Det blev också papper till skrivaren (min privata – allt släpar jag faktiskt inte till jobbet) och en Diana Gabaldon-bok. Okej, det är en bok jag redan har och som jag läst i ett par månader väldigt oregelbundet eftersom den väger bly. När jag nu fick tag i bocketvarianten så blev jag glad. Förutom att den också väger bly. Nu har jag alla Gabaldonböckerna som pocket vilket gör dem lite mer lättlästa eftersom jag är en sängläsare och har ömtåliga handleder! Kan vi säga…

Men på riktigt – de är väldigt lösa! Se som jag viftar för att slå bort alla imaginära flugor som surrar runt huvudet på mig!

Har jag haft en riktig shopping spree i dag? Nja, i och för sig var jag även på Ica för att inspektera, men där blev det inget särskilt även om jag nu letar nya krukväxter till jobbet. Nåt mer måste jag släpa dit än anteckningsböcker och pennor. Däremot så shoppade jag ju loss på nätet i går (se föregående inlägg) med två nya mobilfodral – och faktiskt – nya badhanddukar och en ny tröja. Tydligen är modefärgen just nu grönt (mjöligt blekgrönt). Och mycket riktigt – allt jag beställde i går är grönt.

I dag har jag haft en semesterdag. Och nu kommer helgen igen…

På tal om jobbet… I går flyttade jag på mitt skrivbord. Igen. Nej, jag blir aldrig nöjd eftersom där är så trångt att jag inte kommer in med mina båda rollatorer. Vilken dag som helst så ska mitt skrivbord bytas ut mot ett mindre och då kanske jag får bättre plats. I mitt pytterum har jag två skrivbord (båda elektriskt höj-/sänkbara), en hög hurts (går inte in under skrivbord – på den har jag en flyttkartong med extra tangentbord, mus, kablar-kablar-kablar), ett fast väggskåp, hyllor på medar, två golvhyllor, ett avlastningsbord, två kontorsstolar, en besöksstol, en pall, två rollatorer. Rummet är 2×4 meter. Dörr och fönster gör det svårmöblerat samt att alla uttag och lampor bara finns på ena långsidan av rummet. Och det är jobbigt att möblera om. Alla dessa sladdar! Två stationära datorer, fyra bildskärmar, en skrivare, en bärbar dator, en radio/cd-spelare, två nätuttag, uttag till telefon samt att jag laddar mina tre mobiltelefoner där. Och, så skrivbordslampan. Snart är det dags att finna ett uttag åt adventsstjärnan också.

Nej, jag hinner inte titta på tv. Förutom att jag på Netflix nu tittar på Bones från början. Tio säsonger. *svettas* Gabaldon och Bones är min fritid just nu.

Förmodligen hade jag efter Främlingen inte läst fortsättningarna, eftersom inslaget av fantasy inte var så stort. I slutet av 90-talet läste jag enbart renodlad fantasy om andra världar (inte science fiction). Men som jag nu skrivit några gånger i bloggen, så fick jag synnervsinflammation i januari 1999, blev sjukskriven, kunde bara läsa text som fanns på en bildskärm. Nätet blev räddningen för mig som så gärna ville läsa. Då var det också ganska populärt med mailinglistor eftersom nätforum egentligen inte fanns (krångligt, allmänna skript fanns inte, gratis hemsidor inkluderade inte tillgång till servern annat än att ladda upp enklare html-filer). Jag som precis före synnervsinflammationen läst Främlingen, fann Gabaldons fanclub. Där var jag ganska aktiv och hade lite diskussioner med Gabaldon själv som ibland dök upp. Det var nog detta som sporrade mig till att även köpa fortsättningarna efter Främlingen, så snart synnervsinflammationens akuta skede försvann. Och tid hade jag eftersom jag istället blev sjukskriven för ms.

Så jag läste om Främlingen (eller, originalet på engelska, Outlander), läste Slända i bärnsten, Sjöfararna och Trummornas dån. För sedan tog det stopp i utgivningen (Dianas pappa dog och hon tog några sabbatsår från skrivandet). Själv ryckte jag upp bopålarna och flyttade till Göteborg. Och Gabaldons böcker har jag lånat ut högt och lågt, några av exemplaren har jag fått tillbaka, andra inte – jag har dock köpt på mig nya upplagor då jag vill äga böckerna och ha dem stående i bokhyllan.

