Nile Posts

Magnetkamera avklarad. Det är skitjobbigt att behöva genomgå varje halvår när man lider av klaustrofobi, ångest, panikångest och dödsångest. Inte blev det heller bättre av att jag i dag har extra mycket allergi med tilltäppta andningsvägar. Det enda positiva är att nya kameran går lite fortare. Innan kunde det ta 1-1½ timme, men nu tar det 15 minuter. Det är illa nog egentligen, men jag klarade det i dag också. Tredje gången i nya kameran. Jag får Stesolid-dropp precis före och jag vet inte om det egentligen har någon effekt, mer än att jag efteråt förlorar all kraft i benen och inte kan stå på dem under en halvtimme. I dag blev jag extra trött också eftersom jag inte kunde ta min ”knarktablett” som jag annars tar varje dag för att orka hålla mig vaken.

Och efter denna lilla session under förmiddagen var det bara att återgå i arbete. Magnetkameran ligger cirka 30 meter bort om jag tar hissen sex våningar ner från mitt arbetsrum. Så jag har jobbat både före och efter undersökningen i dag. Lugn eftermiddag, kan man säga. Jag har bara varit på möten. Bredvid mitt arbetsrum. Så det har varit en lindrig dag. Men extra svårt att gå i dag. Yrsel, ingen balans. Undrar om jag kan träna bort det? Verkar inte så.

Dags för Eurovision Song Contest. Tror inte jag orkar i kväll. Får satsa på torsdagens delfinal och lördagens final. Äh, vi får se.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

Bilderna från GothenBeard 2018 med Bearded Villains 2018-04-28. Det ska finnas fler bilder som jag figurerar på, men de har inte dykt upp än. Hittills har jag väl sett cirka 1000 bilder. Minst. Svårt hitta sig själv bland alla skägg. Märkligt.

||||| 0 I Like It! |||||

Bild BV BVSC Selfie Skägg

Helgen blev väl på ett ungefär som jag trodde. Migrän fredag-lördag, men det har ändå inte satt stopp för mig. Jag har röjt i både klädkammare och i garderober. Och tvättat, tvättat, tvättat. Lagat mat också (inga helfabrikat, ovanligt). Samt att jag och bevakat vad som hänt på jobbet i helgen. Det var den stora programuppdateringen och det verkar ha gått igenom. Därför var jag tvungen att uppdatera alla instruktioner/rutiner på intranätet då nytt gäller i och med att uppdateringen gick igenom.

Ny vecka, tre arbetsdagar. Minst fyra möten, tror jag. Och så ska jag på halvårskontroll  magnetkamera efter insatt helvetesmedicin. Har medicineringen skadat mig? Har den hjälpt? De är stenhårda på att man håller tiderna för kontroll, och ändå får jag kallelse till magnetkamera tre månader efter den skulle varit utförd. I april skulle jag varit på läkarbesök och innan dess skulle magnetkamera varit utförd. Någon tid till läkare har jag ännu inte fått. Så märkligt.

Lika märkligt är att jag inte fått höra något om min astmautredning. Jag skulle kallas till undersökning och har inte fått remissbekräftelse (som man ska få inom vecka enligt regelverk, och det är en månad sedan remissen skrevs).

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

Om en vecka är det final Eurovision Song Contest! Jag laddar med att lyssna på en gammal mellolåt från 2011 (som inte vann) som går på repeat med min granne som artist. Eller. Undrar om hon bor kvar? Men det är en klassisk schlagerdänga.

Så. ESC – tisdag, torsdag och lördag!

||||| 0 I Like It! |||||

Gay Musik Schlagermassaker

Comments closed

I dag fick jag äntligen min t-shirt och keps jag beställt från USA. Leverans inom 14 dagar (från dörr till dörr). Beställningen gjorde jag den 22 februari. Sedan tog det Postnord hela mars, april och in i maj innan det nådde mig. Så sanslöst. Finns inga ursäkter. Jag accepterar inte att saker fastnar i tullen eller i sorteringen. Det ska bara flyta på. Organisationen ska fungera.

