990406 #47

Den senaste veckan har mer än en person sagt att jag borde ha datorer som arbete. Ja, tack! Men jag förstår inte riktigt varför. Vad skulle jag kunna som inte någon annan kan? Jo, det är klart. Jag kan det här med HTML-kodningen, men ändå? Det jag kan anser jag vara allmänbildning. Vad finns det egentligen för utbildningar att gå? Det är inte precis datatekniker jag vill bli.

Jag är väldigt svag för att läsa andras dagböcker på nätet och har hittat en bra länk till en världsomfattande dagbokssamling. Opendiary[1].

Snart ska ni slippa min långa adress till min hemsida. Förhoppningsvis går jag snart över till Passagen[2]. Jag har redan fått en mejladress där. Jag börjar tröttna på alla dessa adresser man har överallt. För det första har jag min mejladress vial Telia. Men sedan har jag också Yahoo, Hotmail, Geocities, Passagen och säkert någon till. Jag kan ju inte hålla reda på dem! Och inte kan jag kolla dem heller så ofta. För att inte tala om alla dessa användarnamn och lösenord man har överallt. Bokus, Onelist, Boxman, Geocities, Passagen, Pagecounter. Sedan har man ju fem stycken olika på jobbet också! Och bankkortet, alla kontonummer… Ibland är det så man får panik när man tänker på det. Det har blivit ett helsike att komma ihåg sitt eget personnummer! En gång fick jag total blackout. Jag satt i telefon (Gud! Alla telefonnummer man ska kunna!) och skulle alltså uppge mitt personnummer. Det enda jag kunde komma på var vilket år min mor var född och hur gammal hon var när jag föddes. På det sättet kunde jag med papper och penna räkna ut när jag var född. Visst, jag är enormt disträ, men hallå? Psykakuten nästa? En yrkesskada bland många läkarsekreterare är att man kan patienters namn och personnummer. Det lär jag aldrig kunna. Istället har jag lärt mig drygt hundra interna telefonnummer på sjukhuset. Och tur är väl det med tanke på att man glömt numrera vår interna telefonkatalog! En annan totalt onödig sak jag lärt mig, eller rättare sagt råkat memorera i förbifarten, är 80-talsartister. Kan namnen på artisten, låten och årtalet. Va’ trist!

Usch, vilken gnällig dagbok! Får avsluta med något riktigt positivt!

Jaa! Jag glömde ju länka till Råberg Boyz[3]. En ensamstående kille med två barn. Gå till deras hemsida och kolla in länken ”Serier”. Där kan man se seriestrippar baserat på deras liv. Ungarna är inga ”gullungar” direkt. Enormt kul sida, liknar mycket ”Ensamma mamman”.

[1] Numera en reklamfinansierad och gratis blogghållare, så att säga.

[2] Tidigare ett gratis utrymme på nätet för att parkera sin hemsida på.

[3] http://biphome.spray.se/mraberg/

990405 #46

Jag hade i dag en heldag med lilla mor. Det är inte ofta vi kan träffas då vi verkar jobba växelvis. När vi väl träffas så kör vi med de invanda rutinerna. Först bestämmer jag vad hon ska bjuda på för middag, sedan kör vi till affären, sedan hem till henne där jag slocknar på soffan. Så även i dag. Vi åkte först till Ica Maxi där jag hade tänkt köpa en ny bok. I går kväll läste jag nämligen ut en genom tidernas bästa bok (som jag tidigare nämnt; Diana Gabaldon). Böckerna har hittills varit i fyra delar, och fortsättningen kommer om två år! Hur ska jag stå ut? Jag hittade ingen ny bok att köpa. Allt såg så trist ut. En sak inträffade dock i affären som har fått mig att fundera hela dagen. Bara en bagatell, men ändå. En kvinna stod och valde bland dambindorna. I och för sig inget konstigt, förutom att hon var typ 60 år. När hon såg mig gå förbi lade hon tillbaks paketet på hyllan och tog ett steg bakåt. Ännu märkligare! Skämdes hon på något sätt? Hade jag kommit på henne med att göra något fult? Skulle hon snatta? Lilla mor och jag hade lite diskussioner om detta. Vi kom fram till att hon förmodligen var nyfiken på det här med vingar som tydligen finns på flertalet bindor av i dag. Jag tycker själv att det är lite märkligt. Always och vingar… Antingen är det en binda eller ett resebolag. Always kan också vara en choklad. Nu fattas bara att man sätter vingar på chokladen för att förvirringen ska bli total.

