990223 #7

Plötsligt i dag slogs jag av en tanke. Politik måste vara en subklass till New Age. För det måste vara det som är förklaringen till fenomenet politiker. Tänk, dessa små gråa nissar som kommer från hela landet, är folkvalda! Inte var de väl så här stela och tråkiga på hemmaplan innan de kom till storstaden Stockholm? Jag tror att den stora förvandlingen sker någon gång mellan valnatten och invigningen i riksdagen. Vi bor ju i ett land som älskar kurser av alla de slag, så rimligtvis måste det vara en New Age-kurs de deltagit i.

Dag 1: Färganalys. Där får de lära sig att kamouflagefärgerna svart, brunt, grått och mörkblått är väldigt effektivt om man obemärkt behöver smita undan journalister som granskat någon ”affär” politikern varit inblandade i.

Dag 2: Avslappningsövningar. Se bara hur skönt de sitter och sover i riksdagens bänkrader när det är omröstning i någon fråga. Förmodligen har de fått lära sig visualisering av något som verkar avslappnande. Kanske en framtida landshövdingstjänst?

Dag 3: Intergalaktiskt språk. Den rappakalja som används vid bortförklaringar och luddiga svar var inte ämnat att användas mot oss väljare, utan det skulle bara användas som avskräckande åtgärd vid en eventuell invasion från yttre rymden.

Dag 4: Våga visa känslor. Det händer en och annan gång att en politiker vill verka lite mindre känslolös än vanligt. Det är då den färgglada slipsen tas i bruk. Färgen eller mönstret brukar inte stå för någon särskild känsla, men vill politikern själv ha lite roligt så ska han välja en färg som representerar ett oppositionspartis färg. Detta brukar reta det andra partiets partiledare som i en vecka brukar svara surt på alla tilltal med ”Ingen kommentar”.

Dag 5: Kreativitet. Den sista dagen i kursveckan får deltagarna lära sig hur man klipper och klistrar kvitton, handlar privat och betalar räkningar med hjälp av skattepengar, blir berusade på kortast möjliga tid och gör bort sig offentligt och festa på minderårigas olagliga knark- och dansställen. Detta är en taktik som en politiker praktiskt måste genomföra om valsiffrorna skulle börja dala kraftigt. All reklam är ju som bekant bra reklam. Och detta garanterar en löpsedel som säljer.

Tja… Det är ju rena spekulationer och kanske också rent förtal och hets mot folkgrupp, men det skulle förklara väldigt mycket. Eller som agent Mulder säger ”The truth is out there”.

När mina dagar är så här händelselösa brukar mina tankar irra iväg i sådana här banor som jag ovan just redovisat för. Visst är det skrämmande? Insomnia, sömnlöshet. Det är något jag lider av ofta då jag ligger och grubblar. I natt slipper jag åtminstone fundera över politiker. Hm, varför har Kalle Anka inte byxor?

990222 #6

Det är inte klokt vad det tar tid att tillverka den här hemsidan. I dagarna håller jag på med att försöka göra frames som fungerar, men jag tycker det är svårt. För er som inte vet vad frames betyder, så är det när Internetläsaren (Explorer eller Netscape) delar upp fönstret i ett flertal underfönster. Till vänster på skärmen har du kanske en menylista för att välja vart du vill gå bland mina sidor. När du då trycker på en viss länk så kommer den nya sidan upp till höger om menylistan. Fiffigt, va? Men det som tar längst tid med att göra en hemsida, är att skriva all den information man vill presentera här. För att göra det ännu mer omständligt så skriver jag all HTML-kodning för hand. Men jag kopierar glatt från andras hemsidor om jag ser något intressant. Jag hoppas bara att jag får lön för mödan i form av att ni hör av er och visar er uppskattning över mitt slit.

Det var som jag trodde i dag när jag kom till jobbet. Där såg för jäkligt ut med papper överallt, och helgpersonalen hade nog haft en hel del att göra då de glömt informera mig fortlöpande under helgen med små lappar. Det som skulle ta dem två minuter att skriva ner till mig fick jag sitta och gå igenom i två timmar i dag innan det stämde.

