Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Efter två väldigt långa decennier klev jag i dag åter in på jobbet. Två decennier? Var det inte i två veckor jag var sjukskriven? Nå, man skulle kunna tro att jag inte varit där på tjugo år.
- 135 mejl att läsa igenom, besvara, åtgärda, arkivera och så vidare.
- Närmare 20 tjocka kuvert låg på skrivbordet (brukar få ett per vecka).
- Tre (?!) missade samtal (nåja, brukar få betydligt fler telefonsamtal än så – per timme).
Nej, ovan tydde inte på att jag varit borta någon längre tid. Istället var det alla muntliga kommentarer jag fick, typ ”du får aldrig vara borta – vi klarar oss inte utan dig” eller ”lova att aldrig någonsin sluta” och ”får du någonsin för dig att sluta, så slutar vi också”.
Vad som gör mig så oumbärligt? 1. Jag kan typ datorer. 2. Jag kan typ Office.
Nå, det känns lite sorgligt på något vis. Men nog har det varit High Life hela dagen. I går var jag orolig och funderade på hur jag skulle känna mig, om jag var tillräckligt bra att återgå i arbete, hur jag skulle orka arbeta en hel dag, hur min medicinering skulle fungera, hur ofta jag skulle behöva ligga utslagen i soffan på jobbet. Hur det gick? Det enda jag kände av är mitt skov där jag är domnad/känsellös i större delen av kroppen. Jag orkade hela dagen. Utan avbrott. Egentligen fanns inte utrymme till avbrott eftersom jag haft mycket att ta igen samt haft ständiga besök på rummet.
I morgon ska jag… jobba.