Nile Posts

Officiellt är jag nu klar med årets tandläkarbesök. Fyra månader och två veckor tog det. Från första till sista besöket. Jag blir sur över att det ska dra ut så på tiden, att de fulltecknar sina besökstider så till den grad att en pågående behandling sedan handlar om att finna luckor hos tandläkaren. De borde ha mer luckor i sina bokningar, vilket faktiskt går (I should know, jag har arbetat med tidsbeställning).

I dag är det en underbart vacker och väldigt kall höstdag. Det blev som högst +9 i eftermiddag. Sånt här väder skulle vi haft årets alla dagar, utan undantag.

På jobbet pratade vi för någon dag sedan om klimatförändringen och hur vi märker av det. Särskilt vintrarna saknar jag. De där med meterhöga snövallar där snön faktiskt ligger kvar hela vintern. Sedan är ju sommaren också numera hemsk med sin olidliga och omotiverade hetta. Men snön saknar jag.

Hm. Plötsligt insåg jag när jag fick mitt första migränanfall. Tidigt 80-tal, snö, sol. Då trodde man att jag blev snöblind, men det måste ha varit migrän utlöst av att jag blev bländad. Nåja.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Comments closed

Min första fridag har varit rätt så stressig. Ännu har jag nämligen inte hunnit se ikapp alla avsnitt av Våra bästa år.

En sak reagerade jag på. På dörren stod ”210”, ett rumsnummer. Men på engelska säger de ”two ten”. På svenska blir det, om man får tro våra duktiga[1] översättare, T10. Man hör alltså inte skillnad på T10 och two ten? Och man ser inte vad som visas i bild? Jag har fler synpunkter, men detta är vad jag kommer ihåg.

Jo, jag har lekt väldigt mycket med powerpoint sedan jag gick hem från jobbet i går. Det känns nästan som om jag fortfarande är i tjänst. Lycka!

I morgon bär det av till folktandvården. Det enda obehagliga med det är att jag inte får lägga in snus efter tandborstning och före besöket. Två långa timmar. Men det är mer ett mentalt trauma än fysisk abstinens, för jag känner inget behov nattetid utan klarar mig utmärkt om jag så sover i 12 timmar. Av erfarenhet vet jag att abstinens kommer först efter 13 timmar.

[1] Okej, nu var jag ironisk.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Comments closed

Om det tagit mig tre månader att upptäcka en låt, måste det betyda att jag inte är särskilt… hipp. Åtminstone var det tre månader sedan låten publicerades på Youtube av EMI. Swingflys Singing that melody. Jag råkade hamna mitt i låten när den visades på MTV nu på morgonen. Och fastnade av två anledningar. 1) Jag kände igen rösten. 2) Videon är inspelad på Göteborgs gator (Avenyn). Det första jag såg var en spårvagn (5:an) och var därmed tvungen att kolla upp detta.

Låten sätter sig. Sånginsatsen… Låt mig säga att allt är bättre än Håkan Hellström[1].

Och jag kände igen rösten från Teddybears STHLM och låten Hey boy.

[1] Jag vet att Håkan blir sur av att höra sånt eller att man klagar på hans sånginsats. Men han behöver inte bry sig. Han har sin skara av hjärndöda fans som också är tondöva, samt att han alltid i GP får högsta betyg för sina konserter. Han får vara nöjd med det.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Comments closed

Tyck synd om mig! Min helg börjar nu, fem dagar av ledighet. Utan arbete! Inte förrän på tisdag får jag nöjet att återse mina kära arbetsuppgifter. Som jag för övrigt aldrig hann påbörja den här veckan.

Nå, men eftersom jag är arbetsnarkoman smög jag ner ett usb-minne i fickan så jag kan sitta och leka lite i PowerPoint under min ofrivilliga ledighet. Cirka 300 sidor ska skrivas om och publiceras snarast på jobbet. Snarast är väl tisdag? Alltså måste jag arbeta lite ideellt hemma. Visst?

Okej. Kanske jag tvingas göra en omprioritering. Fem dagar av missegos? Ska vi låta Gazzy avgöra? Får hon se mitt usb-minne med nackrem tar hon det och springer sin väg. Så jag förstår redan nu vad jag har att vänta. Kramp. I handen. Av att klia en kattmage i fem dagar. Det är tufft att vara underställd en primadonna. Förstår ni hur lugnt och skönt jag har det på mitt jobb i jämförelse?

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Comments closed

I morgon hinner jag kanske göra det som jag ser som mina ordinarie arbetsuppgifter. Kanske. Det är svårt med tiden. Eftersom jag tjatat så mycket om alla möten och föreläsningar jag är med i, så visar jag hur denna vecka ser ut.

Jo, jag har möten torsdag/fredag också, men jag vägrar gå in när jag är ledig. Men det är klart. Då veckan ännu inte är slut, så lär mer tillföras.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Comments closed

Ännu en lång dag på jobbet. Tidåtgång möte: fem timmar. Trots att det var nödvändigt så känner jag ändå hur otillfredsställande det är att inte hinna med ”det vanliga”. Hur ska det gå i morgon? Minst två timmar på möten igen. Äh, jag får väl göra som vanligt. Spara allt jobb till arbetshelgen. Då är det garanterat inga möten.

