Månad: <span>september 2013</span>


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

De omutbara från 1987 med Kevin Costner. Jag var bara tvungen att se om filmen så här 25 år senare. Första timmen var seg. Sista halvtimmen ännu segare. Men det fanns ett parti där i mitten som nästan var bra. Problemet är att filmen inte åldrats med värdighet och filmmusiken var väldigt daterad.

Jag har också sett Thor, filmen som fått väldigt dålig kritik men som faktiskt var bättre än väntat. Och eftersom jag såg Thor var jag också tvungen att se Iron Man 3. Nu tror jag att jag sett alla Marvel Comics långfilmer förutom Avengers 2 och Thor 2.

Japp, ovan var hyrfilmer på iTunes. Men en fjärde film jag sett i dag hade jag visst spelat in på min DVR och sedan glömt bort. Captain America som TV4 visade för någon vecka sedan.

Jo, jag hatar långfilmer. Jag vill ha tv-serier där karaktärer utvecklas över tid. Det är därför jag tycker det är så acceptabelt med Marvels superhjältefilmer (Spider-Man, Hulk, X-Men, Ghost Rider, Thor, Avengers, Captain America, Punisher, Daredevil, Elektra, Fantastic Four… har jag glömt nämna någon av senaste 15 årens långfilmer?) som väver in i varandra. Avengers-filmen knyter ihop mycket av filmerna och leder också vidare till veckans tv-premiärav S.H.I.E.L.D. Det som gör mig så förtjust över just Marvel Comis är att jag under tio år direktimporterade serietidningar från USA med ovan nämna superhjältar. Och innan dess köpte jag svenska utgivningar, så man kan väl säga att Marvel följt mig i typ 35 år där mutanterna (till exempel X-Men) varit favoriterna.

Från början innehöll serietidningarna bara maskerade superhjältar i tajts som pucklade på konstiga skurkar. Men under tidigt 80-tal fick man in riktiga författare och tecknare som var med under många nummer och inte bara enstaka månader. Där blev en kontinuititet där man tillätts utveckla karaktärerna och beskriva deras vardag långt bort från allt det där barnsliga våldet. Det var det som fick mig att fastna i serieträsket.

Men det har gått många år sedan jag läste serietidningar (de har blivit dyra och saknar åter kontinuitet vad gäller författare och tecknare), och det är därför jag gillar långfilmerna med Marvel-hjältarna. Och Stan Lee är med i alla filmerna som statist med en replik. Ganska coolt eftersom han snart är 91 år. Och skapare av många av karaktärerna från Marvel Comics. Han är Marvel Comics.

||||| 0 I Like It! |||||

Tv Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Allt är inte bara Netflix! Påminn mig om att en annan dag berätta om vilka serier jag ser där just nu. För det jag vill säga är att där är mycket bra på vanlig tv och höstsäsongen är här. Det jag tittar på just nu:

