Månad: <span>december 2013</span>

Tidigt, tidigt var jag på jobbet. Jag var där inofficiellt då jag har semester men behöver få ihop timmar till flexen. Eftersom jag inte officiellt var i tjänst, så trodde jag att jag skulle få jobba ostört. Självklart inte. Det var nog delvis därför jag inte stod ut i mer än 6½ timme. Mitt mål var att arbeta 12-14 timar eftersom det ekonomiska bokslutet flåsar oss i nacken. Men efter att ha gjort det som var akut och av mina egna arbetsuppgifter, så tänkte jag ”screw it”. Jag känner inte för att rensa upp i andras misskötsel. Särskilt inte efter att ha fått tusen frågor om vårt nya mejlsystem. Varför frågar man mig?! Jag har ingen annan information eller kunskap än någon annan, ändå vänder man sig till mig så fort de kan kategorisera det som ”datarelaterat”. Jag är inte tekniker. Jag är inte support. Visst, mycket vet och kan jag, men detta är inte funktioner jag har eller ens vill veta av. Om jag kan ta reda på information som gäller sådant som rör mig och mitt arbete, så kan väl andra göra samma sak? Jag blir irriterad. Riktigt irriterad. Och här raderade jag kommande två tredjedelar då det blev för anklagande. Ovan räcker som beskrivning och gnäll.

Alltför lat. Eftersom jag rakade huvudet förra lördagen, så skulle jag gjort om det ytterligare två gånger för att behålla 0 mm. Men, liksom – för vem ska jag se ut som ett ollon för när jag bara går hemma? Med den logiken skulle jag nu absolut ha rakat huvudet, men då kommer vi till nästa tröskel; orka! Håret har växt ut så pass mycket att jag kan lugga mig själv. Det innebär att när jag väl orkar raka huvudet så kommer det att ta tid. När håret blir för långt måste man först klippa ner det och sedan raka.

Men skägget växer. Långsamt. Jag minns inte om det är två eller tre veckor sedan jag slutade raka skägget. Det är 3 mm. Som sagt så växer det långsamt. Och ojämnt. Jag tror att jag just nu ser ut som en vilde, men räknar med att om en vecka ha ett jämntjockt helskägg (rött med gråa inslag) och ett helt kalt huvud.

Varför allt detta besvär? Jag blir ibland trött på mitt utseende. Så som jag sett ut fram till för någon vecka sedan, har jag gjort i… 18 år. Flinten har alltid hållits kort och jag har haft olika varianter av snutteskägg och skäggstubb, men aldrig helskägg (mer än en dag då det kliat för mycket). Det är svårt att variera sig. Och jag tycker helt rakat huvud och skägg är snyggt på andra. Hur mitt resultat blir är en annan fråga.

Jo, jag har rödblont skägg med grått hakskägg. Trots allt är jag i grunden blond även om det jag på huvudet rakar bort är mörkbrunt. Jag är helt enkelt en färgpalett.

Det bedrövliga med min semester är att jag bara drömmer om jobbet. Varje natt arbetar jag. Senaste drömmen handlade om att jag inte fick sitta ostörd på mitt arbetsrum, och det låter oroväckande mycket som en sanndröm fast tvärtom. Jag får aldrig sitta ostörd. Så ska jag drömma om något så borde det vara om att få sitta ostörd eftersom det aldrig händer trots mina protester.

Lite lite vad gäller tv-tittandet just nu. Men jag plågade mig igenom både Stjärnorna på slottet och Alice i Underlandet. Ja, ”plågade”. Inger går upp mot bulktittande av amerikanska tv-serier. Jag accepterar bara 1) bra 2) action.

Lite Bitstrips…

Om jag nu har ledigt från jobbet i 22 dagar… arbetar jag verkligen ingenting? Inte hemifrån ideellt heller? Hm. Nej, jag ser det inte om att arbeta när jag kollar mejlen. Och jag måste säga att det varit extremt tomt i inkorgen (vilket jag faktiskt är tacksam för). Men det finns en sak jag gjort nu när jag kunnat vila huvudet några dagar – jag har planerat mitt arbete. Från januari till mars kommer jag att ha det riktigt extremt. Så extremt mycket som jag blir tvingad till (under protest) att jag nästan bryter ihop bara vid tanken på allt jag ska hinna. Därför har jag planerat min arbetstid kvartal 1. Minut för minut har jag lagt upp mitt program för att på bästa sätt utnyttja tiden som kommer att vara en bristvara. April är väl inte så mycket muntrare, men redan nu planerar jag för minst en semestervecka i maj. Men med tanke på den belastning jag kommer att utsättas för så lär jag väl bli sjukskriven av överbelastning. Och det är också därför – med tanke på kvartal 1 – som jag är långledig nu. För att vila efter en intensiv höst där jag fortfarande håller på att kämpa mig tillbaka efter sommaren sjukskrivning.