För ovanlighetens skull så råkade jag lyssna på P4 i dag. De hade en utmärkt intervju med Abba-Björn med anledning av att musikalen Mamma Mia har urpremiär i morgon i London. Hela musikalen bygger på Abbalåtar. Jag beklagade mig lite för lilla mor, om att jag inte ägde en enda Abbaskiva, och att man förmodligen borde göra det, svensk som man är… Då påpekade hon mycket riktigt att jag redan ägde singel ”Ring, ring” från 1973. Det hade jag totalt glömt bort. När jag 1973 var tre år gammal, fick jag skivan då jag älskade den låten. Men jag hade en favoritlåt till. John Blunds godnattvisa.

Många i min trappa har flyttat i helgen. Det känns lite sorgligt, snart är inga kvar av oss som bott här så länge. Av arton lägenheter är det nu bara tre av de ”gamle” kvar. Min favoritgranne flyttar också. Vi har i flera år träffats i trappan, åkt hiss, delat på tvättstuga och åkt buss ihop. Jag har bott här i nästan sju år och plötsligt har min granne ovanför också flyttat. Det kom plötsligt. Under dessa år har hon aldrig vistats i lägenheten. Kan inte begripa hur man betalar tretusen i månaden under minst sju år, utan att bo i lägenheten. Men jag kan inte klaga eftersom jag nu får det tyst och skönt. Nu väntar bara jag också på att få flytta. Jag kan inte begripa varför jag inte får något erbjudande om lägenhet. Enligt bostadsföretaget står jag först i kön sedan ett drygt halvår tillbaks. Och den typ av lägenhet jag står i kö för finns det cirka 200 av. Blir aldrig någon ledig? Vill fort komma här ifrån med tanke på alla de gånger jag förföljts och knivhotats av områdets pack. Detta bostadsområde är ökänt. Socialen har här placerat alla knarkare och alkisar. Känns det åtminstone som.

På torsdag den 8 april ska tydligen Allas veckotidning ha en special om ”Dagbok på nätet” med underrubriken ”och ingenting är hemligt längre!”. Hm, den får jag inte missa. Undrar om de skriver om någon jag lärt känna på nätet? Spännande!

990404 #45

I dag var jag inne en snabb vända på arbetet i en dryg timme. Jag kände pressen att gå dit eftersom vi är långlediga, och jag vill ha det drägligt på jobbet på tisdag. Bara för att jag har ledig påsk, betyder det inte att verksamheten stannat upp på sjukhuset. Trots allt var där väldigt tyst, lugnt och skönt i dag. Avdelningen var tömd till en tredjedel. Synd att man inte jobbar schema. Tänk så mycket man hunnit när alla telefoner är tysta.

När jag gick ut i morse var det knappt tio grader varmt. Alltså tog jag vinterjackan. Två timmar senare var det rejält varmt och allt folk som var ute på söndagspromenaden gick enbart i t-shirts. Lite överdrivet, för varmt var det ändå inte. Men visst, vad ska man ha på sig nu när det är minusgrader på morgonen och nästan 20 grader varmt på dagen? En besvärlig period, som förhoppningsvis snart går över för att istället bli konstant varmt ute. ”En fluga gör ingen sommar” heter det ju, men visst är det mer sommar än vår just nu. Även om jag inte sett en fluga ännu. Tänk om detta är sommaren? Hjälp, så hemskt! Det är ju bara den 4 april, men man kan aldrig vara riktigt säker här i Skåne. Våra somrar är numera monsunliknande; kraftig blåst och ständiga kraftiga regnskurar. Att solen lyser som i dag tillhör ovanligheterna.