  • Elementary (TV4) – Sherlock Holmes i amerikansk tappning. Okej serie, men inte mer.
  • The Big C (SVT1) – Säsong 4 börjar på måndag och på Netflix håller jag på att se serien från början. En kvalitetsserie med svart humor.
  • Arrow (Kanal 5) – Detta är egentligen en superhjälteserie från DC Comics men i modernare tappning och inte så mycket betoning på ”superhjältandet”. Och det finns inga  superkrafter här, det är mer som Batman. Kampsport mot ondska. Det som gjorde att jag fastnade för serien beror mestadels på skurken spelad av John Barrowman från Torchwood och Dr Who.
  • Min sanning (SVT2) – Ibland är där intressanta människor kända från företags- och politikervärlden. Det som kan irritera mig är att programledaren brukar lägga ord i munnen på intervjuoffren. Istället för att ställa frågor så kommer de med påståenden.
  • Unforgettable (TV3) – Nu när vi är inne på halva säsong 2 så måste jag säga att det var smart att i denna polisserie flytta huvudpersonerna till ny arbetsplats efter första säsongen. Och titeln syftar på att hon (Carrie? Jag och namn…) har fotografiskt minne och inte kan glömma något som hon upplevt. Förutom vem som mördade hennes tvillingsyster, vilket hon bevittnat och som hela säsong 1 fokuserade på.
  • Lyxfällan (TV3) – Trots att vi är inne i säsong 15 så tycker jag fortfarande att detta är intressant. Folk verkar inte förstå hur de kunnat skuldsätta sig och hamna hos kronofogde trots att de tagit blancolån till höger och vänster för saker utan värde. Oftast tänker jag ”idioter” om deltagarna. Och att de är så handlingsförlamade och inte lärt sig något av att själva ha sett på Lyxfällan under 15 säsonger?
  • Marvel’s Agents of S.H.I.E.L.D. (Kanal 5) – Säsongspremiär på torsdag 3/10! Marvel Comics har alltid haft intressant superhjältetidningar och nu handlar det om S.H.I.E.L.D. som haft nära samarbete med Avengers och Iron Man. Det här kan bli intressant. Förmodligen mycket action och visuellt tekniskt coolt? Veckans måste för min del.
  • Under the Dome (Kanal 5) – Direkt efter S.H.I.E.L.D. kommer ännu en säsongspremiär som beskrivs som… scifi? Jag måste se vad detta kan vara.
  • Arga doktorn (SVT1) – Jag blir också arg. Hittills har jag inte sett att vårdgivarna uppfyllt Hälso- och sjukvårdslagen när de vägrat hjälpa sina patienter. Härom veckan blev jag väldigt besviken över en person jag känner (till) och arbetar under som stod i rutan och slog ifrån sig.
  • American Horror Story (Kanal 9) – Äntligen! Säsong 2 börjar i ny kanal (tidigare TV11) kring midnatt mellan fredag och lördag. Det är som att kasta in alla skräckfilmer som gjorts i ett hus och i en tv-serie. Är det här lika bra som säsong 1 så lovar det väldigt mycket.
  • Dexter (TV6) – Säsong 6 avsnitt 1. Det här en Netflix-favorit och vill man se serien på vanlig tv-kanal så får man sätta på tv:n lördag kl. 04.00. Tänk att seriemördare kan vara så sympatiska!
  • Grimm (TV6) – Nog tycker jag att TV6 stökar till det för den här serien som jag aldrig riktigt vet när de visar. Egentligen en ganska fjantig serie men lite småkul. Jag vill jämföra den med Once Upon a Time, fast i en light-version. Sagofigurer är onda och ska jagas.
  • Intresseklubben (SVT1) – Ibland småkul underhållning, oftast riktigt uruselt dåligt. Men den enda svenska underhållningen just nu på tv som… nästan… fungerar. Se hellre originalet QI på BBC där Stephen Fry är programledare.
  • Mord i paradiset (SVT1) – Brittisk kriminalserie i… öh, Västindien? Ganska dåligt, men ett substitut i väntan på Suits som annars har samma programtid på lördagar. Undrar när säsong 3 börjar för Suits? Enligt rapporter på nätet så har vi något där att se fram emot. För att inte missa Sutis fortsätter jag att titta på Mord i paradiset.
  • Boardwalk empire (SVT1) – I dag börjar ny säsong. Kvalitetsserie! Tänk Sopranos men backa några årtionden tillbaka. Är det 20-/30-tal?
  • Perception (Kanal 5) – Ja, det är ”Will” från Will & Grace. Något äldre, mer ovårdad, professor på universitet men som hjälper FBI med psykologiska utvärderingar. Twisten är att han själv har vanföreställningar och medicinerar (ibland).
  • Det okända (Sjuan) – Egentligen är jag ganska trött på upplägget. Halva programmet är upprepning där de visar vad som tidigare sagts i samma program. Och det går aldrig att verifiera något som ett medium sagt även om deltagarna är chockerade över hur allt ”stämmer”. Det är väldigt vagt.
  • Bron (SVT1) – Säsong 2 verkar också vara av samma höga kvalitet som säsong 1. Sagas avighet känner jag igen då jag känner en person med samma… mentala funktionshinder. Utan att säga för mycket – det är tre existerande diagnoser som ger den här ”avigheten”. Även om jag inte tror att det riktigt var manusförfattarnas avsikt då de aldrig kunnat specificera vad hon egentligen lider av.
  • Frisörakuten (Kanal 5) – Gamla repriser, men det är alltid kul att se Tabatha in action.

