Dag: <span>5 april 1999</span>

Jag hade i dag en heldag med lilla mor. Det är inte ofta vi kan träffas då vi verkar jobba växelvis. När vi väl träffas så kör vi med de invanda rutinerna. Först bestämmer jag vad hon ska bjuda på för middag, sedan kör vi till affären, sedan hem till henne där jag slocknar på soffan. Så även i dag. Vi åkte först till Ica Maxi där jag hade tänkt köpa en ny bok. I går kväll läste jag nämligen ut en genom tidernas bästa bok (som jag tidigare nämnt; Diana Gabaldon). Böckerna har hittills varit i fyra delar, och fortsättningen kommer om två år! Hur ska jag stå ut? Jag hittade ingen ny bok att köpa. Allt såg så trist ut. En sak inträffade dock i affären som har fått mig att fundera hela dagen. Bara en bagatell, men ändå. En kvinna stod och valde bland dambindorna. I och för sig inget konstigt, förutom att hon var typ 60 år. När hon såg mig gå förbi lade hon tillbaks paketet på hyllan och tog ett steg bakåt. Ännu märkligare! Skämdes hon på något sätt? Hade jag kommit på henne med att göra något fult? Skulle hon snatta? Lilla mor och jag hade lite diskussioner om detta. Vi kom fram till att hon förmodligen var nyfiken på det här med vingar som tydligen finns på flertalet bindor av i dag. Jag tycker själv att det är lite märkligt. Always och vingar… Antingen är det en binda eller ett resebolag. Always kan också vara en choklad. Nu fattas bara att man sätter vingar på chokladen för att förvirringen ska bli total.

För ovanlighetens skull så råkade jag lyssna på P4 i dag. De hade en utmärkt intervju med Abba-Björn med anledning av att musikalen Mamma Mia har urpremiär i morgon i London. Hela musikalen bygger på Abbalåtar. Jag beklagade mig lite för lilla mor, om att jag inte ägde en enda Abbaskiva, och att man förmodligen borde göra det, svensk som man är… Då påpekade hon mycket riktigt att jag redan ägde singel ”Ring, ring” från 1973. Det hade jag totalt glömt bort. När jag 1973 var tre år gammal, fick jag skivan då jag älskade den låten. Men jag hade en favoritlåt till. John Blunds godnattvisa.

Många i min trappa har flyttat i helgen. Det känns lite sorgligt, snart är inga kvar av oss som bott här så länge. Av arton lägenheter är det nu bara tre av de ”gamle” kvar. Min favoritgranne flyttar också. Vi har i flera år träffats i trappan, åkt hiss, delat på tvättstuga och åkt buss ihop. Jag har bott här i nästan sju år och plötsligt har min granne ovanför också flyttat. Det kom plötsligt. Under dessa år har hon aldrig vistats i lägenheten. Kan inte begripa hur man betalar tretusen i månaden under minst sju år, utan att bo i lägenheten. Men jag kan inte klaga eftersom jag nu får det tyst och skönt. Nu väntar bara jag också på att få flytta. Jag kan inte begripa varför jag inte får något erbjudande om lägenhet. Enligt bostadsföretaget står jag först i kön sedan ett drygt halvår tillbaks. Och den typ av lägenhet jag står i kö för finns det cirka 200 av. Blir aldrig någon ledig? Vill fort komma här ifrån med tanke på alla de gånger jag förföljts och knivhotats av områdets pack. Detta bostadsområde är ökänt. Socialen har här placerat alla knarkare och alkisar. Känns det åtminstone som.

På torsdag den 8 april ska tydligen Allas veckotidning ha en special om ”Dagbok på nätet” med underrubriken ”och ingenting är hemligt längre!”. Hm, den får jag inte missa. Undrar om de skriver om någon jag lärt känna på nätet? Spännande!