Som jag tidigare berättat om i min dagbok, så är jag innerligt trött på alla tidningar, särskilt kvällstidningar, som enbart säljer på sex. I alla söndagsbilagor vimlar det av dylika artiklar. Var kommer alla reportage ifrån? Vem har till uppgift att skriva detta? Visst, det kan vara roligt att läsa, men när man beklagar sig över barnövergrepp i tidningarna samtidigt som man skriver om sex på ett sensationellt sätt på nästa uppslag, kan man börja undra över lämplighetsgraden.

I dag fanns det i Expressen en test där man skulle se ”Vilken sextyp är du?”. Eftersom självkännedom är något positivt, så nappade jag naturligtvis på det. Mina kommentarer följer efteråt. Efter mycket komplicerad huvudräkning (född dag 16, 1+6=7, alltså en ”sjua” i testet) kunde jag läsa om mig själv:

Din styrka i sängen: Du avgudar din partner och får henne att känna sig som guds gåva till mänskligheten. Och jag som trodde jag var guds gåva till mänskligheten

. Din svaghet i sängen: Du är en drömmare, och du föredrar att älska på avstånd. Ja, jag är en drömmare… Det där med ”föredra” vet jag inte, det bara blir så när alla som ser mig flyr skrikande i panik med håret på ända.

Din drömkväll: Telefonsex samtidigt som du tar dig ett bad. Öh? Va? Sladden till telefonen är inte så lång som till badrummet.

Din idealpartner: En rockstjärna i skatteexil som ger dig spänning och glamour. Eh? Idealpartner?? En kriminell bohemisk trubadur?

Dina hemliga sexfantasier: 1. Du drömmer en hel del om gruppsex. Vadå drömmer? Gruppsex låter så trist. Föredrar ménage à trois även om det begränsar det till tre. 2. Ibland gillar du att känna smärta i samband med sex. Ja, om ”ibland” betyder ”aldrig”! 3. Du gillar att se dig själv som en romersk slav som tillfredsställer sin härskarinna på det enda sätt du kan… Vad betyder ”…”? Vadå ”det enda sätt”? Hur kan de veta det??

Jag undrar hur de gjorde researchen till sextestet. Man kan tydligen vara olika typer. Det här med hemliga sexfantasier var riktigt spännande. Där fanns så många förslag…

  • Du skulle gärna gränsla en snygg ung makthavare på hans/hennes chefsrum. Vita huset nästa? (En etta)
  • Att älska bakom ett exotiskt vattenfall, med en båtlast av ovetande turister på andra sidan fallet.(En tvåa)
  • Du gillar mat. I dina drömmar ser du dig själv som ett sagolikt smörgåsbord. (En trea)
  • Tanken på en hemlig träff i biktstolen med en ung präst får dig att rysa av välbehag. (en fyra)
  • Att få framträda på en offentlig plats, med ställningar tagna ur boken ”Kama Sutra” får dig att rysa. (en femma) Väldigt vad de ryser!
  • Du står vid ett rullande band med unga män/kvinnor och du ska välja en. Yes! (en sexa)
  • Du älskar tanken på klibbiga svartröda underkläder. (en åtta)
  • Du älskar tanken på att vara Bonnie som tar sig en snabbis med Clyde i en stulen bil (eller tvärtom). (en nia)

Hm, stämde det in på just dig? Eller stämmer allt in på artikelförfattaren? Jag lär få leva i ovisshet.

