Back to basics (Våra bästa år)

Största nyheten är väl att jag börjat titta på Våra bästa år/Days of our lives igen. För en del år sedan flyttade TV3 över serien till TV3 Play och det var då jag slutade följa. Eller, jag hade nog slutat innan dess. Jag tror det är typ mer än 10 år sedan jag följde serien. Numera går den på ViaFree (fortfarande TV3 egentligen) och varje vecka lägger man ut 10 nya avsnitt. Det betyder att vi i Sverige speedat upp något för att så sakteligen närma oss USA tidmässigt. Men arkivet omfattar ett år, så jag har senaste veckan sett 24 avsnitt från juli förra året. Det jag tittar på sändes i USA 2013.

Så. Vad har hänt senaste 10 åren? Öh… I N G E N T I N G. Nästan. Karaktärer kommer och går, men kommer oftast tillbaka om inte skådisen dött. Det är kanske lite utav respekt, för annars byter de ju gärna skådespelare för en och samma roll. Någon som är med ett tag till i de avsnitt jag er, är superskurken Stefano DiMera. Men skådespelaren dog i slutet av 2016. Ganska många har varit med i serien 30-40 år (serien har sänts sedan 1965) och är därmed 60-/70-/80-/90-årsåldern.

Jag har parallellt nu också läste lite wiki om serien och Sami kommer efter 25 år skrivas ut, men hon är bara borta några år för att åter dyka upp i slutet av 2017 i USA. Sweeney har varit mammaledig. Hon hoppade även av Biggest loser som programledare för en del år sedan. Måste säga att hon varit förtjänt av ett break efter så många år i VBÅ/DOOL, parallellt med barnafödande och programledarroll. Men skönt att hon kommer tillbaka till serien då det är kul att se samma skådespelare/karaktär som ett stående inslag. Många av dem som varit med i åratal har annars nu slutat och nya karaktärer kommit in. Mestadels barn och barnbarn till karaktärer som var aktuella under 80-talet. Trots allt så ska det ju handla om familjerna Horton och Brady (och Kiriakis och DiMera).

När jag började titta på VBÅ 1999 tror jag det var 1995-avsnitten som gick i Sverige. Så jag har mer eller mindre följt serie i 20 år. Ett stort misstag man hade gjort under många år, var att vara barn förbli barn år efter år, utan att åldras. Man bytte ut barnskådisarna så de alltid hade en konstant ålder. Det blev märkligt när ”föräldrarna” till synes åldrades, men inte barnen. Det var då man för 15 år sedan bestämde sig för att uppgradera barnen till att låta skådisarna matcha åldern till då karaktärerna fötts i serien. Undra några månader visade man inte barnen, för att *boom* kasta in nya skådisar där barnen gick från att ha varit 4 år plötsligt bli 16 år. Den 16-åriga Sami kidnappade sin nyfödda lillasyster Belle som fyra år senare dök upp som en 16-åring. Komiskt.

Men de har fortsatt göra dessa åldersuppgraderingar. Brady Black, halvbror till Belle (men inte släkt med Sami, ni vet – halvsyskons halvsyskon är inte släkt med varandra). När 16-åriga Belle dök upp, var Brady cirka 20 år. Rimligtvis borde han vara 30 år nu, men skådisen är 45 år (pappa John är +60, nästan för ung då han var i 30-årsåldern när han blev pappa till Brady). Och John var ju ihop med Susan Banks och Kristen DiMera som var dubbelgångare, när Brady var 3-4 år gammal. Brady är nu ihop med Kristen som är i 60-årsåldern. Det där med ålder är väldigt fascinerande när det kommer till Days of our lives. Förutom att alla är släkt med alla (mer eller mindre) och varit ihop med varandra vid något tillfälle (om de inte är alltför nära släkt).

Sami och Lukas son Will föddes när jag började följa VBÅ (Sami var väldigt gravid när jag började följa serien, men hon har fyra barn nu). Will är nu i 20-årsåldern och pappa. Ja, Sami är farmor. Roman farmorsfar. Och Caroline farmors farmor. Japp, de är med ännu i serien (även om Caroline i USA inte setts på några år, förmodligen väldigt gammal och skröplig). Will lever med sin man Sonny. Ja, lille busfröet Will är bög men numera snällare och godare än mormor Marlena. Sonny? Sonny Kiriakis, son till Justin, som är son till Victor.

Äh. Vem bryr sig mer än jag? Som sagt är jag väldigt fascinerad av hur invecklat det är i Salem.

||||| 0 I Like It! |||||

Paus i semester

Fyra dagar fick jag vara ledig innan jag gick in och gjorde en arbetsdag. Det är bara bäst att jobba helg när man får sitta ifred. Dessutom är det högsommar och inte så mycket akutjobb som måste utföras. Ändå är jag lite förvånad över att jag en hel dag kunde sitta med intranätet där jag uppdaterade två sidor. Att det kan ta sådan tid. Men vi har all nödvändig information på nätet och den måste uppdateras ständigt vilket tar tid.

