Flärdskrivaren

Är det nu jag ska erkänna att jag sitter och arbetar sent en söndagskväll? Med att skriva ihop powerpoint. Eller, det är en uppdatering som jag brukar göra en gång per halvår. Så varför sitter jag och gör det ideellt? Tja, det råkade bara bli så. Jag kom på att jag behövde göra det och det måste vara klart innan nästa gång jag är på jobbet. Dessutom sitter jag så länge och leker bland funktionerna att det inte skulle vara försvarbart att göra det på betald arbetstid. Ändå känns det väldigt dumt. Men det får tiden att gå för mig. Och det är vila för mig att få sitta och hålla på med något konkret i motsats till alla de timmar jag tillbringat helgen i soffan för att titta ikapp alla timmar av inspelat från tv. Få känna mig lite nyttig. Och jag borde ha gjort powerpoint i torsdags på jobbet men glömde bort. Så för att inte drabbas av panik på tisdag så gör jag jobbet nu. Eller - jag får fortsätta i morgon också om jag ska bli klar. Jobb har jag inte förrän på tisdag. I morgon är det komp.

I dag var jag ett med min tvättmaskin. Så blir det nog i morgon också. Som jag tidigare gnällt om, har jag den senaste månaden inte direkt haft några lediga dagar och då är det hushållet som förfaller. Tvätthögen är gigantisk.

Sophögen är också gigantisk. Den som ska källsorteras i ett överfullt soprum. En vända hann jag med i dag och kunde konstatera att grannarna fortfarande är arslen. En enorm kruka med jord var dömd. I kärlet för kartong. Jag tror varken att grannarna är tanklösa eller gör misstag. Jag tror att det är en medveten och tyst protest mot att kärlen alltid är så överfyllda att man får vända med soporna och spara dem hemma.

Gazzy gillar fortfarande de nya mattorna. Än har hon inte kräkts på dem. Istället gillar hon att ligga på dem, vilket är ovanligt. Att hon alls ligger på golvet. Jag blir orolig när hon beter sig som en enstöring. Hon hör hemma i mitt knä!

I dag hann jag med lite inspelat från tv. Tre avsnitt av Lost och fem avsnitt Våra bästa år. Av någon anledning hinner jag inte titta på tv i veckorna. Nu återstår två avsnitt House och fem avsnitt General Hospital.

Översättningen för Våra bästa år stör mig fortfarande. Jen blev Jan. Mickey ska inte möta Mimi i rätten, han ska försvara henne. Och mycket, mycket mer. Om jag nu sett 2 000 avsnitt på tio år så har där varit fel i översättningen i 2 000 avsnitt.

Ljudboken jag laddade ner har jag inte lyssnat på än. Jo, två minuter och jag insåg att det får bli en annan gång. Jag måste stålsätta mig mot en hemsk amerikansk berättarröst med den värsta dialekt jag någonsin hört.

Halva ledigheten är över. Två dagar återstår.

Trött och sömnig. Hoppas inte har var alltför många stavfel.

Ibland ställs den retoriska frågan "vilken superkraft skulle du vilja ha om du var en superhjälte". För mig är det verkligen en retoriskt fråga eftersom jag redan har en sådan kraft. Mitt superluktsinne.

För några dagar sedan skrev jag att jag kände doften av åska i luften - några timmar senare började det åska. Ibland kan jag vakna på morgonen och känna doften av dimma - för att sedan dra upp rullgardinen och få det konstaterat.

Andra tillfällen är på jobbet. Jag kan säga saker som "i dag jobbar dr XX". Utan att ha sett dr XX så känner jag det på den kväljande doften av rakvatten. Dr XX behöver inte ha passerat utanför mitt rum - det räcker att dr XX gått in genom ytterdörren 100 meter bort. Det gäller även andra personer som inte doftar rakvatten, utan otvättade kläder.

En gång satt jag på jobbet med ryggen mot dörren och kände att min far var och hälsade på. Jag kände igen cigarett-/nikotindoften.

Så har inte alltid varit så här. Det kom med ms. Vissa sinnen slås ut och andra förstärks. Jag är också väldigt känslig för beröring. Doft och beröring. Problemet är att det också är mina svagheter. Dofter gör mig illamående och ger mig huvudvärk. Beröring tolkar mina nervtrådar som smärta.

Och Gazzy har precis varit på lådan. Det känner jag ingen doft av. Jag både såg och hörde henne göra sina behov. Jag försöker använda alla minna sinnen.

Nu står jag inte ut! Det var verkligen hög tid att ladda ner en ny ljudbok. Den har inte kommit ut i Sverige än (som bok alltså), så det fick bli den engelska versionen (ljudbok alltså). The Story of Edgar Sawtelle, David Wroblewski. Berättelsen om Edgar.

Enligt Folkhälsorapporten 2009 var den vanligaste dödsorsaken 2006 självmord för 39-åriga män.

Undrar varför? Det framgår inte ur statistiken.