Det är konstigt det här med påsk. Det är påskdagen och först nu kom jag tänka på det kristna budskapet, med Jesu korsfästelse o.s.v. Jag har hela tiden tänkt på häxor, och då menar jag inte påskhäxor, utan fullt normala häxor. Ja, jag ser dem som normala. De är betydligt mer jordnära än vi andra dödliga. Jag var i går kväll inne och tittade på diskussionsgruppen för Wicca, och kunde inte tro mina ögon. Är de helt pucko? Det verkade vara ungdomar som sensationellt upptäckt något udda och spännande. Man skrev ”jag är en god/ond häxa/trollkarl, jag kan inget men vill gärna bli lärling”. Överdos av ”Sabrina – tonårshäxan” som visas på trean? När jag tänker efter så var det nog påskhäxor som deltog i Wiccas diskussionsgrupp.

990403 #44

Ruelse är vad jag känner i dag. Min far ringde i går och ville att vi skulle ut på Konstrundad på Österlen. ”Nej” skrek jag rakt ut. Han blev rejält putt och jag fick försöka förklara mig. Aldrig i livet vill jag ut på småvägarna i trafikstockningen för att komma hem till någon konstnärs bostad för att sedan trängas med de andra 70 000 besökarna i någons vardagsrum. Och jag känner min far. Han blir upprörd över allt kaos, får bröstsmärtor, får lägga in nitroglycerin under tungan, jag får lugna honom, dirigera vart han ska köra och det hela slutar med att han urförbannad vänder bilen och kör hemåt utan att ha sett något.

Ruelse är vad jag känner i dag. Lite nonchalant hänvisade jag till att man skulle kolla in min länksida för att se vilkas dagbok jag läser. Naturligtvis ska jag lägga ut länkarna här så ni lätt kan ta er dit. Tettes[1] dagbok är värd att läsa. Jag skrev ett litet beklagande mejl till henne och fick genast ett uppmuntrande svar så att jag kände mig på lite bättre humör. Det samma kan jag säga om Eva[2]. Hennes dagbok följer jag med spänning då hon bor i samma stad som jag. Jag känner igen mig i så mycket. Dessutom hade hon den goda smaken (tack, Eva!) att skriva om mig i sin dagbok i går den 2 april. Roligt att höra att någon uppskattar min torra humor.

Min far beklagade sig också i går över detta med att fylla 60 år om en knapp månad. Han hade av vår lokala morgontidning fått hem papper att fylla i där han skulle skriva om sitt liv och bifoga ett foto, så skulle det publiceras gratis. Det vill han inte. Han ska istället sätta in en annons där han undanber sig all eventuell uppvaktning. De två raderna går på 220 kronor och det tycker han är hutlöst. Att skriva en massa dravel om sig själv kostar alltså inget. I dag när jag slog upp tidningen så förstod jag varför. Förmodligen täcker uppvaktning undanbedes-annonserna hela tidningens inkomster, så nerlusat som familjesidan var med detta. Redan när man fyller 30 så får man erbjudandet om att berätta om sig själv. Då är de rätt roliga. Det står typ (om jag använder mig själv som ett exempel), ”Jonas Nilsson, Kristianstad, 30 år. Gick 1988 ut tvåårig Handels- och Kontorsutbildning. Arbetar sedan sju år i vården. Lever ett asocialt liv framför sin dator”. Vi får väl se om jag skickar in det nästa år då jag fyller 30. I dag stod det om en som fyllde 30, som var slaktare och på sin fritid gillade att jaga och familjen. Jag skulle nog vara mer försiktig att säga de orden i samma mening. Kan vara lite skrämmande. Tidningen har ingen korrekturläsare, och det kunde hänt att de glömt det där ”och”. Usch ja, min morbida humor.

[1] http://www.tettemerio.se/

[2] http://eva.monkeytoys.com/

990402 #43

Jag har fått många uppmuntrande mejl från andra dagboksförfattare på nätet och har bestämt mig för att fortsätta skriva dagbok. Ibland har jag undrat för vem jag skriver, men det är för min egen skull och ingen annans. Jag är inte särskilt anonym, men det bekommer mig inte. Det handlar om ärlighet, och jag vill inte på något sätt dölja personen bakom texterna. Hoppas ingen känner sig utlämnad. Jag frågar alltid först om jag får nämna någon med namn innan jag skriver. Att det sedan blir fadäser, ber jag om ursäkt för.