Ledig helg. Som jag längtat. Har så ont överallt, är så utmattad. Tanken är sömn och vila, men så finns där en tvätthög… Och så måste jag nog bevaka jobbet lite eftersom en stor uppgradering ska göras i det system jag är systemadministratör för. Jag hoppas det fungerar den här gången, för man har fått avbryta tre gånger tidigare mitt under pågående uppgradering. I ett år har man försökt. Så skakiga är datasystemen inom svensk sjukvård. Inget fungerar smärtfritt.

Att aldrig vara ikapp. I tisdags kväll fick jag sitta och jobba tre timmar hemma eftersom jag inte hunnit förbereda den upplärning jag skulle ge direkt på onsdagsmorgonen. Lite samma visa inför måndag morgon. Då har jag ett möte och ska ha samlat ihop funderingar jag haft i fem år för att ta upp på ett beslutsmöte då. Jag har inte skrivit ner något, utan får nu gräva lite i bakhuvudet. Viktigt möte. Jag har väntat i alla år på att få vara med eftersom det annars enbart är chefer som får närvara. Jag är nu inbjuden som expertkompetens som vet att ställa de rätta frågorna och komma till konsensus.

Hade varit skönare bara låta helgen gå med mycket vila, men nä… Det blir något annat än vila.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

Comments closed

Två arbetsdagar. Möten, möten, möten.

Det känns fortfarande konstigt att vara anledningen till att kollegor träffas en timme varje vecka enkom för att ställa frågor till mig. De kommer med långa listor av frågor som jag ska besvara. Märkligt att man inte pratar med varandra eller kontaktar mig enskilt. Nej, det är bestämda tider då jag ska infinna mig för att svara på precis allt. Jag har bara varit på (nuvarande) jobbet i 17½ år, vilket förmodligen är genomsnittat för oss alla. Ändå är det jag som ska besvara alla frågor man har. I och för sig har jag haft alla arbetsuppgifter som finns, där andra kanske under alla åren suttit med endast en arbetsuppgift. Men oavsett så anser jag inte att man lever i ett vakuum på jobbet, hur många eller få arbetsuppgifter man haft. Det jag kan bör alla känna till utan jag är den som sedan sprider kunskapen. För hur har jag lärt mig jobbet? Vem har informerat mig? Har någon gett mig utbildning i det jag vet och kan? Både ja och nej. För det första är jag nyfiken, har stora öron, lyssnar när andra samtalar, lägger mig i och ställer följdfrågor. Men jag läser mig också till mycket information. Hur snubblar jag över en? Tja, vi har ett intranät fullt med information som alla är ålagda att läsa.

Jag har tidigare sagt att jag också har ett fotografiskt minne, har jag hört/läst något (som är arbetsrelaterat) så glömmer jag det aldrig. Men. Jag har ett annat handikapp också. Jag drar slutsatser utifrån att försöka förutse olika scenarier. Jag försöker tänka ett steg längre. Vilket också betyder att jag uppfattar saker och ting väldigt snabbt. Exempel:

Någon frågar mig ”kan du ta fram statistik gällande XX”? Jag svara utan betänketid något av följande (kanske):

– Ja, jag kan ha det klart om två timmar. Ska det inkludera något mer? Ska det vara helår? Ska jag dela upp det på något sätt? Behandling och kön? Ska det vara någon speciell diagnos? Vill du ha det som Excel? På mejl eller postfack?

– Tyvärr, jag har ingen behörighet i de systemen, men om du kontaktar XX och specificerar mer exakt, så får du det.

– Jo, men ger den informationen dig svar på något du undrar över? Du kanske menar annan typ av statistik?

– Den statistiken finns redan sammanställd. Vänta, så tar jag fram den.

Men frågorna kan verkligen handla om precis allting. Hemsidor. Fakturering. Stavning. Koder. Telefonnummer. Personer. Behandlingar. Lagar. Studenter. Utbildningar. Myndigheter. Förvaltning. Löner. Rutiner. Allt! För jag har det mesta i huvudet, har aldrig sorterat bort information, utan allting ligger lättillgängligt i minnet att hämta fram omgående.

