Flärdskrivaren

När jag gick hem från jobbet i torsdags så kraschade min dator. Tillbaka på jobbet i dag såg jag att den åter var igång. Men tyvärr bara åtkomst för administratör, en behörighet jag saknar. Numera kommer jag in på datorn, men hälften av programmen saknas. Man kan väl säga att jag mest suttit och snurrat på stolen i dag. Utan dator kan jag göra absolut ingenting. Jag menar verkligen ingenting. Samma historia i morgon, verkar det som.

En sensationell nyhet beträffande datorn, som blev omformaterad i fredags, är att jag först ut fått Internet Explorer 7.0! Jag vet att version 8.0 finns. Men vi får inte själva välja p.g.a. sekretessbrister. IE 6.0 har fungerat utmärkt fram tills för ett tag sedan. Det är tröttsamt att vissa sidor bara visar att man ska uppdatera till en senare version eller helt annan webbläsare. Vi har inget val. Nu har vi dock fått IE 7.0 som fått extra säkerhetsinställningar.

Jag visste inte att min dator behövde omformateras. Där är filer som försvunnit för all framtid. Och alla mina favoriter har försvunnit. Och alla feeds i FeedReader. Dessutom kan jag inte ställa in upplösningen för bildskärmen, så jag sitter och scrollar i sidled. *suck*

Som om inte detta vore nog så har jag nu fått veta när jag ska göra en omtenta i augusti. Självklart en arbetsdag. Därmed har jag fått flytta på hela min sommarsemester. Jobbar längre innan jag får gå på semester. Har semester längre ut på hösten. Naturligtvis är där mer. Jag har fått byta dagar.

Dagen har känts smått problematisk.

I dag är jag så stel att jag knappt kan röra på mig. Ändå har jag försökt mig på lite hushållssysslor, men så mycket mer blir det inte. Samma stelhet (och smärta) i lekamen kände jag i går, men jag har ändå tagit några stapplande steg ute både i går och dag. Trots allt har det varit svalt och regnigt, och det piggar upp eländet.

Det har väl aldrig hänt förr (d.v.s. de senaste tio åren) att jag varit ledig en midsommarhelg (som den som kommer). Men veckan har inte börjat än och mycket kan hända.

Jag kanske inte ser så mycket fram emot semester, men absolut sammanhängande lediga dagar. För återhämtning. Senaste året har varit tufft. Som alla år.

Det är inte första gången jag sett det, men jag blir fortfarande lika upprörd. Dagens GP:

Borde det inte vara "I dag får Daniel sin prinsessa"? Alternativt "I dag får kronprinsessan sin man av folket"?

Det är ju inte så att hon gifter sig med en prins, så det verkar löjligt att säga att hon får sin prins. Det är en titel han får sig tilldelad av att gifta sig med en äkta kunglighet.

I övrigt har jag inga synpunkter på monarkin i sig, bröllop, vem de gifter sig med och så vidare. Vi har monarki, jag accepterar det. Jag är också tacksam över att de inte har någon makt. När jag tänker på republikalternativet med president blir jag orolig. Det är inte lätt att jämka regering med president då det är två olika maktläger. Jag tror att det skulle ställa till med problem.

Två saker ömkar jag.

1. Svensk grundlag säger att religionsfrihet råder. Detta gäller alla. Utom kungahusets medlemmar. För mig känns det som ett nederlag för vår grundlag när vi inte ger alla svenska medborgare samma rättigheter och skyldigheter.

2. Det ligger i kungligheters tradition att den de gift sig med ska gå två steg bakom. Silvia går två steg bakom kungen. Daniel ska gå två steg bakom Viktoria. Detta har Daniel inga problem med, säger han och hänvisar till att han är en modern man. Jag vet inte... Är det att räkna sig som en modern man? Kanske. Det är åtminstone inte en modern och jämställd man. Det som kan ses som positivt är att hans ego inte verkar få sig en törn av att alltid gå två steg bakom sin fru. Förresten så är det väl något alla män gör som shoppar mina sina fruar?

Men samtidigt... Detta bröllop inverkar inte på mitt liv, så jag är egentligen ganska ointresserad.

Ute på mitt torg finns något som i folkmun kallas för "bardisken". Det är de bänkar där A-lagarna dagligen samlas för att störa ordningen. Själva bardisken är den låga muren bakom bänkarna.

Men kan någon förklara det här? Jag var inne på Eniros kartor och fann något märkligt.

Vem har varit så vitsig inför Eniros gatuvysfotografering?

PS! Nedre bilden, till vänster. Det sitter en skylt på trädet. Där står SKÅL!

