Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Nästan dagligen blir jag förnedrad, och jag betalar för det. Mycket! För 1300 kr/månad ska jag få hjälp i vardagen med sådant jag inte klarar av p.g.a. sjukdom. Jag försöker begränsa skadeverkningarna genom att bara ha färdtjänst (till och från jobbet) och hemtjänst (städ och inköp). Mitt mål har alltid varit att klara mig själv, och periodvis gör jag det vilket sänker omkostnaderna rejält.
Men det är förnedrande. Jag behandlas som mindre begåvad. Jag idioitförklaras främst av hämndtjänsten som anser att jag ska vara hemma när de kan komma oavsett vad vi tidigare avtalat. Ovanpå det har de inte så god standard, d.v.s. de är ganska inkompetenta och jag kan inte förstå hur själva kan leva i en vardag.
Samma sak med flärdtjänsten. Största problemet är lata chaufförer som dessutom är analfabeter (på riktigt). De uteblir från körningar med hänvisningen att jag aldrig var på avtalad plats eller i tid. Vilket är lögn. Dessutom brukar de köra till fel adresser då de inte ens kan lägga in rätt adress i GPS. Sedan vägrar de en massa och följer inte det avtal jag har med kommunen.
Gemensamt för förnedringen är att att både hemtjänst och färdtjänst konstant (KONSTANT!) ifrågasätter om jag verkligen är förvärvsarbetare. I första hand tror de att jag alltid går hemma och har hel förtidpension. När jag säger att jag arbetar, så tror de i andra hand att det är någon form av terapiarbete med fria ”arbetstider”. Flärdtjänsten brukar inte vilja boka arbetsresor till mig då det är till sjukvårdsinrättning. De brukar hänvisa till sjukresor och att jag bara försöker komma undan det högre självkostnadespriset som gäller sjukresor. Hämndtjänsten kommer inte avtalade dagar ”då du ju alltig går hemma”.
De har fördomar och det är förnedrande. De vet inte varför jag beviljat hjälp av kommunen, bara att de ska utföra något som kommunen sagt åt dem. Men de ifrågasätter mig. Jag måste förklara ständigt och jämt. Jag säger inget om min sjukdom, för de förstår ändå inte. Däremot brukar jag få förklara att jag arbetar 75 % och att jag inte bara kan kasta om dagar, lämna jobbet eller vara tillgänglig på deras villkor. Det är de som ska vara tillgängliga på mina villkor och utföra sitt uppdrag utan knot och till 100 %. Vilket inte sker.
Chaufförer och hämndtjänstpersonal håller på att få hjärnblödning när jag förklarar mitt arbete, hur stort ansvar jag har, vad jag utför och att jag är en arbetskraft att räkna med. De får inte ekvationen att gå ihop. Om jag arbetar – varför belastar jag då kommunen som får stå för hjälpinsatser? De förstår inte det där med att man kan ha en sjukdom som ger vissa begränsningar. För dem är det antingen eller. Och deras okunskap är något jag ständigt tvingas bemöta och det är förnedrande. Kanske det är dags för Gbgs kommun att utbilda sin personal? Jag vet att kommunen erbjuder HBTQ-utbildning för att bemöta männsiskor korrekt… Men varför inte först lära ut hur man bemöte människor korrekt alls? Sluta förnedra mig… Jag har aldrig valt den situation jag befinner mig i.
Fy fan rent ut sagt. Kan tänka mig hur jag själv reagerat men då hade de nog dragit in hemtjänsten för mig. För kränkande behandling eller något.
Ja, jag borde kanske vara försiktigare med att beklaga mig, för står jag helt utan hämndtjänst så blir det ännu svårare. Men att man ska behöva ta så mycket skit?
Tyvärr är det lika illa i vår del av landet. Arbetar hos en person som pga sjukdom i kroppen, inte i huvudet, inte kan arbeta alls. Han behandlas som en otacksam idiot då han varje morgon väcks av telefonen då de ringer för att fråga om de ska komma och han säger att vi ringer om vi behöver er. Då fräser de. Avtalet är skriftligt, finns på deras samlingsställe och hos oss. Funkar inte ändå.
Här finns Rullstolstaxi, som tur är, för deras chaffisar behandlar vanligen kunderna som kunder och inte varor som ska flyttas. Färdtjänsten är under all kritik, kommer när de vill eller inte.
Personligen hade jag nog begått våldsbrott i din situation!
Undrar vad det där föraktet grundar sig på? Själv får jag alltid frågan ”vad ska vi göra här”, och så säger de ”du har så rent att man behöver inget göra”. Det står i besluten exakt vad de ska göra, men vissa saker vägrar de hänvisning till att jag själv kan göra det ”eftersom du alltid går hemma och gör ingenting”. Vilket är en lögn. För det första kanske jag klarar göra allt, men det straffar sig sjukdomsmässigt. För det andra så lägger jag värde i att arbeta så mycket som jag gör och de är till för att underlätta min vardag. Och jag betalar oavsett resultat, eller ens något resultat alls. Jag brukar säga att det bästa som finns är medelålders kvinnor som är fast anställda – de arbetar. Unga vikarier skiter fullständigt i att de klampar in i någons hem och fysiskt har sönder saker eller möblerar om.
[…] Under flera veckor har jag haft problem med hämndtjänsten. Något har hänt, jag vet inte vad, mer än att personalbrist och ökat antal äldre som beviljas stöd. Någonstans där kommer alla i kläm – både personal och vi ”brukare”. Mitt största problem just nu är att få tider av hämndtjänsten som matchar min fridag per vecka. Okej, de ska bara komma en gång per vecka, cirka 1-2 timmar. Men det är hopplöst… […]