Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Jag vaknade i dag väldigt lugnt och behagligt. Hörde hur huset vaknade till liv, hur grannarna började gå i trappan, slå med dörrar, spola i vattenledningarna, prata med varandra. Ute kom trafiken igång på vägen, och folk gick och skrattade och pratade med varandra. Riktigt skönt att få vakna så. Jag kände mig riktigt utvilad och gick alltså upp. Men vad mörkt det var?! Klockan visade 03.13! Go’natt, alltså! Det var bara till att krypa ner i sängen igen och somna om. Och det gjorde jag… Nästa gång jag tittade på klockan visade den 14.35! Yes! Fem minuter över halv tre på eftermiddagen! Så går det när man inte sätter någon väckarklocka. Jag kan sova hur länge som helst. Tyvärr!
Lille far ringde i dag. Han lät så nedstämd så jag blev riktigt orolig. Förmodligen var det bara det finska lynnet med tungsintheten. Han oroas väldigt för sin 60-årsdag som kommer allt närmare. Han är lika rädd som jag över att bli gratulerad. Men lite kluven är han nog ändå. Han är med i kyrkans hembesöksgrupp (besöker gamla och sjuka i deras bostäder), och hade han nu firat sin dag så skulle prästen, diakonissan och byns alla gamla tanter (som också är med i hembesöksgruppen) komma. Det hade han nog gillat.
Dessutom fyller farmor år på lördag och det påverkade honom nog också lite. Hon bor ju så lång iväg och de kan inte prata med varandra. Hon fyller 91 år. (Wow, en tanke slog mig! Hon var 31 när min far föddes, min far var 31 när jag föddes. Alltså ska jag bli pappa om två år! Så trevligt!). För att återgå till farmor. Visst är det lite sorgligt? Hon är änka sedan ungefär femton år, då farfar dog i lungcancer. Hon har fått sju barn, fem söner och två döttrar. När Andra världskriget bröt ut fick hon skicka barnen till Sverige (tror tre av dem var födda), däribland min far. Han kom aldrig hem till Finland igen p.g.a. en barnsjukdom, så resan blev aldrig av. Sedan har tre av mina farbröder avlidit (ingen naturlig död för någon). Döttrarna, mina fastrar, bor inte nära farmor, så hon har bara kontakt med av sina från början sju barn. Hårt!
Jag har ingen kontakt alls med mina släktingar[1] i Finland, och det tycker jag är trist. Jag vet inte ens hur många kusiner jag har. Emellanåt så går jag in och kollar på Internet för att se om någon släkting till mig har skaffat hemsida. Än är det magert med det. De jag hittat tror jag att jag är släkt med, även om det är långt ut på släktgrenen. Mitt finska efternamn är mycket ovanligt. I Sverige är det nog bara jag och min far som heter[2] så. I Finland sägs det bara finnas en släkt som heter såhär. Kanske jag en dag kommer i kontakt med dem? Hoppas det…
[1] Facebook har ändrat på den saken. Fått kontakt med kusinerna 2009/2010.
[2] Knappt tio i Sverige enligt Eniro.se och Hitta.se.
Kommentarer stängda