Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
I ett. Det går i ett. Precis som jag förutspådde så är det nu kaos på jobbet och det var tur jag hade så lång jul- och nyårsledighet. Allt handlar om jobbet. Allt handlar om att hinna med. Och allt handlar också att försöka sova den lilla tid jag är ledig.
Där finns klagomål på mig. Att jag aldrig jobbar. Folk tror inte att jag jobbar eftersom jag nästan aldrig är på mitt rum. Jag är inte ens i byggnaden när jag är i tjänst, vilket medför att folk då automatiskt tror att jag inte jobbar. De förstår inte riktigt det där att jag faktiskt är uppbokad med andra uppdrag annorstädes. Så, ja. De klagar. Högt och lågt. När jag väl är på mitt rum och finns tillgänglig per telefon, så får jag istället höra att där alltid är upptaget, att man inte når mig. Jo, men det blir ju så – alla ringer när telefonen väl är påslagen.
Varför kan man inte ringa mig om jag inte är på mitt rum? Jag har väl bärbar telefon? Jo, men jag vill inte bli störd när jag står och föreläser. Det ser så illa ut att som föreläsare/utbildare plötsligt avbryta på grund av att telefonen ringer. Men vissa samtal är viktigare än andra. Så vissa personer har fått mitt hemliga mobilnummer. Men då svarar jag bara på typ en rast, eller så.
I dag stal jag en dator. Åtminstone misstänker jag att det räknas som stöld. Vi får inte ta hem jobbets datorer, och vi får inte ta med privata datorer till jobbet. Det är en säkerhetsåtgärd. Men på jobbets bärbara dator finns inga patientuppgifter som kan komma i orätt händer. Det som kan diskuteras är vilka försäkringar som gäller om datorn hemma hos mig blir skadad eller stjäls. I vilket fall som helst har jag varit tvungen att ta hem datorn eftersom jag behöver den i utbildningssyfte där utbildningarna ligger utanför min arbetsplats rent geografiskt. Men på jobbet vet det att jag gjort så här och syftet med det.
Inför nästa veckas utbildningsinsats har många ringt mig i förtvivlan. Vi är 30 stycken som ska utbildada parallellt (verkligen en stor insats) där vi och några till ska utbilda 16000 anställda inom ett par månaders tid. Kaos. Nej, utbildningsmaterialet är fortfarande inte klart och lär inte bli det förrän sent fredag. Men nästa vecka… Då ska jag ha läst in mig på hela materialet som är på 300 powerpointbilder och som ska gås igenom under åtta timmar. För att sedan återupprepa det med andra deltagare nästa dag och så vidare. Och där är så mycket fel. Allvarliga fel. Även om jag också är drabbad, så får jag trösta och peppa andra. Och jag felanmäler på löpande band och försöker samordna att lyfta felen högre upp i organisationen.
Man kan väl säga att jag just nu är världens mest jagade man. Alla vill ha något av mig. Själv har jag ingen att vända mig till att dryfta hela problematiken. Men min inställning är att jag jobbar mina timmar och får betalt för det. Innehållsmässigt? Inte mitt ansvar.