En gång i tiden kallades i jag bloggosfären för Dr Jontas där alla frågade mig om sjukdomar. Numera är jag Dr Nile bland alla skägg som frågar mig om något snarlikt – läkemedel.

Okej. Jag är fortfarande bara förvånad över hela situationen. Att jag får en massa frågor. Varför just jag?

Fredag är också en arbetsdag. Den lär gå fort. Särskilt som jag bara ska jobba en timme hemifrån. Jag har arbetat över så mycket att det är dags för lite ledighet. Igen. Efter två arbetsdagar där jag haft semester en vecka innan dess. Vad hinner jag göra för jobb på en timme? Läsa mejlen.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

Comments closed

Utan att bli grubblande, så har dagen inneburit eftertanke. Eller små stunder av minnen som fladdrat förbi.

  • I dag är det 30 år sedan mormor dog vid middagsbordet hemma (när jag bodde hemma) när vi firade min fars födelsedag.
  • Ja, mormor skulle ju blivit 100 år i år.
  • Och min morbror fyller 82 år i dag.
  • Samt att min far skulle blivit 79 år i dag.

Senaste tiden har just 1988 varit på tapeten. För mig innebär det förstås ovan, samt att det var året jag flyttade hemifrån, tog körkort och började förvärvsarbeta. Men just 1988 har diskuterats i andra sammanhang och det är för mig ett känsligt år. Året av kaos.

Nu har jag varit ledig en vecka och ska återgå i tjänst. Men jag jobbade ändå lite i ikväll (2-3 timmar) eftersom jag behövde förbereda mig inför upplärningen jag ska ge i morgon. Jag har inget material för det, men nu är det fixat. I morgon när jag kommer till jobbet har jag två timmar på mig att göra ikapp allt mitt jobb som legat nere under min lediga vecka. Det är väldigt mycket. Hur det kommer gå med det vet jag inte.

Det som är jobbigt just nu är att jag har så mycket ångest, så många olika former av ångest. Kanske det är bra att jag åter ska jobba och fokusera på annat.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

Comments closed

Nu har jag smygläst min jobbmejl. Ja, alltså jag har inte utfört något arbete och inte besvarat min mejl. Trots allt är jag fortfarande ledig några dagar till. Men jag får nog offra några timmar av morgondagen eftersom jag direkt på onsdag morgon ska lära upp en kollega, vilket jag inte hunnit förbereda. Många mejl? Nja, bara 20 på två dagar, men de kräver en del arbete och just nu vet jag inte när jag har den tiden. Tidigast om en vecka. Jag är fulltecknad. Folk blir så märkligt arga på mig när jag säger att jag inte hinner göra en sak som ”bara tar två minuter”. Mitt svar har i åratal varit ”jag har inte två minuter, det får vi lägga in i min kalender – går det bra om 6-8 veckor om än bara preliminärt då det kan bli uppskjutet?”… Så arga… De blir förolämpade. Men jag har verkligen inte tid. Jag tar aldrig paus. Min lunchrast på 30 minuter blir i praktiken 15 minuter. Jag hinner inte gå på toaletten. Jag hinner inte svara i telefon eller svara på mejl. Jag har inte tid med spontana besök på mitt arbetsrum. Är det någon som ska bli förolämpad så är det jag.

Hur mår jag efter helgen? Den var fysisk men det känns ändå rätt skapligt så här långt. Nu är jag mest rädd att ha blivit smittad av något virus efter att ha kramat 300 personer.

Märkligt nog så verkar jag inte ha fastnat på några foton. Jag har sett hundratalsbilder från helgen men extremt få där jag figurerar (hittills hittat 2 av 600 bilder). Men jag vet att proffsfotograferna senare kommer med ett par bilder på mig från skäggfesten. En fotograf var ute på annat uppdrag men fick syn på oss när vi äntrade Götaplatsen. Resultatet:

Spontant taget foto på Götaplatsen, Göteborg, 2018-04-28.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

Comments closed

GothenBeard kom, sågs och segrade!