I dag skulle min far ha fyllt 70 år. För tio år sedan skrev jag följande här i bloggen (dagboken, då'rå):

Ingen kan väl ha undgått att jag i går gratulerade lille far som fyllde 60 år. Han ville inte bli gratulerad, utan flydde hem till mig. Så vad gjorde vi då? Jo, vi körde drygt fem mil* ner till Andrarum som ligger på Österlen. Där åt vi middag på Klockaregården, en fin restaurang som ligger i ett korsvirkeshus från 1700-talet.

Samma sak gjorde vi då han fyllde 50, det blev en tradition.

Känslomässigt har jag väldigt svårt för att tillåta mig minnas. Trots att det gått drygt tre år sedan han dog i lungcancer, har jag svårt att närma mig honom och allt det som hände runt hans dödsfall. Men i dag är det svårt att inte komma ihåg. Hur han kom hit till Sverige som finskt krigsbarn. Hurdan han var som person. Vår relation. Hans liv i allmänhet. Och särskilt hans död. Det berör mig. Särskilt i dag.

Och med tanke på vad jag skrev för ett år sedan, kan jag konstatera att jag tagit ett steg tillbaka.

I dag skulle min far fyllt 69 år om han fortfarande varit i livet. Det har gått mer än två år nu. Om han inte var särskilt närvarande i min barndom, får jag väl säga att jag sedan inte var tillgänglig när han sökte min kontakt som vuxen. Men kanske vi har närmat oss varandra nu. Jag vill tro det. Åtminstone sörjer jag för hans skull. Kan tänka mig in i och känna det han måste ha saknat under sin uppväxt och alla besvikelser som sedan kom samt de sjukdomar som sedan tog hans liv. Livet är väl inte rättvist och man skapar sina egna förutsättningar i mångt och mycket. Men ändå. Jag har börjat få förståelse för hans liv och öde. Det är väl min tilltagande empati som gjort att jag kan förstå och närma mig. Kanske tråkigt att det kommit först nu, när han inte längre finns att tillgå.

Vi har nog fortfarande ett komplicerat förhållande.

* Då bodde jag i Kristianstad, Skåne.

Endast i Kristianstad...

1. Inviger man en offentlig toalett med att klippa band (toapapper som revs).

2. Skriver man dessutom om det i tidningen som en stor nyhet och som om det var av intresse.

I natt skulle det bli nära minusgrader. Nu är klockan efter 22 och det är +20 ute. Alltså en tropisk natt, så här långt. Det lär sjunka allt efter vad timmarna går och vi kommer in på sennatten. Dessutom är det bara april. Inga tropiska sommarnäter än, tack!

Värmen är jobbig. Lyckligtvis ska det i nästa vecka återgå till det mer normala +10 dagtid. Och mulet väder med regn. Längtar. Vem tycker egentligen om sol och värme? Det är ju så osvenskt.

Whoops - tio minuter senare är här bara +18.

Ja, hur var det nu? Jobbannons:

*** söker förare till sina specialfordon (rullstols bussar). Vi kör för Gbg stads färdtjänst och Kungsbacka kommun.

Deltid och extra personal

Timlön

Krav: svenskt körkort samt Taxi legitimation + Färdtjänstkurs och goda kunskaper i svenska språket.
(Taxiförarlegitimation Skall skaffas via Vägverket, Se ***)

Kollektivavtal finnes.

OBS!! Vi tar emot ansökningar och eventuella frågor :
Endast via E .post.

Särskrivning, omotiverade versaler och nyckfulla decimaltecken (finns ibland, ibland inte).

Mitt brev till företaget. Jag ska faxa det under morgondagen.

Jag har haft många problem med en leverans som jag hoppas nu är ur världen.

Den 5 januari 2009 beställde jag två mattor utav er med hemkörning och med beräknad leverans 10 mars.

Omkring den 18/19 mars fick jag en faktura utan att ha emottagit någon leverans. Då ringde jag er som kunde konstatera att leveransen skickats den 6 mars och att mattorna befann sig på postsorteringen i Göteborg sedan den 16 mars. Jag fick rådet att avvakta och betalning av fakturan flyttades från 30 mars till 30 april.

Den 8 april ringde jag åter då jag ännu inte fått någon leverans, och fick upplysningen om att det var oförändrat status i ert datasystem – mattorna stod fortfarande registrerade på postsortering Göteborg. Då gjorde jag en reklamation och ni skulle meddela posten. Sedan skulle det ta ett par veckor och jag skulle få leveransen. Först senare förstod jag att ni skickat en ny uppsättning.

Den 21 april fick jag avi från Posten Företag om att jag hade en leverans att hämta; ingen hemkörning. Jag ringde den 22 april åter till er då jag dessutom fått en ny faktura med en summa motsvarande fyra mattor och avgift för två hemkörningar. Det var nu jag fick veta att man skickat ytterligare en leverans till mig. Min följdfråga var då hur många mattor jag egentligen skulle hämta – både den uteblivna leveransen plus en ny uppsättning? Och skulle jag verkligen betala dubbelt upp, särskilt som en leverans kommit på villovägar? Rådet jag fick var att gå till posten och räkna mattorna, returnera två om det visade sig vara fyra. Därefter skulle jag kontakta er för justering av fakturorna.