Fem dagar ledig får jag nu, där jag inte vet vad jag ska göra riktigt. Sommarstaden har åter tömts efter förra veckans sammanstrålning med poolhäng och skägg. Men jag måste tvingas vara ledig för att vara ledig. Efter 25 år borde jag kanske sluta känna mig jagad och stressad på semestern? Det finns inga måsten.

Efter nästa arbetshelg är jag ledig i nästan tre veckor. Det kommer att bli en pärs. Nå, där kommer ju ett avbrott i semestern när de åter ska utvärdera min käke och operation som kanske blir av ganska omgående efter semestern. Jag både vill och inte vill.

||||| 0 I Like It! |||||

Bäst hittills

Fjärde lediga dagen, men i morgon är det arbetsdag igen. Ömma modern har varit här, men hunnit resa hem igen. Och mycket riktigt – det var väldigt trevligt och mysigt i onsdags kväll med poolhäng och skägg. Vi är värme, kärlek, kramar, lek och skoj. Fokus, eller det vi har gemensamt, är skäggen. Det är trots allt en skäggklubb. Men jag imponeras ändå att vuxna karlar i olika åldrar och med olika bakgrund, kan ha så mycket gemensamt och så roligt. Jag har en teori om att män är väldigt ensamma, inga ”girlfriends” att skvallra med. Män har nog väldigt få vänner att prata med, att slappna av med. Åtminstone utanför umgängeskretsarna av arbetsplats och släkten. Vi har en helt annan frihet där vi vågar prata med varandra, vara personliga och privata. Utöver detta har vi en annan sak gemensam och som gör att skäggklubben fungerar så bra. Vi arbetar med välgörenhet, vi skänker väldigt mycket pengar men dyker också upp för att stötta personer/organisationer som behöver visas uppskattning och stöd. Vi är medmänniskor. Vi är gentlemän.

Som också försöker ha skoj…

 

||||| 0 I Like It! |||||

Inleder semester med skägghäng vid pool med grillning

När jag äntligen startar datorn enkom för att blogga, så… Japp, vad har väl jag att säga?

Jo, nu har jag gått på semester och är åter i tjänst den 23 augusti! Tjohoo? Men arbetar tre av kommande fem helger. Det är ganska skönt med avbrott i semestern när det bara är kortare sejourer på jobbet. Jag kommer att bli försoffad ändå av att gå hemma en månad.

Det har varit mycket att göra på jobbet i sommar, extremt mycket, invecklat och omständligt. Men jag tror att jag kom i mål lagom till den här veckan. Det har istället varit – inte lugnt, men mindre hektiskt måndag/tisdag. Jag har hunnit gå igenom lite rutiner som jag uppdaterat (jag skriver lathundar hela tiden åt andra, men det gäller också att uppdatera dem med ändringar som skett).

I morgon, min första semesterdag, blir det skäggträff. Vi är typ 10 skägg som ska bada (inte jag) i en pool och grilla lite. Detta är något så fantastiskt att jag överger ömma modern som får agera stugsittare åt mig. Nå, jag prioriterar väl?

Jag tar för många mat- och dryckselfies.

||||| 0 I Like It! |||||

Banan

Ett tag la jag ut filmer på Facebook och Instagram, men nu sker det mer exklusivt i chatten och här i bloggen. Varför? Det är lite silly acting, men jag är en teaterapa.

Bananer. Öh. Det är något som skapat drama. Särskilt efter en flitigt använd bild som används som meme.

Lite oanständigt. Det finns någon outtalad regel också om att män som äter banan inte ska ha ögonkontakt med andra män. Fnys! Det är en banan. En frukt. Jag gillar bananer, bästa frukten då den inte kladdar, går ha med sig i väskan (man bag) och mättar. Ett bra mellanmål helt enkelt. Men det är ändå något hotfullt över att jag håller i en banan. Det är bögigt. Det är oanständigt. Därför kan jag inte låta bli att överdriva det hela. Och har ganska kul samtidigt. Fler börjar inse humorn i det. Jag kan lika gärna spela på fördomarna.

||||| 0 I Like It! |||||

Typ suck

Varje dag arbetar jag över en timme. Tack, flärdtjänsten. Det är de som styr mina arbetstider. Periodvis arbetar jag en timme för lite per dag. Tack, flärdtjänsten.