Nä, jag tittar väl inte så mycket på tv?! Tänk på att jag ser betydligt mer på en vecka på Netflix.

||||| 0 I Like It! |||||

Netflix Personligt Teveserier Tv Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Yeah, baby! Semester! Och jag har inga som helst planer på någonting. Sånt vågar man inte efter att hela sommarsemestern fick ställas in på grund sjukskrivning. Eller. Jag ska faktiskt jobba under min semester. Två dagar à två timmar ska jag in på jobbet under min semester. Det är nödvändigt av två orsaker. 1. Två möten jag behöver närvara vid. Trots allt så är det inte semesterperiod på jobbet, utan allt rullar på som vanligt. 2. Jag har så jäkla mycket minus på flexen och jag förlorar tre timmar per vecka som jag aldrig kan jobba ikapp. Så jag behöver extra arbetstid och det kan jag bara få genom att samtidigt rent schemamässigt ha semester.

Rent fysiskt blir jag mer och mer stabil efter sommarens förlamning. Rollatorn har jag av bara en anledning – hålla balansen. Jag är fortfarande väldigt yr och känner inte heller då balansen vart jag sätter fötterna. Men i övrig är det okej nu. Förutom att jag nu har bältros precis överallt som förmodligen kommer när jag är stressad. Just nu stressas jag inte av jobbet, men jag stressas av (i vanlig ordning) av att få tiden att gå ihop (arbetstid, sjukgymnastik, hämndtjänst, flärdtjänst). Kanske min veckolånga semester kan dämpa aktiviteten av bältrosen.

Och trots semester så har jag sedan 23 semesterdagar kvar att ta ut i år. Omöjligt. Men kanske jag kan ta ut 70 dagar nästa år?

||||| 0 I Like It! |||||

Kampen

Kommentarer stängda

Det är stressigt nu. På alla håll. Mest för att jag nu ska gå på semester.

||||| 0 I Like It! |||||

Personligt

Kommentarer stängda

Varför jag kallar det för bröstsmärta vet jag inte riktigt, för det är inte i bröstet jag har ont. Dock har smärtan i två dygn bland annat fått mig att sova väldigt dåligt. Jag var tvungen att göra en korridorkonsult med en läkare i dag när jag ändå sprang ihop med honom. Han är inne på mitt spår. Det är en muskel till vänster om bröstet, närmast i armhålan, som ställer till det. Kanske jag bara belastat fel och fått någon typ av sträckning, träningsvärk eller inflammation. Om inte annat så har jag precis på samma ställe världens bältros. Men bältros ger mer en ytligt smärta och inte som nu, en invärtes muskelsmärta. Det enda jag noterat är att antiinflammatoriska och smärtstilla läkemedel absolut inte gör någon som helst skillnad.

Jag har alltid rejäl smärta någonstans i kroppen. Det är kroniskt. När det poppar upp ett nytt smärttillstånd som jag inte haft tidigare, så triggar det också min panikångest och det har varit ett par jobbiga dygn. För jag vet att panikångest är en irrationell känsla som inte har någon verklighetsförankring. Ändå kan jag inte parera denna panikångest eller tänka bort den. Den bara kommer och är där.

Trött. Jag blir så trött av det här med smärta och panikångest. Det tar energi.

Trots ovan har jag i dag försökt ignorera känslorna och lekt lokomotiv på jobbet – eller ångvält. Var fick jag den energin ifrån? Eller förklarar det kvällens sänkta stämningsläge?

||||| 0 I Like It! |||||

Hälso- och sjukvård Hälsohistoria Kampen Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Man tror så mycket. Jag hade min arbetsvecka utstakad ända fram tills i eftermiddags när plötsligt tre möten ställs in i veckan plus att sjukgymnastiken också ställt in. Eftersom jag fått ändra mitt arbetsschema för att matcha veckans alla möten, har jag nu ändrat tillbaka till ursprungsschema. Det känns bäst så. Men det är att lägga väldigt mycket tid på något som sedan aldrig blir av. Lite tröttsamt.

Har jag tröttnat på Netflix? Nej, inte alls! Men jag har också börjat hyra långfilmer via iTunes som jag tittar på min tv. Digitalboxen är jag fortfarande lite upprörd över och anti, men iTunes är vad jag kallar omväxling. Jag avskyr egentligen långfilmer som format, men när man har möjlighet att se sådant som precis gått på bio eller som till och med fortfarande visas på bio, så är det lite kul. Lite engagerande. Men gårdagens The Great Gatsby var verkligen en katastrof och besvikelse. Visst, väldigt fin visuellt, och storyn välkänd, men riktigt usel. Många har hyllat filmen och jag vet inte varför. När recensionerna kom i tidningarna för några månader sedan, så var faktiskt inte heller de särskilt lyriska. Så varför folk rekommenderar The Great Gatsby, förstår jag inte.