Vår BV-flagga! Den representerar allt vi står för.

Jag vill inte på något sätt vara talesperson för organisationen, för det har vi utsedda personer. Men. Officiellt säger jag ändå något nu, innan jag övergår till att berätta om min helg (ur mitt perspektiv, med mina reflektioner över alla möten). Frågor jag hört ställas av utomstående denna helg:

  • Vilka är ni?
  • Varför är ni här?
  • Vad vill ni?

Vi har sammanfattat det på två hemsidor. http://www.beardedvillains.com/ och http://bvsc.se/.

We are a brotherhood of elite bearded men from all over the world.

Dedicated to
The Beard • Charity • Family • Respect • Loyalty •

—- Mission Statement

” To Unite Bearded Men of all cultures, races, creed and sexuality in a Brotherhood devoted to Loyalty, Honor and Respect toward all people, Dedicated to the betterment of mankind through fraternity Charity and Kindness ”

Först och främst är vi en skäggklubb. Och förutom att det uppenbara skägget förenar oss, så är även viljan att ta hand om våra bröder stark.
Vår strävan är att lyfta varandra i den personliga utvecklingen och bli den bästa versionen av oss själva.
Vi jobbar gemensamt för att motverka psykisk ohälsa, både genom att stötta andra men också inom de egna leden.
Detta kan ske genom enkla pep talks i våra chattar, ett telefonsamtal eller en extra varm kram när vi träffas i verkliga livet. Att gå åt sidan från den stora massan under en av våra träffar och ta en kort promenad med en broder kan vara oerhört viktigt för någon som är under isen.

Men gentlemän?
Hur är man en gentleman nu för tiden?
Är det en man som håller upp dörren för andra eller drar ut stolen för sin dam?
Ja, varför inte? Men det är också så mycket mer.
Att vara en gentleman innebär att vara en ärlig och god medmänniska, och mer man än vad normen säger.
Det kan visa sig genom att man hjälper någon med deras tunga matpåsar. Det kan visa sig genom välgörenhetsarbete. Men det handlar också om att lyssna.
Hur ser samhället på mannen idag?
Vart står vi i utvecklingen?
Vad krävs av oss?
En Bearded Villain har förståelse för den generella synen på skäggiga, tatuerade män i jeansvästar och visar mer än gärna att den fördomen är fel. Att det finns något mjukt under en hård yta.
Att vi är mer än så.
Bearded Villains Sweden jobbar aktivt mot sexism, rasism och mobbning. Vi vill se ett mer jämställt samhälle, fritt från förtryck och behovet av #metoo-kampanjer.

Många av medlemmarna i Bearded Villains Sweden är fäder och de värderingar som klubben lutar sig mot genomsyrar också vår uppfostran av den framtida generationen.
Det är viktigt att våra barn lär sig värdet av respekt för andra människor, oavsett ras, kön, utseende eller sexuell läggning.
Genom att jobba utefter Bearded Villains grundprinciper så ser också barnen att kärlek och generositet kan göra en stor skillnad i människors liv.

Vilka var vi som sågs överallt i Göteborg i helgen med våra skägg? Jo, BVSC (Sverige), BVNC (Norge) och BVDK (Danmark). Och varför var vi i Göteborg? Vi firade treårsjubileum tillsammans då vi startade våra BV-chapters samtidigt. Geografiskt sett så ligger Göteborg bra till för dessa tre skandinaviska länder; närhet, hyfsade förbindelser. Detta var en privat fest (vi hade besök även från Finland, Tyskland, Australien och Belgien) och det var inte enbart Members/Villains i BV, utan också hopefuls samt våra respektive (som har egna avdelningar). Ändå gick det nog inte att undgå se oss då vi har skägg samt klär oss lite speciellt. Plus att vi var cirka 300 personer som samlades på Götaplatsen en lördagseftermiddag och skanderade ”BV BV BV” i kör.