Nu har det gått drygt 15 år. Fortsättningarna har jag köpt men aldrig blivit färdig att läsa. Det flammande korset står i bokhyllan, oläst. Snö och aska står i bokhyllan, oläst. Som ett eko står i bokhyllan, oläst. Och snart kommer bok nr 8 (av sex, men trycket från fansen har gjort att serien bara fortsätter) på svenska.

I somras kom tv-serien Outlander där första halvan av säsong 1 visats (på amerikansk tv och på ViaPlay). Det inspirerade mig att återuppta böckerna, men eftersom det gått 15 år sedan jag läste böckerna så fick jag snällt börja om från början. Varje bok är på cirka 1000 sidor och det tar sin lilla tid att läsa igenom de 7000 sidor jag har i bokhyllan. Men det förde med sig en positiv sak – jag var tvungen att köpa läsglasögon.

Och efter denna långa inledning kommer jag äntligen fram till det jag vill ha sagt: Jag är chockad! Bok nr 4 (Trummornas dån) som jag ägt i alla femton åren… jag hade inte ens läst halva boken?! Jag var så säker… och jag visste ju vad som hände i handlingen… Min gissning är att jag blev så upptagen av flytten till Göteborg för 15 år sedan, social samvaro och (då) nya jobbet, att jag bara släppte Gabaldon även om jag alltid talat gott om böckerna. Att jag kände till vad som hände i bok 4 utan att ha läst den, beror säkerligen på att ömma modern läst och skvallrat för mig. Men jag är ändå chockad över att inte läst ut en bok jag haft i femton år.

Just nu är jag inne på bok 5 (Det flammande korset) och har inte en aning om vad som nu kommer att ske i handlingen. Jag har sedan i september försökt läsa 100 sidor varje kväll efter att jag lagt mig. Synen är fortfarande ganska dålig och det tar mig tre timmar att läsa 100 sidor, så jag hinner inte så mycket annat om kvällarna (som att titta på tv – glöm det). Jag är rädd för att komma av mig i mitt läsande och har målet att nu sträckläsa alla böcker, och då jag kommit mer än halvvägs, så verkar det inte så omöjligt. Och jag vill bli klar med böckerna så jag kan läsa de där andra böckerna som väntar (Coben, Ajvinde Lindqvist), samt få återgå till alla mina tv-serier.

I över 15 år har Claire och Jamie varit en del av mitt liv. Det känns tryggt.

Börjar jag bli uttråkad? Jag vet inte. Värmen gör att jag sover väldigt mycket, väldigt länge och väldigt djupt. Men det är samma visa varje år. Värmen gör mig handikappad och jag har ingen glädje i att känna mig fri och ledig – för det gör jag inte. Kanske jag borde sparat lite semester och uthärdat jobbet lite längre och istället ta min favoritsemester som brukar vara första veckan i oktober – veckan då jag fungerar som bäst efter en lång plågsam sommar. Men i år behövde jag semester mer som förebyggande för att inte bli sjukskriven efter lång och negativ arbetsstress, samt att jag sett fram mot ledighet hela detta året när det varit som (arbetsmässigt) mörkast.

Ännu en sak har jag plågat mig igenom de senaste veckorna. Sagan om ringen-trilogin som sänts i TV4. Jag har bara sett den en gång tidigare för nu väldigt många år sedan, och inser plötsligt varför jag inte sett den efter detta. Den. Är. Skitdålig.

Det verkar som om mitt tålamod bara klarar av små snuttar av inte alltför betungande hjärnverksamhet. Då är det väl bra att jag just nu tittar på The Golden Girls (Pantertanter) med sina 20-minuteravsnitt? De är fortfarande roliga. Och så mycket roligare än så har jag det inte just nu.

Boken? Min favorit Johan Theorin med besvikelsen Rörgast.

Så jag läser mycket böcker? Nej, jag läser inte böcker. Längre. Jag hinner inte. Dessutom får jag bara huvudvärk sedan 15 år tillbaka om jag försöker läsa någon bok. Åtminstone öppnar jag ingen skönlitterär bok för att läsa.

Vad hände med tiden? Förmodligen den där flugan Internet, smarta telefoner, TiVo och Netflix. Det är de som stjäl tid för mig. Samt att jag förvärvsarbetar. Och sover. Dygnet har ändå för få timmar till allt detta, och då är det böckerna som åker på stryk.

