Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Jag trodde ju aldrig att jag skulle hinna skriva något i min dagbok i går, men jag skrev tre gånger i den.
Jag har varit väldigt aktiv med min hemsida de senaste dagarna. Som om det inte vore nog med att jag i går flyttade allt från Geocities till Passagen, så har jag i dag också gjort en sida om jämställdhet[1]. Undrar just om jag får några reaktioner på det jag skrivit, eller om folk baxnar av all text och slutar läsa efter första meningen. Lite orolig är jag då jag kanske uppfattas som någon sorts ”kvinnoklagare”. Men jag står fast vid allt jag skrivet där. Erfarenheten talar.
Vad bör nästa projekt bli på min hemsida? Några förslag? Jag är inte klar med min sida om tarot[2] och det lär dröja, så omfattande som den ska bli. Något jag saknar är en dagsfärsk bild av mig själv att pryda min sida med. Har tyvärr ingen scanner och inga fotografier. Hade jag bara haft en skanner, så hade det varit så mycket lättare att utveckla sidan. Bilder i kombination med text är det som är mest tilltalande. Blir lättare att visa och förklara saker man menar.
I går berättade jag om mina frisyrer, eller snarare barndomsminne över frisyrer. Jag tänkte i dag fortsätta på den trenden att berätta minnen från 70-/80-talet. I går på jobbet har vi diskuterat simborgarmärket och andra simmärken. Själv har jag bara tagit Baddaren, eller vad den hette. Man skulle doppa huvudet ett antal gånger under vattnet för att få det. För att det skulle bli riktigt så hade man lagt en rockring på vattnet som man skulle under. Trots min maniska rädsla för vatten så lyckades jag genomföra denna bravad. I dag undrar jag vart märket egentligen tog vägen? Mycket undrande var jag ju tvungen att ringa lilla mor i går och fråga. Hon visste inte riktigt, så nu får jag ringa lille far också och fråga honom. Hm, tänk om jag själv har simmärket? Trots fem års simskola så kan jag inte simma. Anledningen är nog då jag som mycket liten tappade fotfästet på havsbotten och for ut med en våg halvvägs till Lettland (Säkert en hel meter iväg försvann jag!).
På tal om vatten så kom jag osökt tänka på badhuset här i staden. I tidningen i går stod det skrivet om en man som i bubbelpoolen blottat sig, dragit i sönder sina badbyxor, doppat ett barn under vatten, smekt kvinnor och barn. Flera män hade uppmanat honom att sluta och badvakterna försökte bli av med honom utan framgång, och till slut fick de ringa polisen. I förrgår åtalades han. Själv har han inget minne av det hela då han skyller på för mycket sprit (halv liter starksprit). Dessutom åtalades han för att på bussen ha följt efter en tjej och onanerat på bussen. Det enda han erkänt är snatteri av damunderkläder, för det hittade man på honom när han greps på badhuset. Och vad kan man då få för straff för detta? Jo, böter, eller kanske fängelse. Jag behöver väl inte säga att jag är upprörd?
Och i dag kunde man läsa om att kosovoalbanska kvinnor våldtagits och mördats av serbiska soldater i ett arméläger. Varför ska män behöva skämmas för andra mäns avskyvärda beteende? För det är precis vad vi gör… Skäms… Nu blev jag upprörd igen. Varför lockar krig fram ondhet i alla dess former? Förr slapp civilister[3] krig, då det var något soldater ägnade sig åt på fälten. Nu dras alla människor in i grymheterna. Många av dagens soldater har det dock som yrke. Förr var det inte lika frivilligt. Då tvångskommenderades man till militärtjänsten. Så visst, civilisterna var väl indragna förr också, men inte i samma utsträckning eller med samma råhet som i dag. För yrkesmilitären har det i dag också blivit väldigt opersonligt. Man kan sitta på ett fartyg i Medelhavet och avfyra en missil utan att veta vilka som drabbas. Förr kunde man se i sin fiendes ögon när man mejade ner dem.
Du milde! Skriver jag bara om elände? Har jag aldrig något roligt att skriva?? Jag skriver nog mest bara om sådant som upprör/berör mig. Och då blir det mycket om orättvisor.
[1] Fokus låg på män som minoritet inom kvinnodominerade arbetsplatser.
[2] Aldrig publicerad. För mycket copyright-intrång.
[3] Inte sant. Civilister följde med tågen och där fanns offer i de byar man passerade med sin armé.
Kommentarer stängda