Nej, det är dags att återgå till Netflix. Just nu är jag inne på maraton med Arrested development, vilket är kanon. Och lagom på sitt sätt med endast 21 minuter långa avsnitt. Anledningen till att jag är inne på komedi just nu, beror på att det blev lite väl mycket Dexter och Breaking Bad. Ibland känns det som en våldöverdos.

Förresten så anmälde jag mig i dag till ett politiskt parti som medlem. Ett sätt att ta ställning.

||||| 0 I Like It! |||||

Netflix Teknik Teveserier Tv Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Tiden. Klockan. Timmarna. Jag har precis bokat om veckans alla hämttider för flärdtjänsten, för hur jag än vänder på det så får jag inte ihop mina arbetade timmar per vecka. Delvis beror det på dålig planering från flärdtjänstens sida, men det beror också på att jag varje vecka tappar tre timmar på grund av sjukgymnastiken. Jag måste jobba mer, men det är svårt. För jag har också hämndtjänsten som behöver sina timmar. Plus att jag inte får arbeta för många dagar på rad enligt en gammal rehab-åtgärd. Dessutom måste jag begära mertid (eg. flex) när jag inte får ihop timmarna på en dag, samtidigt som jag också måste ansöka om mertid (igen, eg. flex) om jag råkar komma för tidigt eller stanna kvar för sent på jobbet.

Det eviga pusslandet. Trots att jag åker till jobbet en timme tidigare på morgonen och sedan stannar kvar där ytterligare en timme på kvällen, hjälper inte. Jag går fortsatt minus från dag till dag. Och jag kan inte förklara det. Jag har blivit väldigt misstänksam mot vårt flexsystem som är relativt nytt. Fungerar det verkligen? Ingen verkar bry sig när jag ifrågasätter det. Klart teknik fungerar! Väl?! Nja. Min erfarenhet säger något annat…

||||| 0 I Like It! |||||

Fundering Kampen Personligt Spooky Teknik Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Teknik – nödvändigt ont. Eller, hur nödvändigt är det egentligen? I dag när jag åter bråkat med Apple TV och digitalboxen har jag frestats av att bara öppna fönstret och slänga ut skiten. För det är inte värt tiden. Det finns inget mervärde i tv-tittande. Är det förströelse jag är ute efter så finns det annat än teknikrelaterade fritidsintressen.

Det jag surar över i dag är först och främst digitalboxen. Jag har testat att göra nya omkopplingar mellan tv och DVR, men det går bara att koppla på ett sätt och jag kan fortfarande endast spela in från tv den kanal digitalboxen för stunden är inställd på. Byter jag kanal under inspelning så spelar jag också in ny kanal. Inklusive programinformation och tv-tablå som visas i bild vid kanalbyte. Allt spelas in. Vilket alltså gör det omöjligt att spela in en kanal och samtidigt se på en annan. Kanske en källa till mitt förtret beror på att min DVR är bortåt 10 år gammal. Många typer av kablar som används i dag fanns inte då och därmed saknas också en del uttag i min DVR. Nåja.

Eftersom jag var så uppretad på ovan så tänkte jag hyra långfilm i iTunes och se filmen via Apple TV. Det gick väldigt bra, jag valde den senaste Star Trek-filmen. Men så pausade jag filmen och stängde av Apple TV. När jag sedan startade Apple TV igen så fanns där en programuppdatering som jag accepterade. Därefter kunde jag inte återuppta den pausade filmen. Det fick inte heller att hyra den på nytt. De anvisningar som fanns för hur man skulle återuppta filmen stämde dessutom inte. Jag provade allt! Tills jag kom fram till att Apple TV uppgraderats på mer än ett sätt. Där är nya funktioner. Alla inställningar sedan tidigare fanns sparade, men en ny inställning hade tillkommit och hade defaultinställning USA. När jag ändrade det till Sverige så fanns hyrfilmen åter tillgänglig och jag kunde återuppta filmen och se den klar.

Alltså – det där trixandet. Försöken. Dra kablar, göra omstarter, leta i menyer, ändra inställningar. Så ser ju min vardag också ut på jobbet och med datorer. Jag avskyr verkligen teknik. Just detta att man vill ha teknik och ibland ser det som något nödvändigt, resulterar också i att man får ta i problemen som uppstår. Ingen teknisk utrustning fungerar utan att någon gång behöva underhåll och en teknisk arbetsinsats. Det onda med det goda. Men när det strular så strular det rejält och kräver så mycket mer av mig som person än när det fungerar. Trots att det fungerar oftare än det strular.