Egentligen borde jag göra mig av med alla böcker. De tar plats och samlar damm. Böcker fyller egentligen ingen funktion för mig längre. Säger jag som i mina dar läst dygnet runt, skolkat från komvux för hinna läsa Sagan om Isfolket, bodde på biblioteket och så vidare.

Ljudböcker. Okej, jag gillar ljudböcker i form av mp3. Var det förra sommaren jag lyssnade på typ 10-15 Harlan Coben-böcker? För det är bara på sommaren jag har tid att lyssna på böcker. Så, tar man bort jobbet så återstår litteraturen.

Saknar jag böcker? Både och. Jag tänker inte så ofta på böcker eftersom jag har så fullt upp ändå. Men när blicken faller på mina bokhyllor med böcker, så börjar jag fundera vad hände.

Men det kommer en sommar i år också. Nio veckor av ledighet. Jag skulle hinna 70 pocketböcker, men… Jag vill inte läsa för läsandets skull. Men det blir nog någon bok i sommar.

Elgiganten… Detta sorgebarn… Jag har jagat och försökt rätta till problemen, och kanske det är bra nu. Det enda problemet är att jag inte kan få installation av tv förrän tidigast måndag eftermiddag. Säljaren lovade måndag morgon, vilket var en lögn. Jag fick ett sms om att det blir uppåt dagen. Men så ringde företaget som ska göra installationen – de hade kommit överens med säljaren om installation sen eftermiddag. Innan säljaren lovade mig ”måndag morgon”. För de var fullbokade på måndag och kan inte komma förrän sen eftermiddag.

Så. Jag har en tv stående på golven som ska installeras. Det betyder några dagar utan tv (onsdag-torsdag-fredag-lördag-söndag). Tänk om de hade gjort rätt från början!

Vad jag ska göra utan tv under så lång tid? Öh… Ha ångest och må dåligt över att jag gjort en beställning som inte blev rätt eftersom säljaren inte lyssnade eller bekräftade något i det jag betalade för. Och så får jag väl läsa de böcker som jag turligt nog fått hemlevererade. Att det blev rätt beror på att Elgiganten inte hade med saken att göra.

I dag var de äntligen klara med innergården. I sju långa veckor har de grävt upp alla rabatter, huggit ner träden, satt nya kantstenar kring rabatterna, lagt om plattorna på uteplatsen samt återplanterat i rabatterna. Det som varit jobbigt är bullret från alla maskiner och hur de varit i vägen. Senaste veckan satte de en container framför bommen in mot gården, så varken flärdtjänst eller akuta utryckningsfordon kunnat ta sig in. Jag har om nätterna haft mardrömmar kring detta. Jag har känt mig instängd. Nå, men nu är allt som vanligt igen. Förutom träden de högg ner. Om de huggit ner cirka 15-20 träd, så har de bara återplanterat två träd. Två ynkliga träd. Och hur växtligheten i rabatten ska kunna ta sig efter att de planterat mitt i sommaren och utan vattning/regn, återstår att se. Jag är skeptisk. Om det blev fint? Nej, man ser ingen skillnad. Förutom att träden är borta.

Helgen känns lugn efter att brevbäraren ringde på dörren för att överlämna fyra nya Harlan Coben-böcker. Sedan har jag läst 11 av hans böcker i sommar, och då har bara halva sommaren gått. Som tur är har jag lika många böcker kvar av honom som jag ännu inte köpt. Man tröttnar inte på Coben.

Så pocket fick det bli. Nu har jag beställ fyra pocketböcker. Harlan Coben skriver inte deckare, utan det är ett mellanting mellan thriller och mysterium, men med inslag av deckare (någon blir alltid mördad trots allt, men det kan ha skett i dåtid). Mycket handlar om mörka hemligheter som kommer upp till ytan. Bäst av allt – alla böcker är fristående men det korshänvisas till samma personer i alla böckerna.  

Min Coben-lista så här långt…

• Berätta inte för någon (ljudbok)
• Ingen andra chans (ljudbok)
• Den oskyldige (ljudbok)
• Den enda lögnen (ljudbok)
• Släpp inte taget (ljudbok)
• För evigt dömd (ljudbok)

I serien med Myron Bolitar:

• Spelaren (pocket jag inväntar)
• Mästaren (pocket jag inväntar)
• Rivalen (pocket jag inväntar)
• Lögnaren (pocket jag inväntar)
• Livlinan (ljudbok)

Sedan är där ytterligare 11 böcker att läsa av Harlan Coben. Men det är ganska trevligt att följa hans twitterflöde, även om det mest handlar om hur han träffar fans (foton) och om hans stora intresse fotboll (inte amerikansk sådan trots att han är amerikan).