Det finns en mycket bra tidning som heter Dagens medicin[1], och som för ett par veckor sedan skrev om all den överbeläggning av patienter som det finns på våra medicinkliniker i landet. Vad som aldrig framgår i artiklarna är hur innerligt hjärtligt förtvivlade patienterna och personalen är. Bland personalen råder det stor uppgivenhet, för vad kan man göra? Patienter skickas hit och dit, och fram och tillbaka. De får gå hem för tidigt och står åter på akuten dagen efter. För min del genererar detta enorma mängder pappersarbete som jag aldrig hinner ta itu med. Sedan tidigare har jag jobbat över 31 timmar och 11 minuter (kollade flexen i dag) men skulle behöva jobba extra drygt 40 timmar för att hinna ifatt. Och så är jag halvt sjukskriven! Jag kan bara säga att det är tur att jag inte stressar upp mig. För då hade jag fått en hjärnblödning för flera år sedan.

Man ska inte klaga, men ibland blir man bara så trött.

[1] http://www.dagensmedicin.se

990221 #5

Ergofobi. Sjuklig rädsla för arbete.

Är det inte så vi alla känner inför en ny arbetsvecka? Det är söndagskväll och jag är halvt paralyserad över allt det jag skulle hunnit med i helgen. Efter arbetsveckan är man trött och behöver vila ut på helgen, men det är då vi ska hinna med att vara sociala, träffa släkt och vänner, se om huset, gå igenom de där papperna, tvätta bilen, storhandla med mera, med mera…

Jag är lyckligt lottad (?) då jag inte har en familj att sköta om. Jag är djupt imponerad av alla er som ska hinna så mycket och som stressar halvt ihjäl er. Härom dagen läste jag en undersökning som gjorts att den bästa tiden i livet var medelåldern då barnen flugit ur boet. Det var då man hade tid att ägna sig åt sig själv och sin partner. Men det var också då skilsmässorna börjar komma. Plötsligt upptäcker man att ens partner inte är samma människa som han/hon en gång var innan man gifte sig och skaffade barn. Tja, vem sa att livet var enkelt?

I morgon är det måndag och därmed en ny arbetsvecka. Det ska bli skönt att få gå till jobbet och slippa sådana här tankebekymmer som drabbar mig på söndagarna. Ergomani. Sjuklig arbetslust.

990219 #4

Nu har jag haft synnervsinflammation i sex veckor och börjar bli hjärtligt trött på det hela. Jag ser det som en ynnest att få jobba åtminstone halvtid, och det är väl inte mer än rätt då det bara är på ena ögat jag inte ser något. Visst, det är jobbigt att försöka läsa och skriva, men största problemet är att jag inte ser folk. Jag är dessutom närsynt på det andra ögat och har på tok för dåliga glasögon. Förutom att jag går på folk som jag inte känner (gör ju inte så mycket), så ser jag ju inte dem jag känner. Det värsta är att jag träffade lilla mor ute på stan. Och jag såg henne inte. Gissa om jag fick höra det sedan på kvällen.

Helt plötsligt har jag alltså fått tid över då jag inte jobbar heltid. Nu har jag äntligen tillfälle till att pula med min hemsida. ”Borde du inte vila ögonen då?”, undrar säkert någon nu. Nej, inte enligt vad läkarna säger. Då hade jag klättrat både på väggarna och hängt i taklamporna vid det här laget. Jag har väldigt svårt att sysselsätta mig med något som inte innefattar att jag läser och skriver. Detta gäller både på arbetet och på fritiden. Det största problemet lär bli min gigantiska telefonräkning av allt surfandet på nätet. Men man måste ju kolla läget.

Nu måste jag få rekommendera en länk till Annika Tiger[1]. Här finns enligt mig den ultimata HTML-skolan för oss som inget kan, men vill kunna allt, när gäller att göra hemsidor. När jag gick på TBV:s HTML-design i höstas så lovprisade min lärare denna kvinna och hennes jobb. Och jag förstår varför och kan inte annat än att hålla med. Men där finns också mycket annat intressant att läsa. Till exempel Reload[2] där man kan finna länkar andras dagböcker på nätet.

[1] http://www.tiger.se, bloggen.

[2] Senare Succé – Dagbok på Nätet. Nedlagd.

