Flärdskrivaren

Problemet med att somna verkar kvarstå. I natt höll jag nästan på att somna vid midnatt (elva minuter sedan) men blev klarvaken av märkliga ljud i köket. "Någon vill in", var min tanke varför jag flög upp, gick snabbt till andra sidan lägenheten där köket är, och mycket riktigt. I mitt öppna fönster, som bara är öppet med en liten springa, försökte en stor råtta (2 dm + svans) ta sig in. Jag slog snabbt igen fönstret och såg den ila vidare på fönsterblecket. Det fanns inte riktigt i min föreställningsvärld att en råtta försökte ta sig in en våning upp. Visst, jag har sett dem springa runt ute bland papperskorgar och sopor, men inte så nära min bostad.

Efter denna händelse stängde jag också fönstret i vardagsrummet (bredvid köket). Därefter skällde jag lite på Gazzy som inte reagerat trots att hon var vaken och satt bredvid mig i sängen när ljuden uppkom.

Sova nu? Uteslutet! Nu är jag väldigt pigg. Hur jag åter ska finna sömnfasen vet jag inte riktigt. Att surfa på nätet är väl en del.

Körkortet har kommit. Mitt fjärde i ordningen. Det tog nio dagar. Som legitimation behöver jag det först i början av nästa månad och jag tänker vänta ett tag innan jag kvitterar ut det på företagsposten. Jag blev något förvånad över att jag inte ska lösa ut det på min företagspost, som jag har 150 meter till, utan jag ska uppsöka en helt annan företagspost. Ett par kilometer bort. Som inte ligger i anslutning till kollektivtrafiken. Jo, där går spårvagn men man får ändå gå en kilometer innan man når posten. På något sätt känns det fel att ta flärdtjänst för att få ut sitt körkort, men jag ska. Dock väntar jag tills tentan är över då jag inte känner att jag har tid med sådana här utflykter just nu. Jag tror minsann att jag tar flärdtjänst direkt från tantasalen till företagsposten, för att sedan åka kollektivt hem. Det kommer att ta på krafterna och det är därför jag vill tenta först. Samt att det är lättare att åka kollektivt hem då jag inte vill stå rakt upp och ner och vänta på en bil som dröjer minst en timme innan den kommer. Jag vill hem snabbt även om det rent fysiskt tar på mig. Att stå och vänta är ännu jobbigare rent fysiskt.

Så här ser det ut när jag ska pussla ihop min tillvaro. Ett evigt pusslande. En massa försakande. Planering av resurser. Mina fysiska resurser.

Jag har dessutom nu försökt att beställa snus online. Jo, det blir billigare, men med porto så sänker det bara kostnaden med 50 öre per dosa. Det kan egentligen kvitta men jag vill se vilken service det innebär. Snusbutiken har jag i grannhuset men öppettiderna är lustiga samt att de ibland har slutsålt. Som sagt är det servicenivån jag jämför. Inte priset i sig.

Kommer ni inte åt min blogg de närmaste dagarna mellan kl. 06-10, så beror det på att webbhotellet flyttar sina servrar.

Om en vecka har jag en tenta. En tenta jag varit medveten om i många månader och som jag känner ett mentalt motstånd för. Litteraturen är väldigt tung vilket inte är det värsta. Det värsta är att litteraturen är tio år gammal och beskriver förhållanden som inte finns i dag. Jag känner det som väldigt meningslöst att behöva läsa in och tenta av något som inte är adekvat information.

Egentligen behöver jag inte göra denna tenta. Jag har redan klarat utbildningen och kravet för att få fortsätta studera i höst. Men trots att denna tenta lite förstört min sommar och semester, så är jag envis. Jag ska göra tentan. Just nu är jag inne i slutspurten av mitt läsande och lägger huvuddelen av dygnet på att plugga. Efter tentatillfället har jag tre lediga dagar innan allt drar igång på nytt. Jobb och studier.

Ljud och bild är inte synkade, but so what?!