Så, jag arbetade nio timmar i dag (igen), men vet faktiskt inte vad jag gjorde. Telefonen ringde två gånger, inga mejl, inga besök. Ändå var jag fullt upptaget med mitt, men jag vet inte vad jag gjorde. Jo, ganska stor del av dagen handlade om att fortsätta skriva en lathund som hittills är uppe i 20 sidor. Innehållet är omständligt och allomfattande. Direkt efter semestern ska tre nya kollegor lära sig en specifik arbetsuppgift som legat på mig och en kollega. Och vi har inget nedtecknat, har inga dokument eller källor. Det är vad jag nedtecknat nu. Märkligt nog är det bara jag som har helhetsbilden och kunskapen. Men det är väl en konsekvens av att vi senaste fem åren haft personalbrist utan att anställa. Det är väl tur att jag är kvar så lite kompetens lever vidare? Till och med de som anses vara experter inom området ringer mig. Ärligt förstår jag inte varför man måste fråga mig om allt möjligt, för har jag lärt mig något så borde de också ha lärt sig det en gång?

Men det finns en slapphet. Ett annat exempel för det, är att jag för några dagar sedan fick ett samtal. ”Hur ska jag göra med detta”? Öh,  mitt svar var lätt: ”Du fick ett mejl för ett par dagar sedan där rutinen står med endast en rad, alternativt att du går in på intranätets startsida där det ligger som huvudrubrik”. Ointresset är förvånande, att man inte tar del av den information som poppar upp framför ens ögon? Så himla mycket information är där inte som går ut. Bara sånt vi behöver veta och kunna.

Det är väl därför jag får utbilda läkare, sköterskor och kollegor. Jag är strukturerad, pedagogisk, har kortfattade lathundar/checklistor och förstår sammanhang.

Mitt i sommaren, och det är dags att förbereda ny student. Ja, jag utbildar ju dem också när det gör praktik. Det är väl det som gett mig vana och erfarenhet och därför bli inkopplad så fort något ska läras ut.

||||| 0 I Like It! |||||

2011 var året

I går kväll var jag tvungen att kolla, jag kom inte riktigt ihåg. När var jag hemma i Skåne senast? Det var samma år som Gazzy lämnade. Tur man har ett bloggarkiv, men det låg som pdf-arkiv då jag raderat allt från året från bloggen. Det var 2011. Alltså är det sex år sedan.

Jag är… uppgiven och arg. Att jag inte kunnat ta mig hem på över sex år. Mitt enda hopp är elscooter som innebär att de inte kan hänvisa mig till tåg, utan det får bli rullstolsbuss. Det är enda sättet jag kan få hjälp med att ta mig hem.

I går lämnade jag inte det slutgiltiga intyget så ansökan kan skrivas för elscooter. Vad, när och ens om något händer är inget jag har kännedom om. Dock verkar jag få ett positivt besked efter sjukgymnastens utlåtande, eftersom arbetsterapeut redan förvarnat mig om att efter semestern ska utprovning ske. Detta sagt innan ansökan ens är skriven eller inskickad till beslutsnämnden.

Så. Jag är någonstans mittemellan. För dålig för att resa med kollektiva färdmedel som tåg. Men för frisk för att åka riksflärdtjänst.

Ännu mer ”i går”. Tandhygienisten tycker det är förskräckligt hur mycket elände jag råkar ut för hälsomässig. Särskilt vad gäller mina tänder, käke och cysta. Fortfarande har inget mer hänt, vet inget om operation. Mer än att det nu står inskrivet i min journal att cystan numera misstänks luta åt det maligna hållet. Ja, då är det kul att inget hänt på 1½ år som jag haft besvär. Och att inget fortsätter ske. Ändå är detta bara en del av vad som behöver åtgärdas, då jag snarast också måste dra en tand, byta lagning i en annan och blir av med tuggytorna på båda sidor. Fast åtgärden mot att bli av med alla tuggytor är ”tugga med hörntänderna”.

Förmodligen skulle jag bli galen om jag inte hade haft jobbet och skäggklubben som distraktioner. För allting är en enda lång väntan på det okända. Jag kan inte göra något. Kan inte vara aktiv eller göra något kul. Jag måste vara tillgänglig för allt möjligt, men klarar ändå inte så mycket. Äh.

 

||||| 0 I Like It! |||||

Bra och dåligt

Det känns väldigt tillfredsställande att ha gjort sin arbetshelg. Inledningsvis hade jag en hel del att göra, men jag tog mig igenom det och kunde landa lite i vad som behöver göras framöver. För jag är aldrig någonsin i fas.

Efter en månad har jag nu också hunnit hänga upp tavlor på väggarna i mitt nya rum. Och sorterat papper i diverse högar. Jag börjar känna mig hemma på nya rummet.

