Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Jag tycker jag haft det lite bekymmersamt i natt. Det har låtit så konstigt i hyreshuset där jag bor. Något pulserande/brummande/slående ljud. Och jag med min fantasi… Jag fick någon olustig obehagskänsla av ljudet då jag tyckte mig känna igen det. Så kom jag på det! Det lät som om jag befann mig på rymdskeppet från första Alienfilmen och väntade bara på att Ripley (Sigourney Weaver) skulle hoppa fram ur mörkret med en eldkastare. Men så tyckte jag att oljudet började ändra karaktär, och plötsligt kunde jag riktigt framför mig se dr Spock dyka upp och säga något som ”beam me up, Scott”. Vet inte riktigt varför jag kom tänka på rymdskepp? Kan det vara möjligt att jag tittar på för mycket Science Fiction? Sedan när jag låg där i mörkret, mellan vakenhet och den efterlängtade sömnen, fick jag funderingar på om det var något liknande ljud människorna hört från maskinrummet innan Titanic sjönk. För nu tyckte jag det lät som någon typ av ångmaskin. Vilket fick mig att börja fundera på ett lokomotiv som stod inne på perrongen. Har jag fantasi? Jag tror oljudet kommer från luftaggregatet. Den behöver nog lagas innan jag hamnar på hispan eftersom jag inte får en blund i ögonen. För att spä på eländet så står en dörr på våningen ovanför och gnisslar och slår. Rena spökhuset! Huh, så hemskt! Eller nåt…
Jag blev glatt överraskad. Annica Tiger[1] har i dag i sin dagbok länkat till min jämställdhetssida som ”dagens länk”. Men jag blir lite konfunderad när hon skriver ”Negativ jämställdhet. Intressant vinkling”. Jag misstolkar allting så lätt (yes, har inga svårigheter alls att misstolka allting efter behag). Jag, negativ? Jämställdhet negativt? Njae, förmodligen inte. Men jag hade här tänkt förtydliga mig något.
Män som kommer in i på kvinnodominerade arbetsplatser har det inte alla gånger lätt i början, då fördomar och förutfattade meningar råder. Man är helt enkelt skeptisk till den ändring som det faktiskt innebär och kräver. Men mycket snart så blir faktiskt alla killarna ”en i gänget”, precis som tjejerna blir det på mansdominerade arbetsplatser. Personligen har jag aldrig stött på problem på mina arbetsplatser när jag kommit. Inte direkt åtminstone. Jag vet att en person ringde facket och grät förtvivlat då det gick rykte om att jag skulle fått flera tusen mer i lön än de andra, vilket absolut inte stämde. Tvärtom så hölls min lön nere på det lägsta möjliga, eftersom jag var den ständiga vikarien under sex år. Jag vet också att man på en arbetsplats sa, när de fick höra om min existens, att ”aldrig i livet vi vill ha hit en man som förstör vår fina gemenskap”. Nä, de slipper. Deras förlust! Det enda som jag själv varit utsatt för, var att jag efter att ha arbetat två månader blev kallad till personalkontoret och fick i ansiktet kastat: ”Du, man i kvinnodominerat arbete?! Du kan inte mena allvar, du kan inte vara seriös! Jag ska minsann se till att du aldrig får något jobb här”. Gissa om jag blev paff. Då börjar man tvivla på sig själv. Hade jag gjort något fel? Hade min chef eller arbetskamrater klagat? Men det hade de inte. Tvärtom! De har varit så nöjda att de har under sex år kämpat för att jag skulle få en tillsvidaranställning. Och den har jag nu sedan ett halvår tillbaks! Så kritiken jag fick höra var helt greppat ur tomma intet. Ja, ja… Det är väl så när man är pionjär inom min yrkeskår.
Om min jämställdhetssida på något sätt verkar ”besvärlig” så är det inte direkt efter egen erfarenhet jag talar, men jag vet att den är sann. Jag har varit med i flera projektgrupper och deltagit (som åhörare) i flera seminarier och föreläsningar. Den tunga jämställdhetsbiten måste väl ändå i dag vara att få fler män att söka sig till skola, barnomsorg och vården? Som jag tidigare sagt så måste man tänka om, och sluta tänka i banor som manligt och kvinnligt. Hur ska man annars få upp löner och status? Och få folk till att söka jobb som blivit oattraktiva just p.g.a. främst lönen. Ack ja… Eller tänker jag fel? Tacksam för respons!
Som vanligt är jag sent ute. Senare i veckan ska man ha lämnat in ansökan till högskolan. Där är så mycket intressant att ansöka om i VHS-katalogen, men som jag inte har behörighet till. Jag saknar ett ynka litet ämne, nämligen gymnasiets tredje år matte. Varför måste man kunna räkna? Det är ju så trist! Det är väl bara att bita ihop och försöka planera sin framtid. För visst hade det varit kul att läsa något, kanske på kvällstid? Vad ska man göra efter att under årens lopp lärt sig spela elorgel, franska, danska, engelska, lite tyska och spanska, spå i tarot, lärt sig HTML-kodning med mera. Måste få något riktigt stimulerande att få bita i
[1] http://www.tiger.se
