Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Stjärnor är nog det jag saknar mest. Att se stjärnor på en natthimmel. Jag älskar att sitta i mörkret och titta ut i rymden, men ser väldigt sällan stjärnor eftersom storstadsljuset ger en gråsvart vägghimmel. När jag väl ser någon enstaka starkt lysande stjärna, så kan jag inte vara säker på om det är ett flygplan, en satellit, en planet eller en eftertraktad stjärna. Har jag riktig tur så lyckas jag urskilja Karlavagnen. Kanske en gång per år är det gynnsamt nog.
När jag var liten, bodde på landet, brukade min far ta ut mig i nattmörkret för att vi skulle titta på alla tusen stjärnor. Ingen skymd sikt av hus eller träd. Inga gatlampor suddade ut mörkret. Stjärnorna lyste starkt och i mångfald. Gör de det fortfarande? Eller har stjärnorna förbleknat i samma takt som minnet förstärkts till att tro så mycket mer om barndomens upplevelser? Jag saknar stjärnorna. Det enda som nu kan göra mig lycklig är att sitta och titta på fullmånen när den passerar lågt mellan höghusen.
Jag är nog ingen storstadsmänniska egentligen. Även om jag bor nära havet så är det inte tillgängligt. Hav och skog rotar mig. Nattens mörker och stjärnor lugnar mig.