Veckan efter att jag arbetat helg känner jag mig alltid så omotiverad till allt. Som att blogga. Kanske det bara är trötthet?

Jag ringde FK i dag. Automatiska telefonröster. Jag vet inte i vilken synd vi levt som drabbas av automatiska telefonröster.

"Du har plats nummer 97 i kön. Just nu arbetar 34 handläggare med att ge dig hjälp".

Oj, 34 handläggare arbetar gemensamt med att handlägga mitt personliga ärende? Varför drar det då ut på tiden?

En trevlig fjolla svarade efter en kvart. Det visade sig att mitt ärende avslutades i dag, minuterna innan jag ringde, så jag satt i telefonkö helt i onödan. Men mitt ärende tog 43 dagar. Kanske de ändå är för få handläggare? Jag kanske hade behövt 35 handläggare?

Dagens flärdtjänst.

Morgon
När vi ska svänga in till jobbet måste man korsa en trottoar/cykelväg. Mycket folk i rörelse.

Chaufför: - Åh, en vacker tjej. Då måste man ju stanna.
Jag: - Jag vill nog att du stannar för alla utan att köra över någon.

Eftermiddag
Chauffören missar svänga vänster den enda väg som finns som leder hem till mig. Så det fick bli en omväg för att svänga tillbaka. Sedan missade hon svänga vänster in på gården där jag bor. Så det blev till att backa.

Chaufför: - Åh, så dåligt jag kör i dag!
Jag sa ingenting. Tänkte istället på senast jag åkte med henne. Då följde hon GPS och svängde vänster in på en parkering istället för till vänster in på gatan en bit bort. Då blev hon väldigt förvirrad och jag fick förklara att hon svängt vänster för tidigt. Hon verkar uppenbart ha problem med vänstersvängar. Oavsett dag.

Roligare blev inte dagen.

I ungefär en veckas tid har jag plågats av en låt som sätter sig på hjärnan. Frågan är om det är årets sommarplåga.

Om en vecka kommer de till Göteborg på sin turné. Tror inte att jag kommer att gå dit. Vad jag kan förstå så är det två dj:s. Klubbmusik?

Yolanda Be Cool & DCUP, We No Speak Americano.

Ganska ofta får jag mental svindel där jag först tror att jag fått en hjärnblödning eller förflyttats till ett parallellt universum. Vanligaste orsaken är att jag hör något otroligt och får för mig att det är 1 april. Jag tror verkligen att det är den 1 april. Andra tillfällen är att jag inte vet vilken årstid det är. Jag kan mitt i sommaren få för mig att det är advent nästa vecka. Förutom att jag har dålig tidsuppfattning så verkar handeln också ha dålig uppfattning om säsongsbetonade högtider.

I dag drabbades jag åter av denna svindel. Det snurrade till rejält och jag trodde att jag skulle svimma. Jag tittade ut över torget och där är full ruljans med försäljning av diverse skräp. Inget konstigt i sig, men det är MÅNDAG! Trodde jag. Är det måndag? Jag är övertygad om att det är måndag, för när jag jobbade helg i går var det dag två av helgen och då brukar det vara söndag. Efter söndag kommer måndag.

Det är aldrig, aldrig, aldrig någonsin försäljning på torget måndagar!

Mina cirklar rubbades av detta. Mentalt klarar jag inte av att ta in sådana här förändringar. Jag har under dagen kontrollerat att 1) det verkligen är måndag, och 2) där verkligen är försäljning på torget.

Det känns som om man konspirerat mot mig.

Torget ska vara öde måndagar förutom de obligatoriska A-lagarna som sätter sig och skiter direkt på kullerstenen veckans alla dagar. Sanna mina ord!

En liten ynka fridag i morgon. Efter den här arbetshelgen lär jag sova hela min fridag trots att jag borde göra en massa andra saker. Som att hämta ut min tenta. Nåja. Om jag nu är vaken någon längre stund i morgon så finns där andra saker jag måste göra. Som att läsa in Offentlighets- och sekretesslagen. Den som jag precis tentat. Jag upptäckte under dagen att mitt informationsmaterial till mina studenter är lite inaktuell då det där hänvisas till Sekretesslagen. En lag som upphört att gälla. Jag måste göra en revidering. Öh, kanske jag borde göra det på arbetstid? Nä, jag har allting hemma, så varför släpa med det till jobbet? Vidare har jag tre böcker jag måste läsa ut (två juridiska, en medicinsk avhandling på engelska). De juridiska böckerna samt en annan avhandling ska jag dra på ett möte om en vecka.