Än så länge har jag inte facit i hand, men jag tror inte jag blev lurad i går den 1 april. Men en kollega till mig försökte med ”Du har tandkräm i håret”. Jag bara fånstirrade på henne en lång stund. Min intuition skrek åt mig att ta det försiktigt och inte göra något förhastat, typ köra fingrarna genom håret för att få bort tandkrämen. Istället började jag fundera på hur det skulle kunna vara möjligt för mig att han tandkräm i håret. 1) En halv dag hade gått, kunde tandkräm finnas kvar? 2) Så jäkla mycket hår jag väl ändå inte så att jag kan skryta med att ha tandkräm i det? 3) På morgonen hade jag först borstat tänderna och sedan tvättat håret (det som är kvar). Till slut var jag tvungen att svara något, och det blev något så dumt som ”Omöjligt, jag borstar aldrig tänderna. Jag tar ut dem varje kväll och lägger dem i kaustiksoda över natten”. Egentligen borde jag ju glatt henne med att förvånat dra fingrarna genom håret. Själv hade hon på morgonen blivit lurad av sin fyraåriga dotter med samma aprilskämt och gått på det. Små ungar är illmariga!

990401 #42

Jag var i dag hos ögonläkaren igen. Sex gånger på två månader har det blivit. I dag slapp jag betala då jag kommit upp i högkostnadsskyddet, och därmed har fri sjukvård fram till januari nästa år. Som en arbetskollega sa till mig: ”Hoppas du nu blir mycket sjuk i år så du kan nyttja högkostnadskortet”. Jo, tack! Det var väl en snällt sagt? Nu kunde ögonläkaren konstatera att det är synnervsinflammation jag haft (och har). Men nu var det så bra att jag t.o.m. fick köra bil! Tänka sig… Inte har de tidigare sagt att jag inte fick köra bil. I och för sig så kvittar det, eftersom jag inte kört bil på tio år. Färgseendet kommer jag inte att få tillbaka på vänster öga. Jo, jag ser färger, men kan inte skilja på nyanser. Är det någon som tycker jag har för jäkliga färger på kläderna kan jag skylla på färgblindhet.

Om en månad fyller lille far 60 år. Hur ska jag fira det med honom? Han ska inte ha någon fest, och lika bra är väl det då jag är den ende släktingen han har denna sida Östersjön. Nu blir det många sömnlösa nätter den närmaste månaden då jag måste klura ut något fiffigt som han uppskattar. Han vill nog ut och äta någonstans, men den 1 maj är ju ingen höjdare att ta ut någonstans då det är helgdag. Han tycker inte om restauranger, utan föredrar små matställen på bensinmackar och så. Inget jag uppskattar, men det är ju hans födelsedag. Kristianstad är ju nerlusad med kinarestauranger, men det avskyr han. Han vill ha potatis och uppskattar inte att man sätter fram pommes frites när han beställt potatis. Han vill ha kokt potatis. Ack ja, denna stamfader.

Och plötsligt så har man en storhelg framför sig! Jag har knappt hunnit reflektera över det. Just nu är det så roligt att arbeta att inte riktigt gillar att behöva vara ledig fyra dagar. Som tur är slipper jag nog abstinensen då jag ska gå in extra och jobba på söndag. Annars ska jag försöka ha det riktigt skönt, för det lär bli sista gången innan sommarsemestern man är ledig så många dagar i rad. Hoppas solen fortsätter att skina hela helgen.