Jag är väldigt glad över att ha funnit en författare som jag gillar och där det finns många böcker att plöja igenom. Ska jag säga något negativt om hans böcker, så är det att han ibland är lite transperant och att överraskningarna är få. Och många talesätt som förekommer säger flera olika karaktärer i olika böcker. Samt att han smyger in sin egen musiksmak som karaktärernas och jag delar inte den musiksmaken (okända och smöriga amerikanska sångare).

Dag 5: Ditt favoritcitat

För några år sedan läste jag på högskolan och det ingick att läsa en del ekonomilitteratur. Det var där jag fann det citat som kommit bli mitt favoritcitat.

Ungefär samtidigt som italienaren Paciolo beskrev principerna för dubbel bokföring (1494) uppfann teologerna skärselden.

De som vet vad dubbel bokföring är förstår detta citat. Tyvärr minns jag inte vem som sa ovan, men jag tror att det var litteraturbokens författare, vem det nu var. Jag minns inte ens vilken bok det stod i.

Dubbel bokföring? Om jag säger T-konton med debet och kredit? Olika kontonummer för varje T-konto. En plussida och en minussida. Summor ska anges dubbelt, en gång på minussida och en gång på plussida. Kanske det är mer ett helvete än en skärseld.

30-dagarsutmaningen

• Dag 1: Din favoritlåt
• Dag 2: Din favoritfilm
• Dag 3: Ditt favoritprogram på tv
• Dag 4: Din favoritbok

Dag 4: Din favoritbok

Jag har läst många bra böcker genom åren. Tyvärr har jag läst desto fler skitböcker genom åren. Det svåra är också att definiera vad som är en bra bok och vad som gör det till en favoritbok. Dessutom är det inte nödvändigt så att favoritboken har några kvaliteter som egentligen gör den bra. Välskrivna böcker kan vara tråkiga. Och fula böcker kan vara riktigt… intressanta. Fula för mig är när grammatiken är fel, eller om där är mycket stavfel eller rent av felöversättningar av utländsk litteratur. Ja, det här är komplext.

Spontant kommer jag faktiskt inte på någon bok som kan sägas vara en favorit. De senaste veckorna har jag hört fem ljudböcker med Harlan Coben, och han är bra. Men inte rakt igenom. Hans böcker kan vara lite ojämna och språket är inte något litterärt under. Det jag attraherats av där handlar istället om den gemensamma grund som alla hans fristående böcker har. Man kanske kan beskriva böckerna som någon sorts deckare, men med lite konspirationer och mörka hemligheter från det förflutna. Det som gör böckerna så fängslande handlar om att alla dessa fristående böcker med nya huvudpersoner i varje bok, är att de utspelar sig på geografiskt samma plats. Det betyder att bipersonerna ofta är de samma i flera olika böcker. Till exempel är det samma åklagarmyndighet, advokater, detektivbyråer med mera som återkommer. Så parallellt med huvudpersonerna så får man ta del av bipersoner över flera böcker. En gång har jag varit med om att en huvudperson sedan blivit en biperson i en annan bok. Intressant. Lite dubbelbottnat. Lite bonus.

Men favoritbok? I mitt första blogginlägg (dagbok på nätet, då!) 1999-02-15 nämnde jag det som nog ändå är absoluta favoritboken. Diana Gabaldons Främlingen (bok 1 av flera i en serie, tror sista boken kommer ut nästa år i USA). Detta är en bok jag kan läsa om och om igen. Först och främst är det en kärlekshistoria mellan Claire och Jamie, Den ena född på 1900-talet, den andra på 1700-talet. Titeln syftar nog mest på att Claire som föddes på 1900-talet förflyttades till 1700-talet. En historisk kulturchock, kan man säga. Men det är inte kärlekshistorian eller tidsresandet som fängslar mig. Det är det gedigna arbetet av research som Gabaldon lagt ner. Och det är dessutom väldigt välskrivet. Men mest av allt gillar jag perspektivet som Claire (som är berättarrösten) ger oss 1900-talsmänniskor av hur det är att uppleva 1700-talet som en utomstående som måste anpassa sig till krig, svält, intriger, tortyr och makt. Och hur hon som läkekvinna (sjuksköterska)  bemöts med skepsis och rädsla.