Möten handlar egentligen alltid om förändringar. Eller rättare sagt förbättringar. Åtminstone de jag deltar i. Jag ratar rena informationsmöten, för information kan jag få andra vägar. Istället prioriterar jag beslutsfattande möten där min röst är viktig att göra hörd.

En rolig liten passus (eller heter det ”ett passus”?) var att fler än jag gjort anmälning för något som jag upptäckte för något år sedan. Det känns gott när man får rätt även om det är långt i efterhand. Och så hörde jag effekten av min anmälning. Väldigt skönt att få till sig. Tråkigt bara att jag hör det på omvägar. Tja, jag hade väl aldrig fått veta om jag själv inte hade haft ett sådant stort kontaktnät.

[Infoga demoniskt skratt här]

Klen lekamen. Det har varit slitsamma dagar. I morgon fortsätter det.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Comments closed

2 106 spammejl i inkorgen under natten. På en mejladress/mejlkonto som jag inte använder, som är standard från webbhotellet och därmed inte går att radera.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Comments closed

Att vara tunnhårig. Är det verkligen ett problem? För en man? Jag lider själv inte av det. Det gör inte på något sätt ont. Inte ens egot är drabbat.

Ärligt förstår jag inte män som försöker kompensera genom hårpluggar, hårmattor eller överdrag à la Robin Hood. Eller som sprejar flinten med färg. Trots allt är det ganska skönt att inte behöva gå till frisören och lägga en massa pengar där. Det är så enkelt att vara flint.

Jag var väl tjugo år gammal när håret började bli tunnare. I början trodde jag att jag skulle lida med tanke på att jag var en frisör-wannabe i tonåren. Prao:ade på salong, tvättade folks hår. Hade själv långt, permanentat hår som ständigt färgades. Men man måste följa med i utvecklingen och acceptera att man förändras. Det var aldrig problematiskt.

Men en dag blåste i stort sett allt hår av huvudet. Inte genom rakning, utan av att jag fick ms. Nej, ms gör inte att man tappar hår. Det som börjat som ett genetiskt genomslag fick en extra skjuts av att jag började ta bromsmedicin (ms) där biverkningen var håravfall. Jag vet inte om nuvarande medicinering ger håravfall, men jag har åtminstone aldrig återfått hårväxten.

Samtidigt känner jag lite tillhörighet med männen i släkten. Till exempel morfar var flintskallig, liksom morbror. Tidigare har man sagt att man ärver flinten från morssidan, men nu har det kommit nya rön. Man kan även ärva flintskalligheten från farssidan. Möjligt rent genetiskt, kan jag tänka. Dock känner jag inte till en enda man på min fars sida som varit flintskallig. Om jag tittar på hur det var med far, farbröder och farfar. Okej, kanske de blivit det med tiden om de inte dött i sjukdomar eller p.g.a. mord eller självmord. Eller inte. För trots dessa bortfall så har de levt längre än männen på moderns sida. För det är i unga år flintskalligheten uppträtt på min mors sida.

Eller har jag egentligen flint? Där är fjun och det måste ständigt rakas om jag inte vill se ut som Homer Simpson med två långa hårstrån mitt på huvudet.

Tankarna ovan efter att ha läst Dagens medicin.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Comments closed

Det tog 20 veckor och X antal telefonsamtal. Nu har FK satt in en nätt liten summa på mitt konto. Som går oavkortat till kommunen. Men några kronor får jag över. Men fortfarande vet jag inte varför de dragit över handläggningstiden med 14 veckor. För naturligtvis har de aldrig gett mig någon återkoppling. Men jag får väl vara nöjd med att jag alls fick några pengar och ska inte ifrågasätta någonting?

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Comments closed

I dag gick tand nr 5 sönder. Inom loppet av två veckor. Jag blir så trött. Lyckligtvis är det inget som jag störs av. Inga vassa kanter, inget som tungan ständigt utforskar. Hur som helst är det väl tur att jag har ett inplanerat tandläkarbesök på fredag. Nästan. Det är till tandhygienisten. Tandläkaren har lediga fredagar. Hm.

Dagen har varit slitsam, minst sagt. Det blev 10 timmar och 7 minuter på jobbet (plus lunch). Jag skyller på möten. Nästa måndag tar jag flexledigt. Annars har jag tre arbetsdagar denna vecka, men fem inplanerade möten. Men det är väldigt allvarliga möten. Sådana där möten som ger magont. Inte för att man är drabbad, men där uppkomna problem diskuteras och som måste lösas innan det blir katastrof. Och det är alltid så bråttom, så bråttom. Det ger magont. Hetsen. Paniken. Akutåtgärderna. Men viktiga. Det ger mig en tillfredsställelse. Det jag gör ger resultat, det leder till något konkret som får effekt direkt.

Trött. Redan i morse var jag helt slutkörd och tog en knarktablett. Det har hjälpt (jag klarade dagen mentalt intakt), men jag känner fortfarande tröttheten. Nu är det kvällsvila som gäller. Framför tv:n med kylskåpsrester. Köttbullar och potatisgratäng. Ibland är det tur att man haft en öm moder på besök i helgen som ser till att jag får något att äta när jag kommer hem efter långa arbetsdagar. Som i dag. Hade jag nu inte haft resterna att ta till, så hade det inte blivit någon middag. För trött.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Comments closed