990331 #41

Jag fick i dag en smärre hjärnblödning när jag såg hur den nye läkaren dikterat sina patientjournaler. De var superkorta. Precis så korta som jag vill ha dem men inte fått någon läkare att anamma. Jag borde ju inte få hjärnblödning eftersom jag ju blev glad, men jag blev lite lätt orolig för att överläkaren skulle beklaga sig. Men det gjorde han inte. Skönt! Jag har det så lagom behagligt på jobbet just nu. Och snart är det påsk och jag kan med gott samvete förtränga arbetet då inget ligger och väntar på mig när jag kommer tillbaks om fyra dagar. Hm, undrar om jag får gå in på söndag och jobba en timme? Alla patienter som kommer och går under de dagarna då jag är ledig ska sköterskorna anteckna till mig. Men då de inte har någon insikt i mina arbetsuppgifter så brukar de inte engagera sig så där väldigt, utan jag får på min första arbetsdag efter ledighet sitta i timmar och reda ut sådant som annars skulle ta en kvart. Ack ja, du tunga värld.

I dag har jag investerat i ett par nya strumpor. Med Snobben som motiv. Jag kan ju inte påstå att jag känner mig direkt manlig och tuff (men det är väl det jag är?) men jag kunde inte låta bli när jag såg att de fanns i storlek 46-48! Då måste det ju vara meningen att vuxna karlar ska ha Snobben-strumpor! Själv har jag storlek 47 i skor, och blir ofta pikad för mina sandaler på jobbet. På en lång rad ute i omklädningsrummet finns personalens sandaler, de flesta i storlek 36-37. Och så mina 47:or. Den vanligaste frågan jag får är vart jag ställt årorna. Jag kan ju inte påstå att de är elaka när de säger så, de skrattar ju! Jag är dem till glädje!

Usch, nu kom jag på ett hemskt barndomsminne om fötter. När jag gick i sjätte klass skulle vi rita av konturen av vår ena fot på ett papper. Problemet var att min fot var längre än ett A4-papper. Var och var… Det är de fortfarande. Passerar jag ett skrivbord på jobbet så brukar jag lyckas med att trassla in fötterna och dra med mig skrivbordet någon meter. En fördel är när jag ställer mig på tå, för då blir jag nästan 20 cm längre och då kan ingen se min begynnande flint. Hm, kanske jag alltid skulle gå på tå?

990330 #40

Sitter ännu en  kväll och har trubbel med HTML-kodningen. Jag hade ännu en gång tänkt ändra lite på min hemsida, särskilt i dagboken. Frames kan verkligen göra en gråhårig (om jag nu inte i förtvivlan sliter av håret innan dess).

Den nya AT-läkaren fick jag då äntligen träffa i dag på jobbet, som jag hört så mycket om. Han var väldigt avvaktande i början, hade väl aldrig sett en så effektiv sekreterare någon gång (kan jag ju inbilla mig). Då han såg att jag inte överföll honom med brevsprätten, eller vad han nu trodde, så kom han faktiskt fram och rådfrågade mig flera gånger om hur han skulle gå till väga när han skulle diktera patientjournaler. Hur mycket som behövdes dokumenteras och så. Eftersom jag inte känner så där väldigt mycket för att skriva dagarna igenom, så viftade jag lite nonchalant med handen och sa ”Åh, det är inte så noga”. I morgon får vi väl se om överläkaren går i taket då anteckningarna i journalerna ser ut som om någon gniden skotte skickat telegram. Men, men… Den dagen, den glädjen. Men det var väl rart av honom att komma och fråga åtminstone? Det visar på respekt för oss äldre! Han är ett år yngre än jag, född 1971 alltså. Men vi kan nog bli kompisar på avdelningen. Dock måste han stå ut med att jag driver med honom. Någon glädje ska man ju ha i arbetslivet.

