Semesternöjen

Att vakna med migrän var inget jag hade räknat med. Trots allt har jag nästan aldrig migrän när jag har semester. Det är något som hör jobbstress till.

Det börjar ge resultat i garderoberna. Jag behåller 11 par byxor och 15 skjortor. Resten går i soporna. Nu ska jag bara rensa bland sängkläder, underkläder och t-shirts. Jag vet att jag har över 100 t-shirts. Så många behöver jag inte. Samma sak gäller strumpor. Där har jag nog ett par hundra… Och så måste jag slänga lite gardiner.

Nu har jag gått in i semesterperiod 6 av 10. Sista perioden räknar jag med att slänga papper. Massor av papper.

Trots migrän. Jag måste raka huvudet i dag. Men skägget rör jag inte. Än. Det jag ser nu är att det är mer grått än jag trott. Haken har varit vit några år, men resten?! Fortfarande fascinerande med allt det vita och gråa. De enda i min släkt som jag sett gråhåriga är mormor och mormors mor.

||||| 0 I Like It! |||||

Minus yrsel

Ja, som i går. Ingen större skillnad. Semester, semester, semester.

Men nu är jag säker. Jag är mindre yr när jag har på mig mina gamla glasögon. Tänk om jag varit yr de senaste fyra åren i onödan bara för att jag haft ”fel” glasögon? Tanken svindlar. I morgon öppnar optikern efter sin semesterstängning. Kanske jag borde besöka dem?

||||| 0 I Like It! |||||

Semestergörat

Tvättar, tvättar, tvättar. Det tar aldrig slut. Kanske främst på grund av att jag hittat så mycket kläder längst in i garderoberna. Som jag inte visste att jag hade (kläderna alltså, garderoberna kände jag till). Och som passar mig. Det som är trasigt, slitet, omodernt (mer än 20 år) går till soporna. Alla dessa ”nya” kläder jag hittar måst jag naturligtvis tvätta! Just nu ser min lägenhet ut som ett slagfält, jag kommer inte fram någonstans. Jag kan inte ens fälla upp strykbrädan! Vilket skulle behövas med tanke på alla skjortor jag funnit.

Vad gör jag när jag inte tvättar? Tänka sig, jag har börjat kunna sova igen. Två nätter à 7-9 timmar är eoner!

Vårens inspelningar på TiVo börjar ta slut, jag har sett ikapp inför säsongsstarterna i höst. Netflix har inga bra serier som jag inte sett, och det är bedrövligt att de inte har någon bra och fullständig katalogtjänst att botanisera i. Viaplay vet jag inte när jag tittade på senast. Kanske dags att börja inaktivera tjänster? Funderar också på att dra ner på kanalutbudet på TiVo, för jag tittar bara på max 10 kanaler och inte de 250 jag har. Det är också dags nu vid månadsskiftet att ÄNTLIGEN säga upp för-jävliga-Telia.

Mycket man ska hinna på semestern… Sju veckor går väldigt snabbt, särskilt som jag i snitt ändå jobbar en dag per vecka. Men i går hann jag beställa skäggolja och skäggschampo. Även om skägget är väldigt kort, glest och spretigt, så är det krulligt. Jag måste ”dra ut” det för att inte få inväxningar. Ack, ja… Hoppas det är mödan värd.

||||| 0 I Like It! |||||

Egotripparna

Under hela våren tog jag knappt några selfies alls. Jag som annars cirka en gång per vecka fotat mig själv. I sommar har det blivit ändring på det – med råge! Flera gånger per dag tar jag selfie på Instagram. Varför? Jag är uttråkad. Ibland funderar jag på att fota något när jag är ute, men det blir aldrig av. 1) Kan inte släppa rollatorn. 2) Yrsel. 3) Här är bara A-lagare att fota. 4) Jag har bara iphone4 med mig ute och den tar urusla bilder. Alltså, selfie it is!

||||| 0 I Like It! |||||

Respons

Det var lite rart av ägaren av snusbutiken utbrista ”Odlar du skägg?” när jag gjorde ett besök. Nästan så jag ville omfamna honom då han är den första att kommentera det. Måste betyda att mina ansträngningar inte går obemärkt förbi. Tipset jag fick var att låta det växa till en buske. Kanske för att det är så glest och spretigt. Med tiden tar det sig.