Nej, jag säger inget om mobiluppgraderinar. Eller uppdateringar av appar. Eller något om min dator. Samma sov ovan gäller för detta. Insatser, tid och tekniskt kunnande. Jag höll på att säga att det är tur att man inte är teknisk support, men det är jag ju för olika mjukvaror på jobbet. Mest skit. Ingen teknik verkar vara användarvänlig.

||||| 0 I Like It! |||||

Film Kampen Omvärldsbevakning Övertygelse Personligt Självinsikt Skräp Surgubbe Teknik Tv Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Den hemska veckan i mannaminne är nu passerad och jag kan äntligt hålla helg och få lite vila. Förra helgen arbetade jag. I går röntgades jag heldag. I dag har jag varit på fackligt heldagsmöte. På jobbet har jag bara varit lite i tisdags eftermiddag. Så även om jobbiga veckan nu är över, så är där nästa vecka. Fulltecknad med möten och inte tillstymmelsen av någon tid till eget arbete. Och sedan går jag på semester i 1½ vecka. Nja, en vacker dag ska jag nog hinna göra eget arbete. Vilken månad som helst, men inte denna.

Eftersom det varit full rulle nu i två veckor och utan ledig helg, så känns det nu åter igen som tvärnit halt när jag får vara ledig en hel helg. Planen för helgen är vila. Jag behöver det verkligen. Jag gör så himla mycket hela tiden och känner att jag aldrig hinner med någon dygnsvila. Så förutom sömn så blir det mycket tv i helgen. Jag har inte hunnit kolla in de 164 kanaler jag har. Och det är mitt sätt att koppla av och koppla bort; att se på tv.

Jag såg precis gårdagens Arga doktorn. Så besviken jag blir på min arbetsgivare.

||||| 0 I Like It! |||||

Personligt Tv Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Tolv mil till röntgenundersökningen. Jag var i väg under åtta timmar. Chaufförerna vet inte i förväg destination för resan, utan blir lite chockade när de inser att hur långt jag ska åka. Morgonens chaufför visste inte ens vilken motorväg han skulle köra ut på från Göteborg och trodde att vi skulle köra via Oslo. Nå, men så mycket visste jag åtminstone att vi skulle köra E20 mot Stockholm men svänga av och ta annan väg från Vårgårda. Gjorde han det? Nej. För han somnade emellanåt och noterade inte vad GPS visade. Så vi körde förbi och fick vända i Skara. Men jag hann fram och utan krock. Men rädd var jag.

Väntan på röntgen blev lite lång eftersom den krånglade och fick startas om innan jag kunde komma in. Sedan fick jag ligga i magnetkameran under 2½ timme. Två gånger fick jag Stesolid men det var för lite. Jag skulle behövt det fyra gånger, vilket inte är tillåtet. För jag fick panikångest på panikångest. I ungefär en kvart klarade jag mig på Stesolid. Ändå behövde vi aldrig avbryta eller ta om bilder, jag lyckades behärska mig så pass mycket. Varför jag får panikångest vet jag inte, för det är väldigt irrationellt. För egentligen var det inte obehagligt annat än att det är jobbigt att ligga på rygg så länge. Särskilt som man inte får ta paus trots att man är både kissnödig och får ont i ländryggen (något vi upptäckt på sjukgymnastiken – jag har problem med ländryggen, eller korsryggen).

Efteråt trodde jag det skulle vara svårt att få tag på ny bil, men den kom efter en halvtimme och jag hann med kaffe och en fralla. Inför undersökningen fick jag inte dricka (eftersom man inte får kissa) och efteråt behöver jag nog dricka, för av någon märklig anledning så fick jag kontrast också.

Det är skönt att det är gjort, men jag behöver göra detta en gång per år. Det är inte tilltalande. Lång resväg och panikångest. Samtidigt fick jag höra att apparaten snart ska skrotas och inte blir ersatt. Då måste jag åka till Sabbatsberg istället. Ännu längre! Och annat landsting vilket jag inte tror att mitt hemlandsting är så intresserade av eftersom det blir dyrt för vården. Dessutom lär det kräva övernattning.

Ja, då är det bara att vänta på resultatet av undersökningen. Det är också… otäckt.

Förresten så verkar jag vara allergisk mot tejpen som användes efter de dragit kanylen i armen.

||||| 0 I Like It! |||||

Hälso- och sjukvård

Kommentarer stängda