Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Dagligen får jag på jobbet frågan hur jag egentligen mår. EGENTLIGEN mår. Öh, vad menar man? De vet att jag har ms, har mina skov, att jag just nu går med rollator, att jag enligt sjukgymnasten är urstark och är där 1-2 gånger per vecka. Så vad är frågan? I min värld är allting som vanligt. Jag jobbar med en sjukdom, vilket jag inte tycker är något konstigt.
Men tydligen är det inte riktigt vad man avser med frågan hur jag ”egentligen” mår. Istället syftar man på något som inte har med min ms att göra. Det alla undrar är ”hur orkar du”. Inte detta att arbeta med sjukdom, utan bara detta med att arbeta. Jag klagar aldrig över min arbetsbelastning, men de förstår att jag har mycket att göra (underdrift) och de tycker det är så ofattbart. Att jag har så många roller, så många möten, är så… insatt. De förstår inte hur jag hinner eller orkar, då de själva inte avundas så som min arbetsbeskrivning ser ut. Och jag förstår ingenting. Är man på jobbet så jobbar man, oavsett innehåll. Oavsett belastning. Jag har förmågan att sålla och helt exkludera sånt som är oviktigt och istället fokusera på det där andra. Och jag har en väldigt hög kapacitet. Jag går inte på alla möten som jag borde, utan jag prioriterar. Det är omöjligt att nå mig per telefon, men det går att mejla (vilket jag föredrar).
Till våren får jag nya arbetsuppgifter. Jag betvivlar att något kommer att lyftas ifrån mig, åtminstone inte officiellt. Förmodligen blir det så att jag av tidsbrist bara slutar göra något och ingen kommer att ifrågasätta det. För trots allt har jag min veckotid och kan inte hinna allt. Men mycket. Kanske det mesta. Och jag mår bra av att det händer saker omkring mig och att jag aldrig kan planera min dag längre än en timme. Just nu är där många som försöker nå mig och mitt standardsvar är att de får återkomma den 31 oktober, för då har jag inga inplanerade möten. Den dagen kommer jag att ha en lång kö av folk utanför min dörr och jag kan väl likna det vid att jag då håller audiens.
Men jag har inget att klaga på. Jag har en någorlunda god löneutveckling, kan fritt styra min tid och vad jag gör med den, samt att jag känner att min kompetens används på rätt sätt. Så vad skulle jag klaga på? Varför skulle jag inte må bra? Egentligen?
Kommentarer stängda