Förra sommaren lät jag också skägget växa, men inte särskilt länge. Det var glesare förra sommaren och såg än värre ut jämfört med idag. Anledningen är att jag tidigare rakade med hyvel. Senaste året har jag använt hårtrimmer. Varför? Jo, så ”underskägget” fått växa. Skäggstrån växer inte jämt, utan det som växer lite långsammare benämner jag som underskägg. Därför är det lite tätare den här sommaren, men det tar cirka 6-12 månader att få ett jämnlångt skägg. Därför bör jag också undvika att trimma det eller jämna till det som det är nu. Det måste växa fritt någon vecka till. Om jag orkar. Jag väntar på en första reaktion på jobbet som är de som måste uthärda flest timmar per dygn med mig.

||||| 0 I Like It! |||||

Samma dag efter dag

Semesterlunk. Det är ganska tråkigt men behövligt. Det enda praktiska jag gör just nu, är att odla skägg. Vilket i sig tar på krafterna. Varför skulle jag annars vara så trött?

||||| 0 I Like It! |||||

Lugn front

Varje dag ser jag sol. Varje dag är det omkring +20 ute. Därför begriper jag inte hur ”alla” kan klaga på en regnig och kall sommar. För jag har inte fått den uppfattningen. Det är behagligt och uthärdligt. Ostadigt väder med regnskurar gör kanske att man bara minns skuren som kommer cirka fem minuter per dag?

Sjätte dagen utan ett ljud från jobbet. Jag är imponerad.

||||| 0 I Like It! |||||

Salt & Peppar; mest salt

Skägget börjar ta sig, men är fortfarande glest och spretigt. Förvånande nog så kliar det inte. Än.

Har jag något syfte med att låta skägget växa? Nej, det är semester. Jag orkar inte bry mig. Det får se hur ovårdat ut det vill! Jag har aldrig haft helskägg (trots mina 45 år, och 32 år med skäggväxt). Snuttskägg hade jag i 15 år och kanske det är därför skägget just där är tätare – det har fått växa. Så kanske mitt skägg som helhet tätnar med tiden? Ser det för jäkligt ut så rakar jag av det den 18 augusti (min officiellt första arbetsdag efter sommaren). För jag vill inte ha ett glest och spretigt skägg. De karlar jag ser som har det, vill jag bara örfila. Små skägg, stora skägg – helt okej. Spretiga pubisskägg – fetbort.

En sak funderar jag på… Allt det där vita på hakan. Vem har jag ärvt det av? Mina föräldrar har aldrig varit vithåriga. Inte ens enstaka grå strån. Nåja. Själv verkar jag vara på god väg att bli en silverräv (silver fox).

||||| 0 I Like It! |||||

-18 kg; 4 år

Visst, jag borde mer aktivt gå ner i vikt även om jag gör det per automatik just nu. Jag borde ha en medveten strategi för snabbare viktnedgång. Av en händelse upptäckte jag i dag (när jag rensade garderob – ni vet, ett sommarprojekt) att om jag går ner 10 kg så får jag på mig precis allt. Som vilken liten sketen butik som helst kan sälja. De senaste åren har jag gått ner cirka 15 kg – utan strategi (då jag inte brytt mig tänka/planera). Anledningen till viktnedgång – även om den är långsam – är att jag… öh… inte orkat äta? Och tränat några gånger i veckan? Svår fråga, men ändå.

Smal lär jag aldrig bli, vet inte ens om jag eftersträvar det. Men lite lägre vikt hade suttit fint. Eller… kläderna hade suttit fint. Och så märker jag av det där föreställningen att jag inte är kompetent. Feta människor är ju dumma och lata. Tror varken at jag är dum eller lat, men det märker ingen. De ser en fet karl.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg i 6000 dagar

När jag skriver detta är det en lördag i april (2015-04-18 kl. 19.02). Inlägget är tidsinställd av den enkla anledningen att jag annars glömmer detta datum. Den 20 juli, alltså. Vad är så speciellt med denna dag? Tja… Det är 6000 dagar sedan jag började blogga. Eller ”skriva dagbok på nätet”. 6000 dagar motsvarar 16 år, 5 månader och cirka 5 dagar. En ansenlig tid.

Frågan är – ser jag ens detta inlägg när det poppar upp på bloggen? Kommer jag ens ihåg att jag skrev det här inlägget för drygt tre månader sedan? Det känns lite otäckt att skriva för framtiden. När jag skrev detta var min blogg endast 5907 dagar gammal.


Eftersom det är en milstolpe – låt mig återupprepa:

  • Kvällskurs HTML-design hösten 1998.
  • Januari 1999, sjukskriven för ms-diagnos, uttråkad.
  • Skapade hemsida 990214.
  • Dagbok (på nätet), senare benämnt blogg, hade premiär 990215 efter att ha inspirerats av Annica, Eva och Laila.
  • Fortfarande uttråkad, därför bloggar jag fortfarande efter 6000 dagar.

Genom åren har min blogg gett mig så mycket i form av kontakter, nya vänner, nya erfarenheter. Men de senaste tio åren har bloggen inte haft den effekten, utan vi har flyttat över till Facebook (ja, hela gänget – alla vi som bloggade i slutet av 90-talet). Så vad ger det mig egentligen att fortsätta blogga? Ingenting konkret, men jag känner att jag måste skriva något varje dag för att sammanfatta och klargöra (för mig själv) vad det är som händer omkring mig. Varför offentligt och inte papper och penna? Nej, nu har jag vanan inne. Här finns hela min historik.

Men det är något kusligt över att ha bloggat i så många dagar. Något otäckt som jag inte kan definiera. Beroende?

||||| 0 I Like It! |||||