig kommer jag då att arbeta parallellt med "ledigheten", men jag värdesätter den. Nu börjar jag dra mig till minnes min ångest förra läsåret när ledig fritid aldrig fanns att uppbringa. Detta föll snabbt i glömska genom några bra tentaresultat och stundande semesterledighet. Samtidigt vill jag inte ha förra läsåret ogjort och vet med mig att jag också kommer att resonera så efter att ha fullföljt nästa läsår. Förutom att det i vissa fall är lite plågsamt så ger det mig så mycket kunskapsmässigt. Något jag alltid värdesatt. Jag har alltid haft känslan av att besitta för lite kunskap och därmed har jag också haft denna kunskapstörst. Jag vill något. Utvecklas. Inte bara prestera i yrkesrollen. Kanske en konsekvens är att jag försakar mycket i form av privata relationer, men där jag befinner mig just nu så är studier/kunskap viktigt. Inte viktigast, men viktigt. Även om jag inte har något konkret mål med mina studier.

En tanke jag fick härom dagen, när jag läste inför tentan, var ett avsnitt där man beskrev arbetstagarens roll i organisationen. På 1800-talet var det fult att vara lönearbetare för då förlorade man sin frihet och egenbestämmanderätt. Det har absolut vänt och att ha en tjänst är i dag något positivt. Ofta identifierar vi oss med den yrkesroll vi har. En konsekvens av att vara lönearbetare är att man ger arbetsgivaren sin tid mot betalning. Detta innefattar också att vi lyder arbetsgivaren, presterar och låter denne utöva sin makt över oss. I tjänsten ska vi inte ha en primär egen vilja, utan vi ska ordna in oss i ordningen av att ingå i en organisation som dessutom oftast är byråkratisk och hierarkisk. Som sagt får vi alltså betalt för att någon annan får utöva sin makt över oss och tar ifrån oss våra befogenheter. Min fråga är därför chefer få bättre betalt än andra lönearbetare? Chefer är också lönearbetare med inskränkta befogenheter (det finns alltid någon högre upp i organisationen med större maktbefogenheter). Borde inte lönearbetare, som alla i någon form avsagt sig egenansvaret, ha bra och lika betalt? Rent logiskt borde kanske chefer dessutom ha lägre betalt med tanke på maktförskjutningen. Makt ska kosta, inte belönas. Logik är intressant. Och motsägelsefullt. Och jag gör förmodligen tankevurpor. Lite kul.

Nu - några timmars vila (från allt) innan arbetsdagen tar sin början. Hoppas jag får sova i natt. Här är lite varmt och kvavt inne, man jag vågar inte öppna fönstret. Råttor...