990329 #39

Blixtar och dunder, magiska under. Var det inte så Herreys sjöng när de 1984 vann Eurovision Song Contest med Diggiloo diggiley? Tja, några magiska under känner jag inte av, men väl blixtar och dunder. Jag vaknade nämligen med migrän i dag. Gud, min Gud, varför måste solen skina? Och varför måste fåglarna kvittra hysteriskt just i dag? Jag vill bara ha det mörkt och tyst. För en gångs skull hade jag sett fram mot att få komma till jobbet en måndagsmorgon. Hade längtat hela helgen! I dag ska nämligen en ny AT-läkare börja på min avdelning, som av en sekreterare beskrivets som djävulen inkarnerad men av en annan sekreterare som himlens favoritängel. Men, men… I morgon lär jag väl själv få avgöra vem som hade rätt. Kanske han är helt normal och mänsklig? Usch, nu orkar jag inte skriva mer. Jag tror fått ett heavy metal-band i skallen. Hm, undrar om någon gratulerar mig på namnsdagen i dag? Inte ens mina små föräldrar brukar komma ihåg det förrän dagen efter…

990328 #38

I dag tar jag semester från min dagbok. Välkomna tillbaks i morgon! Whoops! Nu lovade jag nästan för mycket. Fick precis ett mejl från Geocities. De ska stänga ner under måndagen och tisdagen och då kommer jag inte åt att lägga ut min dagbok. Att det kommer upp felmeddelande beror på att genvägen till Geocities ”logga”, som ska dyka upp samtidigt med min hemsida, inte funkar. Tydligen är det något fel på Telias server (eller någon annan server) då man bara kommer åt en bråkdel av andras hemsidor. Må gott tills vi hörs nästa gång!

990327 #37

Vilket strul! Jag kan inte begripa vad det är som tar åt min hemsida. På min lokala hemsida på datorn fungerar allt, men så fort jag går ut på nätet och ska kolla så får min hemsida upp felmeddelande. Samma gäller när jag ska lägga ut nytt material på nätet. Geocities[1] funkar det inte som det brukar. Jag börjar så smått misstänka att felet ligger hos Telia som är min Internetleverantör. När jag ringer vanligt på telefonen låter det som om samtalet kopplas om. I fredags kväll kunde jag inte komma ut på någons hemsida, men min ICQ fungerade och mitt mejlprogram fungerade. Går allt enligt planerna så ska jag snart flytta från Geocities och istället bo på Passagen.

[1] Gratis utrymme på nätet att lägga upp hemsida på. Numera en del av Yahoo.com.

990326 #36

Jag kunde i dag sitta i solen på lunchen och avnjuta en glass på sjukhusets balkong på elfte våningen. Det om något borde vara ett säkert vårtecken. Till och med Rapport nämnde i kväll att det varit värmerekord i Kristianstad i dag med 17 grader. Och innan ni förgås av spänningen så får jag väl berätta det var Magnum Double jag åt. Nej, den var inte värd sina 14 kronor. Det är ingen glass.
Jag slutade tidigare i dag och missade därför hur min lille far letat efter mig på jobbet i kväll. Han hade varit och hälsat på en bekant som ligger inlagd. Därefter hade han sprungit runt på hela sjukhuset och letat efter mig. Och det är ju konstigt, med tanke på att jag sitter och jobbar på bara ett ställe. Det är tre månader sedan jag slutade att gå i poolen , för då förekom det att jag bytte arbetsplats flera gånger om dagen. Jag är inte förvånad över att han inte visste var jag arbetar. Han har aldrig engagerat sig i att hålla reda på saker och ting. När jag var liten visste han aldrig hur gammal jag var eller i vilken klass jag gick. Man kan berätta det, man det sjunker aldrig in. Det enda jag kan vara tacksam över är att han åtminstone kom ihåg att jag jobbade på ett sjukhus. Det har jag gjort i sju år, så fattas bara!

Miss M hade klippt sig när jag i dag såg henne. I dag har hon varit riktigt snäll mot mig, även om jag känner att jag är väldigt påfrestande när jag ständigt är på henne med de mest triviala saker. Och jag gör det inte lätt för henne genom att varje dag nämna henne i dagboken . Det gör jag bara för att hon läser den.