Dag: <span>2 april 2014</span>


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Ja, nu har jag fått min nya mobiltelefon.

 

Mobiltelefon vänster: I snart två år har jag haft min iPhone 4 och varit väldigt nöjd med den. Till sommaren hade jag tänkt köpa en ny iPhone, men så…

Mobiltelefon mitten: För knappt ett par månader sedan fick jag på jobbet en tjänstemobil, en Samsung Galaxy 4s Mini – en android! Jag blev imponerad. Det enda jag inte riktigt trivs med är de små bildskärmarna, mina klumpiga fingrar och dåliga syn. Så med det i åtanke…

Mobiltelefon höger: Android och stor skärm! Jag bara var tvungen att köpa en Sony Xperia Z1. I dag kom den. För inte kunde jag vänta tills i sommar. Och iPhone är historia till förmån av android. Nu ska jag bara lära mig den och installera lite nödvändigheter på den, men jag väntar tills en dag då jag är ledig.

Det är verkligen skillnad på skärmstorlekarna. Framgår det av bilden ovan? Bilden är lite dålig, för jag använda kameran i min fjärde mobiltelefon (Sony Ericsson Walkman). En telefon jag nu kan avveckla tillsammans med min femte mobiltelefon, en Nokia. Gud, vad jag har många mobiltelefoner! Och då har jag inte ens nämnt alla andra som inte har aktiva abonnemang och som bara ligger och skräpar någonstans.

||||| 0 I Like It! |||||

Teknik Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Förmodligen upplevs jag som väldigt sjukdomstyngd eftersom jag ständigt tjatar om fysisk smärta. Då kan jag väl lika gärna räkna upp allt jag just nu känner?

  • Migrän, periodvis. Just i dag har jag vaknat med huvudvärk.
  • Bältros, kronisk. Smärtan här beror lite på i vilken fas inflammationen befinner sig i. Jaja, jag vet att bältros är en infektion, men huden är inflammerad när en inte har vätskefyllda blåsor (tänk vattkoppor). När man säger att bältros är fruktansvärd smärtsam, så håller jag inte riktigt med då jag upplever den smärtan som helvetisk klåda. Just nu känner jag av den.
  • Status post hälseneinflammation. Trots att det gått tre år så gör det fortfarande ont, vilket gör att det är svårt att belasta vänster fot. Jag haltar efter att ha gått en stund.
  • Neurogen/neuralgisk hudsmärta, kronisk. Här har det också gått tre år och periodvis så känns det bättre. Just nu – inte så bra. Det som är lite lurigt är att denna hudsmärta konstant sitter på samma ställe (över levern) och att bältrosen (som flyttar sig) ibland sätter sig på samma ställe. Just nu sitter bältrosen över levern. Dubbel smärta på fysiskt samma ställe.
  • Ryggskottet. Det är tröttsamt att i en månad haft ett ryggskott som inte vill ge med sig trots fysisk aktivitet och ett träningsschema. Värsta smärtan av alla ovan nämnda.

Att jag trots allt fungerar är mer märkligt än beundransvärt. Självklart påverkar det humöret, mest genom att jag blir trött, tyst och ser lidande ut. Jag har lovat att på jobbet säga när jag har smärtsammare dagar eftersom de bara ser att det är något, men inte vad. Jag gillar inte att berätta om detta eftersom jag tycker det låter ursäktande. Får jag bara vara i fred och sköta mitt, så kan jag också förtränga smärtan något. Måste jag ventilera och lägga kraft på att upplysa om något som är kroniskt, tvingar det mig också att känna efter för att kunna förklara. Och då känns det värre. Jag försöker blockera smärtan, eller medvetandet om den.

Det tråkiga är bara att jag inte kan få någon medicinsk hjälp med ovan. Smärta är något som vården är dålig att bemöta och behandla. Jag vet inte ens vad som skulle kunna hjälpa. När det gäller läkemedel så är där väldigt lite jag tål. När det gäller dessa typer av smärta så hjälper inte opiater, vilket jag heller inte tål (överkänslighet). Antiinflammatoriskt hjälper inte, och när det gäller gruppen NSAID-preparat (typ Voltaren, Diklofenak) så får jag svåra biverkningar av det. Vanliga paracetamol (Panodil, Alvdedon) hjälper mig endast om jag har feber, men aldrig mot smärta. Antiepileptiska läkemedel kan dämpa hjärnans förnimmelse av smärta, men ger också fruktansvärda biverkningar även om det hjälper, om än marginellt, mot smärta. Sedan finns där inte så mycket mer vad gäller läkemedel. Det som kan erbjudas utöver detta är TNS, sjukgymnastik och psykologsamtal. Vilket känns lite desperat och kanske hjälper vissa.

Nej, det är bara att härda ut…

||||| 0 I Like It! |||||

Hälsohistoria Kampen Medicinering Personligt Skräp

Kommentarer stängda