Kanske en och annan höjde på ögonbrynet när de såg oss i helgen och en del kom fram till oss och ställde just frågorna ovan. Och vi förklarar glatt vad BV står för, vilka vi är, vad vi gör, att vi är en skäggklubb som vill gott. Finns ingen som helst anledning att bli rädd för oss. Tvärtom kan man alltid komma fram till oss räkna med gott bemötande, respekt och en kram.

Så frågorna kan ställas ur två perspektiv – vilka är Bearded Villains, och vad gör vi i allmänhet och vad gjorde vi i helgen speciellt.

Bättre bild kommer, vi hade proffsfotograf också närvarande.

Så… nu går jag över till min helg…


Inför årets fest tog jag semester en vecka från jobbet. Tur det, för i flera dagar innan låg jag i svår migrän. Lite bättre blev det när det väl var dags i fredags kväll att bege sig ut och träffa några av mina skäggbröder. Jag känner fortfarande att det är privat och att jag inte vill säga så mycket. Vi kramades. I och för sig gör vi det hela tiden, men den öppenhet vi har gentemot varandra är villkorslös och icke-dömande. Vi både känner varandra och är främlingar, några har träffats men andra inte. Ändå görs det ingen skillnad – vi är ett, vi är tillsammans, vi stöttar varandra lika mycket som vi stöttar alla som behöver hjälp.

Fredag kväll (jag är nr 2 från vänster).

Samma sak gäller lördagen när vi alla samlades. Och jag hade många personliga samtal. Mycket förvånar mig då jag fick väldigt mycket omdömen om mig själv av andra. Mina bröder. Det är svallvågor av kärlek som sköljer över en, och det är svårt att säga annat än tack och jag tar till mig. Komplimanger kan jag ta och jag vårdar dem ömt, men har svårt att återgälda lika verbalt och ingående. Enbart positiva saker jag fick höra och vara med om. Det mest överraskande jag fick höra var att jag är en frontfigur och föredöme för andra. Jag kör ju bara på som jag alltid gjort, är mig själv.

Och jag fick väldigt mycket stöd rent fysiskt också i helgen. Chockerat har jag förstått att det är värre ställt med mig och min balans (yrsel och panikångest). Men det gick och jag fick hjälp.

||||| 0 I Like It! |||||

BV BVSC Skägg

Comments closed

Sms och mejl. Det som skulle bli så självklart som kommunikationsmedel har plötsligt (sedan en del år) blivit väldigt omodernt. Jag får lite sms-bekräftelser i form av kvitton, reklam eller påminnelser om tider. Sms privatpersoner emellan har jag inte fått på många år, och skickar heller inga. Samma sak säger jag om mejl – det är inget man skriver och skickar till privatpersoner längre. Det är något man använder sig utav i tjänsten för att diskutera eller sprida information.

Så hur tar vi kontakt med varandra i dag? Jag måste nog säga att det vanligaste och enklaste, är att ringa. Mobiltelefonerna har vi med oss överallt och svarar, i motsats till fast telefoni där man fick ringa hem till någon på kvällstid. Och vi meddelar oss ganska mycket via sociala medier och där blir det lite märkligt. Det finns så otroligt många sätt och det är inte överallt alla är med. Jag har raderat en del möjligheter att komma i kontakt med mig via sociala medier. Man når mig via Facebook (inte Messenger), Instagram och Line (chattprogram). Okej, jag har mejl så det går mejla mig.

Men är där något jag är trött på så är det just jobbmejlen. Jag drunknar i mejl. Det svåra är att gallra. Och komma ihåg om jag svarat på något, ska svara på något, eller om jag ens läst mejlen. Det är bara kaos och Outlook har tilläggsprogram som gör att man kan sortera sin mejl och strukturera upp den. Men det är spärrat för oss på jobbet att använda oss av.

Jag blir ganska stressad av att få något till mig i textform. För jag drunknar i det från alla håll och kanter. Tänk att få kunna stänga av allt. Underbart. Men omöjligt då jag i allt textbruset också väntar på viktig information som jag inte får missa. Vet dock inte hur jag ska lösa jobbmejlen som är så rörig. Jag har så många roller och funktioner och inte ens mappar fungerar.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

Comments closed