Kanske det är dags att läsa om Främlingen och alla efterföljande böcker? Det är ett hästjobb. Det är tegelstenar. Men en upplevelse.

30-dagarsutmaningen

• Dag 1: Din favoritlåt
• Dag 2: Din favoritfilm
• Dag 3: Ditt favoritprogram på tv

Innan veckan är slut har jag laddat ner en femte bok. Coben är bra. Till och med bättre än sitt Twitterkonto.

Till en början kan jag säga att det finns två spår för förkortningar – ett med punkt, ett utan punkt. Det viktiga är att följa ett spår och stå fast vi det. Själv föredrar jag förkortningar med punkt (avbrytningsförkortningar), och anledningen är att vi i dag skriver de flesta texterna i datorn. Vid förkortningar utan punkt är det lätt för ett dataprogram att göra avstavning mitt i en förkortning, och det är inget som rekommenderas. I Word kan man göra ”hårt mellanslag” för förkortningar utan punkt, så det inte avstavar. På webben får man med hjälp av html-kodning lägga in att specifikt ord inte ska avstavas. Men varför vara så omständlig när man kommer förbi dessa problem genom att använda punkt?

Ytterligare en regel finns när det gäller förkortningar. Undvik förkorta ord om det inte är på grund av utrymmesbrist! Därmed faller hela påståendet att man ska förkorta på webben som har obegränsat med utrymme att skriva på, till skillnad mot när man sitter och skriver på ett A4-papper för hand eller med gammeldags skrivmaskin.

I över tio år har jag varit handledare åt sekreterare, både kollegor och studenter, som är väldigt osäkra på hur man förkortar korrekt. Dels finns det olika typer av förkortningar, där olika regelverk gäller, och dels så har man över tid fått lära sig olika regelverk för förkortningar. Till slut blir det förvirrande när det kommer till att bestämma sig för hur en förkortning ska se ut. Därför har jag sammanställt följande, och jag förespråkar ”punktförkortning”.

• Månader och veckodagar kan förkortas men det bör undvikas. I veckodagarna tar man bort –dag. Alla månader kan förkortas utom maj.
• Språknämnden/Språkrådet rekommenderar punkter vid avbrytningsförkortningar (som bl.a. och fr.o.m.). Väljer man att inte använda punkt måste mellanrum finnas.

Det finns olika typer av förkortningar:

• Avbrytningar (med punkt) som adr., etc., bl.a., forts., resp., t.ex., åtm., pat., fr.o.m., t.o.m., p.g.a.
• Sammandragningar (utan punkt) som jfr, dr, gm, hr, i sht, tfn, Gbg
• Internationella beteckningar för måttenheter (utan punkt) som km, g, l, m, ml, cm
• Initialförkortningar (utan punkt och utan mellanrum) som UV, EU, FN, GP, SAOL
• Initialord som inte är egennamn skrivs alltid med små bokstäver. bb, bnp, cd, cp, mc, ms, pc, pm, pr, pvc, tv, vd, wc
• Initialförkortningar som läses ut som normala ord. aids, hiv, damp, laser, radar, syo
• Förkortning som utgör ett egennamn. Fass, Fifa, Nato, Saco, Stim
• Initialförkortningar där stora och små bokstäver växlar. FoU, JämO, REoS
• Kortord (utan punkt) som labb, labbet, temp, tempen
• Fysikaliska och kemiska beteckningar. mW, dB, pH
• Tautologiska sammansättningar. cd-skiva, ISBN-nummer, TIA-attack
• Genitivändelser: avd.:s, pat.:s, Gbgs, EU:s valutor, Unicefs julmärken, tv:ns, cd:ar, mc:n. KSSS’ styrelse eller KSSS styrelse eller KSSS:s styrelse. Internationella måttförkortningar får inte genitiv-s eller andra böjnings- eller avledningsändelser.
• Förkortningar vid sammansättningar använder sig av bindestreck. nr-serie, KU-förhör, DNA-molekyl
•  Valutaförkortningar kan sättas antingen framför eller efter beloppet.