Bloggtext för fem år sedan:

För första gången har jag testat att ladda ner en låt från cdon.com. Jag är inte imponerad. Mot betalning har jag fått en låt med knaster, som det i filens egenskaper står att det är spår 2 och i början av låten finns en bit av spår 1. Är det seriöst? Ska man betala för sådan skit? Första och sista gången.

Det känns som om den tekniska utvecklingen går snabbt framåt. CD-skivan fick en kort storhetstid under knappt 20 år. Jag såg att LP-skivan dock fortfarande lever och mår bra, men att CD-skivan inte mår något vidare. Den enda reklam jag numera ser kring musik på CD, är från Statoil. Hemska samlingar av diverse "musik".

För två år sedan började jag ladda ner rejält med musik via iTunes till min iPod. Till och med det känns lite förlegat nu och det är Spotifys fel. Eller, Spotify är kanon! Det jag inser är att (åtminstone) jag konsumerar musik. Däremot varken vill eller behöver jag äga musiken jag lyssnar till. Det är som radio, men med total kontroll över vad jag lyssnar på och när. Det sorgliga är all den musik jag faktiskt äger. I form av LP, CD, kassetter och ljudfiler som jag betalat för. Jag äger produkterna men till ingen nytta då jag är konsument. Jag förbrukar musik och går vidare. Inte ser jag något behov av att ta fram mina gamla LP, CD-kassetter och ljudfiler.

Vill jag betala för musik? Nej. Anser jag att musikerna ska ha betalt för det jag förbrukar? Ja. Men i min värld räcker det om de genom reklamintäkterna (via Spotify) och konserter får det att gå runt ekonomiskt. Förmodligen kan detta anses vara arrogant av mig. Samtidigt är detta musikbranschens enda överlevnadsmöjlighet, för fler än jag besitter denna arrogans. Vill man inte betala i reda pengar så är alternativet illegal nedladdning.

Frågan är vad som kommer efter Spotify? Jag kunde inte för några år sedan förutsäga Spotifys uppkomst. Musikbranschen kan aldrig gå tillbaka till det som varit utan att det uppstår ett behov som växt fram genom en attitydsförändring hos konsumenterna. Det finner jag inte troligt.

När jag började blogga 1999 borde följande varit det första jag skrev.

In that book which is
My memory . . .
On the first page
That is the chapter when
I first met you
Appear the words . . .
Here begins a new life

La Vita Nuova - Dante Alighieri

Svensk översättning:
I den bok som är mitt minne, på första sidan i det kapitel som är den dag då jag mötte dig, står det skrivet: Här börjar ett nytt liv.

Men jag orkar inte börja om fler gånger.

I går blev jag lite förvånad. Jag kom in på universitetet i höst. Trots den sena anmälan (inlämnad två månader efter sista ansökningsdagen). Det verkar som om alla som sökt kom in. Kanske det kan förklaras av att grundkursen krävs för att söka vidare och de flesta nöjer sig med att enbart gå grundkursen. Om jag är glad? Nä, inte precis. Det är jobbigt att studera. Man måste tänka.

Det positiva är naturligtvis att jag nu ett tredje år ska flirta till mig gratis kaffe på 7-Eleven.

Det verkar som om Google också avskyr Nirvanas Smells like teen spirit.

Nästa år är det 25 år sedan jag gick ut grundskolan. Av någon anledning har man i en tråd hos mig på Facebook börjat planera en återträff till nästa vår. Jag vet inte ens om jag kommer att ta på den träffen. Det är svårt att planera något så här långt innan. Av två kända anledningar. Brist på kattvakt. Oförutsägbar ms. I vilket fall som helst har jag kunnat bistå i planeringen genom att lägga ut klassfoton (väcker minnen hos många) och delge en klasslista med allas våra personnummer. Det är nog därför jag sparat klasslistan, för att kunna komma i kontakt med de andra via personnummer vid typ återträff. Vi är verkligen skingrade för vinden. Inte många bor kvar i hålan. Inte många har kvar sina ursprungliga efternamn (jag är ett exempel).