Lite märkligt att det jag tentat av också går in i min tjänst. Det finns ett talesätt om att allt man lärt sig har man nytta av inom fem år. För min del redan inom fem timmar. Typ.

Jag har kommit på något positivt gällande sommaren! Kors! Nämligen att där nu bara är skit på teven. Det är underbart att slippa följa program. Vill jag se något (och det vill jag) så är där ju alltid Våra bästa år samt någon dålig långfilm sena kvällar.

Sista dagen i 30-dagarsutmaningen!

Dag 30: Något som kittlar din fantasi.

Och fantasi handlar det om också. Livlig fantasi. Om man nu inte tror på Brian Weiss Många liv, många mästare. Det har gått många år sedan jag läste boken och jag tror att jag gav bort den till Snusan.

Brian Weiss, M.D., is an American psychiatrist. His research includes reincarnation, past life regression, future-life progression and survival of the human soul after death.

Jo, jag tror att jag tror. Själv kan jag inte påstå att jag minns några tidigare liv (för det gör jag inte), men något som kan liknas vid det är den fjärrskådning jag emellanåt besitter. Lite utanför-kroppen-upplevelse där jag ser platser, hör personer i miljöer där jag aldrig varit.

Nu kom jag ifrån ämnet det första jag gjorde. Sorry!

När det gäller reinkarnation så påstår en vän att jag inte kommer att reinkarneras då jag kommit så långt i själsutvecklingen att jag väljer att inte gå ner fler gånger. Hur det är med det låter jag vara osagt.

Däremot så kan jag låta tanken kittla mig en stund om jag tänker på i vilka lägen jag skulle vilja återfödas. Det finns några alternativ.

- Som asiat, i Kina. Jag kommer att leda folket ut ur den kommunistiska diktaturen. Istället gör jag det till en marknadsanpassad diktatur där jag utropar mig som president och högsta beslutande organ. Ungefär som i f.d. Sovjetunionen. Inte nog med det. Jag föds som man men kommer att genomgå en smärre operation där jag blir en she male med enorma bröst och liten snopp. Det är väl härefter jag i mitt missnöje tar makten över Kina. Jag blir 32 år. Dödsorsak: Radioaktiva bröstimplantat importerade från Nordkorea.

- Som en loca chica (galen flicka) kommer jag att rymma från El Salvador, tar mig till USA där jag mörkar mitt förflutna och blir första latinamerikanska kvinna som blir president. Min käre make är senator men det framkommer att han vänsterprasslar med min manliga assistent och det blir stor skandal. För att flytta fokus från sig själv avslöjar min man att jag inte är född i USA och därmed inte har rätt att inneha posten som president. Innan det leder till åtal är jag försvunnen. Jag har överdoserat metamfetamin och mitt lik göms av min stab. De tycker det räcker med skandaler.

- Som dansk impotent man flyttar jag till Sverige vid 62 års ålder. När jag dessutom får lungcancerdiagnos blir jag så deprimerad att jag kör in i Turning Torso och omkommer. Till en avlägsen faster efterlämnar jag inget av värde, mer än de 95 miljoner euro som jag kommit över vid ett svindleri vid 19 års ålder mot en bank i England.

Sådana här historier är roliga att hitta på. Lite kittlande är det allt... Även om det är nonsens.

Ibland funderar jag på att skriva mitt fullständiga namn här. De flesta vet vad jag heter och hur de kommer i kontakt med mig (hemadress, telefon). Samtidigt har jag dragit mig för det utan att klart vara medveten om varför. Det har varit mer känsla än tanke.

För drygt tio år sedan hade jag här problem med en stalker som fann ut hur man fick tag i mig i verkligheten, långt från nätet. Trevlig-url blev mardröms-irl. Ändå känns detta ganska passerat samtidigt som jag blivit äldre och mindre rädd och feg. Visst kan det kännas lite otäckt med att inte veta vem som läser min blogg eller vad de kan tänkas ta sig till. Men jag kan (förhoppningsvis) handskas med det.

I går kom jag dock till insikt om varför jag inte bör namnge mig själv här. Varför jag inte behöver underlätta genom att ge den typen av information. Det var då jag skickade handlingar till en patient som jag insåg att mitt namn stod i klartext. Skulle de få för sig att googla mitt namn så behöver inte den här sidan poppa upp. Här försöker jag vara personlig och har alla gånger inte spärrar i det jag skriver. Det handlar helt enkelt om att jag i ett större sammanhang representerar min arbetsgivare genom mitt namn, och det handlar om att inge förtroende och respekt. Gentemot patienter vill jag inte misskreditera min arbetsgivare genom vem jag är som privatperson. Som jag ser det står patienter ofta i beroendeställning till sjukvården, och de behöver känna förtroende för att de behandlas med respekt och hänsyn. Av den anledningen vill jag inte skapa oro eller misstänksamhet. Det hanlar alltså inte om relationen mellan mig och arbetsgivaren, utan om förtroendet mellan patienten och vårdinrättningen där jag inte vill bli en kil som skapar problem i deras relation.

