Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Kanske jag nu kommit underfund med varför jag tycker det är så slitsamt att jobb och samtidigt så slitsamt att vara ledig från jobbet. Det är tvärniten och rivstarten. På jobbet kör jag i 120 från första till sista sekund och plötsligt är jag ledig en dag. Och står frågande mitt på golvet hemma och undrar ”vad ska jag göra nu”? Efter ett tag sjunker jag ner i latheten där jag utför lite hushållsarbete, handlar, sitter lite vid datorn, gosar med kissen, sover ut och så plötsligt! Arbetsdag i 120.
Det sliter nog onödigt mycket med dessa ständigt återkommande rivstarter och tvärnitar. Egentligen är det väl inget konstigt, för jag förutsätter att alla har det så. Att där går en skarp gräns mellan arbete och fritid. Mig passar det inte riktigt. Balans för mig är att ligga på samma nivå lagom, vilket inte existerar för mig. Mitt mål är att skjuta över lite energi från arbetslivet till ledigheten. Ungefär som jag hade det för 3½ år sedan innan jag drunknade på jobbet (okej, liknelsen bör väl vara att jag kämpar för mitt liv i vattnet för att inte drunkna). Tidigare har en folksamling stått omkring mig och tittat på min kamp (okej, liknelsen fortsätter) medan jag skrikit på hjälp. Det som hänt senaste tiden är att någon i folksamlingen står och håller i en livboj redo att kasta ut till mig. Därför känner jag mig förhoppningsfull. Hoppet finns där. Kanske det också är ett problem i sig. Jag ser bara alternativet livbojen. Vissa påstår att där är en grund botten och andra att jag kan ta mig till stegen vid kajkanten. Det vill jag inte lyssna till. Gör det mig komplicerad eller dum? Det var en retorisk fråga! Men jag tror på framtiden, ett liv i balans.