Även om det är kul att hålla kontakt med dem som man umgicks med dagligen under minst nio år (plus lekskola, plus gymnasium), så har det inte blivit så. Delvis har vi kontakt via Facebook. Det jag kan känna mig tveksam till är detta att träffas efter så många år. I dag har vi inte mycket gemensamt mer än vår bakgrund och skoltid. När vi träffades efter tio år (jag var inte med efter 20 år) kände jag efteråt en saknad samtidigt som jag blev lite upprörd över mitt eget beteende. Där jag föll tillbaka till den person jag var under skoltiden. Kanske den risken inte förligger nu när jag lagt ännu mera tid mellan mig och skoltiden? Jag vet inte. Det är med blandade känslor jag försöker komma fram till om jag på något vis kan närvara på träffen nästa år.

Ah, jag har äntligen fått ett nytt Nigeriabrev! Lyckligtvis är jag inte förmodad död som i de tidigare mejlen, utan nu får jag mejl från en döende man (eller kvinna, svårt att avgöra kön på de märkliga namnen).

Jo, en döende man vill donera 18 miljoner dollar till mig. Syftet är lite oklart, för det kan tolkas på olika sätt. Antingen då han/hon vill göra något gott för mänskligheten, eller p.g.a. att jag gjort något gott för mänskligheten. Han/hon poängterar sedan också att det inte bara är en donation, det är också testamenterat i mitt namn. Allt jag behöver göra att är mejla tillbaka som bekräftelse på att jag fått denna givmilda gåva från en döende... person.

Teoretiskt sett är jag mångbiljonär vid det här laget. Teoretiskt sett är jag väldigt glad över dessa mejl.

De sömnlösa nätterna är här igen. För några dagar sedan kunde man i media läsa om hur angeläget det är att sova i exakt sju timmar varje natt. Normala nätter för mig innebär fem timmar med sömn. Sedan några nätter tillbaka sover jag tre, max fyra, timmar. Trött och sömnig - vad hjälper väl det? Insomnia är ordet (och diagnosen). Inte ens dagtid kan jag somna trots att jag sover bäst soliga dagar.

Detta är ingen nyhet. Varken för mig eller mina bloggläsare. Som jag tidigare berättat så är detta en del i att ha ms. Ibland sover jag 16 timmar per dygn, ibland en bråkdel av den tiden. Just nu minimalt.

Jag funderar lite på om jag ska låtsas att detta är ett skov. Varje höst brukar jag få något mystiskt ms-skov och insomnia är att föredra framför ofrivilliga ögonskakningar, neurogen hudsmärta eller förlamning. Kan jag intala mig att sömnbristen är ett skov kanske jag kan hålla de verkliga skoven stången? Önsketänkande.

Något jag inte klarar av är att sova naken. Jag fryser väl knappast (är ju värmekänslig), men jag blir nedkyld. Särskilt om jag inte har något över axlarna. Dock har jag nu börjat strippa inför sänggående. Anledningen är just detta att jag inte kan sova. Jag snurrar runt, fram och tillbaka, i sängen. Jag snor in mig i mina nattkläder. Nu till den milda grad att beröringen av kläder blir smärtsam. Det blir inte lättare att somna av det.

I natt (just nu) försöker jag vara uppe lite längre. I vanliga fall lägger jag mig vid 23-tiden men somnar inte före kl. 03. Och sedan är jag uppe kl. 07 (kl. 04.45 om det är en arbetsdag). Jag hoppas att denna insomnia försvunnit tills jag återgår i ordinarie tjänst. Lyckligtvis har jag ytterligare tre veckor på mig. Men jag vill inte vara sömnlös i så många veckor till.