Låter detta logiskt och acceptabelt? Jag försöker visa hänsyn gentemot flera parter.

Ibland diskuteras yttrandefriheten. Med den rättigheten kommer också skyldigheter. Man ska inte i alla lägen framhålla sin rättighet till att säga och tycka vad man vill om det kan skada någon. Vi har också rättigheten att undanhålla offentligheten vad vi tycker. Ibland är det också en skyldighet. Det kallas respekt. Förutom att detta stämmer in på ovan så anser jag att de med "konstnärlig frihet" också borde tänka på det. Några som verkligen inte tänkt är Mr Rondellhund och Mr Cancersvulst. Lagliga rättigheter står inte över moraliska skyldigheter. Det är dessutom våra lagars intention. Sunt förnuft är inte lagstadgat då man förutsätts ha sunt förnuft.

30-dagarsutmaningen.

Dag 29: Hopp, drömmar och planer för nästkommande 365 dagarna.

Allt är hopplöst. Allt är en mardröm. Planerna läggs för evigt på is.

Nähä, var det att komma undan för lätt?

Jag har lärt mig att alltid sträva framåt och ha mål samtidigt som att jag inte tillåter mig att ha det fullt ut. Mina mål är reella, jag vet att de infaller även om jag inte gör något aktivt för att uppfylle dem. Ms kommer in lite i detta som begränsar mig. Mentalt. Jag vill inte ha storslagna planer eller drömmar, för skulle jag inte kunna uppfylla dem så vet jag inte hur jag skulle orka gå vidare.

Det finns absolut inte något som jag satt upp som "måste hända" nästkommande 365 dagarna. För samtidigt är där väldigt mycket vardag med sina krav som måste fungera.

Men om jag tillåter mig själv att för en liten stund fantisera då? Det är svårt. Jag har under ett års tid varit väldigt fokuserad på mina studier. De har ingått i senare års hopp/dröm/plan. Därför är det svårt att just i dag finns något nytt fokus. Vad vill jag nu? Där är lite småsaker som ännu inte uppfyllts och som hänger ihop med studierna. Och det är inte intressant ur det här perspektivet då det handlar om förra årets påverkan av nuet.

Nej, jag har som sagt i dag inga reella mål för nästkommande år. Min kalender är fulltacknad åtminstone fram till jul och jag väljer att fokusera på det för stunden. Men i övrigt? I mitt privatliv? Så dumt det låter, privatliv. Allt sker i mitt liv och det är mitt privata liv. Även om det är under betald arbetstid.

Jag kommer inte över den där tröskeln. Där jag ens kan fantisera om framtiden. Det är absolut inte mörk eller deprimerande. Den är bara suddig. Jag har inte landat efter de 365 dagar som varit. Ska det klarna för mig behöver jag semester så jag kan koppla ifrån vardagen.

Låter jag ambivalent? Nä, jag är frustrerad. Över att behöva svara på dagens utmaning.

Jo, men alltså. Jag fick ju VG även på sista tentan. Känns riktigt bra. Sånt uppmuntrar ju en till att fortsätta läsa. Synd att juridik inte återkommer i fortsättningen, för det är nog det jag är mest intresserad av. Märkligt att jag får VG på just politisk styrning och juridik. Det låter så... grått. Politik och juridik är inget jag skulle vilja arbeta med, men intresserad av dessa båda ämnen är jag.

Dag 26-28 i 30-dagarsutmaningen ser jag som i princip omöjliga.

Dag 26: Din vecka, utförligt beskriven.
Dag 27: Nuvarande månad, utförligt beskriven.
Dag 28: Senaste året, utförligt beskriven.

Men skam den som ger sig utan att göra ett försök.

Det enklaste är att hänvisa till mitt bloggarkiv. Kanske min blogg inte utförligt beskriver dagarna som gått, men man får en god bild.