Att vara långledig. Första dagarna sov jag bara. Första veckan såg jag 72 avsnitt (54 timmar) Supernatural. Just nu har jag besök/sänggäst. Och kommande två veckorna… är ganska blanka än så länge. Jag ska faktiskt in på jobbet några dagar under min semester eftersom där är ekonomisk deadline och jag hade egentligen inte möjlighet till semester, men kompromissade med mig själv att gå in timmar under några dagar. För att fylla på flexkontot eftersom jag förlorar så mycket arbetstid när jag går på sjukgymnastik. Och hellre gå på semestern än att behöva sitta på jobbet 12 timmar per arbetsdag som jag gjort hela hösten.

Men jag har ändå mycket ledighet kvar. Den tiden lägger jag på att röja, precis som jag skrev om i föregående bloggpost. Jag är i städtagen och det behöver jag vara av många anledningar. Förutom detta att jag de facto behöver slänga en massa skit, så håller det mig fysiskt aktiv. Det tråkiga bara med att slänga saker är att där är överfullt i soprummet. Soptömningen har varit under all kritik under julhelgen (icke-existerande) och folk har haft mer sopor än vanligt att slänga. Julklappspapper är verkligen ett onödigt papper.

Min huvuduppgift är dock att vila. Med tanke på vad som varit och vad som komma ska.

Nog är jag en hamster… Samlar på skit… Kastar aldrig (aldrig!) någonting (!)… Och jag hatar det!

Om tre dagar är det 25 år sedan jag flyttade (eg. flydde) hemifrån. Bara det gjorde mig… rastlös/skadad/otrygg. Jag har lämnat det bakom mig. Nu kan jag ärligt säga att jag lämnat vissa… sociala… dysfunktioner bakom mig (kanske inte alla). Men det var då, för 25 år sedan, jag började samla på mig. Vad jag menar är att jag aldrig kastat ett papper. Och när jag säger papper så menar jag främst sådant som kan kastas direkt (efter betalning) som fakturor och följesedlar. Det är kvitton och bevis på att betalning skett som man ska spara i 2-3 år. Viktigare papper, som betalda banklån ska man spara i typ 10 år. Och papper kring husköp ska man spara för alltid.

Med tanke på att jag flyttat *räknar* åtta gånger på 25 år så har det blivit jobbigare och jobbigare eftersom jag haft mer papper att släpa med mig. Varför? Nej, det har nog inte varit så mycket separationsångest som att jag aldrig haft mina papper sorterade. Och det är svårt när det är så uppblandat med skitpapper. När jag flyttade till Göteborg för *räknar igen* drygt 13 år sedan, så röjde jag en del. Men inte papper. Då var det mer min barndom jag slängde och brände, och den del husgeråd. Papperna fanns kvar. Osorterade. När jag sedan flyttade igen inom Göteborg, så försökte jag sortera och slänga, men hann ingenstans eftersom det var knappt om tid och jag skulle dessutom packa ner ett hem på en deadline.

I går (ja, julafton!) och i dag har jag slängt, slängt och åter slängt gamla fakturor och följdesedlar. Men bara för de senaste fem åren, vilket innebär att det återstår 20 års ”arkivering”. Varför jag kommit till skott? Enkelt…

Jag mår illa, både fysiskt och mentalt över att ha det stökigt. Även sådant som inte ligger framme och fångar min blick. Bara vetskapen är tärande. Jag vill ha rent. En insikt som kom för åtta år sedan när min far dog och jag stod där med ett överbelamrat dödsbo. Han var värre hamster än vad jag någonsin kommer att bli. Fast han hade en annan inställning – allt är bra att ha, kommer till nytta förr eller senare, ökar i värde med tid. Jag slängde rubbet. Okej, lite sparade jag och en del skänkte jag bort, men det mesta gick till tippen. För i slutändan finns där ingen annan lösning. Saker är överflödigt. Väldigt överflödigt. Särskilt skräp som skulle gått i soporna direkt.

Min inställning har jag senaste åren praktiserat också genom att göra mig av med möbler som inte tillfört mig något. Nästa punkt på agendan är att jag ska göra mig av med böcker, då särskilt skönlitteratur som jag ändå aldrig kommer att läsa om men som tar plats och är dammfångare. Och tidigare i år slängde jag två datorer som jag inte använde (fyra kvar, kan nog slänga tre av dem).

Nej, jag förstår inte varför man samlar på sig saker om det inte är som i mitt fall. Lättja. Och det kan man göra något åt. Som också får en att må bättre.

Om inte andan faller på, så gör jag ett litet uppehåll till 1/1. Tror jag.