Det som känns bäst nya rummet är att jag sitter på en låst och tom avdelning. Nej, jag får inte lappsjuka. Emellanåt kommer det någon som förfasar sig över att jag inte har något umgänge på jobbet. Nå, men jag tycker att det är ett jäkla springande till mig som trots allt sitter på en låst och tom avdelning. Jag vill ha arbetsro, det är vad jag behöver. När jag arbetar är det precis vad jag ska göra. Utföra det jobb jag får ekonomisk ersättning för att jag ger upp min fritid. Det är syftet med att arbeta. Inte att umgås. Det gör jag ändå på jobbet, när det är arbetsrelaterat. Jag är en sådan person som blir väldigt irriterad när människor i tjänst springer ärenden och står och hänger hos varandra för att snacka skit som inte är arbetsrelaterat. Kanske det är därför jag också anses veta och kunna allt? Jag ägnar ju min tid åt jobbet när jag är där.

Så vad gör jag efter en dag på jobbet? Just nu är det… Öh… Teve? Nu har jag sett ikapp alla serier jag spelat in under hela våren och kan ägna mig åt Netflix. Tyvärr tycker jag Netflix blivit sämre då de verkar satsa så mycket på egna tv-serier. I början var detta bra serier, men nu är det mest skit. Bästa egenproducerade serien, Sense8, har de lagt ner efter två säsonger. Så jag tittar istället på en serie som SVT massakrerat, vilket de gör med alla serier de sänder. Jag behöver kontinuitet för att hänga med i handlingen. Därför ser jag nu alla avsnitt i snabb följd.

Men i morgon är det måndag och ett nytt avsnitt av Twin Peaks (avsnitt 9, säsong 3). Jag är inte helt nöjd med säsong 3, men jag får se vart det leder. Och om en vecka kommer Games of Thrones tillbaka. Annars är det tunnsått med bra tv-serier just nu. Senare i höst kommer säsong 3 för Outlander. Annars är jag mest besviken över att Kanal 11 slutat visa Marvel’s Agents of S.H.I.E.LD.

Nu är jag ledig efter helg. Mitt enda måste är tandhygienisten som kallat på mig tre månader för sent. Jag förväntar mig inget längre när det gäller mina tänder, min käke, tandläkare och käkkirurger.

||||| 0 I Like It! |||||

Bara en massa jobb

Emellanåt har jag en extremvecka på jobbet. Det är där jag befinner mig just nu – i en sådan vecka. Torsdag och fredag har jag sovit, och då menar jag verkligen sovit. Sådana här veckor tar musten ur mig. Särskilt när jag ska ersätta semesterfirarna samtidigt som jag får akutjobb ovanpå mina ordinarie arbetsuppgifter. Jag kan väl säga att jag hittills inte hunnit göra något vettigt, mer än akut släckningsarbete. Vad som väntar mig en helg, kan jag aldrig sia om i förväg, men förhoppningsvis får jag en lugn helg och kan ta itu med det som samlats på hög senaste veckorna.

Det är fortfarande 2-3 veckor kvar innan min semester börjar, men det känns som om sommaren pågått ett tag och nu är på väg att bli en annan årstid. Vilket stämmer eftersom vi passerat midsommar. Det har redan blivit påtagligt mörkare om kvällarna och de ljusa sommarnätterna är historia. Annars är jag väl relativt nöjd med sommaren i sig, lagom varmt på omkring 20 eller strax därunder, samt väldigt mycket sol och väldigt lite regn.

Det där med sommarsemester gör mig alltid orolig. För lång period av ledighet. Jag har inte planerat in något, och det brukar jag inte heller. Vila och återhämtning, men jag får inte ägna mig för mycket åt det. Jag måste vara igång fysiskt, men det är svårt när man inte vet vad man ska göra då jobb annars fixar det fysiska åt mig.

Redan är hösten uppbokad med möten och måsten. Också det gör mig lite orolig eftersom jag fortfarande väntar på vad som ska hända med käkoperationen och nya MS-medicineringen. Jag har inte tid med sådana avbrott när jag jobbar. Vilket också är något jag klagat på i flera år – att jag är så ensam med att besitta kompetens och aldrig får känna att jag kan bli ersatt. Det är en fruktansvärd press att känna så. Men tydligen vill man inte belasta kollegor med att vidareutbilda dem, öka deras kompetens eller ge dem ansvarsområden. Ett svar jag fått, vilket alltså då borde leda till rejäl löneförhöjning.

||||| 0 I Like It! |||||

Teknostrul

Emellanåt strular min hemsida, men bara för mig. Jag möts ganska ofta av 404-meddelandet och det verkar bero på… Ja, jag vet inte riktigt. Att nu plötsligt fungerar beror på att jag avinstallerat ett program. Som inte borde blockera min domän på det sättet. Nåja.

Jag skrev ett väldigt långt inlägg i går som inte gick att publicera, och nu känns det inte aktuellt längre.

Den var avslagen…

||||| 0 I Like It! |||||