Det finns anledning till varför jag beställt hemkörning, nu fick jag anlita hemtjänstpersonal som fick följa mig till posten den 27 april. Det var två mattor. Försändelsen var ankomstdaterad med både den 16 mars och den 20 april. Senare samma dag fick jag ännu en avi från posten (Posten Hemkörning) om att ringa dem för hemleverans. Nu förstod jag verkligen att två utskick skett från er sida. Jag ringde posten som den 28 april returnerade denna dubblettförsändelse.

I dag den 29 april ringde jag er åter för fjärde gången för att justera fakturorna en gång för alla. Jag vet inte om det var så enkelt, eller om det var mycket enkelt. Nu har jag åtminstone uppfyllt mitt åtagande genom att betala för två mattor, expedieringsavgift och faktureringsavgift. De returnerade dubblettmattornas summa samt hemkörningsavgiften har jag dragit av. Med detta hoppas jag att detta kan läggas till handlingarna, som ett avklarat ärende för oss alla. Jag är medveten om att postens logistikproblem varit en bidragande orsak.

Som avslutning vill jag berätta att jag är nöjd med mattorna som nu kommit på plats. Däremot är jag tveksam till att beställa något mer hos er på grund av alla turer, där jag faktiskt inte vet om ni ser på ovan som ett avslutat ärende.

Det känns ganska meningslöst att ständigt skriva om hur trött jag är. Det är som det är. Men jag berätta om hur det påverkar stackars Gazzy. I kväll landade jag i soffan och kunde inte ta mig där ifrån. Gazzy försökte aktivera mig genom att hämta leksak nr 1. När det inte hade någon effekt gick hon och hämtade leksak nr 2. Hon vill att jag ska leka med henne, men jag orkar inte. Istället ska vi lägga oss. Okej, hon bestämmer själv när hon vill lägga sig, men går jag till sängs gör hon det också. Var ska sleven va'?

Flärdtjänsten är ond. Kommer sent, lämnar mig sent. Jag kan inte planera min tid på de premisserna.

I ett par veckor har jag funderat på att radera min cv hos arbetsförmedlingen. Det har jag inte blivit färdig till. Ingen har ändå läst min cv sedan i november. Öh, tills i dag. Man vill headhunta mig. Hm.

Något helt annat.

Det är visserligen länge sedan jag rakade mig, men nog trodde jag mig komma ihåg hur man gör. Men, nej. I dag satte jag hyveln i näsvingen. Inte konstigt kanske med tanke på att jag en gång fick ett spastiskt ryck och satte hyveln i ögat. Då gick det bra. I dag gick det inte bra. Blodvite uppstod. Rejält. Trots allt står jag på blodförtunnande läkemedel samt tog två Treo i går. Tusan vad jag blödde! Och inget hemma att stoppa flödet med. Annat än skithuspapper. Så jag har gått runt med skithuspapper på näsan hela dagen.

Något helt annat.

Eftersom jag tog knarktablett i går för att orka med mötet, så kunde jag inte sova i natt. Så vad betyder det? Jo, att jag är trött. När jag är trött blir jag osammanhängande och förvirrad. Och vad jag vill säga med det vet jag inte. Annat än att jag inte ens funderar på första stycket, hur jag ska ställa mig till erbjudandet. Jag avvaktar tills i morogn innan jag ens börjar fundera på ett ställningstagande.

Oj, vad det åskar! Sommarens första... Tror vi hade ungefär 25 grader varmt mitt på dagen innan ovädret drog in, då temperaturen sjönk, det började blåsa och nu regn med åska. Coolt.

Det roliga är att jag tidigare i dag sa "det luktar åska". Måste vara jonerna eller nåt, något elektriskt i luften. Men jag kände en doft. Åska.

Borde jag ringa doktorn igen? Smärtan har jag lärt mig uthärda, men benen blir sämre och sämre. Jag kan inte lyfta benen, som t.ex. i en trappa. Styrkan finns inte. Förlamningen blir mer och mer påtaglig. Men samtidigt - varför ska jag belasta vården med detta när jag mycket väl vet att man inget kan göra (kortisondropp hade säkert hjälpt, men jag har haft skovet för länge)? En sjukskrivning löser inte några problem. Tidigare i dag testade jag att ta fram krycka nr 2 också, vilket inte heller hjälper. Annat än att jag kan avlasta benen när jag hänger på kryckorna. Men då jag börjar bli svag i höger arm vet jag inte hur länge jag alls kan använda krykor.

Hade jag nu bara varit spastisk också i benen så hade det varit lättare att gå. Då kan man gå på förlamningen genom att musklerna är låsta. Jag var med om det för tio år sedan.

Hur detta ska sluta vet jag inte. Orolig är jag dock inte, bara irriterad över begränsningen i form av framkomlighet.