Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Under ett halvårs tid ska jag ha ett väldigt oregelbundet arbeta helg då det de sista tio åren varit väldigt svårt att tillsätta den tjänst jag en gång hade. Ja, det är problem med de andra helgerna också. Anledningen till att jag glatt tar på mig helgarbete vet jag inte riktigt. Jag gillar att arbeta i tysthet och stillhet utan ringande telefoner, människor som spring fram och tillbaka och skriker till varandra. Hade hemarbete funnits som ett alternativ så hade jag nappat direkt.
Ja, egentligen märks det inte riktigt att jag emellanåt har ett helgschema. Luckor finns alltid och eftersom vi är så få blir det ganska ofta arbetshelg för min del. Men. Eftersom jag i år är uppbokad med andra arbetsuppgifter så har det varit svårt att skapa ett fast helgschema. Jag har fått pussla rejält och har blivit av väldigt mycket med sammanhängande ledighet. Väldigt sällan får jag två dagar fritt på rad. Det har stört mig lite (oroat mig) eftersom jag inte vet hur jag reagerar med ork att arbeta så oregelbundet. Dumt nog. Det jag kan konstatera är att det inte har någon betydelse om jag är ledig eller jobbar, om det är uppdelat eller sammanhängande. Att jag mitt i en arbetshelg dessutom hoppat över en timme på grund av sommartid har heller inte påverkat mig. För jag är väldigt radiostyrd. Jobbar eller sover. Antingen eller. I slutändan plus minus noll. Det enda jag reagerar negativt på är om jag arbetar ”heltid” mer än tre dagar på rad. Det blir för mycket.
Egentligen är allting redan nu för mycket. Och då syftar jag på min onda rygg. Bäst är att arbeta stående vid skrivbordet. Sitter jag får jag inte luta ryggen mot något, utan måste skjuta bak höfterna när jag sitter för att jag inte ska få ont. Allt fungerar kortare stunder.
I dag är jag lite förvånad. En ny stjärna på jobbet som jag träffat nu för första gången, pratade inte med mig. Märkligt när vi bara är två.
På tal om ny stjärna. Flärdtjänsten. Morgonens chaufför förvånade mig (också) oerhört. Han tog i hand och presenterade sig. Och kramade om mig när jag klev ur bilen. Nästan så barn tillverkades på kuppen.