Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Helg och ledig. Det är då jag reflekterar över arbetsveckan som varit och vad kalendern upplyser om nästkommande vecka.
Veckan som varit. Två möten tror jag det blev. Vid dessa båda möten var jag bisittare, eller åhörare. Tanken var inte att jag skulle vara så aktiv, men som vanligt blev jag indragen och var tvungen att yttra mig. Förmodligen är det därför jag blir kallad till så många möten – när min närvaro ska förklaras för övrigt inbjudna, så heter det alltid att jag är expert på området. Vilket området är? Tja, det beror på sammanhanget. Det är väl därför jag aldrig blir av med arbetsuppgifter eller ansvarsområden. Förutom att jag har ett intresse för mitt yrke och dess roller, så glömmer jag aldrig det jag läst eller hört. Om jag har ett fotografiskt minne? Ja, men enbart när det handlar om jobbet. I den privata sfären minns jag ingenting (förmodligen ett ointresse).
Så vad var jag expert i vid veckans möten? Logistik och rutiner. Fick förklara och beskriva för läkare och sköterskor hur rutiner måste fungera för att inte bli en säkerhetsrisk. Mötet tog en timme men jag har hela veckan fått fortsätta med att skriva ner lathundar, anmäla förändringar i datasystem som ska ge ekonomisk ersättning för det vi utför, beskriva regelverk som Socialstyrelsen satt upp, sprida information till andra medarbetare, mejlat högt och lågt, uppdaterat intranätet. Kanske det var bra att jag blev kallad till detta möte trots att jag inte visste varför innan jag gick dit. Det jag blir galen på är tidsåtgången som blev konsekvensen efter beslut på mötet. Jag har liksom inte tid så här i slutet på året att bistå andra.
Vid det andra mötet då? Vad var jag expert på där? Fel. Jag är expert på fel, tolka felkoder, rätta fel, förstå logik och sammanhang. Jo, men det har jag alltid sagt. Jag är duktig på att fokusera på fel och brister som ingen ser, eftersom det stör mig. Jag vill att saker och ting ska vara rätt och smidigt. Men jag vill inte vara experten som alla hänvisas till, för det jag har kännedom om ska också andra kunna utföra. Kanske det är enklare att hänvisa till mig med allt, förutom att jag inte har tid. Som sagt – jag är konstant superstressad och har för mycket att göra. Ändå åläggs jag mer och mer, bara för att jag har en kompetens som alla ska besitta men inte behöver använda sig av eftersom jag finns. Typ.
Periodvis ringer tjänstemobilen oavbrutet, och det var kanske inte en sådan vecka. De få samtal jag fick varade dock i timmar. Jag är svår att nå varför den som ringer mig har en lång lista att beta av med frågor. För det är hjälp alla utkräver av mig. Ibland står de hos mig istället eftersom de inte når mig per telefon. Köbildning. När jag börjar om dagarna så står kollegor och hänger på låset till min dörr. Det är märkligt. Samma frågor återkommer hela tiden och jag förklarar och förklarar. När jag berättar för andra gången så heter det alltid ”Nej, det har jag aldrig hört, varför har du inte berättat det?”, trots att mitt fotografiska arbetsminne kan återge när och i vilket sammanhang jag senast berättade exakt samma sak för personen framför mig/i telefon. Sa jag att jag är stressad? För att inte prata om irriterad och frustrerad. På en åttatimmars arbetsdag kanske jag arbetar med eget under 5-10 minuter. Och mina egna arbetsuppgifter motsvarar fortfarande fem heltidstjänster. Do the math…
Okej, jag hade i veckan också ett inofficiellt möte med mina chefer som kom in och satte sig på mitt rum för att diskutera igenom och få förtydliganden kring ett nytt arbetssätt som jag äntligen får lov att införa även om jag haft uppdraget i två år. Ett uppdrag jag fick av andra och tidigare chefer. Men trevligt att jag nu fått med alla på banan igen. Vilket ger mig merarbete under kommande 2-3 åren. Men som i slutändan kan bli bra. Synd att inte jag har beslutsrätt. För då hade det gått undan och förändringens vind sopat bort mycket.
Kommande vecka. Fyra möten, varav tre är fackliga. Och så den där föreläsningen jag ska ge för kollegor. Från början sa jag en timme, men tror det blir två timmar. Eller som jag förklarade för en kollega i går: Jag kan ge föreläsningen på en kvart, men jag lär bli avbruten av frågor och ifrågasättanden, samt ”det har vi aldrig hört förr”. Föreläsningen har jag gett tidigare vid fyra tillfällen. Samma personer. Samma innehåll.
Det är nog det som är det absolut märkligaste. Jag är ”experten” som ständigt får utbilda andra i sitt jobb. I sådant jag själv inte arbetar med sedan fyra år tillbaka. Frågan jag ständigt ställer till mig själv – vad är egentligen problemet?
Brist på följsamhet.