990217 #3

I går smög jag längs väggarna på jobbet, livrädd för att någon skulle få för sig att uppvakta mig. Och jag lyckades smita undan! Men säg det som varar för evigt. När jag sedan på kvällen läste mina mejl så fanns där gratulationer från arbetskamraterna. De hade plötsligt upptäckt på eftermiddagen att jag inte visat mig, men då var det för sent. Då hade jag redan gått hem. I dag fortsatte gratulationerna i form av sång då jag kom in i fikarummet. Så jag kom inte undan. Men kul var det.

Jag måste bara uppmana alla som läser detta att gå ut och köpa Diana Gabaldons bok ”Främligen” nu när bokrean börjar om en vecka. Denna första bok (800 sidor), i en serie av sex planerade, är helt fantastisk. Tyvärr har bara fyra böcker ännu kommit ut.

Boken handlar om sjuksköterskan Claire som 1945 reser med sin make till Skottland då han vill släktforska. Men på något mystiskt sätt försvinner Claire in genom en stensättning i Skottland och upptäcker att hon hamnat i 1700-talets Skottland. Först tror hon att hon hamnat mitt i någon filminspelning, men upptäcker snart att så inte är fallet. Claire tas om hand av en skotsk klan och blir där en läkekvinna. Hon försöker på alla vis ta sig tillbaks till stensättningen för att kunna ta sig hem till Frank, sin man, på 1900-talet. Tyvärr misslyckas alla rymningsförsök och hon blir i stället djupt förälskad i Jamie. Nu är frågan; ska hon stanna kvar hos Jamie eller försöka ta sig tillbaka till Frank? Hon får många vänner i 1700-talets Skottland. Ett annat problem som uppstår är, kan hon överge dem när hon vet vad som väntar i framtiden? I kriget mellan England och Skottland kommer de flesta hon lärt känna att fullständigt slaktas. Har hon möjligheten att ändra historiens gång om hon stannar kvar? Jag kan bara säga att denna bok (och böckerna) är helt osannolikt bra. Många kanske tycker att tidsresandet är för overkligt för att ens läsa boken, men då gör man ett väldigt misstag då det först och främst är en helt otrolig kärlekshistoria som engagerar. Läs böckerna!

990216 #2

Fettisdagen, Julia har namnsdag… och jag fyller visst år också i dag. Som regel firar jag inte min födelsedag, så även icke i år. Men kanske nästa år? Då fyller jag ju gubbe. Även om jag inte firar födelsedagen så har jag inget emot att åldras. Tvärtom. Måtte jag åtminstone åldras med värdighet och få skrattrynkor och de grå tinningarnas charm. Med min tur så blir det väl istället påsar under ögonen och flint (Ha! Jag är på god väg!). Tyvärr så kommer dagens födelsedag av mig att förknippas med sångaren och låtskrivaren Björn Afzelius död. Det konstiga var att jag i natt drömde om en sångare som dött under natten. Jag kan ju säga att det inte är första gången jag har sådana här drömmar. Men visst är sammanträffandet lätt kusligt?

990215 #1

Jaha… Så har jag då äntligen blivit någon. I dagens samhälle måste man ha en hemsida på nätet för att räknas verkar det som. Jag vet inte om det är något positivt då alla ens skavanker är till allmänt beskådande. Men det är väl det som är tjusningen med det hela. Så vem är då jag? För att ni ska lära känna mig åtminstone lite, så hade jag tänkt att i dag kortfattat berätta om mig själv. Jag heter Jonas, är 28 år, bor i Kristianstad och arbetar som läkarsekreterare. Hösten 1998 gick jag en TBV-kurs i HTML-design och detta är resultatet från den kursen ni nu häpet imponeras av. Förutom att halva nätterna igenom sitta och pula på HTML-koderna försöker jag också läsa böcker av alla de sorter. Just nu är jag inne i en fantasyperiod och kan för dagen rekommendera Robin Hobbs böcker. Fler fritidsintressen kommer ni framöver att upptäcka om ni följer min dagbok på nätet. Jag avslutar i dag med mitt favoritcitat av Havamal som är ”Ej bättre börda man på vägen bär än kunskap mycken”.