Så har man gjort sommarens stora utflykt. Den gick till Ikea Bäckebol. Jag har hela 4 km dit. Det jag först förvånades över var att där på parkeringen stod en likbil. Min första tanke var: "Vad kan Fonus tänkas köpa på Ikea?", men inser nu efter varuhusbesöket att de alltid måste vara stationerade där då folk förmodligen dör i alla labyrinten. Folk hittar in, men hittar aldrig ut. Dagens besök var för jobbigt för mig, lyckligtvis insåg jag det inte i förväg. Det är för mycket att gå och jag trodde flera gånger att jag skulle svimma av tröttheten. Märkligt hur lite sittplatser det finns i ett möbelvaruhus.

Jag fick tag på allt det jag behövde, och lite till.

1. Det var dags att köpa ny klädsel till mina fåtöljer. Två överdrag för 1 000 kr. Det var det dyraste tyget, förmodligen p.g.a. att det var en nyhet. För min del kommer nu fåtöljerna att matcha soffan som är nougatfärgad (för att vara mer exakt - samma nyans som dosan till Grov portionssnus, lägger jag dosan i soffan ser man den inte).
2. Köksredskap är alltid bra att ha. Särskilt skedar/slevar som jag saknar.
3. Laptopstöd. Jag ville haft svart vilket de enligt hemsidan har. Där var tomt på lagerhyllan. Därför fick jag springa igenom hela varuhuset, ta hissen upp till andra våningen där den gula brädan (den heter Bräda) fanns, fick veta att de hade 90 svarta liggande på den tomma lagerhyllan, varför jag fick förklara att de inte hade rätt i sina datasystem. Hemkommen ser jag att de ändrat antalet till 20 svarta. Frågan är om ens det stämmer. Svart existerade enbart i cyberrymden. Så jag fick ta en gul.
4. Tablett. Jag behövde inte detta, så detta var ett impulsköp. Två svarta och två gröna. Hemkommen kastade jag upp tabletterna på köksbordet i en hög. Konsekvens:

Kissen satte sig direkt på dem och började klösa frenetiskt på tabletterna. Jag hade tänkt att använda dem som underlägg till typ tallrikar. Men Gazzy tolkar dem som stjärtdynor.

Det är fyra år sedan jag var på Ikea. Förhoppnigsvis dröjer det mer än dubbelt så länge innan jag åter gör ett besök i mardrömshuset. Synd att de har så dåligt utbud i onlineförsäljningen.

Hoppsan? Jag trodde ett tag att jag redan hade bloggat i dag.

I dag har jag haft ännu en utav mina sällsynta semesterdagar. Det börjar brinna i knutarna så jag gick till fotografen i dag för ett körkortsfoto. Nu ska jag bara skicka in det hela till Transportstyrelsen och hoppas att de godkänner fotografi och namnteckning. Nuvarande legitimation går ut om en månad. Att jag försakat en månad (sedan jag fick uppmaningen att förnya körkortet) beror på att jag 1) hade det hektiskt på jobbet inför semestern, samt 2) fotografen hade semesterstängt fram tills i dag (har man fotograf i huset letar man inte efter någon annan).

I morgon har jag inte semester. Då har jag en fridag. Då är det dags för Ikea. Av någon anledning så verkar jag lägga väldigt mycket pengar på heminredning? Ja, jag måste matcha hemmiljön med kissen Gazzys skönhet.

Ingen är fullständig eller perfekt. Inte ens jag.

Dagens misstag:

1. Köpte mjölk, glömde sätta in mjölken i kylen, kom på det sex timmar senare.

Satt ihop mitt datorbord.

2. Metallskenorna till tangentbordet satte jag åt fel håll.

3. Fel hjul under bordet. Där skulle vara två låsbara hjul framtill. Kom på det när jag satt dit tre av fyra hjul.

4. Stängerna som håller ihop gavlarna till bordet satte jag i fel hål. Det kom jag på när bordet i övrigt var klart, så det var bara att skruva i sönder det igen och flytta stängerna (kul när bordet är i 57 delar).

Bortsett från ovan är jag felfri. Där finns absolut ingenting att anmärka på kring min person eller mitt agerande. Det var bara i dag jag hade några lapsusar. Det kommer aldrig att inträffa igen.