I dag är det en vecka sedan jag skrev sista tentan och sent i går kväll fick jag veta att där finns ett resultat. Som jag inte vet något om. Betygen har inte matats in hos studera.nu än. Det tar väl någon dag. Ändå känner jag mig lite mer positiv/peppad i dag än direkt efter skrivningen. Klart jag ska ha klarat tentan! Eller? Efter att ha avslutat grundutbildningen har jag nu sista veckan känt att livet och livslustan börjat återvända. Jag känner mig inte konstant pressad som jag gjort sista året. Därför gjorde jag något väldigt impulsivt i dag. Jag sökte fortsättningen på utbildningen, så kanske jag har ännu ett år av studier framför mig. Kanske. Problemet är att jag sökt 1½ månad efter sista ansökningsdagen. Frågan är om detta är en utbildning som blir fulltecknad, jag är tveksam. Om jag kommer in så vet jag inte hur jag ställer mig till fortsatta studier i höst. Trots allt så ska jag i tjänsten dessutom genomgå en annan utbildning i december där förarbetet (uppgifter och skrivning inför utbildningsdagarna) lär ta hela hösten.

Nu börjar jag dessutom bli av med den envisa förkylningen som jag dragits med de senaste veckora. Som dessutom varvats med migrän. Det i kombination med arbete och tentaläsning blev lite mycket och jag kommer inte ihåg så mycket av den senaste månaden. Det mesta flyter ihop.

Senaste året är ännu omöjligare att sammanfatta, än mindre utförligt återberätta utförligt. Jag minns inte ens förra sommaren. Hade jag semester? När? Hur länge? Där var problem under sommaren med läkarintyg i samband med att jag fick mitt ms-skov med ögonskakningar och dubbelseende. Jag fick inte träffa doktor. Efter som jag inte träffade doktor vägrade de sjukskriva mig. Alltså gjorde jag det enda (x2) rätta. Jag sjukskrev mig själv en vecka, arbetade en dag, sjukskrev mig en vecka igen och så vidare. Samt att jag anmälde vårdinrättningen till deras högsta chef som gav mig fullständigt rätt i mina åsikter. Jag hade rätt, de hade fel. Chefen beklagade det inträffade och sände min anmälan vidare till sektionsansvarig chef/läkare. Som efter drygt ett halvår skickade det otrevligaste brev jag någonsin fått. Där anklagades jag för att inte vara behandlngsbar vid skov då jag hade fått klaustrofobi för tre år sedan när jag skulle gjort en magnetröntgen. Något samband eller röd tråd i det hela ser jag inte. Bara dåliga ursäkter där man försöka lägga skulden på mig och inte på sig själva.

Annars har året rullat på som vanligt med arbete och studier. Det finns inte mycket jag kan (vill) säga om jobbet mer än att min situation ser annorlunda ut i dag jämfört med för ett år sedan. Bredare, djupare och mer avancerade arbetsuppgifter med större ansvar. Jämfört med två år sedan är skillnaden ännu större.

De få stunder av ledighet jag tagit mig (har egentligen inte ledighet när man jobbar och studerar) har jag mest tillbringat på Facebook och då särskilt FarmVille. Sista månaden har jag varit ganska frånvarande men börjar nu återvända till Facebook. Det där med tv... nä. Man kan väl säga att jag sovit väldigt lite sista året och återigen får jag skylla på studier och arbete. Så kanske det hade varit skönt med ett studieupphåll, men samtidigt så saknar jag det redan efter en vecka samtidigt som jag värdesätter det jag lär mig så otroligt mycket.

Ska jag inkludera Gazzy i året som gått? Hon börjar bli väldigt gammal och trött, det märks att hon börjar tackla av vilket är plågsamt. Särskilt som hon får matallergi av precis allt även om kyckling är värst. Ändå mår hon relativt bra. Så länge hon äter och dricker med oförändrad aptit känns det bra. Det svåra är att aktivera henne då inget lockar henne längre. Hon vill vara ifred för det mesta.

Det finns inte så mycket mer att säga. Möjligen att jag nog aldrig varit så här aktiv någon gång tidigare. Aldrig har jag väl heller träffat så mycket nya människor heller. Synd bara att jag inte kommer ihåg namn eller ansikten. Åtminstone tror jag att det är nya människor jag träffar.

Av någon anledning väljer jag att även i dag hoppa över 30-dagarsutmaningen. De går ju in i varandra dag 26-28.

Dag 26: Din vecka, utförligt beskriven.
Dag 27: Nuvarande månad, utförligt beskriven.
Dag 28: Senaste året, utförligt beskriven.

Dagens moderna ambulanser är i princip stöpta i samma form som Hemglassbilarna. Jag har en liten fantasi. Tänk om de kunde bli lite wild and crazy för en dag och byta ljudslinga med varandra? Så coolt det hade varit.